Nekromanti Hur ser det ut på våra konvent?

[Radioaktiv]

Det jag blivit mest förvånad över när jag sett folk, (ja, av hankön iallafall), dela den där posten på fb är att de är just förvånade. Trodde det var så uppenbart att det hände på något sätt, men att de helt enkelt inte orkade bry sig.

 

[Sapient]

Apropå frågan om "hur det var förr" och vilka attityder eller beteenden som ändrats, vilka som mer beror på att acceptansen ändrats mm. - jag tror inte att det handlar om ANTINGEN förändring till det sämre ELLER till det bättre - det är lite av båda, skulle jag säga.

Jag tänker bland annat på beteenden som var väldigt utbredda när jag gick i högstadiet och gymnasiet - som jag själv gjorde mig skyldig till och skäms för i efterhand. Idag är en del av det som då fick passera som "vardagsmat" saker som med all rätt skulle ses som sexuella trakasserier.

När jag gick på högstadiet (mitten 1980-talet, typ) och gymnasiet så minns jag att kvinnliga klasskamrater kunde berätta om ganska grova sexuella trakasserier de utsatts för i olika sammanhang. Och det samma också skedde i vår miljö - inte "ständigt och jämt", kanske inte ens "ofta", men tillräckligt ofta för att det absolut inte skulle vara någon säker miljö på något sätt - så jag har svårt att tro att det på den punkten går att säga om det blivit vare sig värre eller bättre. (Det _kan_ vara skillnad på frekvens - men det är inget jag kan säga något om.)

Att de beteendena ses på med betydligt skarpare fördömande idag är bra. Men det betyder ju dock inte att de upphört, trist nog.

Jag har också ett starkt intryck av att det var något som tjejerna i klassen inte så gärna diskuterade öppet. Alla samtal jag hade där någon berättade om detta, var på tu man hand eller i väldigt liten grupp. Det förekom väldigt lite öppen diskussion om det, från lärare eller annan skolpersonal - så antingen var de omedvetna om det eller så saknade de insikter och strategier för att hantera det.

Jag gissar också att den som sa något om det högt, kunde förvänta sig att mötas av hårt misstänkliggörande och fler trakasserier. (Jag skriver "gissar" för att jag inte vet säkert, men jag tror i efterhand att jag såg det hända i åtminstone två fall, varav det ena ledde till ett uppenbart riskbeteende med alkohol och sociala problem flera år efter.)

Sedan finns det andra saker som har förskjutits över tiden och där det finns någon slags dokumentation eller rent av forskning kring det. (Se tex de rapporter som togs fram i "Värdegrundsprojektet" inom skolan.) Nu var det ett tag sedan, men jag minns bland annat att ifrågasättande av sexuell läggning då lite grand "peakade" som nedsättande värdeomdöme, bland högstadie- och gymnasieelever. (Användningen av det hade ökat, i de studier som låg till grund för det, som jag minns det, och verkar efter det ha minskat en del igen.)

Det går att misstänka att det är ett område där internet faktiskt spelar in märkbart. Vad som betecknas som och uppfattas som nedsättande, beror ju på omgivande värderingar - och introduktionen av en massa miljöer som dominerades av typiskt amerikansk sexualsyn och -värderingar, gjorde nog avtryck.

 

[zonk]

Det jag blivit mest förvånad över när jag sett folk, (ja, av hankön iallafall), dela den där posten på fb är att de är just förvånade. Trodde det var så uppenbart att det hände på något sätt, men att de helt enkelt inte orkade bry sig.

Jag var nog inte varse hur illa det var heller, och jag vet inte om jag insett vidden ännu. Nu har jag iofs aldrig varit på konvent men jag har varit i en massa andra miljöer där det säkerligen förekommer med.

Ibland kan det nog göra stor skillnad, om man kan nå ut till folk och få dem att förstå vad som försiggår egentligen.

 

[Doomhamster]

Det jag blivit mest förvånad över när jag sett folk, (ja, av hankön iallafall), dela den där posten på fb är att de är just förvånade. Trodde det var så uppenbart att det hände på något sätt, men att de helt enkelt inte orkade bry sig.

Kompartmentalisering, tror jag. När man inte är måltavlan för slippriga "skämt" eller sunkiga beteenden är det lätt att missa exakt hur frekventa de faktiskt är, även om man ogillar dem. Vilket sen leder till att det är lättare att se varje incident som faktiskt tas upp som just det, en isolerad händelse, och inte en del av ett större problem.

 

[Radioaktiv]

Kompartmentalisering, tror jag. När man inte är måltavlan för slippriga "skämt" eller sunkiga beteenden är det lätt att missa exakt hur frekventa de faktiskt är, även om man ogillar dem. Vilket sen leder till att det är lättare att se varje incident som faktiskt tas upp som just det, en isolerad händelse, och inte en del av ett större problem.

