Nekromanti Hur ser det ut på våra konvent?

[Arfert]

Visst var killar då och då svin även på "min tid" (när jag var en relativt ung man), men tycker det har blivit mycket värre. Varför vet jag inte. Internet kanske. Andra attityder, beteenden har normaliserats.

 

[krank]

Internet kanske. Andra attityder, beteenden har normaliserats.

Nu är jag den siste att snacka skit om internet, men jag tror att du har en poäng här nånstans. Kanske är det lättare att piska upp hatstämning när man inte behöver se den man snackar med, kanske gäller det även män i grupp.

Eller så kanske det bara syns mer nu. Jag håller dörren öppen för den möjligheten. Kanske innebär internet bara att de här historierna syns mer, att sånt som tystats ner och sällan rörde sig utanför den egna kretsen nu faktiskt uppmärksammas.

 

[Doomhamster]

Visst var killar då och då svin även på "min tid" (när jag var en relativt ung man), men tycker det har blivit mycket värre. Varför vet jag inte. Internet kanske. Andra attityder, beteenden har normaliserats.

Hatbrev var inget som kom med internet. Exempelvis.

 

[Rhodryn]

Hatbrev var inget som kom med internet. Exempelvis.

Men det har öppnat upp det för massan att skicka dem. Det är ju inte så att massan inte kunde göra det tidigare, det kunde de... men den större delen av dem hade helt enkelt ingen ork/vilja till att skriva det (måste ju skaffa materialet, och sedan gå och lämna brevet i en brevlåda, etc), eller ville inte faktiskt lägga pengar på att skicka dem (papper, brev, frimärke, etc).

Medan i dagsläget så kostar det igentligen bara lite tid att göra det... och man behöver inte ens gå ur sängen för att göra det. Så den där naturliga barriären, som brukade finnas innan, är långt mycket mindre. Vilket har öppnat upp det hela för folk som i vanliga fall inte skulle ens bry sig om lägga tid på sådant.

Samma anledning till varför internet är en så massivt bra grej för folk i allmänhet, är anledningen till varför den kan vara oerhört dåligt för många. Lite av ett dubbeläggat svärd helt enkelt.

 

[Doomhamster]

Samma anledning till varför internet är en så massivt bra grej för folk i allmänhet, är anledningen till varför den kan vara oerhört dåligt för många. Lite av ett dubbeläggat svärd helt enkelt.

Rent praktiskt har du förstås rätt. Det är även enormt mycket enklare för hatiska individer att hitta varandra och krypa in i en mysig liten ekokammare av "det är bögarnas/blattarnas/brudarnas fel".

Jag är bara allergisk mot det som (jag tyckte) antyddes i Arferts inlägg, att kvinnohat eller viljan att anonymt göra andra illa är något som har dykt upp på senare tid.

 

[anth]

Jag är bara allergisk mot det som (jag tyckte) antyddes i Arferts inlägg, att kvinnohat eller viljan att anonymt göra andra illa är något som har dykt upp på senare tid.

Men det var inte så Arfert skrev.
Han skrev att det blivit värre på senare år.

När Arfert och jag talar om hur det var förr i tiden så menar vi ganska många år bakåt. I mitt fall 30 år bakåt. I Arferts fall 40 år bakåt.
Vi snackar om hur det var att växa upp i Sverige innan internet, innan mobiler, innan datorer, innan datorspel, innan färg-TV, innan snabbmat och mikrovågsugnar, innan man kunde låna pengar på banken (ja, lån är ett NYTT fenomen i Sverige), innan EU, innan nedskärningarna i välfärden, innan utförsäljningen av statliga bolag (då man faktiskt inte ägde sin gråa bakelittelefon med nummerskiva utan det var Televerkets egendom, innan massinvandringen*.

*Innan någon sparkar bakut: jag är INTE emot invandring. Jag bara konstaterar att den invandring som fanns för 40 år sedan var arbetskraftsinvandring från södra Europa och dessa invandrare flyttade till industriorter där deras jobb fanns.
På den grundskola som jag gick på fanns det totalt 500 elever och antalet utländska skolungdomar på hela skolan kunde räknas på ena handens fem fingrar. Och jag tror att jag var över tio år gammal innan jag såg min första afrikan i Sverige.
Återigen så är jag INTE emot invandring, jag vill bara förklara att stora delar av svenska samhället på 1970-talet var så annorlunda att dagens ungdomar inte ens skulle förstå det om jag förklarade för dem.

