Hur ska boken se ut?

[Franz]

För mig beror det på om jag vill spela spelet eller bara låta mig inspireras. I fallet Kopparhavets Hjältar är jag väldigt glad i att boken är trevlig och funktionell. Jag är ju ett stort fan av spelet och eftersom jag hoppas kunna spela det mycket är jag glad att den är lätt att bläddra i, lätt att hitta info. Sen finns det spel jag kommer köpa men förmodligen aldrig kommer kunna spela. Till exempel Kult: Divinity Lost eller Blade Runner RPG. Där för det gärna vara snyggt hellre än funktionellt då jag kommer använda de böckerna mest till nöjesläsning och att drömma mig bort till andra världar. Då behöver jag inte ha full översikt över reglerna. Jag vet att Neotech Edge fått en del kritik för att böckerna skulle vara svårlästa, men personligen tycker jag att det är en väldigt bra balans mellan snygg layout och lättillgänglighet. Det finns även böcker som satsar på att layouten ska berätta spelets lore istället för texten. Barkhäxan och Mörk Borg är exempel på detta och det förstnämnda är ett av mina favoritspel så gillar jag naturligtvis detta!

 

[God45]

Inga bilder! Det kan finnas en på framsidan. Men efter det? Inga bilder!

 

[Rickard]

Inga bilder! Det kan finnas en på framsidan. Men efter det? Inga bilder!

På ett sätt kan jag hålla med. Rollspel är verbalt. Bilder gör inget för att bidra till detta. Ta bara Coriolis bilder eller de i Gemini - helt omöjliga att ge rättvisa genom beskrivningar, mycket för att man får noll hjälp med det.

 

[chrull]

På ett sätt kan jag hålla med. Rollspel är verbalt. Bilder gör inget för att bidra till detta. Ta bara Coriolis bilder eller de i Gemini - helt omöjliga att ge rättvisa genom beskrivningar, mycket för att man får noll hjälp med det.

Rollspel är inte bara verbalt om man inte väljer att göra det så. Massor med personer spelar med kartor, minis, porträtt, bilder, fysiska handouts etc.
De gör ju massor för att bidra till helhetsupplevelse, för de som inte vill begränsa sig till bara verbalt spel.

 

[entomophobiac]

De gör ju massor för att bidra till helhetsupplevelse, för de som inte vill begränsa sig till bara verbalt spel.

Jag tycker ju personligen att kartor, minis, poträtt, etc., är det som begränsar. Utan dem är det bara min fantasi som sätter gränserna.

Men det är 100% preferenser. En av mina rollspelande barndomsvänner ser alltid till att vi har varsin målad figur när vi spelar D&D, och då är det fram med kartorna etc. Tycker det blir en annan sorts upplevelse, med andra kvaliteter.

Vill bara invända mot ordvalet "begränsa" när det kommer till att hålla sig till det verbala.

 

[Dimfrost]

Ta bara Coriolis bilder eller de i Gemini - helt omöjliga att ge rättvisa genom beskrivningar, mycket för att man får noll hjälp med det.

Tvärtom. Jag tycker Coriolis bilder är en stor del av det som lockar med spelet. De förmedlar atomsfären på ett utmärkt sätt. Det finns ju rentav ordlistor på exempelvis klädesplaggen för att underlätta beskrivandet.

 

[God45]

Miniatyrer är 100% annorlunda eftersom de inte är en del av boken. Men jag målar dem inte längre för att få en målad miniatyr är = en dödsdom för karaktären.

 

[chrull]

Jag tycker ju personligen att kartor, minis, poträtt, etc., är det som begränsar. Utan dem är det bara min fantasi som sätter gränserna.

Men det är 100% preferenser. En av mina rollspelande barndomsvänner ser alltid till att vi har varsin målad figur när vi spelar D&D, och då är det fram med kartorna etc. Tycker det blir en annan sorts upplevelse, med andra kvaliteter.

Vill bara invända mot ordvalet "begränsa" när det kommer till att hålla sig till det verbala.

Om man begränsar rollspelandet till en enbart verbal aktivitet, när det så vitt jag vet typ aldrig varit enbart verbalt, så har man begränsat sig.
huruvida det är bra eller dåligt för ens egna rollspelspreferenser lägger jag mig inte i.

 

[Rymdhamster]

Som vanligt ligger jag mitt imellan och är less på att allt ska gå åt extremer.

Jag vill ha litet och lätt och snyggt utav bara helvete.

 

[Rickard]

De förmedlar atomsfären på ett utmärkt sätt. Det finns ju rentav ordlistor på exempelvis klädesplaggen för att underlätta beskrivandet.

Hur får du fram den stämningen i spel? Jag har länge argumenterat för att man ska ha bildtexter som hjälper att beskriva bilden man ser. Precis som @entomophobiac tycker jag man begränsar det verbala genom att visa bilder i spel. Från en aktiv skapare av bilden i huvudet blir spelaren en passiv betraktare.