Förvisso. Ingen varken hör eller ser känns det som, och speciellt inte när det gäller egna polare. Inte ens när jag haft killkompisar som är uttalade feminister slipper man våldtäktsskämten, och när man säger emot så är man en jävla surfitta som skall fatta att feministiska killar skall kunna dra våldtäktsskämt för att "de har ju koll".

MVH uppenbarligen en surfitta.

 

[zonk]

Förvisso. Ingen varken hör eller ser känns det som, och speciellt inte när det gäller egna polare. Inte ens när jag haft killkompisar som är uttalade feminister slipper man våldtäktsskämten, och när man säger emot så är man en jävla surfitta som skall fatta att feministiska killar skall kunna dra våldtäktsskämt för att "de har ju koll".

MVH uppenbarligen en surfitta.

Jag drog en del skämt som yngre som jag verkligen inte är stolt över, men jag skärpte mig efter att en tjej sagt till mig. Jag såg mig som en juste, jämlik snubbe, jag fattade verkligen inte vad jag gjorde. Så det är inte omöjligt att folk skärper sig, om man kan få dem att fatta vad de faktiskt gör.

Sen har jag för mig att jag läst nånstans att en del sleazeballs faktiskt är noga med att tafsa eller säga äckliga grejer i smyg, just för att undvika att andra män reagerar på det. Det är långtifrån hela svaret, men det kan nog bidra en del.

 

[Doomhamster]

Förvisso. Ingen varken hör eller ser känns det som, och speciellt inte när det gäller egna polare. Inte ens när jag haft killkompisar som är uttalade feminister slipper man våldtäktsskämten, och när man säger emot så är man en jävla surfitta som skall fatta att feministiska killar skall kunna dra våldtäktsskämt för att "de har ju koll".

MVH uppenbarligen en surfitta.

Men herregud, vilka lökar. Nu blir jag förbannad. Hur kan de påstå att de "har koll" om de inte ens inser att den sortens så kallad humor är en stor del av vad som normaliserar våldtäktsmäns beteende i sina egna ögon? Det finns undersökningar på det också, en majoritet av män som våldtar är helt övertygade om att alla andra män också gör det, eller skulle om de fick chansen. Just för att de är vana vid en omgivning där de allra flesta män drar såna här "skämt", eller kommer med misogyna kommentarer, eller ignorerar och ursäktar äckligheter av alla de slag?

Fy fan. Ledsen att höra att du har blivit tvungen att dras med sånt =(

 

[Doomhamster]

Jag drog en del skämt som yngre som jag verkligen inte är stolt över, men jag skärpte mig efter att en tjej sagt till mig. Jag såg mig som en juste, jämlik snubbe, jag fattade verkligen inte vad jag gjorde. Så det är inte omöjligt att folk skärper sig, om man kan få dem att fatta vad de faktiskt gör.

Problemet är att det verkar vara exakt det Radioaktiv försökte göra, men de bara slog ifrån sig, för de hade ju redan håvat in sina good-guy-poäng.

 

[zonk]

Problemet är att det verkar vara exakt det Radioaktiv försökte göra, men de bara slog ifrån sig, för de hade ju redan håvat in sina good-guy-poäng.

Ja, det har du rätt i. Mitt svar där låter ju helt dumt i sammanhanget nu när jag läser det igen. Ibland blir det fel. =/

Håller med fö, att en vuxen människa inte begriper bättre än att dra sådana skämt är beklämmande!

 

[Rhodryn]

Ursäkta det långa svaret.

Det jag blivit mest förvånad över när jag sett folk, (ja, av hankön iallafall), dela den där posten på fb är att de är just förvånade. Trodde det var så uppenbart att det hände på något sätt, men att de helt enkelt inte orkade bry sig.

Jag är en av dem som var förvånad över just hur ofta sådant här verkar hända på konvent och liknande sammanhang. Jag antog alltid att sådant antagligen hände, men jag hade ingen specifik tanke om just hur mycket det var... bara en allmän känsla av "väldigt ovanligt". Detta var ju också något som jag antog utanför min faktiska erfarenhet med sådant. För min erfarenhet med sådant på just Konvent är 0. Har aldrig själv sätt, eller hört (så långt jag kan minnas) från de runt omkring mig om, att sådana saker faktiskt har hända där någon kvinna farit illa på just Konvent. Totalt har jag nog varit på konvent ca 10 gånger tror jag (under en ca 5 års period runt millenieskiftet).

