Nekromanti Hur presenterar jag bäst ett problem?

Recca

Femme Fatale
Joined
22 Jun 2011
Messages
6,383
Location
Linköping
Hej.

Jag upptäckte en liten grej när jag spelledde senast på forumet. Ett mord på en vampyr har begåtts av nån okänd och en av rollpersonerna har fått i uppdrag att ta reda på vad som skett. Han har hittat en ledtråd. Ett kors hänger kring halsen på den döde och på dess baksida är det inristat E725. Nu är det så att jag anser att spelarna borde kunna göra nåt med ledtråden på egen hand, men deras första impuls var att rulla en lämplig färdighet för att få svaret serverat. Jag tänkte mig att om de bara listar ut vad E725 syftar på så serverar jag dem svaret. För om man kommer på det själv så är det ju mycket mer givande än om ens RP kommer på det. Vad tycker ni jag ska göra? Ska jag servera svaret eller låta dem grubbla?

Jag upplever det som ett problem eftersom jag ibland serverar svar på deras färdigheter, men det är ju främst när jag kommer på nåt de inte har en chans att lista ut.
 
E725; if you Google it. :gremwink:

Nå, grejen med gåtor direkt till spelaren är att det brukar framgå av prylen i sig att den är tänkt direkt till spelarna, inte till rollpersonen; "Varsågod, en handout" eller liknande. I det här fallet verkar det inte som att dina spelare förstått det: att du utmanar dem, inte deras rollpersoner. Eftersom det nu inte framgått kanske du ska överväga att säga det till dem?
 
Recca said:
Ett kors hänger kring halsen på den döde och på dess baksida är det inristat E725. Nu är det så att jag anser att spelarna borde kunna göra nåt med ledtråden på egen hand, men deras första impuls var att rulla en lämplig färdighet för att få svaret serverat.

För urlängesedan så spelade jag och en klase Skövde-folk Call of Cthulhu på konvent. Vi spelade en liten bunt svenska akademiker och en polis, som vänligt nog lät oss gå in på en brottsplats och leta ledtrådar, ety svenska polisen anno 1920 bara är Kling och Klang.

En av ledtrådarna som vi hittade var en lapp med bokstäverna "BM" i ett hörn.

Där stannade äventyret. Vi röjde i ledtrådarna så inihelvete och studerade celest banmekanik och astronomi och optik och allt möjligt, men den enda konkreta ledtråden var "BM" i hörnet på ett papper.

Till slut så slutade en av spelarna att rollspela och gick in i Cthulhu-läge. "BM, det råkar inte stå för British Museum snarare än Bertil Magnusson, right?" Och jo, det var spelledaren tvungen att medge. BM hade inte ett dugg med Bertil Magnusson eller Birger Mårtensson, eller Bertilssons Maskintekniska, eller vad man nu som svensk skulle tro att BM var en förkortning av. Och det skulle man lista ut för att... well, vi spelade ju Cthulhu, och ledtrådar leder alltid till British Museum förr eller senare i Cthulhu. I synnerhet egyptologiavdelningen.

Suck.

---

För min del så skulle jag säga att om spelarna inte kan tolka ledtrådarna så har de för få ledtrådar. Låt dem gärna slå en gång till, men istället för att ge dem svaret så skulle jag ge dem en ledtråd till. Faktum är att jag är rätt generös med ledtrådar. Hellre för mycket än för lite.

En av orsakerna är att jag hela tiden måste påminna mig om att ledtrådar aldrig är så klara som jag inbillar mig att de är. Det jag uppfattar som uppenbart kan mycket väl vara en Bertilssons Maskintekniska-ledtråd, dvs en på tok för kryptisk ledtråd eller en ledtråd som kräver att man kliver ut ur rollen och börjar tänka på metanivå för att man ska tolka den.
 
Som solve skriver är handouten mer något som testar spelarna än rollpersonerna. Men man måste också ha klart för sig att alla spelare inte uppskattar sådant. Ett vanligt argument är "du skulle aldrig tvinga mig att göra 20 armhävningar för att se om min rollperson orkar lyfta stenblocket" och det ligger något i resonemanget. Trots allt finns det många som vill spela rollpersoner som är bättre och smartare än de själva.

Därför tycker jag att du ska vara lyhörd. Om spelarna plockar fram tärningarna signalerar det att de vill ha en tärningsbaserad lösning (eller möjligtvis att du har dresserat dem till att alltid slå tärning).

