Det står i stark korrelation till inlevelsen: ju bättre min inlevelse är i ett givet ögonblick, desto mer agerar jag ut med kroppen, både som SL och spelare. Eftersom min inlevelse för det mesta är ganska bra, blir det i regel rätt mycket
Om min rollperson fått en massa stryk och ska ligga och gny på marken eller dyl, brukar jag av någon anledning inte kunna hålla mig från att sjunka ihop i stolen och se plågad ut. Det finns också en grad av medvetet utagerande med kroppen förstås; särskilt när jag, som sl eller spelare, vill markera att någon vidrör en rollperson; genom att tex klappa någon på handen eller på kinden, smeka deras axel, etc. Jag brukar dock inte gräva folk i skrevet, det känns som att det går nån sorts mystisk gräns där. Om spelaren jag vill nå inte sitter inom räckhåll funkar det inte alls lika bra: måste jag resa mig upp för att nå fram förstörs både spontaniteten och subtiliteten i det hela. (Plus att jag inte orkar). För att det då ska vara värt det måste beröringen vara en del av en mer planerad inlevelseskaparstrategi (sug på det ordet), och sådana har jag oftast inte. Jag misstänker att jag gestikulerar mer när jag gestaltar dramatiska; utåtriktade karaktärer, medan gestaltandet av mer introverta typer, oftare rollpersoner, handlar mer om blickar och subtilare kroppsspråk.
Generellt ogillar jag starkt att sitta och spela på pinnstolar runt ett köksbord; jag vill ha utrymme att vräka runt och vältra mig om utlevelselusten faller på; och det har jag mycket bättre i soffor och fåtöljer - eller stående. Min förståelse för folk som
inte har så mycket utlevelse är egentligen ganska ringa.
Jag lyckades till och med göra Ymir lite illa till mods en gång eftersom han först inte kunde läsa ut vad som var jag och vad som var min karaktärs kalla, aggressiva psykbryt..
Fast det berodde mest på rösten. Den var läskig
Folks kroppsspråk när de spelar brukar man kunna se igenom. Och det leder ju oss till en helt annan fråga för en annan tråd; hur mycket förställer folk
rösten när de spelar? Det är ju minst lika intressant och påtagligt.
- Ymir, ska gå och öla