Nu vet jag inte hur er SL tänkt, men det här är vad jag hade gjort i första ledet:
- Kollat upp vem som äger smugglar-huset.
- Kolla vilka andra hus de äger/bor i, kolla nyhetsarkiv om dem, etc.
- Spionera på dem
- Lägga tid på att observera huset, på hyfsat långt avstånd, under några dagar.
Det verkar ju inte vara bråttom (sett till hur det var precis i början av äventyret) så det kostar ju inget att sitta i en bil eller ligga på ett hustak något kvarter bort och speja i kikare, så att säga. Eller för den delen se ifall man kan sätta upp kameror. Använda riktmikrofoner.
Samma sak tänker jag gällande listan med skummisar ni fick. Klart de inte svarar ärligt när någon kommer och frågar saker – skugga dem istället. Gör en klassisk stake-out.
På vilket sätt var spegeln magisk? Hade det sätt den fungerar kunnat hjälpa er? Synd att spelaren som spelade prästen saboterade den delen, men ni fick i varje fall tatueringen. Dags att ta en tour av stadens tatuerare! Och läsa i symbollexikon! (Men givetvis inte prata specifikt om just den tatueringen med varken tatuerare eller bibliotekarier om det inte är absolut nödvändigt).
Er spelledare verkar köra ganska hardcore med konsekvenser – jag skulle gissa att ni blev skuggade av vampyragenter för att ni pratade med butiksägaren. Kanske har vampyrerna också kontakter inom polisen. Att någon är präst är absolut inte (tänker jag) heller någon garant för att någon inte skvallrar.
Och när vampyrerna väl har koll på er… well, klart de höll koll för att se om/när ni flyr från häktet och är då redo för er.
Så… På det hela taget känns det som att er SL gav er en typ av äventyr och en typ av spelledande som inte passade er och/eller som inte ni förberetts ordentligt på. Och sedan inte anpassat sitt spelledande efter hur ni agerat. Och inte löpande kontrollerat hur ni tycker att det funkat. Det brukar vara recept på en ganska tråkig upplevelse.