Grafik Hur lär man sig bedöma typsnitt?

[DeBracy]

Gluggig sats är ju ett vanligt problem när man kör marginaljusterat i Word ja, så om man gör sin layout i Word är mitt tips vänsterjusterat, även om en flitig svensk poddare som gillar skräck kommer att bojkotta dit spel för det.

Advanced Dungeons & Dragons kom ut sent sjuttiotal, så kanske snarare nån sån här mackapär?

Ja, blev också nyfiken, och vips har jag snubblat på en kort dokumentär som visar när de jobbar med sista utgåvan av New York Times som gjorde med Linotype-maskin (1978), för att gå över till nåt som verkar likt den där.

 

[Franz]

Jag lovar att skriva något utförligt i den här tråden när jag inte är på ölmässa.

Detta är väldigt OT från min sida men var det händelsevis så att herrn, liksom jag själv, var på öl- och whiskymässan i Uppsala?

 

[DeBracy]

… Doulos och Gentium från SIL. Det är inte en slump att jag bara rekommenderar typsnitt med öppen licens här ska sägas; jag gillar ju de här typsnitten av flera skäl. Doulos och Gentium är ju också väldigt kompletta – de har kyrilliska tecken och allt möjligt.

Sen är nog mitt favorit-typsnitt Lato. Mitt universal-val när jag ska ha en sansserif. Snyggt, cleant, finns i massa vikter etc.

Två till välutrustade typsnitt med SIL-licens är Alegreya och Alegreya Sans.

Alegreya hittar vi i bland annat Vindsjäl, men mitt första möte med det var i pre-gens @chrull hade gjort till något Grottröj. Tyckte det såg skitfint ut, och hade en bra typ 1500-talsvibe på nåt vis. När jag började testa det själv blev jag rätt förvånad, för jag tyckte inte alls det kändes likadant på skärm som på papper. Jag tror den känslan har gått över lite, och jag har inte lyckats sätta fingret på vad det var som gjorde det.

 

[Mekanurg]

Så vad skulle ni säga, vilka tre typsnitt/stilar som är lätta att hitta och alltid funkar.

Garamond(variant) har nämnts, Arial/Helvetica? Palatino? … tipsa!

Caslon och Sabon är mina favoriter för brödtext. (Sabon kursiv är osedvanligt lättläst.) Gill Sans är en utmärkt sans-serif för neutral rubriksättning. Det räcker för vardagsbruk. När det gäller avancerad typografi överlåter jag jobbet åt Elosos grafiska äss Emilie.

 

[Svarte Faraonen]

Två till välutrustade typsnitt med SIL-licens är Alegreya och Alegreya Sans.

Alegreya hittar vi i bland annat Vindsjäl, men mitt första möte med det var i pre-gens @chrull hade gjort till något Grottröj. Tyckte det såg skitfint ut, och hade en bra typ 1500-talsvibe på nåt vis. När jag började testa det själv blev jag rätt förvånad, för jag tyckte inte alls det kändes likadant på skärm som på papper. Jag tror den känslan har gått över lite, och jag har inte lyckats sätta fingret på vad det var som gjorde det.

Jag har för mig att jag använde det i Travellers on a Red Road också. Eller planerade jag bara att göra det?

 

[DeBracy]

Jag har för mig att jag använde det i Travellers on a Red Road också.

*snabb tur till bokhyllan* Jajebox, stämmer bra.

 

[Dimfrost]

När jag började testa det själv blev jag rätt förvånad, för jag tyckte inte alls det kändes likadant på skärm som på papper. Jag tror den känslan har gått över lite, och jag har inte lyckats sätta fingret på vad det var som gjorde det.

Det är ju inget konstigt alls. Tryck/utskrift förändar alla typsnitt (delar av bokstäver blir tunnare eller tjockare utifrån papper, bläck mm). Det visar hur viktigt det är att skriva ut allt man gör om man inte bara formger för skärmläsning.

 

[Rickard]

Annars tycker inte jag att marginaljustering är ett problem generellt, enorma mängder text sätts så och det är mer en vanesak om hur läsbart det är.

Har man marginaljusterat så måste man i princip alltid avstava.

 

[krank]

Har man marginaljusterat så måste man i princip alltid avstava.

Visst, men hur mycket beror på typsnitt, radlängd och envishet. Man kan komma undan med väldigt lite avstavning.