Ja, det var mindre hat förr. Det berodde på att samhället var varmare och det fanns färre saker att hata.
Men hatet var också mildare: jag blev t.ex. mobbad i skolan - men jämfört med vad ungdomar utsätts för idag var det rena västanvinden.

Sedan har även våra attityder förändrats rejält: det som idag anses vara sexuella trakasserier o.s.v. ansågs inte vara det på den tiden. Bara det faktum att fram till 1965 i Sverige ansågs det inte vara ett brott om en man våldtog sin hustru säger en hel del.

 

[Kraetyz]

Sorgligt att höra hur vanligt det verkar vara i Sverige också. Jag hade hoppats på att den här tråden skulle vara en positiv överraskning, fan också.

Sedan vill jag ställa en fråga: Hur säger man till folk på ett bra sätt? Någonting som alla säkert är medvetna om är "white knight"-stereotypen, folk som försöker 'rädda' tjejer från sådana här situationer enbart och solklart med förhoppningen 'Nu fan får jag ligga'. Nu skiter man ju fullständit i vad någon sexistisk skitstövel på ett forum/konvent tycker om en, men att omgivningen ska tro att man är ett sliskigt äckel vore ju inte så kul. Så, yeah. Hur konfronteras sådant här på bästa sätt? Ordval, kroppsspråk, etc?

 

[Cassius]

Angående att snacka med andra män. Jag upplever i allmänhet att den typen av kulturer eller jargonger uppstår innan övergreppen. Jag har hängt runt bland killar i massa miljöer. Jag hängde en del med kategori C supportrar för ett par år sedan och deras övergreppskultur syntes innan kvinnor fanns i sammanhanget och det mest effektiva var att snacka då. Att be folk hålla käften när de drar skämt som är opassande visar att du kommer säga till dom att sluta när de gör opassande grejer. Jag tycker man ska reagera som är rimligt. Det är rimligt att bli förbannad när någon tafsar på någon. Det är rimligt att skrika på en person och tvinga den lämna rummet. Det är rimligt att ge någon en omgång om de vägrar sluta.

 

[Magnus Seter]

Sedan vill jag ställa en fråga: Hur säger man till folk på ett bra sätt?

Det är svårt. Det blir enklare om det redan etablerats regler som du kan falla tillbaks på.

T.ex. att fråga om legitimation vid köp av alkohol. Om reglerna är "Vi frågar ALLA om legitimation" så blir det enklare för personalen att fråga och mindre stress. Det sker automatiskt. Visst det kanske känns fånigt att fråga pensionärer om leg, men det förenklar för många andra.

Så om ett konvent t.ex. har tydliga regler, "Uppträd inte kränkande. Vi kommer att säga till om du uppträder kränkande" så blir det lite lättare att säga ifrån.

Jag påstår inte att det blir jättelätt, men det blir i alla fall lättare om du vet att du har andra som kommer att hjälpa dig, vilket upprättandet av reglerna vilar på.

/Magnus

 

[Doomhamster]

Ett hett tips om man vill undvika vite-riddaren-syndromet är att vara tydlig med att man säger till (åtminstone delvis) för sin egen skull. Säger man till killen som drar sexistiska skämt "du, håll inte på så där när det är tjejer här" så är budskapet han tar med sig att såna skämt är acceptabla i allmänhet, men inte när tjejer är med, för tjejer är känsliga och har ingen humor. Ungefär. Säger man "du, jag är inte okej med att du drar såna skämt, det är inte kul" så blir det mycket tydligare att inte alla killar är på hans sida. (Vilket den här sortens folk annars brukar anta.)

Editering: det är fullt möjligt att man blir anklagad för det i alla fall, för sexister tenderar att älska att spotta ur sig sånt gentemot mer hänsynsfulla killar. Eftersom det ju är uppenbart att den enda orsaken att vara hänsynsfull mot en kvinna är för att man hoppas få ligga. Men det är skillnad på att få heta nåt och att vara det, i alla fall.

