Nekromanti hur motiverar ni era RP

[Rickard]

Du har ett antal hjälpmedel att leka med.. Man kan dela in dem i grupperna spelarnas och spelledarens[/i] och sedan kan man dela in de grupperna ytterligare som kan delas in i grupper.. Jaja, ni ser vilka grupper jag använder mig av nedan..

Bakgrund
Nog talat om detta.. Alla andra har föreslagit det..

Händelser, som skett
In media res exempelvis.. Man slänger in rollpersonerna i en pågående händelse.. Ett bra sätt att motivera varför de ska stanna kvar.. Man kan också tänka sig att de redan har tagit ett uppdrag och är på väg för att göra det.. Du har alltså skippat hela "ni sitter på en krog" och dragit direkt till händelsen..

Händelser, som inträffar
Jag brukar i regel göra så att spelarna agerar på något jag slänger in.. Det kan vara allt möjligt.. Det finns så många möjligheter så jag vill inte begränsa din fantasi genom att lista ett fåtal..

Känslor/Personlighet
En underkategori till händelser.. Det lättaste är nog att anspela på rollpersonernas medlidande genom att få dem hjälpa någon ur en uppenbar knipa..

Föremål
Vad använde sig Tolkien för att kasta in Bilbo(s släkting) i en stor episk saga? Jo, en fjuttig liten ring.. De kan få saker tillslängda sig, de kan ha något föremål som sedan visar sig vara magiskt, de kan få föremål från att plundra lik.. En rollsperson, när jag spelledde, fick en säck med pengar tillslängd sig av en förbispringande man.. "Möt mig vid brunnen på Klockartorget", sade mannen.. Jag hade tänkt att det skulle bli en start på ett nytt äventyr.. Vad jag inte hade tänkt var att spelaren istället behöll pengarna.. Nåja, jag tvistade till att de var falska och när rollpersonen betalade med pengarna... Visst, han kom undan i början men sedan när det upptäcktes, ni får ana hur det gick.. En annan sak jag gjorde var när de fick en medaljong när de plundrade en ledare från ett rövarband som de precis dödat.. Medaljongen visade sig sedan ha en bakgrund.. (Läs hela äventyret <A HREF=http://www.student.itn.liu.se/~rikel934/slurk/dod/zipfiler/medaljongen.zip>här</A>)

Spelledarpersoner
Det vanliga är ju "det kommer en man med ett Uppdrag" eller "Du ser en gammal bekant... (som du aldrig hört talas om innan det här äventyret)".. Jag är rätt kass av att använda mig av återkommande spelledarpersoner som spelarna kan interagera med.. Man kan tänka sig att spelarna får bekanta sig med spelledarpersoner som kommer ifrån samma grupp.. Adel, tjuvar, köpmän, krigare etc.. De skulle mycket väl kunna dra in rollpersonerna i olika händelser..

Platser
Placera rollpersonerna på någon plats och låt de få upptäcka stället.. Det kan vara ett torg likväl som en grotta..

Utveckla korta mål
Genom alla äventyr, försök få rollpersonerna något de vill pyssla med.. Släpp lite trådar lösa så att det inte finns någon ände på dem.. Då kan spelarna rycka tag i dem och försöka fixa till ändarna själv.. Jag är rätt vag, jag vet, men jag kan inte utveckla mig då jag sällan behöver detta själv.. Spelarna brukar i regel hitta på sina egna mål.. Det kan vara allt från att frälsa själar till att bygga tempel..

Någon vänlig själ kanske kan utveckla mina punkter.. Jag orkar inte själv.. De jag brukar använda mig mest av är "Händelser, inträffar", "Händelser, skett" och "Föremål" då dessa är lättast att kunna spinna vidare på..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som mest bara raddade upp kategorier och kan mycket väl glömt någon

 

[Illern]

Re: En variant på uppdragsmetoden...