 

[clarence redd]

(Jag passar här på att som vanligt länka till den här grejen som @Dante en gång gjorde och som jag sparat och använder typ varje gång jag gör stilmallar till ett projekt. Appropå att ställa in ordmellanrum och variationer etc.)

Haha, den börjar jag alltid leta efter i början av projekt!

 

[JohanL]

Visst, men hur mycket beror på typsnitt, radlängd och envishet. Man kan komma undan med väldigt lite avstavning.

Föredrar dock avstavning över ö v e r d r i v e n s p ä r r n i n g.

 

[Gerkub]

Ja, blev också nyfiken, och vips har jag snubblat på en kort dokumentär som visar när de jobbar med sista utgåvan av New York Times som gjorde med Linotype-maskin (1978), för att gå över till nåt som verkar likt den där.

Jag trodde inte att en minidokumentär om en tryckpress skulle vara så bra. Och fan vad skönt för tryckarna att slippa hantera en massa bly hela tiden efter de gick över till dator.

 

[Frederik J. Jensen]

1. Kopiera något som är bra
2. Använd ett typsnitt till brödtext, ett till rubrik
3. Sätt upp ett uppslag och kolla hur det ser ut på papper
4. Sov på det
5. Det är viktigare med bra linjeavstånd och högst 60 tecken per linje än vilket typsnitt du använder
6. Ta beslut och se dig inte tillbaka, det kommer aldrig bli perfekt

 

[Dante]

Nu är jag inte på ölmässa.

När jag ska välja ett texttypsnitt tittar jag efter flera saker:

1. Ett seriftypsnitt
2. Inte alltför breda eller smala bokstäver
3. Förhållandevis hög x-höjd (dvs. de gemena bokstäverna är ganska stora i förhållande till de versala)
4. Inte alltför tunt
5. Låg kontrast (dvs. liten skillnad i tjocklek mellan staplar och hårstreck)
6. Humanistiska bokstavsformer (dvs. tvåvånings-a och -g)

Ett bra exempel som uppfyller allt ovanstående är FF Tisa Pro regular:



Sen gillar jag typsnitt som tillhör så kallade superfamiljer, dvs. de finns i många olika vikter och varianter.

FF Tisa Pro finns t.ex. i vikterna thin, light, regular, medium, bold, extrabold och black – med kursiva versioner av varje vikt.

Om jag t.ex. väljer regular till löpande text och bold för radrubriker vill jag kunna gå upp en vikt till medium respektive extrabold ifall jag sätter negativ text (ljus text på mörk botten) eftersom ögat annars uppfattar den texten som tunnare.

Och har jag en text som ska vara större än den löpande texten, t.ex. en ingress eller stämningstext, vill jag ofta gå ner en vikt så att den texten inte uppfattas som mycket kraftigare.

Dessutom ingår FF Tisa Sans Pro i superfamiljen – en linjär som är ritad för att fungera väl tillsammans med FF Tisa Pro:



Det är alltid praktiskt att ha för texter som ska skilja sig från den löpande texten: sidorutor, tabeller, etc.

Sen vill jag gärna att typsnittet ska ha såväl proportionella som linjerande siffror. Proportionella siffror (som tar upp olika mycket bredd beroende på siffra) för löpande text och linjerande (som alla tar upp lika mycket bredd) för tabeller och innehållsförteckningar där det är snyggare om tal eller sidnummer som står rakt under varandra tar upp samma utrymme, oavsett om de innehåller smala eller breda siffror.

Och eftersom jag numera nästan kan utgå från att det jag jobbar med kommer att lokaliseras till andra språk är det förstås en stor fördel om typsnitten innehåller kompletta teckenuppsättningar för alla språk som använder det latinska alfabetet.

Frågor på det?

 

[Dante]

Jag använder förstås också typsnitt som inte uppfyller ovanstående ”krav” till punkt och pricka. Det är alltid bäst att göra en testsättning och skriva ut för att se hur det blir på papper.

Mrs Eaves är en skön Baskerville-variant som har såväl högre kontrast som bredare tecken och lägre x-höjd:



Den har dessutom en linjär make i Mr Eaves.

Och Minion Pro är en mycket bra modernisering av Garamond som har högre kontrast och ingår i en superfamilj: