Nekromanti Hur läser ni rollspel?

[Chryckan]

Medan jag njuter av att läsa mitt nya ex av RQ6 så har jag insett att det blir ett väldigt hoppande när jag läser regelböcker.
Det är som när man äter choklad från en Aladin ask. Man börjar liksom med det gottaste.

Så jag måste bara fråga är det någon som brukar läsa regelböcker från pärm till pärm som man gör med en vanlig bok?
Eller hur gör folk när ni läser rollspel?

 

[krank]

Eftersom jag i stort sett aldrig spelar spel jag köpt så läser jag böckerna som... böcker. Och blir irriterad om jag måste hoppa för att förstå saker.

Det värsta är dock när författaren börjar använda en term innan den förklaras, så man måste bläddra framåt...

Oftast läser jag inte regeldelarna speciellt hårt. Framför allt när reglerna känns krångliga eller komplexa. Då vet jag ju redan att jag inte kommer att använda mig av dem... Så de delarna skummar jag bara, och fantiserar om hur man skulle kunna bygga ett mycket enklare system till samma spelvärld...

 

[Bassejr]

Att läsa en ny rollspelsbok är en ritual.
Först ska hela boken (eller böckerna, i fallet om Vampire, och Dungeons and Dragons) och tittar på illustrationer och bilder, för att komma in i känslan.
Sen börjar jag läsa steg-för-steg hur man bygger en karaktär. Genom att analysera reglerna ur en karaktärs eller spelares synvinkel, kan jag lättare förstå mig på hur jag ska till o leda spelet.
Efter det börjar jag försöka läsa om raserna, eftersom det behövs för att bygga en karaktär, (Observera att jag ändå läser om raserna EFTER), Sen läser jag om alternativa Klasser eller Professions eller liknande.
Sedan plöjer jag igenom så mycket jag orkar av alternativa världsbeskrivningar.
Efter det läser jag delen som brukar vara markerad som "Spelledarens del" eller nåt.
Sen läser jag, eller struntar i, det som är kvar, beroende på om det har en intressant titel eller inte.
Själva spelet lär jag mig bäst om jag spelar, när jag kan interagera med mina spelare om vad de tycker är logiskt, käns bra, osv.

 

[sakara]

Gör ganska likt dig. Oftast köper jag en bok för speciella delar i den låter intresant. tex Svavelvinters skuggspel, Muas värld etc.

Då är det de jag läser på om först.

Efter det kommer karkatärskapande och mekanik. när jag blir less där så börjar jag kolla ignom förmågor, koncept och liknande. Beroende på om världen var en del av att jag köpte rollspelet elelr inte så läser jag om den nånstans i mitten...

 

[Ulfgeir]

Brukar bli kolla lite på bilderna för inspiration, sedan ev läsa introtexter, därefter lte koll på hur man skapar en rollperson och sedan mekaniken. Mekaniken kan ev komma före rollperssonerna. Sist då världsbeskrivningar..

/Ulfgeir

 

[Radioaktiv]

Lång bok i hopp efter vad man tycker är intressantast. Kapitelvis. Kortare böcker mest rakt igenom.

För att en större rollspelsbok skall vara värd att läsa rakt igenom så får den vara så bra skriven att även det jag tycker är mindre roligt får mig att fastna. Än så länge är det nog bara Coriolis grundregelbok som haft den effekten på mig. Kanske också Osthemsboken till dod6.

Sedan brukar jag kolla alla illustrationer i en bok innan jag ordentligt läser den. Vem gillar inte bilder liksom? Jag gjorde det tyvärr även med ett par av böckerna till Mutant U:A, och det gjorde min SL lite ledsen, då halva boken trots allt var äventyr och bilder jag inte skulle ha sett. Men det visste inte jag.

 

[Ond bråd död]

Samma här. Jag läser oftast hur man gör gubbe först, sen kollar jag vapenlistan för att se hur man kan döda dem.

 

[Hellmer]

Jag brukar nog läsa från präm till pärm. Men om det är något som är tråkigt så skummar jag det. När jag har läst igenom det så brukar jag gå tillbaka till hur man bygger en rollperson, läsa samtidigt som jag bygger en. Och sen avslutar jag med att läsa om stridreglerna och pröva med karaktären.

Läser sällan från pärm till pärm mer än en gång. Efter det så hoppar jag till de delar jag behöver.

 

[God45]

Jag läser bara bitarna som jag tycker ser roliga ut

Sedan läser jag systemet dagen innan jag ska köra det. Eller timen innan. Sedan läser jag de andra bitarna i fallande ordning av rolighet tills jag läst allt förutom sådant som ser ut som bullshit.

 

[Äventyr]

Jag börjar med att bläddra igenom boken. Sedan kommer skumläsningen. Efter det läser jag de kapitel som verkar intressanta. Något som får mig att läsa en hel rollspelsbok är enkla regler och ett trevligt upplägg. Trevligt behöver inte betyda färg eller fantastisk layout, jag tycker tex att DoD 84 är en på det hela rätt trevlig regelbok i all sin enkelhet, eller SWD6 1st ed av WEG. Något som fick mig att älska denna var i synnerhet all in-universe-reklam som dök upp med jämna mellanrum.

