Nekromanti Hur många sätt spelar du rollspel på?

[MrG]

Kanske låter som en konstig fråga, men jag spelar rollspel på en mängd olika sätt och uppskattar variationen. Men alla verkar inte ha samma filosofi. Vilket gör mig nyfiken...

Själv spelar jag gärna:

För stunden:
-Episka äventyr / saga (Penndragon, med regler, metaspel och mycket narrativt sagofokus)
-Intrig och relationsspel (friform, såpopera, hemmabygge med lite samberättande)
-Problemlösning/deckarrollspel (just nu med CoC regler och med lite friformsinslag)

Och sporadisk:
-Samberättande (Münchaussen och Soap)
-"Hard Core" friform (på konvent)
-Lajv (på hyllan, men kanske nått litet i sommar)

Så skulle räkna det till typ fem typer: Episkt, Friform, Intrig, Problemlösning, Friform, Samberättande och Lajv.

Som jämförelse kan nämnas att jag brukar stå konsekvent över:
-Dungebash (har gjort det, har t-shirten, inte road längre)
-Artsy friform (sitt ner, lyssna på spelledaren, lid, inte min )
-För forgiga grejor (prövar gärna men det har inte fastnat, oftast för mycket metasnack för mig, men vill så gärna att det ska dyka upp ett sånt som är rätt för mig.)

Är nog mest nyfiken hur inställningen slår mellan folk som vill spela på endast ett sett och folk som söker variation och gärna testar saker

 

[Rising]

Det enda jag inte spelar (längre) är lajv, historiska rollspel, simulationsrollspel med väldigt rika och rigida världar, krångliga rollspel (både D&D och svenska Sagan om Ringen är för svåra för mig), MMORPGer/talkers/MOOer/MUSHar/MUDdar m.m. halvlajv-freeform, och öh... Fate-liknande spel.

Å så spelar jag inte något play-by-forum, men det skulle jag vilja ändra på.

I övrigt är jag nog öppen för att spela allt - även om det i praktiken sker rätt sällan.

 

[krank]

Hum... Jag blandar såpass friskt att det är svårt att separera dem. Rent humorrollspelande (där spelandets fokus blir att skratta och ha roligt), dungeonbashande och liknande håller jag mig dock borta från, eftersom jag inte ser dem som särdeles givande.

Intrig- och relationsspelande kompinerat med en god portion problemlösande/deckarrollspel och en liten smula våld och action brukar vara det recept jag följer. Oftast blir det friform eller friformsliknande med dold spelmekanik. Man kanske kan kalla mig för en spelare och spelledare med fokus på inlevelsen.

Jag skulle gärna testa Forge-artade saker, även om de inte känns lika mycket "min grej" som t.ex ordentlig "artsy friform" =) Jag är dessutom nyfiken på lösningar på samberättande, där spelarna får utökade möjligheter att påverka berättelsen. Problemet där är väl att det bryter mot den inlevelseparadigm jag vanligen följer.

 

[MrG]

spellett samberättande (OT)

På det du brukar skriva har det låtit som att du har en klar vision om hur du vill ha ditt rollspelande. Men kanske jag som missuppfattat...

Men det var inte det jag tänkte på... utan på din kommentar över att få samberättande och inlevelse att samverka. Jag brukar förorda lite lyhördhet från spelledaren och frihet åt spelarna att själva putta in detaljer och medverka i berättelsen. Lite flummigt friformande samberättande, funkar för mig, men kanske inte din

-Gunnar (som egentligen inte vill styra bort från frågan om folk spelar en eller flera typers rollspel)

 

[Johan K]

Blir väll nått åt samberättande/problemlösande hållet. Inte så mycket högtaravande episkt a´la D&D kansek, snarare lite mer lågmält. Det är nog det som mest är på tapeten när vi spelar.
Har, som du, lite väl svårt för just grottröj.. Finer det kansak trist faktistkt.

Dock så är jag mer än gjärna på att testa nya vägar att gå när det gäller rollspel. Alltid kul att lira med nya människor

 

[Rickard]

Det jag inte spelar
Taktiska regelsystem som fokuserar på detaljism. Min hjärna vill alltid ha fram det optimala och jag har lärt mig att tiden det tar att sätta sig in i ett sådant rollspelssystem väger inte upp emot tiden som det kan varieras. Det blir fort tråkigt, mycket för att jag har spelat sådana system såpass mycket tidigare.

