Hur ofta bör man strida?

Mogger said:
Jag gillar ju system som är hyfsat farliga, så strider bör man undvika. Våldshandlingar, hot om våld odyl kan ske då och då men regelrätta "rollspelsstrider" tycker jag inte har något egenvärde.

Under vårt senaste spelmöte kastade sig RP in i en strid de väldigt lätt hade kunnat undvika. De tvingades fly och deras bästa vän omkom (Onkel Zander, känd från Zonernas Zoologi och Hindenburg, min älskade :( ). De ångrade sig.
Click to expand...
Precis så vill jag att strider används – de är inte tvingande, men ibland sker de ändå – och OM de sker är de riskfyllda.
 
I Feng Shui ska man ha en strid i slutet och en i början ... och så drar man en linje mellan dom. Det är hela strukturen för att skapa ett äventyr.

I Shadowrun förväntar jag mig en strid under varje speltillfälle.

När vi var 13 deltagare (normalt 5-6) slängde jag in plikttroget en strid i varje speltillfälle för en spelare tyckte strid var kul och Robin D Laws sade att man skulle ha någonting för alla under varje speltillfälle.

Som spelare kör jag gärna strider i rollspel ofta, men bara om rollspelsmekaniken är kul, vilket den aldrig är. Aldrig. Det är bara tärningsrull.
 
Rickard said:
Som spelare kör jag gärna strider i rollspel ofta, men bara om rollspelsmekaniken är kul, vilket den aldrig är. Aldrig. Det är bara tärningsrull.
Click to expand...
Det är därför jag mer och mer som spelledare kör strider narrativt, med ytterst få slag. Det är berättelsen som bygger upp spänningen, inte tärningsslag på hög. Jag vill skapa en förväntan inför de få slag som görs, så att utfallet i dessa spelar stor roll för berättelsen, och det sker narrativt, inte med mekanik. Och så länge vi har kul med ett sådant system (och det har vi) så spelar det mindre roll att det kanske inte är lika balanserat etc. (Det bygger mycket på vår, särskilt då min om SL, bedömning av situationen, inte på sannolikheten att en rollperson med kompetens X, vapen Y och rustning Z skall kunna besegra monster A som har egenskaperna B i en situation där omständigheterna är C och D. Det är två olika sätt att tänka om strid i rollspel, där jag utan tvekan föredrar den narrativa varianten.)
 
Gustav Lorentz said:
Det är därför jag mer och mer som spelledare kör strider narrativt, med ytterst få slag. Det är berättelsen som bygger upp spänningen, inte tärningsslag på hög
Click to expand...
Exakt. Så hur mekaniken i sig ser ut spelar inte så stor roll, utan vad den ger för narrativ input. Till Matiné kunde man kombinera färdigheter, exempelvis i kombinationer som Djurvana + Vapenfärdighet eller Akrobatik + Vapenfärdighet och sedan fick spelaren beskriva hur den handlingen såg ut. Anfaller den med hjälp av sitt djur eller använder rollpersonen djur? Varje slag säger då dessutom något om rollpersonen.

En personlig preferens är att mekanik måste bryggas in i fiktionen via en beskrivning, men beskrivning ska aldrig påverka mekaniken. Att någon ligger ned spelar ingen roll (mekaniken spelar ingen roll), men att få -5 kan förklaras med att personen blir fälld (mekaniken måste bli förklarad). Det här tankesättet gör att man med enkla medel kan lägga in sifferbollande för att få mer beskrivande strider, där spelaren själv kan välja att modifiera värden men måste ge detta som en förklaring i fiktionen. Som nämnts av mig andra trådar nyligen, namnen på mekaniken ska inte vara självförklarande (på samma sätt färdighetskombinationer ovan inte är självförklarande), så att spelaren måste hitta på något.

Men det jag gillar bäst är det du skriver "med ytterst få slag". När jag kör "narrativa strider" har jag märkt att beskrivningarna börjar tryta efter runt 7 handlingar och folk börjar fokusera mera på mekaniken ("7 i Skada!"). För 3-4 spelare innebär detta två stridsrundor! Så som spelledare måste jag mata med nya situationer ... eller bara avbryta striden. Fienden flyr, en parten blir tillfångatagen, något händer som separerar kombattanterna, vi lyfter striden till att bli någonting annan - en argumentation, exempelvis.
 
Last edited:
Christoffer said:
Så ofta som ens karaktär finner det nödvändigt.
Click to expand...

