De två stilar som sticker upp lite över mängden är Marvel och bilderna från DoDT och DoD6 (vad heter den stilen?) så någon av dem lär det väl bli...
Vad gäller Marvel finns
den här trevliga boken till hands. På både laglig liksom olaglig väg. Valet är ditt.
Vad gäller illustrationer som de i DoD6 så är det bara att börja studera. Vad gäller till exempel Bergting så är hans stil lika mycket snabbanatomi som serieanatomi. Nu säger jag inte att det är lätt för det - Bergting är en duktig tecknare - men jag säger vad jag själv dragit för slutsatser. Bergtings överkroppar går till exempel att stödja genom enklare, rektangulära former för att ta ut grundformer, och armar och ben är ganska mycket detsamma. Det ligger något stiligt enkelt bakom hans teckningar. Teckningarna är förövrigt ljusa och där det finns skugga är kontrasten ofta hård.
DoD6 är ganska så skissartat på flera sätt och genomförs enklast med blyerts. Bergting kör lite enklare friskare stil medan Tapia kör tvärsäkra former med ruffiga pennhållning och hårda kontraster mellan ljus och skugga. För att teckna som Tapia tror jag det handlar om att vara bekant med i princip allt vad form och proportion heter, för att kunna översätta detta med en sådan lekfull enkelhet.
Jag är förövrigt själv väldigt inspirerad av dylika bilder när jag tecknar. Jag har alltid varit tvärförtjust i bilder som sådana och det är med stolthet och nöje som jag blickar på mina Bergting-original från DoD6böckerna. Nyckeln ligger mycket i att det finns en comicaktig ton över alltsammans, samtidigt som det smittas av realistiska influenser. Sedan finns det mycket att hämta i den mer enklare varianten av skuggning. Vi snackar med andra ord inte klassisk blyertstecknande här, med så fint pennarbete att det nästan blir fotografiskt. Det är tvärtom rufft, hårt och skissartat, men formerna stämmer och formerna är talande. Den väsentliga skillnaden - mellan Tapia och Bergting - är
för mig hur de attackerar former. Tapia är mer realistisk och Bergting mer comic. Sedan deras skuggtekniker. Bergting arbeterar med små nästan "rullande" penndrag. Lätt och smått, utom då han vill täcka större mörker/skugga. Titta på hur han till exempel skuggar en sten eller vecket i ett klädesplagg. Bergting tenderar dessutom att blanda stuket men verkar framförallt gilla att skugga diagonalt eller "mot formens riktning". Tapia skuggar med hårda, långa drag, som oftast "följer med" formen.
Fast jag säger - skit i skuggor nu. Försök ta ut former. Att sätta formen på saker är nog så svårt. Jag vet, för jag är själv en nybörjare, fast möjligen en liten bit på väg jämfört med dig själv.
Själv är jag svag för Bergtings bilder. Jag tycker han är fantastisk och dessutom ligger jag väl själv närmare hans sätt att teckna än Tapias. Här är en bild jag själv finner
aningen bergtingsk, som jag gjort till ett scenario som skrivs av forumiter på RM's forum. Inte det bästa jag gjort kanske, väldigt hård och slarvig på sina ställen. Men tja, så blev den iaf...