Den enda gången som jag har stött på något som detta på ett "evenemang"... var på ett Vampire The Masquerade LARP. Där en av killarna (som precis anlänt till LARPet) försökte göra sig rolig genom att slängde ur sig en kommentar till en av tjejerna... det hände medan han och hans kompisar hälsade på oss andra där... "Hej X, Tjena Y, *skaka hand med Z*, hur står det till med er? *tittar upp och ner på målet för den kommande kommentaren*... [insert chocking coment to the girl]!"... jag vet inte ens hur jag ska beskriva känslan när det hände (jag minns ju exakt vad han sa till henne, men det är inte det som är det svårt att beskriva... utan det är känslan och allt sådant). Den kom helt från ingenstans... hur... skarp... och... plötslig... och personlig på något sätt som den var... och sen kombinerat med tonen han använde på det... och chockerande att någon skulle slänga sig ur något sådant bara så där... och att han gjorde det inför en 7-8 personer också för den delen, en av dem var hennes pojkvän också. Kombinationen, av allt det, ställde nog alla personerna där (inklusive mig) till den graden att ingen av oss igentligen visste hur vi skulle hanterad det. Blev ju inte mycket bättre av att nästan alla där, inklusive jag och målet för kommentaren, fnissade, skrockade, eller skrattade till också. Men tror dock de flesta av oss, jag en av dem, gjorde det mer av chocken av det hela mer än något annat. Det blev liksom en "WTF! "-moment som vi inte kunde hantera. Jag minns faktiskt inte vad som hände där efter, vad hon sa/gjorde (tror hon halvt bet tillbaka med något, medan hon blev högröd i ansiktet), vad pojkvännen sa/gjorde, vad vi andra sa/gjorde. Men till större delen så flöt det helt ut i sanden har jag för mig.

Så, I alla fall... när denna ospecifika "väldigt ovanligt" som jag trodde att det var när det gällde sådant här, kombinerat med mängden av gånger som jag faktiskt stött på något sådant... när det tillslut mötte upp med vad jag fått höra/läsa under de senare åren (specielt sedan jag blev medlem här på forumet)... så kändes det som att vad jag trodde var en knappt märkbar liten kulle, mot det faktiska berget som det allt mer och mer har lyssts upp för mig.

Min faktiska erfarenhet som jag sett/stött på, var toppen på det isberget som jag TRODDE att det var... men som jag nu då senare kommit fram till bara var toppen, på toppen, utav det faktiska isberget. Där av att jag har varit så pass förvånad som jag är.


Sen vet jag vet inte helt varför jag inte har sett/stött på det mer ofta än vad jag har när det gäller rollspel's grejer (1 säker gång, en osäker gång där jag var målet, om där har varit fler så minns jag dem inte). För med de två undantagen, så kan jag inte minnas något annat... för jag är säker på att jag hade kommit ihåg andra också om de hänt, just för att det hade satt mig i en situation där jag hade tvingats till att göra ett val om att agera eller inte... vilket ju är en av anledningarna till varför jag så skarpt minns de två som jag minns.

Antingen så har fler saker helt enkelt inte hänt runtomkring mig, eller så har de runtomkring mig aldrig berättat för mig om dem.

Eller... när det gäller mig... om något har hänt runt omkring mig och jag inte har märkt det, så är inte pga av att jag ingnorerat det eller något (så långt som jag minns i alla fall). Utan för mig är det mer att när jag väl är fokuserad på något, så försvinner allt annat runtomkring mig till den graden att de nästan inte existerar mer för mig. Om folk pratar runt mig då, när jag är fokuserad på X grej, så blir deras prat något i still med lärarens röst i Snobben... en massa av ljud som jag inte igentligen hör eller registrerar vad som faktiskt sägs. Något liknande händer med min syn också, den blir extremt selektiv där den bara som mest registrerar rörelserna utanför vad jag fokuserar, men inte vad som faktiskt händer. Och så länge det runt mig inte höjer rösten, och/eller rör sig på ett sätt som drar min fokus, så förblir min fokus på vad jag håller på med. Mycket av detta kommer ifrån att jag har Aspergers, och antagligen ADD också (ej bekräftat, men för mycket stämmer överens för mig med ADD för att jag inte skulle ha det... sådant som är motsattser till, eller inte del av, Aspergers t.ex).

Det är de enda anledningen jag kan se till varför jag inte har märkt av mer än kanske 2 grejer. Så... ja... som jag sagt så har det gjort att jag varit förånad över det. Men nu vet jag bättre, nu vet jag att där har varit ett långt större problem än vad jag trott innan. Vilket ju är bra, för vetskapen om det är minst lika viktig som att försöka göra något åt det. För om man inte vet, eller tror för de som inte gör det, så kan det vara svårt att bestämma sig för att göra något åt det.

