Nekromanti hur motiverar ni era RP

[neowyn]

Hur brukar ni som SL motivera era spelare att utföra de tilltänkta uppdragen?
Jag är inte alls förtjust i "ni sitte på en bar där en rik handelsman kommer in, han vill hyra några äventyrare till ett uppdrag".
Jag gillar när RP blir indragna ordentligt och inte känner att de kan backa ut.

 

[Lokpest]

detta är inte speciellt svårt om man i förväg (gärna precis efter det att Rp skapats) går igenom Historia och bakgrund, Vad är hans/hennes livsmål, mål för den närmsta framtiden, andledning till att han/hon är ute på resa (om så är fallet), vad tycker han/hon om <insert random fenomen här> mm mm.

Har man gjort dtta är det mycket lättare att komma på en rimligt anledning. altså att lägga ut en äventyrskrok som spelaren kommer nappa på.

 

[Phelan]

Tja, börja med att:

- bestäm dig, gärna tillsammans med spelarna, vad för slags kampanj ni ska spela (även om du som SL bör ha lite mer att säga till om, du ska ju trots allt vara motiverad att göra ett bra arbete med äventyren sedan)

- när spelarna gör sina RP, tvinga dem själva att fundera ut hur/varför deras blivande RP skulle fungera i en grupp med de andra RP. Det ska inte vara upp till dig att sucka när dina spelare kommer viftande med sina nya RP och tvingas hitta en krystad förklaring till vad Bellman, norrmannen, dansken, alven, tiraken och kamorfen gör i samma grupp.

- se till att spelarna har gjort ordentliga bakgrundsbeskrivningar till sina RP, med motiv, livsåskådning, kontakter osv

- bygg äventyr och kampanj runt rollpersonerna, antingen för att det kretsar just kring dem eller för att något händer som de har mer motiv än monetära att ge sig in i (eller som är uppenbart lönsamt om de bara har monetära motiv...)

- uppdrag, förresten? funkar väl ibland, men jag tycker inte allt ska kretsa kring tydliga uppdrag, en hel del får ju gärna komma som en naturlig konsekvens av vad rollpersonerna gör och vad som sker i deras omgivning, ska man bara satsa på uppdrag hela tiden finns det ju en uppenbar risk att RP inte är en naturlig del av världen utan bara några nissar som dyker upp här och var, löser eller klantar till en situation och sedan teleporteras till nästa

Praktiska inkörsportar om du ska få igång äventyr: använd kontakterna som RP har. Det kan t o m vara en idé att du för varje RP gör ett par kontakter som RP känner men där situationen är den omvända, dvs RP har någon form av tacksamhetsskuld till kontakten och har därför svårt att neka när denne ber om en tjänst.

Mvh / Phelan

 

[neowyn]

javist är det så, men hur har du gjort? har du ett konkret exempel?

Just nu håller jag på att skriva en äventyrs svit där mina spelare tvingats gå i tjänst av en stor stadsmakt. Detta på grund av att de blivit anklagade för brott eller på annat sätt har något skumt i sitt förflutna som de ej vill avslöja. För att få tillbaka dessa bevis tvingades de skrova under ett kontrakt som gör att de är i tjänst i några år. Samtidigt arbetar RP för att rentvå sitt namn och där igenom kunna bryta kontraktet, eller i vissa fall anklaga staten. Detta gör att RP tvingas utföra uppdrag de inte alltid sympatiserar med men som de på grund av kontrktet och sin egen äras skull tvingas utföra.

 

[Gastono]

Jag brukar inte göra något specielt med mina små RP`s.
Jag som SL ger dom en möjlighet och än så länga har dom alltid nappat på den.
Jag brukar inte längre köra med "en rik köpman kommer in och..." utan snarare en möjlighet utan någon som står och väntar på besked som t.ex en köpman med en kidnappad dotter eller vad det nu är.
Försök istället att hitta en väg som t.ex
"Du kommer in i din väns hus men du ser något fruktansvärt!
Din vän ligger på golvet med en dolk i nacken.
Fönstret står på vid gavel och du kan utsklija nygjorda fotspår i åkern..."

