Nekromanti Hur ofta dör man?

[Joham]

Jag har personligen svårt att ta livet av RP:na. Det betyder dock inte att jag låter dem komma undan med rent idiotiska saker men jag ger dem oftast en chans till att överleva om det skiter sig. En spelare i min grupp har därför oftast samma RP nu som när man började spela spelet för sex år sedan.

Jag undrar hur ofta brukar ni andra SL ta livet av RP? Hur många äventyr hinner de med i genomsnitt?

Joham -Leva och låta leva

 

[darkmoor]

"Jag undrar hur ofta brukar ni andra SL ta livet av RP? Hur många äventyr hinner de med i genomsnitt?"

Det beror helt på hur klantiga/hur mycket otur de har. Givetvis tar man inte bara kål på dem för att man 'känner för det' utan enbart på grund av olyckliga omständigheter. Annat är det givetvis när man spelar singeläventyr då det mer eller mindre anses vara en bonus att ha överlevt(oftast är det då spelarna som tar kål på varandra).


[color:blue]Darkmoor</font color=blue> som hoppas ett OT-forum

 

[NecTech]

Jag har precis som du lite svårt att ta död på rollpersonerna....Det är ju skit trist att efter man gjort gubbe i flera timmar bara går och dör bara för att SL är lite sadistisk eller för att man har otur med tärningarna.....Så jag låter ofta rollpersonerna överleva....

Men börjar dom utnyttja det så eliminerar jag dom fort....Senast det inträffade var förra året....Jag tog död på ca 9 karraktärer under en helg......Sen lungnade dom ner sig och allt kunde återgå till det normala.

Det är dessutom roligare att "skada" rollpersonerna, speciellt i N2...Det är så Jäfla dyrt!!!!! /images/icons/laugh.gif

Mvh
Necrotech
<A HREF="http://www.endarker.net" target="_new">http://www.endarker.net</A>

 

[Johan K]

det beror på hur de spelar. sköter de sig och inte koboltar sig hela tiden så kan de leva tills de dör naturligt, eller blir för bra så att de är dax att bli slp.

[colorurple]Alea Jacta Est !</font color=purple>

 

[Björn_UBBT]

Jag dödar ca 1-10 rps per år (som SL) beroende på hur mycket min grupp spelar. Fast oftast hinner inte rollpersonerna dö, för att mina spelare tröttnar ganska ofta på sina Rps ibland glöms rpna även bort.

-Överlevnads tips för rollspel-
1. Dö inte
2. Muta SL
3. Reta inte SL

 

[Azagthoth]

En spelare i min grupp har därför oftast samma RP nu som när man började spela spelet för sex år sedan.

Oj, sex år... Själv har jag en tendens att tröttna på en rollperson efter en kampanj (förutsätter att denna rollperson inte varit i en och samma kampanj i sex år), så då gör jag en ny.

/Azagthoth

 

[Dizzy]

Slå öppet!

Jag brukar köra med öppna tärningsslag i avgörande situationer, det blir mer spännande så.

 

[Rosen]

<I>Jag undrar hur ofta brukar ni andra SL ta livet av RP? Hur många äventyr hinner de med i genomsnitt?</I>

Oftast ganska många, men det varierar oerhört... Jag brukar inte gå in för att ta ihjäl dem, och kan vara ganska snäll med att ge dem chanser att hoppa undan, tänka efter, etc - men om tärningarna sedan säger att de inte klarar det ändå så kör jag på det.

Det märkliga är att för en del hjälper det bara inte; när man tittar bakåt i alla spelgäng jag varit med i så finns det alltid <I>någon</I> som har haft ungefär lika många RP i den som de andra spelarna tillsammans. Det behöver inte vara nån typ som tar onödiga chanser eller så heller, ofta har de bara dött på rent oflyt. Det är som om en del spelare helt enkelt har nån sorts naturlig oförmåga att hålla sina gubbar vid liv.