 

[Axelsson]

Tidigare i den här tråden föreslogs det t ex att killar som inte vill att tjejer ska behöva vara rädda på konvent ska säga ifrån när andra killar gör/säger sexistisk skit.

Som Doomhamster skrev - säg ifrån om du ser eller hör något.

Något som är ännu viktigare - lyssna om någon tar upp problem, vifta inte bort dem.

Sätt upp tydliga codes of conduct vid ditt spelbord. Här skall alla få vara med, alltså finns det formaliserade regler runt beteende. De reglerna skall sedan efterföljas. Det skapar en tryggare miljö för deltagarna även om det kanske inte verkar påverka så mycket utåt.

Om du verkligen är investerad - schemalägg ett pass bara för tjejer

Finns massor man kan göra.

Det har varit en bra ögonöppnare för mig, ska ta med mig detta i framtiden. Jag är ju inte direkt rädd för att säga till någon heller, hoppas bara att de som är utsatta vågar/orkar säga ifrån. Jag har närstående som råkade illa ut alldeles för länge för att de var rädda för att ingen skulle tro dem.

Det är så jävla trist att folk ska behöva undvika spel för att ett antal fånar inte kan hålla tunga och fingrar i styr.

 

[solvebring]

EDIT: Finns många bra poster i den här tråden, men det känns jävligt konstigt att "gilla" ett inlägg där någon pratar om hur otryggt de är på rollspelskonvent.

Eller så kan man se gillandet som en bekräftelse, ett deltagande – en ett instämmande, ett igenkännande, en klapp på axeln osv. Så ser jag på gillandet av tråkiga inlägg på nätet – man visar att man deltar, bryr sig, håller med etc.

 

[solvebring]

Ja, vad kan man säga – vad vill jag säga ...

Det är bra att allt fler kvinnor vågar gå ut och tala och skriva om de här problemen, oavsett spelhobbyn. Synd bara att det samtidigt betyder att de får ta ännu mer skit. Men det är bra, och jag beundrar dem, er – för jag tror inte att jag hade vågat göra det om jag varit i den situationen. Jag skulle helt enkelt inte ha ork och råg nog att stå upp mot alla vidriga konsekvenser. ... Och kanske är de här, ni, modiga kvinnorna just därför än viktigare, för att fler och fler ska våga och fler och fler ska höra, läsa och förstå. Jag hoppas det.

Kort sagt, jag blir ofattbart ledsen och arg när jag läser sånt här, men det är bra att sådant skrivs och det är bra att vi läser och diskuterar det. Ju fler som läser det och ruskar om sig själva desto bättre.

... Det finns folk som har svårt att känna för annat folk och alla människors rätt och så vidare blir lätt abstrakta klichéer. Men att det finns så många män där ute som har mödrar, systrar, fruar, döttrar och tjejkompisar men kan bete sig så här mot kvinnor utan tillstymmelse till ... vett och samvete, det är för mig en gåta. De kan ju inte vara isolerade barnhemsbarn allihop. ... Precis som Björn vill jag gärna dela mina intressen med mina barn och därmed min dotter, men vete fan om jag vill utsätta henne för vad spelhobbyn (bland annat) har att bjuda vid sociala sammankomster. ... Trakasserier på konvent och våldtäkter på lajv – det är åt helvete!

 

[McAber]

Men att det finns så många män där ute som har mödrar, systrar, fruar, döttrar och tjejkompisar men kan bete sig så här mot kvinnor utan tillstymmelse till ... vett och samvete, det är för mig en gåtahelvete!

Japp, här är den största gåtan. Troligen sorterar dessa män upp kvinnor i olika högar som de tycker sig ha rätt att behandla på olika sätt.

På ta om "vit riddare"-anklagelser. Jag tänkte undvika dem genom att om någon beter sig dumt mot min dotter på LinCon mer sikta på barbarhövdingbeteende. Har någon svårt att hålla händer för sig själv, kan han få dem i en påse.

 

[Cassius]

Om du läst några av de inlägg åtminstone jag gjort så har du redan svaret på den frågan. Ja, det händer, och det händer tillräckligt ofta för att jag och kvinnor i min bekantskapskrets har åtminstone en eller två sådana historier att dela med sig av.