Min spelgrupp väljer alltid att följa fotsåren....
Lycka till

 

[neowyn]

Det är ett roligt sätt att göra dte på men jag har lite problem med det ändå. Det kräver nämligen att spelarna känner sin RP och har byggt vänner till dem.
Bakgrunden som de har som nya spelare har innehåller ju en del fakta men det blir inte alltid så levande och det är oftast vänner och familj som lätt blir lite stelt.

 

[Eleas]

"Hur brukar ni som SL motivera era spelare att utföra de tilltänkta uppdragen?
Jag är inte alls förtjust i "ni sitte på en bar där en rik handelsman kommer in, han vill hyra några äventyrare till ett uppdrag".
Jag gillar när RP blir indragna ordentligt och inte känner att de kan backa ut."

Enklaste sättet att göra det är att ge spelarna det deras karaktärer vill ha. Med andra ord, låt deras karaktärer kämpa för vad de vill uppnå. Bakgrundsbeskrivningar är din bäste vän när du är SL.

Säg att spelaren har en elak bror och en vän hustru. Om sagde spelare då får ett meddelande av sin hustru att träffas någonstans, men hon inte dyker upp, samt att brodern lämnat staden kort därefter med en stor och mystisk säck över axeln... tja, då har du din motivering.

--Björn, exempelriddare

 

[neowyn]

Jag håller med dig om att bakgrunden är mycket viktig men i början vet inte alltid mina spelare vad de vill ha. De brukar utvekla karaktärerna under spelets gång, men hur gör ni i början?

ill tillägga att det är en bra öppning men det skulle inte funka i min spelgrupp fören efter några äventyr då spelarna blivit lite varmare i kläderna

Hur omfattande RP brukar era spelare ha?
Har ni spesat familjen, vem som är gift med vem, vilka ägor de har mm?

 

[hariman]

Det är ju på nått vis antingen så att rollpersonerna ingående beskriver familj, karaktär etc, eller också har du som SL lite frihet att anta saker om detta. Eller har jag fel?

Om man vet en del om rollpersonens karaktärsdrag, så kan man naturligtvis spela på dem också. Om en hederssam person ser något olämpligt (och kanske t o m blir utsatt för mutförsök för att inte säga något om saken!) så finns det en rätt stor chans att personen engagerar sig. Om en barmhärtig person blir ombedd om hjälp så finns det en stor chans att personen ställer upp, även om hjälpsökanden inte erbjder pengar, etc.

Kort sagt: Om rollpersonerna är intresserade av annat än att tjäna pengar och XP för att gå upp i level så finns det också andra sätt att dra in dem i äventyr än att erbjuda just detta.

Detta kräver dock att man har spelare som lite ser vart SL vill komma och bjuder till lite själva, men rollspel är ju ett växelspel mellan spelare och spelledare.

Jag har spellett en hel del med förtillverkade karaktärer, som därmed passar väl in i handlingen. Jag har dock på senare tid försökt mer med att spelarna tillverkar karaktärer (inom vissa ramar) och att man sedan väver in karaktärerna i berättelsen. Det är svårare, men ger mer eftersom spelarna i stort sett får spela det som de vill.

 

[neowyn]

hmm jag har alldrig kört med färdiga RP men det skulle kanske vara kul att testa någon gång.

Jag startade denna tråd för att jag verkligen vill att mina äventyrare skall ryckas med i min pågående kampanj med dess framtia äventyr och att de känner sig personligt inblandade. Jag vill försöka få bort slentrianet i spelandet så att det blir spännande och att det känns fräsht.

 

[rax]

Hur omfattande RP brukar era spelare ha?
Har ni spesat familjen, vem som är gift med vem, vilka ägor de har mm?

Svar ja. Jag börjar oftast med ett karaktärskoncept och väver sedan in resultaten från bakgrundstabellen i det. Verkar nått helskumt i sammanhanget kommer SL och jag överens om att slå om, annars får man helt enkelt vidga sina vyer - ofta ger resultaten ytterligare inspiration.

Men därmed inte sagt att det är nödvändigt för att utnyttja de råd Phelan, Eleas, m fl har gett dig. Det räcker om spelarna har skissat lite på vilka de är och var de kommer ifrån, samt gärna något mål eller motiv för äventyrandet.

Slå sedan fram kontakter, egendom och naturligtvis karaktärsdrag. Koncentrera er på att utveckla RPs förhållande till dessa så får spelarna både inspiration till karaktärsbakgrund och du får tydliga uppslag/hållhakar till äventyr. Se gärna till att själv vara med i processen, så kan du komma med idéer som direkt gör det möjligt att starta ett äventyr kring kontakten/prylen/karaktärsdraget.

Förutsatt att dina spelare öht definierar sina RPs utifrån nått annat än siffrorna på sina rollformulär brukar detta bli både inspirerande och givande för alla inblandade.


/Rax, raljerar

 

[neowyn]

Det är verkligen roligt att höra hur andra spelleder!
Jag tar de råd jag får men jag använder dem inte alltid då jag inte håller med om allt.
Jag är inte så förtjust att slå fram karaktärsdragen då jag helst vill att spelarna skall forma sina karaktärer själva så att de känns rätt för dem. Detta är väll ett arv från tidigare spel då det inte fanns denna typ av tabeller.

Jag fösöker ofta väva in mina ideer i varandra så att det blir ett flyt mellan äventyren men problemet uppstår ofta i början när det inte finns några gammla trådar att dra i.

 

[Lord decado]

Brukar köra med utpressning om dom inte nappar på mina "äventyrs -starter" kan dom gott sitta på sin bar o supa hela kvällen.

Nuförtiden spelar så gott som alla an hjälpsam hygglig Rp som hjälper folk i nöd, annars finns alltid en eller två i gruppen som jämnt hamner i trubbel.

Exempel på en av dessa som hamnar i trubbel, detta hände senaste speltillfälle.

En i gruppen (kraggbarbar) hade några draghästar i ett allmännt stall som nyss bytt ägare till en annan Rp, en ljugande stjälande vanar med vare sig heder eller lojalitet. Kraggisen promenerar lungt på gatan när han ser att Vanaren säljer hans hästar, kraggisen som har 17 i agg reagerar på instinkt, drar sitt 190 cents svärd och attackerar. Vanaren försvarar sig tappert, men en piska och en vedyxa hjälper inte mot en 230 cents kraggis som går berserk med ett kraggsvärd, på andra slaget halshugger kraggisen vanaren.
Den vettskrämda köparen ger villigt en donation av sina nyss köpta hästar till kraggisen

 

[GrottrolletNaug]

Vi motiverar mestadels med RPnas bakgrund. Eftersom som vi spelar kampanjer så är blir det ganska enkelt att efter ett par äventyr ha tillräckligt mycket stoff att bygga på för att motivera RPna med mer personliga mål än X antal guldslantar.

Innan dess får man försöka använda sig av den bakgrundshistorien som finns eller gilla läget och dra ihop en kasse omständigheter så att dom inte har mycket till val.


/Naug

 

[hraufnir]

Det finns några riktigt starka känslor här i världen...
Hat, ilska, kärlek, girighet, maktbegär...

Har du en glad karaktär som bara vill väl så kan du motivera honom med att "om du hjälper mig med detta så låter jag resa ett vägtempel till din gudom" istället för att erbjuda de pengar som templet skulle kosta...

använd hat och ilska... rollpersonen får ett bud om att hans föräldrars by är plundrad och att de båda ligger för döden, väl där får han veta vem eller vilka som gjorde dådet, och eftersom rp:n är en äventyrare som nu drivs av hat sitter han nog kanske kvar i byn tills päronen är döda men inte längre... sedan är det jakt på G...

spela på starka känslor, det är alltid effektivt att göra...
har du en karaktär som är känslokall så måste det vara någon händelse som gjorde honom/henne till detta,.. spela på det...

Låt rp:na motivera varför sina karaktärer är som de är (BAKGRUND) och utgår från det när du ska motivera dem

 

[rax]

Re: att motivera RP

Jag är inte så förtjust att slå fram karaktärsdragen då jag helst vill att spelarna skall forma sina karaktärer själva så att de känns rätt för dem.

Ett lovvärt initiativ. Jag menade inte heller att man måste slå fram karaktärsdragen - det står naturligtvis dig och dina spelare fritt att bestämma sådant rakt av.

Ska dina spelare bestämma sina karaktärsdrag så bör de dock (för att citera Hraufnir) rimligtvis kunna motivera varför sina karaktärer är som de är . Ni börjar väl inte spelet med ett gäng själlösa robotar utan någon personlighet öht?

Vad gäller bristen på gamla trådar att dra i är det ju just detta som råden angående kontakter, karaktärsdrag, prylar mm syftar till att avhjälpa. RPs förhållande/förklaring till dessa saker är ofta de enda gamla trådar som finns att rycka i vid kampanjens/äventyrets början!


/Rax

 

[GrottrolletNaug]

Tråden flyttas

Det är intressanta ämnen, men eftersom det inte är Eonspecifikt så flyttas det till det allmänna rollspelsforumet.


/Naug, modererar

 

[wilper]

"Ni vaknar upp i ett värdshus, helt tydligt i resterna av en sju-j-kla fest. Spyor, välta krus och matrester ligger överallt. Era huvuden bultar och känns tunga och tungorna känns som om det sista ni åt igår var ett stycke kol ur den öppna spisen. Till råga på allt så står det en fetlagd man i den öppna ytterdörren och skriker uppretat på er för att ni inte har givit er av för att hämta prylarna som han anställde er igår för att göra, och dessutom betalade ett ordentligt förskott."

 

[Sodivra]

Dessutom så kan det bli tjatigt och spelarna vill inte detaljera bekanta till sina rollpersoner eftersom "dom dör bara ändå".

Ifall rollpersonernas vänner finns med i kampanjen och är något som faktiskt betyder något även för spelaren, så är jag säker på att det kan vara oerhört kraftfullt och dramatiskt att döda en av dom, men det blir ju även ännu mer fel ifall man dödar av sådana vänner för enkla plot hooks - En vän som dör ska isåfall vara en del av dramat, inte en förevändning för drama. Det vill säga, om spelarna och spelledaren har byggt en berättelse om rollpersonen och dess relation till personen så är döden en del av den berättelsen, en större berättelse.
Det förutsätter ju också att man har spelare som vill spinna upp sådana här storslagna berättelser om deras rollpersoner och deras vänner, kärlekar och stormiga och oroliga relationer.

Ifall det är en förevändning att döda lite kultister så blir det lite fånigt. Allt detta är förstås bara min personliga syn på hur det ska se ut.

 

[Man Mountainman]

Det ska vara personligt, det är min melodi. Rollpersonerna ska ha en annan anledning att utföra uppdraget än bara "ni får pengar om ni gör det". Det ska aldrig kännas som att "jamen, ska vi inte ta och göra något annat istället, grabbar?". En metod jag ofta använder i konventsscenarion och liknande och som jag tycker är rätt trevlig är att försätta rollpersonerna i någon slags situation som de inte själva har något inflytande över och som de sedan måste finna en väg ut ur om de vill behålla livhanken och/eller sitt fysiska och/eller mentala välbefinnande.

I kampanjer föredrar jag historier som är helt och hållet karaktärsdrivna: det som driver historien framåt är alltså rollpersonernas *egna* motiv, samt det hot och den potentiella konflikt som utgörs av *andra personers* viljor när de vill stoppa rollpersonerna från att genomdriva sina motiv. Varianterna på detta är förstås oändliga, men det känns viktigt att rollpersonernas handlingar alltid i grund och botten beror på deras egna motiv. Även om de bara är ute på ett uppdrag för att tjäna pengar ska uppdraget kännas *relevant* för dem av någon anledning, om det så bara är att de verkligen *behöver* de där pengarna, ännu hellre såklart att de på något sätt sympatiserar med uppdragsgivarens sak.