Så jag är väldigt tacksam för detta forumet, och dess forumiter, för att det/de har öppnat upp mina ögon ännu mer för hur saker och ting faktiskt är. Visst, jag kan inte göra mycket åt det, pga att jag inte går på konvent längre, eller LARP, etc... sist jag gjorde det var nog en 12-14 år sedan. Men det gör att jag kan vid andra tillfällen, specielt här på nätet, kanske kunna peka andra i rätt riktning... vilket ju alltid är något.

 

[Feuflux]

Nu har jag tänkt skriva något här länge, men inte riktigt fårr ihop vad jag vill få sagt eller hur jag vill säga det... så nu får det bli lite improviserade punkter istället.

* Tack Doomhamster, Xhakhal, Cissi, Tsianphiel, Radioaktiv, w176 (och de jag missat) för era perspektiv! Det är ju alltid trevligt med "snubbar spekulerar" men att få förstahandsperspektivet såhär skapar en mycket viktig "tänka efter"-effekt.

* Jag har aldrig sett tafsande eller hört kränkande kommentarer mot kvinnor på mina konventsbesök (främst LinCon 2002-2006 typ). Nu grubblar jag en hel del över om jag sett något men glömt det, missat att det hänt i min närhet eller bara inte varit på de platser där det hänt. Jag har ju mest hängt med trevligt wrnu-folk. Jag är förstås inte så naiv att jag inte tror att det händer alls, men ja, jag är förvånad över hur vanligt det verkar vara (vilket kanske säger mer om mig och min lila harmoniska världsbubbla än någonting annat). Poängen är att det är jättebra att jag får läsa att det inträffar här.

* Jag har fått mitt utseende kommenterat och dissat en gång i modern tid (5-10 år sedan eller nåt sånt?), och det är nog bara på öppna förskolan (med sonen, så över 4 år sedan vid det här laget) där jag befunnit mig i en miljö med majoriteten kvinnor och där flera tittat på mig med "du hör inte hemma här"-blicken. Det är förstås omöjligt för mig att ta in hur det är att vara gamer-kvinna. På nåt plan blir mitt utgångsläge att "det är väl samma som för männen" (vad gäller rollspelare i alla fall, när det kommer till datorspelande är jag nog snarare uppgiven)... men sen kommer en sådan här tråd.

 

[Wyldstorm]

Så det är alltså ett stort problem..
Så bra då att tydliga lagar som bestämmer vad som är lagligt och inte.
Om en person begår brott som är av ringa art, anmäl.
Om en person begår allvarligt brott nog att fängelsestraff finns i straffbalk, gör envarsgripande & ring farbror haffa.
Om en person fortfarande känner sig säker, gå i grupp.
Om män anses för osäkra, skapa konvent för kvinnor enbart.

Ja, argument om svår bevisbörda kan uppstå, men om en person upprepade gånger anmäls så fixar det sig.
Man kan också tycka att det är en SKYLDIGHET att anmäla, då det kan hjälpa framtida offer med sin bevisning.
(även såna personer vill garanterat inte ha anmälningar i sitt register..)

Ja, argument om "vi ska inte behöva gå i grupp" kan föras, men om man inte känner sig trygg, så är det ett jättebra sätt att öka tryggheten.

Ja, argument om "vi ska inte behöva skapa egna konvent" kan föras, men om man är rädd så till den grad att man inte känner sig trygg.. Och på fullt allvar tycker att det är för stor sannolikhet att bli antastad; och på fullt allvar tror att det är många kvinnor som känner så...
Så då finns väl inte andra alternativ?

Jag har två gånger kickat rollspelare för småtrakasseri, och förväntar mig att alla andra gör så.
(t.ex. frågan om han fick vila huvudet mellan hennes bröst = Yeah-thats-not-okay, -bye.)

Specialregler om att trakaserier och våldtäkt inte är tillåtet i sida efter sida på konvent är.... Korkat imho. Det står redan i lag.
Kanske naivt, men det tycks mig att det är rätt logiskt.


Vad gäller gaming..
Om man får allvarliga hot, anmäl. (ja, det är inte alls svårt att spåra... ). (screencap/log är underligt nog "bevis" så använd detta. Många sociala onlinespel har extensiva loggar..)
Och framför allt, det är brott i lag. Behandla det som ett sådant. (Och JA, det betyder att man INTE ska blogga ut det, innan utredningen är klar.) (D.v.s. precis motsatsen

Om det känns obehagligt..
Vad säger att man ens borde skylta med ens kön? -Internetanonymitet ftw..
Om man spelar dåligt så får man skit för det, och så länge lagen inte bryts så får man tåla det.
Man har inte rätten att skyddas ifrån andras rätt att göra sig hörd.