Jag har varit med om mycket skit, men till största delen som konventsbesökare och debattör på olika forum och sociala medier. Det finns få ställen online där jag känner mig helt säker för jag vet aldrig när hoten kommer eller vad som triggar dem. Jag undviker att gå in på spelbutiker där det är bara män om jag inte måste gå in av någon anledning, av ren reflex. Nu är det länge sedan något hände mig i Sverige på den fronten, men att vara försiktig sitter i ryggmärgen.

Det kanske låter överdrivet, men för mig är inte spelhobbyn ett säkert utrymme, och det är inget jag har läst mig till, det är något jag har lärt mig av erfarenhet. Det är därför separatistiska utrymmen eller konvent som FemCon är något som känns välkommet, eftersom det där finns en viss grundläggande säkerhet.

Nu har jag säkert redan läst några av de inlägg du har skrivit tidigare. Syftet med min trådstart var nog inte att vi skulle bevisa hurvida det sker i Sverige utan snarare att sprida erfarenheterna och berättelserna. Förlåt om jag formulerade mig på ett sätt som fick det att framstå som att jag hade minsta tvivel på hurvida det sker.

Men skulle du vilja vara snäll och posta länkar till de inläggen här? Det hade varit shysst om man läser tråden och får berättelser och erfarenheterna i tråden. Ifall du inte orkar det så kan du hänivsa mig vart jag ska leta.

 

[w176]

Saker händer på konvent. Jag tror att det generellt är lite bättre i sverige, men saker händer. Här är lite exempel på saker som hänt på svenska konvent som jag hört om i första person även om de inte hänt mig.

• Lägger sig och sover på en soffa mellan pass, vaknar av att någon smeker henne på låret.
• Får erbjudande om att sova över hos någon, antingen i hotellrummet eller hemma hos någon. Personen ä tydligt med att de handlar om "på golvet eller extra säng", slutar med att killen sedan kryper ner bredvid i samma säng och antingen försker våldta tjejen, tafsa eller tjatsex.
• Att någon ingående under rollspels pass beskriver hur monstret slickar den kvinnliga rollspersonens kön på jag starkt misstänke inte skulle hänt en manlig spelare eller manlig rollperson.
• Person är på samma konvent som sitt ex. Exet blir agressivt, föfrkjer personen och kallar henne hora när han inser att hon är där med en manlig vän.
• Spelledare som ständing ögonkontakt.... Med ens bröst.
• Osv

 

[Ezping Orm]

Men det var inte så Arfert skrev.
Han skrev att det blivit värre på senare år.

När Arfert och jag talar om hur det var förr i tiden så menar vi ganska många år bakåt. I mitt fall 30 år bakåt. I Arferts fall 40 år bakåt.
Vi snackar om hur det var att växa upp i Sverige innan internet, innan mobiler, innan datorer, innan datorspel, innan färg-TV, innan snabbmat och mikrovågsugnar, innan man kunde låna pengar på banken (ja, lån är ett NYTT fenomen i Sverige), innan EU, innan nedskärningarna i välfärden, innan utförsäljningen av statliga bolag (då man faktiskt inte ägde sin gråa bakelittelefon med nummerskiva utan det var Televerkets egendom, innan massinvandringen*.

Du har missat massinvandringen under Andra Världskriget. Det kom flera hundratusen krigsflyktingar till Sverige, främst från Finland men också många från Danmark, Norge, Polen, Baltikum mm.

 

[Tsianphiel]

Men skulle du vilja vara snäll och posta länkar till de inläggen här? Det hade varit shysst om man läser tråden och får berättelser och erfarenheterna i tråden. Ifall du inte orkar det så kan du hänivsa mig vart jag ska leta.

Du kan börja i tråden nedan.

https://www.rollspel.nu/threads/73562

 

[Rhodryn]

Jag vet inte om jag bara har varit blind och/eller för fokuserad på vad jag har hållt på med när jag varit på ställen kopplade till rollspel av olika slag... eller om det aldrig/sällan hände runt om kring mig.