Rena historiaberättarspel. Rollspel för mig är en sysselsättning för alla. Det är som när spelgänget spelar tevespel. Det tråkigaste är när vi spelar ett spel som bara en kan spela, utan det är (för mig) roligast när alla kan vara med, även om det inte skulle vara spel som jag föredrar. Jag tycker det är tråkigt när bara en sitter och berättar, för det är inte samberättande, utan historieskapande.

Det som jag vill spela
× Djupt karaktärsdrivet. Att verkligen gå in i rollen.
× Historiefokuserat. Sätta historien framför allt med samskapande och häftiga berättartekniker. Gärna med överraskningar (omvälvningar) för spelare och spelledare.
× Umgängesspelande. Slappt och humoristiskt. Ofta målsdrivet, alltså där spelledaren sätter upp några delmål och ett slutmål, för det spelar liksom ingen roll vad man gör.
× Upplevelser. Jag vill ha fantasi och få uppleva saker som jag inte skulle kunna tänka ut själv.

/Han som med det sista dock inte menar "Upptäcka nya världar", som lockade mest förr i tiden

 

[Man Mountainman]

Om man ser till spelledande: ganska få. Jag känner mig mest hemma i enklare äventyrshistorier, alternativt relationsdraman lagda mot en fond av enklare äventyrshistorier, med litet till inget fokus på regler. Eftersom jag är lite lat så blir det sällan att jag försöker gå utanför mina invanda spår, eftersom det då skulle kräva mer arbete.

Om man ser till spelande, däremot, så är jag mer eller mindre up for anything: från Forge-flum till D&D-röj, från intensiv rollgestaltning till tillbakalutat äventyrande. Det enda jag kan känna att jag ogärna skulle befatta mig med är rollspel som kräver allt för mycket av mig som problemlösare — typ, där jag måste lösa kluriga gåtor eller tänka ut strategier — eller som på något annat sätt förutsätter en extrakompetens.

/Dnalor

 

[Beastslayer]

episkt regelbögande med sammberättande skulle jag klacifiera det jag oftast spelar.

 

[Svarte Faraonen]

För tillfället tycker jag att det ibland blir lite väl mycket slöspelande. Vi har en massa spelare på samma gång, vilket visserligen är trevligt, men också försvårar det djupare rollspelandet mellan SLP och rollpersoner (antingen talar man till fem personer på samma gång, vilket sällan ger upphov till livfulla diskussioner, eller så talar man till en liten del av spelarna, vilket tråkar ut resten av dem). Detta spelande tar formen av episkt äventyrande (DoD/Svavelvinter), o-episkt zombiespel (All Flesh), sibiriskt-vodkaorgie-spelande (Conspiracy) samt underliga Lovecraftmysterier (friform). Dock dessvärre sällan med allt för mycket djup.

 

[Pom]

Episka såpor för mig.

I övrigt. Regler är bra. Friform är dåligt. Kampanjer är bra. Oneshots är dåligt. Mäktiga spelarkaraktärer är bra. Hjälplösa spelarkaraktärer är dåligt. Levels är bra. Färdighetsbaserat är dåligt. Bra är bra. Dåligt är dåligt.

 

[w176]

Wops

Oj... Fel fråga.... Det här blir svårt.

För stunden:
-Traditionellt Coc skräckkampanj men som spelas väldigt regellätt och med fokus på karaktärsspel.
-Textbaserad friform online.
-Ca ett lajv/månad och massa förarbetande och skrivande inför lajv och arrangerande under vinterhalvåret.

Vad jag brukar spela men inte spelar just nu
-Lajv (det är lågsäsong just nu, tre lajv i månaden är mer lagom.)
-Friform inför lajv (förspel)
-Halvlajv
-Forumspel till lajv
-Chattspel till lajv

-Samberättande friform
-Spelledarlett friform
-Friform med olika ansvarsområdet inom spelledandet
-Regelspel som spelas väldigt regellätt eller regellöst
-Regelspel med regler som faktiskt används
-Minikamanjer på två pers
-Forgspel (på konvent)
-Handings fokuserat Höstdimma med wilper

Det jag undviker i rollspel:
-Regelspel med mycket användande av reglerna.
-Buskis humor
-Äventyr med för mycket fokus på problemlösning
-Spel med spelledare jag inte tycker om
-Spel med jobbiga spelare
-Spelgrupper med ett annat fokus än vad jag tycker verkar kul


Det jag sett att mitt spelande brukar innehålla
-Immersionism
-Narrativism som inte stör punkten ovan för mycket (ytterst subjektivt)
-Angst
-Karaktärsplågande
-Karaktärer som är galna/onda/kräk.
-Queersaker
-(Fuskblod, eller de vill jag ha mer av i alla fall)