Funkar inte det... Spela i glada vänners lag.

Är många känsliga, så kapitaliströsta med pengar. Finns marknad stor nog så kommer spelen som är anpassade.

Om det är en stor företeelse, får polisen ta högre budget för detta, det löser sig. (kan inte tänka mig att dagens politiker skulle knussla om nåt sånt.)

 

[anth]

Så det är alltså ett stort problem..
Så bra då att tydliga lagar som bestämmer vad som är lagligt och inte.

Det låter som du missar problemet.
Problemet är inte att tjejer blir sextrakasserade på konvent.
Problemet är att tjejer blir lika sextrakasserade på konvent som de blir på precis alla andra ställen i samhället: på krogen, på gymmet, i simhallen, i skolan, på jobbet,...

Hur skulle du reagera om du var ute på stan och någon körde upp ett finger i röven på dig? Eller om någon tog dig på kuken?
Har det överhuvudtaget hänt dig?
Det har aldrig hänt mig och jag känner nästan ingen kille som drabbats av något sådant.
Men ungefär hälften av alla tjejer har drabbats MINST en gång av något liknande - och vi snackar INTE konvent nu.
Där har du problemet.

Jag har aldrig i hela mitt liv varit rädd när jag varit ute, för jag är kille.
Nästan alla tjejer är jätterädda om de går ut ensamma en kväll.
Där har du problemet.

Tyvärr så behöver man alltså informera killar om att på konvent får de inte bete sig som de brukar bete sig.

Om man får allvarliga hot, anmäl.

Låter jättebra i teorin.
Men vad händer i praktiken om man anmäler?
Om man har TUR så händer ingenting - för polisen lägger ner ärendet (vilket de gör med nästan alla ärenden som inte är mord idag).
Har man OTUR får den man anmälde reda på anmälningen och DÅ drabbas man av ett riktigt helvete, ofta med mordhot. Och polisen gör fortfarande ingenting.

Funkar inte det... Spela i glada vänners lag.

Och det är just därför det finns event som bara är öppna för tjejer på konvent - men då blir det ramaskri för vissa killar tycker att det är diskriminering.

Om det är en stor företeelse, får polisen ta högre budget för detta, det löser sig. (kan inte tänka mig att dagens politiker skulle knussla om nåt sånt.)

HAHAHA

 

[Xhakhal]

Anth bemötte redan det mesta i Wyldstorms inlägg (som till stor del består av rena faktafel) och gjorde det mycket bra. Låt mig bara bemöta det om att konvents ställningstaganden skulle vara korkade:
(Och förlåt min brist på citat. Telefonskrivning)

Att ett konvent tar ställning mot något som är olagligt är inte korkat. Det visar att konventet inte kommer att skamma de som utsätts, samt kommer att begå åtgärder mot de som utsätter. Det visar att man tänkt göra konventet tryggare för folk som utsätts på det här sättet i vardagen. En tryggare plats, inte en lika kass.
Att veta att någon kommer ha din rygg när du blir utsatt för övergrepp och trakasserier är så mycket värt att insatsen - att arrangörerna skrivit litet regler och lovat hålla dem, samt tar de på allvar som kommer till dem - blir lätt värt det oavsett om det magiskt nog inte ens skulle hända något på just det konventet:
Nästan alla kvinnor och andra omän, och en del av männen också, har nämligen redan haft ett mer avslappnat och trevligt konvent. Vi ska inte underskatta hur mycket det gör för någon som utsatts eller varit i riskzonen att veta att det inte kommer vara ett helvete att få hjälp.

Till skillnad från att försöka få hjälp av tex polisen... >_>

 

[Xhakhal]

(Och pssst: marknaden finns. Men de som skapar spelen får trakasserier och skitstormar. Googla transgender baldur's gate för ett av de senaste exemplen)

 

[cogitare]

Jag tycker uttalandena här börjar bli lite väl hyperboliska. Innan jag skriver mer så en disclaimer. Jag tycker ofredande, hot, misshandel, vådtäkt, trakasserier och en hel massa andra brottsliga handlingar är ett jävla skit. Och att folk utsätter sina medmänniskor för det är tillika ett jävla skit och kunde jag trycka på en knapp för att radera det från mänskligheten hade jag gjort det. Tyvärr är vi inte där så...

Bilden som börjar målas upp i de här trådarna är att merparten av sveriges kvinnliga befolkning inte kan röra sig på gator och torg utan att utsättas för en mängd kriminella beteenden och händelser. Detta faller på sin egen orimlighet tycker jag. Så jag tog mig en liten kik på statistik.