Ordlistorna har jag missat. Har mest hittat en massa namn på klädesplaggen, men även om jag lär mig namnen så krävs det att resten av spelgruppen också lär sig namnen.

 

[Genesis]

Inga bilder! Det kan finnas en på framsidan. Men efter det? Inga bilder!

Jaaaa, precis så. Bort med bilderna.

 

[Oscar Silferstjerna]

Varför har Svavelvinter stått sig bättre över tid än exempelvis Nidland? Därför att Svavelvinter enligt de flesta är bättre skrivet. Formgivningen är ungefär likvärdig, vad jag minns. I längden slår välskrivet innehåll det dåligt skrivna.

Därmed inte sagt att jag gillar asfula spel. Allra värst är inbundna utskrifter på kritvitt kopieringspapper. Då kan man lika gärna nöja sig med en PDF. Men jag förstår trådstartarens öppningsfråga. Måste rollspel vara coffeetable-böcker för att sälja? Det kan nog påverka försäljningen, men gör egentligen inte själva spelet bättre.

Vad gäller just Alien RPG så tycker jag att det är för mycket coffeetable-bok med Wikipedia-artiklar. Hade velat ha mer spel istället. Men det har jag ju redan sagt ett par gånger nu...

 

[Christoffer]

Som beat happening-låtar.

 

[Dimfrost]

Hur får du fram den stämningen i spel? Jag har länge argumenterat för att man ska ha bildtexter som hjälper att beskriva bilden man ser. Precis som @entomophobiac tycker jag man begränsar det verbala genom att visa bilder i spel. Från en aktiv skapare av bilden i huvudet blir spelaren en passiv betraktare.

Ordlistorna har jag missat. Har mest hittat en massa namn på klädesplaggen, men även om jag lär mig namnen så krävs det att resten av spelgruppen också lär sig namnen.

Jag har inte spelat spelet, och det var namnlistorna jag menade. Det är möjligt att jag har fel. Däremot vidhåller jag att bilderna är en stor del av vad som alls gör mig sugen på att spela spelet. Det hade inte alls varit samma sak utan.

 

[Bifur]

Som flera andra - både och.

Mitt idealformat är det som tex Kopparhavets hjältar eller Oktoberlandet har. En gedigen men lättanvänd bok. Runt 150 sidor är lagom, därefter kan man för min smak dela upp det. Det får gärna ha fina bilder och inte överdrivet luftig design. Samma gäller för korta spel, som då gärna får komma som ett häfte i samma format. Pocketversioner är sådär, de har svårt att ligga uppslagna på bordet. Zonsektorerna till M0 är bra riktmärken.

Större böcker, som tex de Symbaroum har är ok, så länge de inte är för tjocka (och här spelar papper och layout in - jag tittar på er, Hindenburg och Väsen!).

 

[Dimfrost]

Större böcker, som tex de Symbaroum har är ok, så länge de inte är för tjocka (och här spelar papper och layout in - jag tittar på er, Hindenburg och Väsen!).

Här vill jag flika in att jag inte håller med när det gäller Hindenburg. Papperet är tjockt, javisst, men det är samtidigt lätt, vilket leder till en bok som är betydligt mer lätthanterlig än till exempel Alien.

 

[Khan]

Nu började jag undra om man - som koncept, i alla fall! - skulle kunna göra ett rollspel designat som en IKEA-montageanvisning.

Dunjön | Dieku Games

diekugames.com

 

[Gabrielle de Bourg]

Jag gillar spel som är visuella (och snygga) – inte bara vad gäller bilder utan även layout och liknande, där det används som ett verktyg för att förmedla känslan och stämningen i spelet. Det sägs att en bild säger mer än tusen ord och bra bilder till ett bra spel inspirerar mig till vad det spelet ska vara och hur det ska kännas. Jag vill ha en tydlig och strukturerad text där det är lätt att ta in infon (gärna stämningsexempel också, men då i textrutor) och jag vill läsa så lite som bara går och ändå förstå spelet. Alla spel som har listor eller budord för att summera hur jag ska tänka gör saker och ting rätt: då kan ni koka ner spelet och vad jag ska ha i bakhuvudet när jag spelar det.

Om jag ska ta ett exempel på vad jag menar, med ett spel som inte är så långt, så tänker jag ge massor av poäng till Skjut dom i huvudet. Hela designen, med att det ser ut som ett VHS-band (och användningen av "dom" istället för "dem" i titeln), säger enormt mycket om vad för typ av spel det är och vad jag kan vänta mig av det.

 

[Conan]

Det viktiga är att det är i paperback

 

[Bifur]

Här vill jag flika in att jag inte håller med när det gäller Hindenburg. Papperet är tjockt, javisst, men det är samtidigt lätt, vilket leder till en bok som är betydligt mer lätthanterlig än till exempel Alien.

Jo, så är det. Men det är inte bara vikten uran också layout, omfång och volym. Det känns som de båda spelen (liksom Alien) kunde halverat bokens tjocklek genom tunnare papper och mer text per sida. Det hade jag gärna sett.