--
Åke

 

[MrChina]

Jo det håller jag med om. det finns vissa spelare som inte kan hålla sina rollpersoner vid liv. jag hade en spelare som tillexempel dog på operationsbordet i N1 innan rollpersonen ens var klar. Så han gjorde en ny och dog med den i det första äventyret den var med i. Sedan dog efter två äventyr igen och sedan efter ytterligare ett oxå vidare.. han blev grymt irriterad på sin enorma oflyt.. Under den här perioden dog en annan rollperson i hela gänget...

//MrChina

 

[Bombadill]

I vår grupp har inte vi det problemet för varje gång vi börjar på en ny kampanj gör vi också nya rollpersoner. Man tröttnar ju på att spela en karaktär hela tiden.

 

[Genesis]

Jag vet precis hur du menar. Jag har en spelare i min grupp som tenderar att dö eftersom han utsätter sig för onödiga risker. Det mystiska är att han är den bäste rollspelaren i hela gruppen. Han agerar ALLTID som han tror att hans rollperson skulle agera. Detta inkluderar tyvärr också att bli rädd eller girig eller irriterad på andra rollpersoner. Han och en annan rollperson hamnade i strid en gång i en mörk grotta... Det slutade med att alla trodde att han var död, han spelade uppgiven och ledsen och gick iväg för att göra en ny rollperson. När gruppen sedan blev attackerade av två resar kom han tillbaka och räddade livet på dem allihop. Underbart att vara spelledare då...
Men nu glider jag ifrån ämnet. Poängen är att han får lustiga infall ibland. Typ att dra blankt under ett krogslagsmål och döda sin uppdragsgivare... Det slutade med att han blev ikastad i floden i en säck av ordningsmakten, dömd för dråp...

/Genesis
Har förresten förbeställt DoD v6 nu... Är otroligt förväntansfull.

 

[Illern]

Det är faktiskt ganska sällan som karaktärer dör 'oavsiktligt' i våra kampanjer. I regel brukar de 'pensioneras' efter ett, två års rollspelande (40-80 spelmöten) eller så arrangeras en död för att spelaren vill byta karaktär. Ofta vid båda dessa tillfällen fasas den nya karaktären in i gruppen/kampanjen som ibland varar två år eller så.

[color:green]/Illern, legionär
Illerlyan:<A HREF="http://www.surf.to/ferret" target="_new">http://www.surf.to/ferret</A></font color=green>

 

[ripperdoc]

<I>Det är dessutom roligare att "skada" rollpersonerna, speciellt i N2...Det är så Jäfla dyrt!!!!! </I>

Hört talas om sjukförsäkring? ;-)

/RipperDoc

<A HREF="http://www.nogo.nu" target="_new">http://www.nogo.nu</A>

 

[ripperdoc]

Jag har svårt att se varför man ska döda rollpersoner p.g.a. att man känner för det, p.g.a. rollpersonen rollspelas dåligt eller dylikt. Det är en ganska usel metod för att bota eventuella problem, och spelare kan bli mycket griniga, speciellt om man dödar dem för att de spelas för koboldiskt, eller för att "de blivit för bra". Så jag dödar aldrig rollpersoner med mening, utan det är alltid en konsekvens av deras handlanden (och jag försöker ofta begränsa dödligheten med lite tärgningsmanipulerande).
Att rollpersonerna ändå har väldigt stor dödlighet är en annan sak. Det verkar bero på spelarna lite. En av mina spelare dör mycket sällan på något mystiskt sätt, men tröttnar ofta på sina karaktärer. En annan fäster sig mycket vid karaktärerna men dör istället hela tiden. En tredje har extrem självbevarelsedrift och undviker alltid strid om möjligt, etc. Vilket gjort att hans Neotechkaraktär från typ -95 fortfarande lever, trots att ha spelat Operation Mangala, Avalanche, Havets tigrar, Metusalems offer, Pandoras Complex plus flera andra...