Ca. 4,6% kvinnor utsatts för hot och trakasserier (3,6% män, dvs. ~28% fler kvinnor). Jag inser att detta får en 'ripple effect' och påverkar fler än de här 4,6% men att det leder till att nära nog 100% av alla kvinnor är skraja för att gå ut känns orimligt och något av en halmdocka om jag skall vara ärlig. NB! Detta tar inget ifrån de som råkat ut för den här skiten MEN vi skall heller inte överdriva risken att faktiskt råka ut för det. I tråden som jag läser den just nu (via primärt anekdotiska bevis om jag skall vara ärlig) låter som att det är 100% chans och så är det helt enkelt inte. Jag inser också att det finns ett mörkertal här (som med all annan statistik) men jag gissar att det inte pushar upp de här siffrorna så våldsamt mycket.

Ca. 1,8% kvinnor har blivit utsatta för våldtäkt eller annat sexualbrott (0,3% för män, dvs. 600%(!!!) fler kvinnor). Och det är så jävla vidrigt att jag inte vet var jag skall börja och jag önskar att det inte fanns. Men skall man försöka distansera sig från det vidriga i brottet så är det helt enkelt väldigt väldigt ovanligt och risken att man utsätts för det är extremt liten. Åter igen, en klen tröst för de stackars jävlarna som råkar ut för det MEN samtidigt är det inget som man rimligen borde gå och oroa sig för hela tiden heller.

Ca. 1,6% kvinnor har blivit utsatta för misshandel (2,5% för män, dvs. ~56% fler män). Alltså är det statistiskt mer sannolikt att jag blir misshandlad än en kvinna. Jag tycker detta är intressant för det är mycket sällan man ser någon nämna det här utan man väljer att ta andra delar av den här statistiken så som att en förkrossande majoritet av misshandeln mot kvinnor sker i hemmet (våld i nära relation brukar det kallas i tidningar) vilket är riktigt jävla 'fucked up'. Men i slutändan är det så att fler män blir misshandlade än kvinnor.

Åter igen upprepar jag att jag inte på något sätt vill ta ifrån den smärta och elände som de här olika brotten drabbar olika personer men jag känner att debatten och diskussionen blir en smula skev och man hänfaller lätt till anekdotiska bevis och det här har hänt mig (eller nära vän/bekant eller detta har jag hört har hänt mycket). Helt enkelt tycker jag att det är något av en nidbild som målas upp som gängse scenario (för att vara supertydlig så kan ju just vid konvent vara helt annan statistik men den får gärna bygga på insamlad statistik och inte 'fingret i luften' för det ger sällan en bra eller ens särskild trovärdig bild av verkligheten) när det knappast är rimligt. Jag avslutar med, säkert femte gången i det här inlägget men jag vet hur en sån här post brukar mottas, att jag inte alls vill förminska den skit som folk kan råka ut för på konvent (och andra ställen i samhället) såsom hot, trakasserier, våld och annat. Det är inte alls min avsikt utan att faktiskt påvisa att det är ganska ovanligt att det här händer så att måla upp det som att detta händer var och varannan är ganska överdrivet och jag tror också det spär på rädsla och oro hos folk som de inte nödvändigtvis behöver känna för risken att något händer är överlag (åter igen konvent kanske är totalt annorlunda men jag har inga källor att gå på där) väldigt liten.

Så självklart ta tag i problemen och jobba för att stävja dem, anmäla dem, förebygga dem (gärna bredare än bara på konvent och bara för en viss del av befolkningen om jag får bestämma) MEN överdriv dem inte till den grad som nu börjar ske för det är fortfarande ganska ovanliga företeelser vilket är lätt att glömma bort när översköljs av folks utsagor om hemska och otäcka händelser. Då intalar man sig lätt att detta är något som händer alla och envar och så som jag läser statistiken så stöds inte det.

Cog.

PS. Jag tycker det är helt vettigt att konvent har förhållningsregler (och jag tycker inte det spelar så stor roll vem som skriver dem men att åtminstone konsultera folk som faktiskt har blivit utsatta som någon sorts "remissinstans" tycker jag också låter vettigt). Det är ett bra verktyg för funktionärer att luta sig mot när/om någon bryter mot dem. Överlag tror jag dock att de gör ganska lite för att faktiskt stävja problemet i sig. Men det är givetvis ren spekulation och magkänsla från min sida. DS.

PSII. Notera att jag inte på något sätt säger att det här inte händer på konvent. Tvärtom så har vi i de här trådarna fått gott om utsagor som påvisar detta med all tydlighet. Detta är dock anekdotiska händelser som säger ganska lite om hur utbrett det är. DSII.

Källor:
https://www.bra.se/bra/brott-och-statistik/hot-och-trakasserier.html
https://www.bra.se/bra/brott-och-statistik/valdtakt-och-sexualbrott.html
https://www.bra.se/bra/brott-och-statistik/vald-och-misshandel.html

 

[cogitare]

För att inte kladda ner mig långa post tidigare har jag inga problem med att man kör event som bara riktar sig till tjejer eller har förhållningsregler (för alla deltagare att rätta sig efter, man som kvinna som whatever). Det är väl skitbra om man kan köra olika sorters av konvent eller event som man riktar mot olika målgrupper där kvinnor/tjejer kan vara en av dem. Det känns ytterst okontroversiellt (även om jag förstår att det för vissa kan vara det, men oavsett vad man gör så kommer det alltid finnas någon som tycker det är dumt, dåligt och värsta saker som kan hända).

Jag gillar konceptet med trygghetsvärdar. Det känns konkret, pragmatiskt och bra och jag tror det ger bättre effekt än regler som postas upp på en hemsida och/eller står på olika plakat runt om eventet.

Och jag har i min ungdom vid upprepade tillfällen blivit tafsad på kuken (och andra ställen) av både fulla yngre tjejer och äldre (vad jag då ansåg vara) tanter. Vet inte om det säger något om samhället i stort dock. Men det har hänt mig i varje fall... Både i sverige och utomlands.

Cog.

 

[anth]

Jag tycker uttalandena här börjar bli lite väl hyperboliska.
[...]
Bilden som börjar målas upp i de här trådarna är att merparten av sveriges kvinnliga befolkning inte kan röra sig på gator och torg utan att utsättas för en mängd kriminella beteenden och händelser. Detta faller på sin egen orimlighet tycker jag. Så jag tog mig en liten kik på statistik.

Oh, statistik är kul.
Låt oss kika på lite mer statistik.

Hur många tjejer har utsatts för sexualbrott?

Här är en sida från Januari i år, liknande de du länkade till, som i sin tur hänvisar till BRÅ (så jag anser att källhänvisningen är korrekt).
Alla unga kvinnor har inte alls utsatts för sexuellt ofredande
Jag tycker det låter jättebra att INTE alla unga kvinnor blir sexuellt ofredade, men hur många drabbas egentligen? I länken står:

"Mest utsatta är kvinnor mellan 16–24 år bland vilka 7,3 procent uppger att de har blivit utsatta för sexualbrott under 2013."

Men vad betyder det i praktiken?
Att en tjej slår ungefär en d12:a en gång per år för att se om hon blir utsatt för sexualbrott (egentligen kommer en d14 närmare, men det är inte så många rollspelare som har en sådan tärning).
Det betyder att en tjej som fyllt 25 år har slagit den där d12:an NIO gånger. Och om hon slagit 1 har hon utsatts för ett sexualbrott.
Hon kan givetvis slå en etta flera gånger. I dina länkar till BRÅ står att 42 % de som blivit utsatta har blivit det mer än en gång.... under samma år.

Lite mer konkret: om 7,3 % utsätts betyder det att 93,7 % inte utsätts. Att inte utsättas innan man fyllt 25 år är alltså 0,937 upphöjt till 9 = 50,55 %.
Alltså har hälften av alla 25-åringa tjejer utsatts för sexualbrott. Är de yngre är andelen lägre och är de äldre är andelen högre - för kvinnor slutar inte bli utsatta för sexualbrott bara för att de fyller 25.

Sedan lägger vi till en kul faktor som heter "mörkertal". Det är inte alla tjejer som vill berätta att de utsatts för sexualbrott i en enkät.
Alltså är det betydligt mer än hälften av alla 25-åriga tjejer som utsatts.

Hur många tjejer är rädda för att gå ut?

Här är en sida från Februari i är
Var tredje kvinna är rädd för att gå ut ensam
som i sin tur hänvisar till:
Nationella Folkhälsoenkäten

På SVTs sida står:

"Var tredje kvinna i Sverige är rädd för att gå ut."

Det är en hög siffra, men inte i närheten av alla kvinnor. Låt oss fortsätta läsa:

"Det är framför allt kvinnor i åldrarna 16-29 som är rädda för att gå ut ensamma. I den gruppen uppger 41 procent att de är rädda."

Oops, där steg viss siffran lite. Vi fortsätter läsa:

"Resultatet visar att folk i storstäder generellt upplever större rädsla för att gå ut ensamma än människor i mindre regioner."

Låter det rimligt att anta att minst 50 % av alla unga kvinnor i storstäder som Stockholm/Göteborg/Malmö är rädda för att gå ut?
Oh, jag glömde en sak: mörkertalet...

