Nekromanti Hur man skapar en fantasyvärld?

[Illern]

Re: Religion i fantasy?

Samsande panteon skapar kosmologiska kompatibilitetsproblem. Då har man ett antal religioner med varsin förklaring på vem som skapade världen och människorna, och hur, kanske också hur världen och kosmos ser ut. Man har flera åskgudar, skördegudar etc som antas vara i farten - och alla religionerna förutsätts ha rätt.

Det beror väl på lite. I Terra Draconis har jag gjort så att det finns en Skapare och en kosmologi som är sann. Detta behöver väl inte dock inte vara så hårt kopplat till alla religioner i världen. En österländsk religion som följer en vis man kan ju t. ex. existera ändå. Likaså kan ju religioner som referar till lägre entiteter än Skaparen som gudar existera också. Dessa lägre entiteter kan ju dessutom existera lokalt (mer eller mindre) och då blir det ju naturligt att folk i en viss ände av världen relaterar till asarna, vissa till heroerna, vissa till ... o.s.v.

Den enda metod jag kan rekommendera i sammanhanget är en som jag och en viss annan typ brukar köra när vi arbetar vidare på en gammal nedlagd spelvärld - man börjar med att förutsätta en gemensam, väldigt vag kosmologi i bakgrunden (tillräckligt vag för att vi inte skulle kunna beskriva den i detalj heller) och bygger sen ut olika folkslags religioner som vitt skilda variationer på ett tema; man kan skönja gemensamma drag mellan dem, men hur Sanningen än ser ut har de tolkat den på kraftigt skilda sätt.

Det där påminner ju i och för sig om hur jag har konstruerat det i Terra Draconis. Vem som de facto skapade världen eller om solen snurrar runt jorden eller tvärtom kan ju vara rätt irrelevant.


[color:green]Putoris Vulgaris Astrabo, legionär
Illerlyan:<A HREF="http://www.surf.to/ferret" target="_new">http://www.surf.to/ferret</A></font color=green>

 

[Man Mountainman]

Re: Religion i fantasy?

Det där förutsätter ju att gudarna faktiskt verkligen existerar, vilket jag inte tycker är så uppenbart. Flera panteoner och alla de inkonsekvenser som uppstår dem emellan kan mycket väl existera ihop, men flera eller alla trossystem kommer att ha fel.

/Dnalor, din finne på hornhinnan

 

[Rosen]

Re: Religion i fantasy?

<I>Flera panteoner och alla de inkonsekvenser som uppstår dem emellan kan mycket väl existera ihop, men flera eller alla trossystem kommer att ha fel.</I>

Med tanke på att de flesta i de flesta spelvärldar har präster/shamaner och andra religiösa magiker så borde det väl visa sig vilka som har rätt ganska snabbt?

"Jag helar honom! (rassel rull) Ja! Maxresultat!"
"Det händer ingenting."
"Va..?"

--
Åke

 

[Sebastian Strix]

Re: Religion i fantasy?

Jag är den vissa andra typen.
_Min_ inspiration i sammanhanget är Greg Staffords spelvärld Glorantha (RQ, Hero Wars) som har byggts upp på två sätt.

I den första fasen utgick Greg från att det fanns en _gemensam_ sanning bakom myterna, objektiv och möjlig att definiera, men möjlig att tolka på olika sätt.

Exempel: Stormgud O dödar solgud Y i forntiden. Sedan inser han att det inte var det bästa han kunde ha gjort och återupplivar honom. Som en följd finns det skiftningar mellan natt-dag och sommar-vinter (solen måste kuta ned i underjoden då och då tack vare vad han en gång råkade ut för).

En kultur, som dyrkar solgudens som gudarnas härskare under namnet Q, säger att stormguden som de kallar X insåg stt misstag och återinsatte Universums Perfekte Härskare på sin plats efter ett tag. Tyvärr är världsalltet sedan dess inte helt perfekt och det bästa man kan göra är att följa traditioner och ledare till punkt och pricka. Som exempel på solgudens perfektion anger man hans stadiga bana, möjlig att beräkna i detalj, och hans ståndaktiga skinande.

En annan kultur dyrkar stormguden som gudarnas konung under namnet R. De säger att han visserligen insåg att han handlat överilat och satte in solguden på sin rätta plats, men såg till att den fjanten lydde honom i fortsättningen. Och Innan solguden, som de kallar Z, dog, så var världen en absolut statisk plats där inget hände och livet var ett sockersött helvete. Nu finns det rörelse och förändring i världen, hipp hurra. Att solen är en mindervärdig slav och vinden en fri och mäktig härskare ser man givetvis på att solen måste göra _precis_ samma sak dag ut och dag in år efter år medan vinden blåser dit den vill. Och vad är molnen som skymmer solen om jag får fråga?

Vem har rätt? Ingen och bägge.

Den senare varianten beskrevs ganska bra av Åke. Den är den mer framträdande i Staffords senare verk. En fördel för _mig_ är att den stora hemligheten om livet universum och allting skulle bli _banal_ för mig om den gick att sätta på pränt på sidan 32. Gudarna reduceras lätt till supervarelser som liknar människor, eller så drar man den gamla valsen om att de bara finns för att folk tror på dem, och så blir de totalt meninslösa.
En annan är att man slipper definier attt religion/kultur A har rätt, medan B, C och D är miffon/kättare/onda etc. Det spelar ingen roll om det finns stränga förordningar på s. 33 om att SL skall hålla det hemligt för spelarna: det blir automatiskt en del av kanon för det spelet, och snart skrivs framförallt fan-producerat material med insikten om att A Har Rätt och Är Bäst. Booooring.

Det enda undantaget jag kan tänka mig där dessa principer inte är bättre är
A, kampanjer där Rp interagerar med gudomligheter på nästan daglig basis - tänk Elric vad gäller litteratur, Hercules på TV3 vad gäller film och Planescape vad gäller rollspel. I så fall bör religiösa sanningar vara mer konkreta, men då kan det gärna finnas övergripande sanningar som inte ens Gudarna greppar.
B, kampanjer där MENINGEN med spelet är att finna Hemlighete, typ Nephilim och Kult.

Erik