För omfångsrika regelböcker får mig att bli skeptisk. Jag vill ha så lite regler som möjligt. Lone Wolf var rätt bra format. Liksom Fantasy! och Värmedöd.

 

[Max Raven]

Jag läser fördragsvis fluff först. Därefter är det i regel grundläggande regler, strid och RP-skapande, i ingen speciell ordning.

Skippar nästan alltid saker som spelledarråd (men inte fluff i SL-kapitel) och tittar i regel inte så noga på stats för fiender/monster/vapen.

Om regeldelarna är för massiva för min smak blir de inte ordentligt lästa heller.

Gillar inte när fluffgrejer är intryckta lite varstans i texten så att jag måste leta eller läsa igenom hela boken för att få tag på dem. Är det SL-exklusiv info ska det till SL-delarna av boken, och allmän världsinfo ska man ha spelarna lätt kunna inhämta utan att behöva bläddra igenom hela boken som om man körde "Where's Waldo".

 

[krank]

Gillar inte när fluffgrejer är intryckta lite varstans i texten så att jag måste leta eller läsa igenom hela boken för att få tag på dem. Är det SL-exklusiv info ska det till SL-delarna av boken, och allmän världsinfo ska man ha spelarna lätt kunna inhämta utan att behöva bläddra igenom hela boken som om man körde "Where's Waldo".

Jag håller med!

 

[Chryckan]

Sedan brukar jag kolla alla illustrationer i en bok innan jag ordentligt läser den. Vem gillar inte bilder liksom? Jag gjorde det tyvärr även med ett par av böckerna till Mutant U:A, och det gjorde min SL lite ledsen, då halva boken trots allt var äventyr och bilder jag inte skulle ha sett. Men det visste inte jag.

Gjorde exakt samma sak fast med Österhavsboken. Inte fattade jag att alla roliga beskrivningar av piratnästen med mera innehöll massa hemliga SL info och äventyrskrokar.

Ända sen dess har jag skarpt ogillat spelböcker som inte tydligt delar upp böckerna i SL delar och spelardelar. Har alltid tyckt att om det inte är ett direkt äventyr så ska regelböcker vara skrivna på ett sånt sätt att alla riskfritt ska kunna läsa allting.

 

[God45]

Problemet med hur många läser spelböcker är att saker som inte borde vara så viktiga är superviktiga. tillexemepl var Hunter: the reckoning briliant skrivet men hade usla bilder som inte hade någonting med spelet att göra, så därför gav många det inte ens en chans.

 

[Arfert]

Skummar först igenom boken för att greppa vad som verkar viktigt. Sedan läser jag noggrannare om grundmekanismerna och hur man gör rollfigurer. Om jag ska spela så läser jag igenom rubbet igen, annars så kollar jag bara in det som verkar kul.

Vissa spel funkar lättare att greppa (Hej Dr Who till exempel!). Vissa är avskyvärt jobbigt/dåligt skrivna och svåra att förstå (Hej BW och AW!).

 

[Ulfgeir]

Addendum till mitt förra inlägg. Om spelet har massa metasnack från personer "i spelvärlden" så läser jag oftast det först. Exempel är Dresden Files och de gamla böckerna till Shadowrun. De kommentarerna som finns i de spelen är oftast underbara och ger en bra överblick.

Och håller med om att spelledarinfo skall vara väl avskiljt från de delar som spelare kan läsa.

/Ulfgeir

 

[Rymdhamster]

Om det är ett spel jag ska spela så börjar vill jag gärna börja med ett kort intro för att få en känsla för världen och hoppar sedan till "hur man gör en rollperson". När jag har ett hum om vad jag kan åstadkomma som rollperson så brukar jag börja bläddra lite fram och tillbaka. Känner jag mig sugen på en fighter läser jag stridskapitlet exempelvis.

Har jag inga dirrekta planer på att börja spela eller spelleda så bläddrar jag bara fram och tillbaka tills jag hittar något som ser intressant ut, tills det känns som att jag averkat det mesta av boken. Därefter börjar jag från början för att hitta alla bitar jag missat.

Av denna anledning gillar jag rollspel som har många, men rätt korta kapitel och flufftexter.

 

[Bassejr]

SagaGamesFantasy läste jag faktiskt från pärm till pärm. den boken ärså liten och behändig.

 

[solvebring]

Det brukar bli introduktionen, sedan rollpersonen och därefter de avsnitt jag finner intressanta. Grundreglerna brukar vara prioriterade bland de första avsnitten där, främst för att förstå vad det egentligen är frågan om.

... Förutsatt att jag ska lira det. Annars kollar jag mest illustrationer och hoppar ned lite här och var i texten, under tilltalande rubriker.

 

[Storuggla]

Först tittar jag på rollformuläret och ser hur det ser ut. man kan lära sig en hel del från rollformulär.
Sen bläddrar jag igenom boken snabbt och om något står ut stannar jag upp och tittar närmare där. Sen läser jag boken från pärm till pärm, oftast hoppar jag över magikapitel om det inte är vansinnigt nyskapande eller bra skrivet.


Storuggla, vem orkar läsa fem olika fireballs