Nu kan man ju undra varför jag inte ser till alla kvinnor i Sverige, utan bara unga kvinnor i storstäder. Jo, för att den här tråden handlar om konvent. Många konvent hålls i storstäder och merparten av kvinnorna som besöker konventen är unga.

Om du inte tror mig kan du göra en egen empirisk undersökning: fråga ett dussin tjejer i åldrarna 16-29 år i din omgivning om de är rädda för att gå hem ensamma på natten en helg. Jag tror att du kommer att bli väldigt förvånad över svaren.

 

[cogitare]

Som jag anade så skulle min post komma att missförstås (och lite raljeras över för det är vad man gör när någon lite manar till mindre kvällstidningsliknande rubriker och uttalanden).

Tror du jag tycker det är bra om ens en enda person är rädd för att gå ut eller för att gå till konvent? Om ditt svar är ja så har du missförstått mig!
Tror du jag tycker det är bra om ens en enda person utsätts för hot, våld, misshandel? Om ditt svar är ja så har du missförstått mig!
Tror du jag tror att hela världens sanning står att finna i siffrorna jag postade? Om ditt svar är ja så har du missförstått mig!
Tror du att jag inte inser att det finns ett mörkertal? Om ditt svar är ja har du inte bara missförstått mig utan inte heller läst min post!
Tror du att jag postade för att på något sätt påvisa att det här inte alls händer? Om ditt svar är jag så har du missförstått mig och inte heller läst min post!

Jag lämnar det där tror jag...

Cog.

 

[anth]

Som jag anade så skulle min post komma att missförstås

Jag ber om ursäkt om du tog illa vid dig, för det var inte min mening.

Vad jag ville göra var att sätta fingret på två saker.

***

Jag kan ha fel, men det känns som du hänvisar till statistik för hur stor chans det är att en kvinna drabbas under ett år, men inte ser till de kumulativa effekten under en persons livstid.

I ditt inlägg skrev du

"Ca. 1,8% kvinnor har blivit utsatta för våldtäkt eller annat sexualbrott"

Både du och jag är med på att när det gäller BRÅs siffror talar vi bara om faktiska polisanmälningar.

Det du inte nämner är att det bara var för 2014. %-delen varierar från år till år, låt oss säga att den är 1,5 % per år i genomsnitt.
Det står inte i statistiken, men vi får anta att genomsnittsåldern för offren är förhållandevis låg. Även om det händer att 79-åriga Agda blir våldtagen så är det betydligt vanligare att 16-åriga Anna blir det (anledningen till åldrarna är för att BRÅs statistik sträcker sig mellan just 16-79 år).

Annas kompis Lena har hunnit fylla 30 år. Under hennes senaste 15 levnadsår har det varit 1,5 % chans per år att hon utsatts för ett så allvarligt sexualbrott att hon polisanmält det. Chansen för att hon inte gjort en polisanmälan är 0,985 upphöjt till 15 = 79,7 %. Kort sagt är chansen att hon har gjort MINST en polisanmälan 1/5.
Och som alla vet: för varje brottsoffer finns det en gärningsman. Det betyder att chansen att Lenas 30-åriga kompis Olle begått ett sexualbrott också är 1/5.

Det kan vara värt att tänka på nästa gång man är ute och går på stan, åker tåg eller buss: var 5:e person man möter är antingen ett sexualbrottsoffer eller gärningsman - och nu har vi alltså inte blandat in mörkertalet, utan diskuterar bara ärenden som blivit polisanmälda (jag räknar med att genomsnittsåldern på de man möter när man är ute och går är ungefär 30 år, men genomsnittsåldern på de man möter kan givetvis kan variera enormt beroende var man går).

***

Du ansåg det vara orimligt att merparten av Sveriges kvinnliga befolkning inte kan röra sig ute utan att utsättas för kriminellt våld.

Nu vet jag tyvärr inte var du bor. Själv bor jag i Stockholm så det är min referensram. Men som jag redan visat är kvinnors rädsla större i storstäder så min uppfattning om Sverige som helhet är färgad av det.

Det jag visade var att merparten av Sveriges kvinnliga 30-åringar som bor i storstäder har utsatts för sexuella trakasserier eller värre någon gång under sitt liv och att merparten av Sveriges kvinnor som bor i storstäder är rädda för att gå hem ensamma på natten.

Jag erkänner att det inte är samma sak att inte våga gå ut p.g.a. rädsla av att utsättas för sexuellt våld, som att inte kunna gå ut. Men det är tyvärr högst rimligt att merparten av Sveriges unga kvinnliga befolkning i storstäderna inte vågar gå ut.
Återigen så föreslår jag att du frågar dina kvinnliga bekanta vad de tycker om att gå hem ensamma mitt i natten om du inte tror mig.