...är om det finns någon form av ''tjänst och gentjänstsystem'' i världen. Ett exempel kunde vara patroner och klienter i det romerska samhället. Om din patron kommer och vill ha någonting utfört så backar du inte ur för då förlorar du dignitas (anseende). Däremot kanske du kan få en del av uppgiften utförd av dina klienter genom att i egenskap av patron kräva in gentjänster av dem men vissa delar eller hela måste du utföra själv. I Rom kunde t.ex. rika skaffa sig klienter som sedan fick lov att rösta som deras patron ville. Kanske begär patronen något litet enkelt som sedan får efterverkningar som inte var helt lätta att se från början.

Då är uppdraget en del av samhällssystemet och känns lite mer integrerat (under förutsättning att patronen inte vill ha något alldeles krystat utfört förstås).

 

[Eksem]

Oooh, snygg attack på Masks of Nyarlathotep!

 

[Eksem]

Ett mycket vanligt problem en gång i tiden, men det är bortblåst sedan jag upptäck att EN spelledare må ha fantasi, men aldrig lika mycket som FYRA spelare (i mitt fall har min spelgrupp generellt c:a 4-8 gånger så mycket fantasi som jag själv, t.ex). Tricket är alltså att sluta skriva äventyr. Yup, there, I said it! Det räcker med grymma SLP. SLP är det viktigaste av allt. Vad spelar din smarta intrig för roll om alla man träffar ändå är en ända grå massa? Vad spelar det för roll hur smart ditt scenarioupplägg är om monstret bara är en hög KP?

Nej, bra SLP med egna drivkrafter är allt som behövs, spelarna sköter resten, och de gör det bättre än du någonsin skulle kunna ha gjort.


Vill du se ett skitsnyggt exempel på hur det går att göra med även ett skrivet scenario med en färdig idé köper du Shadows over Bögenhafen, som går från hård rälsning i introäventyret till att bli ett av de finaste köpäventyr som finns på marknaden. Med massor av underbara SLP.

 

[Johan K]

Jag försöker bygga upp en sådan bar stämmning när jag introducerar äventyret så spelarna inte kan låta bli det... Men inimellanåt så så är man väll lite lat & bara kör direkt..
Jag gillar åxå när spelarna blir insyltade upp över örona...

 

[neowyn]

Re: En variant på uppdragsmetoden...

Dt där var en idee jag gillar!
Jag har ett sådant system i min spellvärld men det är lite svårt att utnyttja. Jag får nog lov att utbilda spelarna i hur det fungerar och sedan skall det nog fungera utmärkt. Tack!

 

[neowyn]

En hel del bra grejer du plitat ner där!
Jag känner igen en del men det är alltid intressant att läsa dem igen och begrunda de ideera man får i huvudet av det denna gång.
Spesiellt så hillar jag Penga säcken, den var bra!
Skall läsa ditt äventyr så snart jag får tid.
Mitt problem som du kanske redan förståt är inte att hitta äventyrs starter när vi väll spelat en del utan mitt problem uppstår när rollpersonerna är nya och utan lösa trådar. Det känns så B med det du skrev
Det vanliga är ju "det kommer en man med ett Uppdrag" eller "Du ser en gammal bekant... (som du aldrig hört talas om innan det här äventyret)"..
det känns som om spelarna förtjänar någonting bättre än så och jag som SL gör det deffernitift!

Men som sagt tack för många tänkabra tips!

 

[neowyn]

Re: att motivera RP

Det jag tycker är lite trist när man slår fram bakgrunden är att spelarna sällan tar det till sig ordentligt. De står visserligen i deras backgrunds info att de har en kontakt med en köpman men när denna köpman tar kontakt med dem så känns det ändå inte riktigt bra tycker jag. det är inget som spelarna själv åstadkommit och därför har de ingen rikti koppling. visst de tar säkert uppdraget för de vill ju spela men...

nä rollpersonerna ä inte själlösa i början men spelarna har sällan fått riktigt grepp över dem och hur de viöö spela dem tyvärr. Det är de djupare kopplingarna som fattas i det läget.

De kanske blev lite snurrigt skrivet men jag hoppas att du förstår vad jag menar.

 

[Krille]

"Hur brukar ni som SL motivera era spelare att utföra de tilltänkta uppdragen?"

Om spelarna någonsin får "uppdrag" så är det antingen för att deras rollpersoner sysslar med uppdragslösande på heltid (exempelvis i egenskap av konsulter, frilansare eller privatdeckare), eller för att de är med i en hierarkisk organisation (exempelvis armén, Rebellalliansen, WM Data) där det är naturligt att ta sig an uppdrag. De två arketyperna för uppdrag är alltså privatsnoken Sam Slade som plötsligt får besök på sitt kontor av en yppig blondin som misstänker att hennes man är otrogen, respektive kapten Andersson som vid morgonuppställningen vrålar "jag behöver fem frivilliga: du, du, du, du och du. Utgå och anmäl er på major Bertilssons kansli."

I övrigt så bygger äventyr och kampanjer på bakgrunden, antingen sådan som är uppspecad sedan tidigare i rollpersonsgenereringen eller sådan som rollpersonen har råkat ut för i tidigare äventyr.

I Västmark Tredje Utgåvan så finns det ett system för att bygga bakgrund till rollpersonen. Egentligen är det inte mycket mer än ett sätt att strukturera bakgrundsskrivandet samtidigt som man väljer de skickligheter och egenskaper som passar med respektive bakgrund. Man slår egentligen inte någonting, utan hittar på fritt med hjälp av lite ledfrågor. Eftersom Västmark utspelar sig i ett feodalt samhälle så finns även "tjänst" som ett begrepp i bakgrunden: med största sannolikhet så står rollpersonen i tjänst hos någon annan. Denna bakgrund används sedan av spelledaren för att kunna dra in rollpersonerna i äventyr.

Det finns ännu rakare sätt att göra bakgrund. I Castle Falkenstein så ska man specificera en Passion (dvs något man tycker om), en Nemesis (en person eller organisation som får fungera som ärkefiende) och ett vardera av Socialt, Yrkesmässigt och Hobbymässigt Mål. Detta är något av en favorit för mig: antag att jag har som Socialt Mål att stiga i anseende hos kung Ludvig av Bayern, och har en Nemesis i form av preussaren Erich von Stalenheim. Nu har kungens hovtrollkarl Morollan plötsligt anlitat von Stalenheim för något hemligt syfte, vilket gör att von Stalenheim plötsligt finns inom räckhåll. Problemet är att von Stalenheim är där i kungens syfte, så nu har jag plötsligt fått en inre konflikt mellan mitt Sociala Mål och min Nemesis. Att bara knata fram till von Stalenheim och sopa till honom med en handske vore definitivt kontraproduktivt.

 

[Phelan]

Re: att motivera RP

Det känns faktiskt lite som om du sätter dina mål för högt i början, helt enkelt. Som du själv säger så är ju spelarna i början av en kampanj oftast lite osäkra på exakt hur de vill spela sina karaktärer. På samma sätt så är det svårt för dig som SL att göra de fantastiska äventyren som verkligen berör RP när inte du heller är helt hundra på hur de kommer agera. Så, använd t ex köpmannakontakten i början, det är lika främmande för spelaren som resten av världen innan han blivit varm i kläderna, men om spelarna drar sitt strå till stacken och accepterar att de måste börja någonstans så kommer säkert de mer naturliga banden efterhand.

Mvh / Phelan

 

[walium]

SLP rules!

"Nej, bra SLP med egna drivkrafter är allt som behövs, spelarna sköter resten, och de gör det bättre än du någonsin skulle kunna ha gjort. "

Där sade du ett sant ord. Spelledarpersoner måste växa bortom tråkiga steretyper och klichéer. De ska bli syskon, älskare, älskarinnor, kompisar, fadersgestalter, skyddslingar, konkurrenter osv...