Förslag på lösning: ge spelarna ett halvt svar om de lyckas med tärningsslaget. Ge så mycket eller lite information som krävs, men se till att spelarna får lägga den sista pusselbiten. Då har tärningarna avgjort, men det känns ändå som att spelarna har klurat ut något.

Du: "Det påminner dig om något du såg på vårdcentralen" spelaren: "Javisst ja! E725 var ju det klumpförebyggande medel som de spädde ut blodet med." Du: "ja precis, så måste det vara"

Du: "Det skulle kunna vara ett årtal, men vad står E:et för i sådana fall?" Spelaren: "Ennan Kristus?" Du: "Det skulle det kunna göra, men det verkar otroligt. Er klans historia sträcker sig bara tillbaka till 500-talet" Spelaren: "EFTER kristus!" Du "ja det verkar rimligare. När du tänker efter var det då som De Temporum Rationae författades, kalendern med alla viktiga kristna händelser sedan Jesu födelse"
 
För min del så skulle jag säga att om spelarna inte kan tolka ledtrådarna så har de för få ledtrådar. Låt dem gärna slå en gång till, men istället för att ge dem svaret så skulle jag ge dem en ledtråd till. Faktum är att jag är rätt generös med ledtrådar. Hellre för mycket än för lite.

En av orsakerna är att jag hela tiden måste påminna mig om att ledtrådar aldrig är så klara som jag inbillar mig att de är.
+1

/Han som upplevt väldigt roliga spelomgångar när han inte har hållit inne på ledtrådarna
 
När sådana mysterier dyker upp under mitt spelledande får mina spelare aldrig några ledtrådar utöver det som deras karaktärer logiskt vet (såsom namnet på en kung, kanske). Jag tillåter sällan färdighetsslag, såvida det inte är någonting som är relaterat till spelvärlden i sig och som spelarna obetänkligen skulle kunna veta själva.

Efter det gäller det för dem att lista ut resten själva, genom att söka upp saker och fråga folk in-game. Aber das ist nur mich.
 
solvebring said:
E725; if you Google it. :gremwink:

Nå, grejen med gåtor direkt till spelaren är att det brukar framgå av prylen i sig att den är tänkt direkt till spelarna, inte till rollpersonen; "Varsågod, en handout" eller liknande. I det här fallet verkar det inte som att dina spelare förstått det: att du utmanar dem, inte deras rollpersoner. Eftersom det nu inte framgått kanske du ska överväga att säga det till dem?
Jag har sagt det till dem redan, men jag såg det ändå som lite jobbigt att behöva säga det.
 
E725 Ezekiel 7:25 på ett kors. Jag tyckte det var knepigt men inte särskilt omöjligt. Om det hade varit E7:25 hade det varit för enkelt, ansåg jag. Eftersom det är ett litet kors, stor som en tumme ungefär, så passar det att man inte pulat in kolon på korset.

Sen är det här inte världens viktigaste ledtråd, utan mer en liten grej bara som kanske ger lite kalla kårar eller nåt, med lite tur. :gremsmile:
 
Vidare har jag gett ledtrådar och skrivit: Det skulle kunna vara någon form av katalogisering, förkortning eller chiffer, numret ser dock bekant ut för er alla...

Med tanke på att deras karaktärer säkert har varit i kontakt med religion i sina mänskliga liv (innan de blev vamps alltså) så tycker jag att ledtrådarna är tillräckligt bra för att de ska kunna lista ut det utan tärningsslag. Men i värsta fall får de väl fråga nån npc då om de inte fattar; jag har ingen lust att införa att om spelarna inte klarar gåtan så kan de rulla en tärning istället. Sen skulle jag inte presentera en livsviktig ledtråd på ett sånt här sätt.
 
Recca said:
E725 Ezekiel 7:25 på ett kors. Jag tyckte det var knepigt men inte särskilt omöjligt.

Problemet är att det är en binär ledtråd. Antingen listar man ut vad det är eller så gör man det inte. Som Krilles exempel med British Museum. En bra ledtråd är rolig att klura på, och ofta blir den rolig för att vissa delar av den går att lösa.