Detta!

Om man har approachen att spelledaren inte är nån sorts manusförfattare/regissör och kampanjen inte är en Netflix-serie, utan att spelledaren är en domare och spelmotor som spelar figurernas omvärld och på ett trovärdigt sätt svarar som spelvärlden rimligtvis borde svara på spelarfigurernas handlingar, så blir mängden strid (precis som i verkliga livet) efterfrågestyrt.

Sedan kan spelvärlden vara mer eller mindre hotfull förstås, och hotet kan i lägre eller högre grad bestå av potentiell våldsanvändning gentemot spelarfigurerna. Så TS-frågan kanske kan omvandlas till: hurpass hotfull och våldsfixerad bör spelvärlden vara? Och då är mitt svar att spelvärlden helst ska innehålla en dynamik mellan våld och ickevåld, och därmed ge spelarfigurerna relevanta val.

Spelvärlden ska helst inte våldsamt attackera spelarfigurerna oprovocerat. Det bör vara upp till spelarna om de vill slåss.
 
Conan said:
Så hur ofta bör det bli strid?
Click to expand...


EvilSpook said:
För mig är striden värd sin plats i huvudsak i två fall.

1) Spelarna initierar striden själva, antingen för att de vill eller att de känner att de måste.

2) Striden är en konsekvens av spelarnas handlingar. Stölder, oförrätter, hämnd eller nåt annat som hänt gör att en känd fiende hotar spelarna.

I båda fallen blir det personligt och speladrivet. Striden är nåt spelaren faktiskt vill eller förstår varför den händer. Det blir liksom inte ytterligare ett gäng orcher som spelledaren eller äventyret bara slänger in.
Click to expand...

:t6r-5: :t6b-2:
//EvilSpook
 
olaberg said:
så blir mängden strid (precis som i verkliga livet) efterfrågestyrt.
Click to expand...

Misstänker att du också menar vad jag kommer skriva härnäst, men hivar in det ändå. Inte heller bara efterfrågan som i "jag vill ha en strid nu för strid är ball!" utan också "jag vill ha en strid nu för detta är viktigt för mig och min karaktär, vi är inte villiga att backa! de jävlarna ska få!" Så ofta diskuteras strid bara som att det är "ball action" men för mig är det ofta en ytterlighet som stryker under hur djupt vi bryr oss om något, både i att vi kanske undviker strider men också att vi drar svärdet och går till försvar för något.
 
Strid är nog min största svaghet som spelledare. Tycker att det är ett av de mest ointressanta momenten i rollspel och är därför dålig på att skapa dynamiska och kreativa stridsscener.
Spelar därför oftast i system där spelarna uppmuntras att undvika strid i största möjliga mån (typ lovecraftska mysteriespel och/eller OSR-spel).
 
Som alla andra säger: Beror på. Spelar vi vampyrer i maktkamp kan vi lätt klämma in kanske sex-sju strider under ett fyra timmars spelpass. Spelar vi överarbetade kontorsarbetare som försöker få ihop vardargslivet så kommer vi möjligtvis att få en örfil om det hettar till ordentligt. Och den örfilen kan vara minst lika tung och dramatisk som vampyrernas mordorgier.
 
Genesis said:
Som alla andra säger: Beror på. Spelar vi vampyrer i maktkamp kan vi lätt klämma in kanske sex-sju strider under ett fyra timmars spelpass. Spelar vi överarbetade kontorsarbetare som försöker få ihop vardargslivet så kommer vi möjligtvis att få en örfil om det hettar till ordentligt. Och den örfilen kan vara minst lika tung och dramatisk som vampyrernas mordorgier.
Click to expand...
För att spinna vidare på detta så tänker jag att våld är en sådan sak där ju mer du använder det desto mindre dramatiskt blir det. Spelar du ovanstående kontorsarbetare och en sönderstressad Jonna får spel och hotar chefen med en kökskniv från fikarummet så jävlar satan vad är det som händer?!? Den nivån av våldsamhet du har i den scenen kan du aldrig få i ett fantasyspel oavsett om du har tortyrdemoner och drakar och magiska kärnvapen, eftersom grundnivån av våldsamhet i en sådan miljö redan är såpass hög.
 