När det gäller rollspels relaterade grejer så är där, förutom med ett säkert undantag, och ett osäkert undantag (där jag, en vit snubbe, var "målet/offret" för vad som hände, men där väldig mycket med det är ett mysterium till varför det hände)... och kanske några gånger där jag helt enkelt inte var insatt nog i situationen, eller att jag inte ens "noterade" det pga min fokus på nåt spel/etc för att jag skulle ha märkt eller kunnat koppla vad som hände runt mig till något dåligt (grejer som jag i dagsläget inte igentligen har något som helst minne av för att kunna plocka fram och prata om)... så har jag inte sett sådant här hända igentligen när jag varit på diverse rollspels grejer som konvent, LARP, rpg fester, etc. Har inte igentligen hört särskilt mycket från mina egna kompisar om sådant här heller för den delen.

Nu försöker jag inte säga att bara för att jag inte sett det hända, så har det inte hänt. Näh... jag tror att det händer... och har så långt jag kan minnas alltid varit säker på att det antagligen händer (precis som jag tror att sådant händer i nästan alla grupperingar av människor som gör en grej, må det vara spel, jobb, sport, på fester, på stan, etc). Jag har bara inte sett/märkt av det i någon som helst omfattning för att jag ens ska ha kunnat.. jag vet inte... "lära mig", "tränat mig", till att kunna hantera det om jag faktiskt skulle se det hända. Inte för att det är en färdighet som jag skulle vilja ha, för det betyder ju att det är en färdighet som vi måste tyvärr ha... för att sådant här faktiskt händer.

Men i alla fall... pga att jag inte sett det hända igentligen har gjort att jag alltid blir så förvånad, och ledsen, och allt vad det nu än kan vara, övar att det är så pass mycket mer illa än vad jag någonsin trott att det har varit. Och faktumet att jag nästan aldrig har sett det... eller varit medveten om det, om det hänt runtomkring mig... gör att jag inte riktigt vet vad jag ska göra. Vad jag ens kan göra för den delen. För som det är i dagsläget så går jag inte på konvent längre (sista var runt ca 2002-2003'ish), jag LARP'ar inte längre heller (sist var runt samma tid, 02-03'ish), och unde åren sedan dess så spelar jag inte längre heller rollspel särskilt mycket alls. Och när jag väl fokuserar på något så försvinner nästan allt annat runtomkring mig som inte är direkt kopplat till vad jag gör, spelet jag spelar, etc, till den nivån att om något faktiskt hände runt mig så har jag inte märkt det (vilket är en lite skrämmande tanke för mig). Inte heller har jag den nivå av kontakt med folk i allmänhet för att jag skulle kunna göra något.

Och de platser där jag kanske skulle kunna hjälpa till i dagsläget... som här på Forumet, eller på de få andra forum som jag håller till på tidsvis, har redan antingen en modererings gäng som gör ett bra jobb... och/eller har en grupp av människor, en "community", som redan är snabba på att ta tag i det... ställen där min input helt enkelt på många sätt och vis är överflödig eller onödig. Eller på andra ställen, som t.ex kommentar sektionerna av t.ex Youtube, eller vad det nu än kan vara... där chansen att lyckas förändra folks inställningar och agerande är i närheten av noll... antingen för att de är så hårt inbitna redan att de inte skulle lyssna, eller så är de redan "på våran sida", eller så är de rena troll... där mitt inlägg antagligen skulle drunka ibland stormvågorna av alla andras. Vet helt enkelt inte riktigt vad jag ska och/eller kan göra.

 

[Mekanurg]

Ja, det var mindre hat förr. Det berodde på att samhället var varmare och det fanns färre saker att hata.
Men hatet var också mildare: jag blev t.ex. mobbad i skolan - men jämfört med vad ungdomar utsätts för idag var det rena västanvinden.

Sedan har även våra attityder förändrats rejält: det som idag anses vara sexuella trakasserier o.s.v. ansågs inte vara det på den tiden. Bara det faktum att fram till 1965 i Sverige ansågs det inte vara ett brott om en man våldtog sin hustru säger en hel del.

Jag håller nog inte med här. Hatet förr tog sig delvis andra former men det var inte mildare. Exempel: Jönköpingskravallerna 1948 -- https://sv.wikipedia.org/wiki/Raskravallerna_i_Jönköping