Vi kan jämföra med ett korsord. Ett korsord kan kanske vara hyfsat kul, beroende på vad det är man ska lista ut. Men det som gör det intressant är att man hela tiden får nya ledtrådar ju mer man löser. Det går hela tiden framåt. Hade ett korsord bara varit en fråga ("Solgud, två bokstäver") så hade det varit astrist. Antingen kan man det eller så kan man det inte. Och om man inte kan det så står man bara och stampar.

P.s Själv trodde jag att E725 var någon slags kemisk benämning på något smakämne eller nått.
 
Nu låter det som jag försöker försvara mig.

Jag tycker iaf att det vore spännande om jag kunde få några tips på hur jag kan presentera ett problem så att spelarna fattar att det är ett problem de inte behöver rulla tärningar för. E725 låter i sig självt helt omöjligt att tyda men i sitt sammanhang tycker åtminstone jag att det inte är helt omöjligt. Vad tycker ni, nu med facit i handen?
 
Vad var meningen med det här problemet?
Var det att dom skulle hitta "When terror comes, they will seek peace, but there will be none." eller var det att dom skulle leta i en bibel och där finna något?
 
Måns, en vampyr har hittats död med en påle genom hjärtat - eller snarare spår av en "pålning", kroppen har även brännskador, och diverse hugg som gått genom skelettet. När RP finner kroppen hos sheriffen och ombeds hjälpa till att lösa mysteriet så presenterar jag 15 olika ledtrådar. Karaktären har använt färdigheten Investigation för att hitta dessa ledtrådar och fått hjälp av sheriffen dessutom. E725 är en viktig del-ledtråd som tyder på en religiös bakgrund till mordet. I sitt sammanhang påminner mysteriet mer om ett korsord än om något annat.

Min fråga rör alltså hur jag ska presentera problemet så att spelarna fattar att de kan bidra själva, och det inte bara är tärningsrullanden som krävs. Dvs, inte huruvida ni anser att mysteriet är tråkigt eller ej.
 
Dr. F said:
Vad var meningen med det här problemet?
Var det att dom skulle hitta "When terror comes, they will seek peace, but there will be none." eller var det att dom skulle leta i en bibel och där finna något?
Meningen är att hinta åt en religiös bakgrund till morden: sen tänkte jag presentera fler döda kroppar med kors kring halsen eftersom det är ett memento som mördaren eller mördarna lämnar vid kroppen.

Tanken är också att när Jack the Ripper börjar sitt seriemord ska driftiga RP som bidragit till lösningen av de här seriemorden kunna kontaktas och inblandas i även Ripper-utredningen.
 
Då hade jag gjort det lättare då det viktiga är det religösa.
tex "Ezikel 7:25"
E725 skulle kunna vara precis vad som helst.

Då kommer spelarna fortfarande att leta reda på vad det är men då det dyker upp fler kors med olika inskriptioner så kommer dom se det som en religiös koppling snarare än bara en vers.
 
Dr. F said:
Då hade jag gjort det lättare då det viktiga är det religösa.
tex "Ezikel 7:25"
E725 skulle kunna vara precis vad som helst.

Då kommer spelarna fortfarande att leta reda på vad det är men då det dyker upp fler kors med olika inskriptioner så kommer dom se det som en religiös koppling snarare än bara en vers.
En kille i gruppen kan bibeln utantill typ... Då är det ju inte en gåta alls.
 
Lägg in fler ledtrådar 'helt' enkelt.
Deras första ledtråd kan gå vidare ifrån E725 genom att säga att de som har mer än noll i academics känner igen innebörden, men inte mer.

När de senare söker igenom den dödes fristad(haven) så kanske de finner en bibel med flera utrivna sidor. De som vill slå kan väl få slå, men ge dem bara ytterligare en ledtråd om de lyckas så får de snart inse att de som spelare måste bidra. Säg att om de lyckas så saknas det ett kapitel som verkar bekant. Kanske till och med kan säga ur ezikiels bok.
De som fattar kopplingen kan få läsa ur bibeln vad som står i den versen( ge dem gärna en bibel så får de leta up det själva).

Låt spelarna grubbla och låt RP's hitta nya ledtrådar. Alltså spelarna för lösa mysteriet men RP´s får hitta nya ledtrådar.


/Poseur
 
Jo men en gåta i en gåta är ju också kul... >.> <.<

Som ett kinderägg.

Nä, du kanske har rätt. Jag kommer ju lösa gåtan åt dem om de frågar rätt person, men jag tycker ändå att de kunde fundera över den och inte direkt ge sig på tärningsrullandet.
 
Back
Top