Christoffer said:
Misstänker att du också menar vad jag kommer skriva härnäst, men hivar in det ändå. Inte heller bara efterfrågan som i "jag vill ha en strid nu för strid är ball!" utan också "jag vill ha en strid nu för detta är viktigt för mig och min karaktär, vi är inte villiga att backa! de jävlarna ska få!" Så ofta diskuteras strid bara som att det är "ball action" men för mig är det ofta en ytterlighet som stryker under hur djupt vi bryr oss om något, både i att vi kanske undviker strider men också att vi drar svärdet och går till försvar för något.
Click to expand...

Allt handlar om att skapa meningsfulla sammanhang.
Spelar man en grupp Batman-ish hjältar i en Gotham City-ish korrupt stad med mycket kriminalitet, så gör man ju det sannolikt för att man gillar det våldsamma konfliktmomentet i sig ("ball action"), men man har ju valt att strukturera sitt spelande på ett sådant sätt att det finns en mening med varför man håller på som man gör. I det skiljer sig strid inte från något annat moment i rollspelsaktiviteten, känns det meningsfullt och engagerande eller meningslöst och överflödigt?

Beroende på hur, vad och varför kan det ju absolut kännas lika meningsfullt att slå en clownsminkad buse på truten som det gör att erkänna sitt svek för den närmsta vännen, eller lika meningslöst som att sparka grus i väntan på att något skall hända. Strid är ju väldigt vanligt i rollspel just eftersom det är väldigt enkelt att fylla dem med mening.
 
Rickard said:
I Feng Shui ska man ha en strid i slutet och en i början ... och så drar man en linje mellan dom. Det är hela strukturen för att skapa ett äventyr.

I Shadowrun förväntar jag mig en strid under varje speltillfälle.

När vi var 13 deltagare (normalt 5-6) slängde jag in plikttroget en strid i varje speltillfälle för en spelare tyckte strid var kul och Robin D Laws sade att man skulle ha någonting för alla under varje speltillfälle.

Som spelare kör jag gärna strider i rollspel ofta, men bara om rollspelsmekaniken är kul, vilket den aldrig är. Aldrig. Det är bara tärningsrull.
Click to expand...
Äntligen ett svar! Blev tokig på alla dessa ”beror på”! Säg vad det beror på, det är ju spännande att höra vad folk anser är variablerna! :p

En skillnad mellan mig och dig här är att jag tycker flera rollspel har roliga tärningsmekaniker. Långt ifrån alla, men flera. De kan vara komplicerade och ändå roliga… men får aldrig vara sega, då blir det snabbt ointressant oavsett narrativet. Värsta jag vet är kombinationen segt och hög konsekvens.
 
I en action-genre och ett spel med låg konsekvens på fajter har jag gärna många av dem, kanske 2-3 per spelmöte? Här räknar jag in D&D 3-5, Tenra Bansho Zero, 7th Sea, Blades in the Dark, Heroes of Cerulea, Index Card RPG, AGON, Paranoia.

I mer OSR:iga spel känns det också som det är mycket monsterbankande (ofta när jag spelat på konvent och online har det varit strösslat med fajter i varje fall), men där känns det viktigt att spelarna har en möjlighet att fuska och lura fajten. Fortfarande en strid i centrum, i min mening, även om man kanske gör annat än att dra vapen.

Huvudspelet Eon är en knasig best för mig, för det finns en massa detaljerade monster, och stridsregler, och rustningsregler, osv. Sånt som vissa spelare verkligen går igång på, och vill få tillfälle att använda! Men eftersom konsekvensen av en strid kan vara så hög, och ta sådan lång tid, är jag mer tveksam på att lägga in dem som spelledare. Så det blir kanske några gånger per kampanj.
 
Jag tycker strid/stridskonflikter är en central del i många spel och därför vara hyfsat vanligt förkommande. Vi brukar spela runt 4 timmar och minst en gång under den tiden tycker jag är bra när man är inne i äventyret. I vissa spel som tex Alien tycker jag det kan gå längre tid innan striderna börjar men när de väl börjar hända hyfsat ofta.
För mig hänger det på regelmekaniken, är strider pilliga, räkna förflyttningsrutor och tar lång tid att slutföra så vill jag ha färre strider. Går de snabbt gör det inget om det är fler. Så när jag tänker på det är det nog den totala tidsåtgången som spelar roll. Spelar vi i 4 timmar är det max 30-40minuter jag vill spendera i aktiv strid, så det är upp till spelet om man hinner klämma in 1 eller 5 strider under den tiden.
 
