Varför Mundana borde ha fler invånare än jorden
Kontinenterna sträcker sig i öst-västlig riktning, vilket leder till likartade klimatförhållanden och därmed mycket större möjligheter för viktiga nyttoväxter och jordbruksinnovationer att spridas mellan kulturer. Detta var en av Eurasiens fördelar gentemot andra kontinenter i vår världs historia, som ledde till att nästan alla högkulturer uppstod där. Also, vad nyttoväxter beträffar så är det vederlagt att deras konung, potatis, finns i Mundana, i skarp kontrast till Eurasien under medeltiden.
Jordbrukande civilisationer är på många håll mer än tiotusen år gamla, och mänskligheten har därför haft mer än dubbelt så lång tid på sig, generellt, som kulturerna i vår värld på medeltiden hade haft, att föröka sig enligt agrara samhällens mönster.
Mundanas riken är ofta absurt uråldriga, vilket mer eller mindre automatiskt borde innebära att de har en enormt lång kontinuitet av att kunna trygga invånarnas basbehov något sånär, eller åtminstone upprätthålla en illusion av att göra det, annars skulle sagda riken ha kollapsat. Denna långa kontinuitet borde alltså leda till relativt välmående bönder som känner sig relativt tryggade av statsmakten, och därmed förökar sig mer flitigt än annars vore fallet, och lägg därtill att kontinuiteterna vi talar om möjliggör för stora organisatoriska projekt som bevattningskanaler, transportleder, spannmålsmagasin etc att ha hållits fungerande mycket mycket länge, rentav i årtusenden. Detta är i sig gynnsamt för både handel och jordbruk, och borde leda till tämligen tättbefolkade riken, om inga geografiska hinder föreligger, ofc.
Mundana har massor av magi, vilket också borde påverka demografin. Ponera att någon permanent gjort åkrar bördigare på en plats, om så för tiotusen år sedan, eller att det finns ett nätverk av hydrotropiska monoliter som upprätthåller bördig jord i en ökentrakt. Detta är givetvis marginalfenomen, men de borde så existera här och var, och därför spela in på ett hörn, och deras effekter borde få exponentiell verkan genom historien - om någon någon gång skapat ett område med magiskt bördiga åkrar som består för evigt, kommer ju bara fler och fler människor att flockas dit och födas där genom historien, tills området når sin substinence limit, vilken kan vara extremt hög. Och då har vi inte ens börjat tala om vilket fantastiskt jordbruk platser högmagiska för biotropi borde kunna upprätthålla, och hur fertila folk borde vara där - exakt hur vanliga sådana platser är tycks dock lite oklart. Väldigt destruktiv magi hade givetvis kunnat ha motsatt inverkan på en världs demografi, men grejen är, sådan magi finns knappt i Eon.
Sen har vi gudarna. Visst, deras vägar är outgrundliga, men följande är känt:
Gudar får makt av sina tillbedjare, och upprätthåller världen genom teotropi. It stands to reason, således, att ett fenomen i stil med digerdöden vore oerhört missgynnande för Daak, eftersom han genom det förlorar massor av qadosh när hans troende går hädan, får religiösa kriser och överger hans lära, etc. Daak borde således i regel göra allt han kan för att förhindra pandemier, folkmord och andra demografiska kriser, och se till att hans tillbedjare be fruitful and multiply; det borde närmast rentav vara ett självändamål för honom.
Mundana har också gigantonorma områden med medelhavsklimat, vilket är enormt gynnsamt för jordbruk. Många av dessa ligger i de okända delarna av världen, men de har långa kuststräckor och är inte sällan omgivna av grunda hav som borde vara lätta att segla på och erbjuda utmärkt fiske. Dessa platser borde rimligen vara väldigt gynnsamma för mänsklig civilisation, om inte nu någon mer eller mindre ansträngd fantasy-faktor föreligger som hinder.