/RipperDoc - tröööött

<A HREF="http://www.nogo.nu" target="_new">http://www.nogo.nu</A>

 

[Joham]

Det roliga med att ha en RP i sex år är att han har förändrats. Det är inte samma person som i början. Han har t.ex. bytt yrke, skaffat sig annan utrustning. Hans personlighet är lite ändrad p.g.a. allt som hänt honom. Han har också blivit äldre och mer erfaren. Han har fortfarande samma namn och är i grunden samma person men ändå inte...

Joham -Har bara haft en enda RP i Stjärnornas Krig

 

[Azagthoth]

Jag förstår poängen, men det där kan jag uppnå med en rollperson som jag spelat med i kanske sex månader. Personligen så skulle jag nog ledsna på karaktären.

Dessutom bör en karaktär som man spelat med i sex år ha samlat på sig höga färdighetsvärden. Jag tycker att karaktären är roligare att spela om de är hyfsade eller ganska bra på sina färdigheter. Efter sex år (jag menar, mina karaktärer brukar bli ganska mycket bättre efter sex månader) så borde karaktären ha blivit ruggigt skicklig.

/Azagthoth

 

[Despoiler]

SL-etik

Min personliga filosofi är:

En RP ska aldrig behöva dö på grund av ett tärningsslag.

Med det menar jag att jag väljer att inte t.ex. ta livet av RPs i bakhåll de aldrig upptäcker, med fällor etc. En RP ska bara dö genom sin egen dumhet. Så visst, om du kan förvänta dig ett bakhåll men inte är på din vakt, om det är tänkbart att det finns en fälla men du inte kollar, så blir det upp till prickskyttens skicklighet eller giftets styrka om du dör eller ej. Men det ska alltid gå att gardera sig.

Enda undantaget är strid. Har man hamnat i strid får man IMHO skylla sig själv för vad som händer, även om man inte startade konflikten.

Despoiler

pro patria moriquendi

 

[Elrond]

"<I>Jag undrar hur ofta brukar ni andra SL ta livet av RP? Hur många äventyr hinner de med i genomsnitt?</I>"

Vi har en person i vår spelgrupp som man inte nehöver "ta livet av", han klarar sånt helt utan hjälp. Jag tror att han har dött minst en gång per äventyr, detta trots att han alltid spelar de starkaste, tåligaste och farligaste man kan. Helt otroligt...


[color:green]//Elrond</font color=green>

 

[Joham]

Det beror på hur ofta man spelar under dessa sex år/månader...

Visst har jag då och då lessnat på min SW-RP och jag har spelat med andra RP enstaka äventyr men alltid gått tillbaka till original-RP:n. Och han är skicklig. Han är faktiskt bättre pilot än Han Solo himself (i första filmen). Han har också gått från smugglare till rebellofficer och samlat på sig ett antal medaljer (skryt).

Eftersom jag spelar flera rollspel har jag även flera olika RP. Om jag lessnar på min Western sheriff (fd saloonägare) så spelar jag helt enkelt ett annat rollspel där jag har en annan RP. Sammanfattningsvis har jag en RP per rollspel och alla är mycket olika.

Joham -Gillar RP med låååång historia

 

[Björn_UBBT]

Öhh, jag tror att du har missuppfattat mig. Jag dödar inte dom för att det är skoj, jag dödar dom p.g.a. deras egna handlingar t.ex. i strid eller när dom "ber" om det (typ när dom försöker desarmera en bomb med en rp utan någon kunskap om bomber, fast då ger jag dom ialla fall en liten chans att överleva på ren tur). Förresten anser dom att jag är en väldigt rättvis SL. Fast våran grupps döds siffror ökar och sänks beroende på vem som är SL. I fall min ena kompis är SL så dör typ ingen, även ifall vi typ blir träffade av en yxa i huvudet i t.ex. EON, ifall det händer så skulle han slå han om i smyg. Men ifall min andra kompis skulle spelleda skulle Rpna dö som flugor (han är lite sadistiks av sig och han är faktiskt också sadistisk när han spelar, speciellt mot SLP,s)

-Överlevnads tips för rollspel-
1. Dö inte
2. Muta SL
3. Reta inte SL