Zeedox said:
Säg vad det beror på, det är ju spännande att höra vad folk anser är variablerna!
Click to expand...
Problemet är så klart att det blir så specifikt att det knappt är allmängiltigt. Men jag ska försöka utifrån spel och något slags idealtillstånd.
  • I Warhammer är strider ganska vanliga. Dels är det en brutal värld med nära till våld, dels är en vanlig trop att kämpa mot Kaos som sällan viker sig i en rak konfrontation. Strid har ett narrativt värde i spelvärlden och kan diktera mycket av spelets utveckling, vilket gör det spännande som spelare, så på någon punkt kommer RPna vilja slåss. Samtidigt är stridsreglerna ganska oförlåtande, som vi spelar det, så RPna har ofta incitament att vara försiktiga. Därtill är äventyren sällan rena actionberättelser. (Och reglerna är relativt komplicerade så strid är inte det snabbaste spelmomentet.) Med dessa parametrar ser jag nog en strid per 3-4 spelmöten som idealiskt. Det skapar spänning och knuffar berättelsen i oväntade riktningar och blir ett slags tecken på att RPna nosar sina fiender i hälarna.
  • I CoC som jag föredrar det är strider mer sällsynta. Världen är mer ordnad och RPna sällan särskilt kompetenta på området. Visst kan strider utgöra spänningsmoment men de har sällan samma berättelsemässiga inflytande (det står istället de intrigmässiga avslöjandena för). När de sker är det för att händelseutvecklingen sprungit ifrån RPna eller för att deras planering misslyckats. (Eller ibland för att RPn förstår mindre än vad jag som spelare kanske gör). Visst finns det tendenser i spelet som driver på mot något slags slutgiltig konfrontation men just aktivt våld från RPnas sida är sällan ett förstahandsval. Här blir allt från inga strider per äventyr/kampanj till någon enstaka rimligt. Med fler än så skulle i alla fall jag luta åt att vi kanske spelar något som inte riktigt rimmar med den önskade settingen och stämningen.
 
Det är flera som kommenterat att dödligheten eller farligheten (i någon mening) skulle kunna påverka frekvensen av strid. Det håller jag inte med om.

Har aldrig upplevt att ett stridssystem med hög "dödlighet" skulle resultera i färre strider, nästan tvärtom faktiskt. Det påverkar däremot sättet som spelarna närmar sig striden. De är mer intresserade av att skaffa fördelar inför en strid och ägnar mer energi åt att försöka få till bakhåll eller andra taktiska fördelar.

Det spel där vi ägnat mest tid till strid per speltillfälle är Phoenix Command och alla dess olika varianter (mest Living Steel). Det är nog också det spel som har det mest oförlåtande stridssystem av alla jag spelat. I alla fall kommersiella spel. Iof kanske ADD och DnD kan tävla i frekvens av strider, antagligen är det t.o.m. fler strider, men de tar kortare tid.

Ars Magica är nog det spel där vi haft minst strider. Hela kampanjer har gått utan strid. Det har inte ett speciellt dödligt stridssystem. Ett annat spel där det varit långt mellan striderna är Vampire, inte heller det har ett dödligt stridssystem.

Men, det är inget konstigt med att det är så och det har inget med dödligheten eller farligheten i stridssystemen att göra utan själva grundtanken med spelen i fråga. I Phoenix så var själva grundtemat i hela systemet just konflikt med militära undertoner. I Living Steel som vi kanske spelade mest så spelade man uppvaknade elitsoldater som försöker överleva på en planet i total konflikt (och invaderat av Aliens). Strid och våld är en metod man använder sig av. I Ars Magica så är strid inte en del av temat överhuvudtaget utan här är det problemlösning och intrig med magiker som är i fokus. Strid är ett stort misslyckade i den settingen och det samma gäller ju i Vampire.

Så, mängden strid beror på vad spelet går ut på. Inte så konstigt egentligen :)
 
Ursprungsfrågan känns lite bakvänd för mig. Jag väljer inte spel efter hur mycket strid det är i det utan efter vad spelgruppen vill spela. Mängden strid styrs sedan av det valet.

Vill gruppen spela Grottröj så kanske det blir DnD och då blir det mycket strider. Men vill gruppen spela Vampyrintrig så blir det Vampire och då blir det ytterst lite strid. Vill gruppen spela "min" fantasy så blir det mina egna system och halv-mycket strid.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top