Nekromanti Hur ska man förklara?

[solvebring]

Vad är rollspel?

Vad rollspel EGENTLIGEN är, vad säger man som spelare om saken? Visst, jag vet själv vad rollspel går ut på och är, eftersom mitt liv kretsar stort kring skrivande och spelkvällar. Dock, om någon frågar mig - "Vad är rollspel egentligen?" - förmår jag mig inte att förklara, jag vet inte hur jag skall förklara för någon som knappt hört talas om det vad det är. Plus att ibland när folk kallar en larvig, nörd eller barnunge för att man spelar rollspel, (hatar sådana idioter som snackar utan att veta), skulle det vara kul att sätta dessa rollspels-utomstående på pottkanten med att säkert förklara vad rollspel är, så att de förstår. Så att de inte skall öppna den ovetande käften mot en fler gånger och förlöjliga en annan utan att veta vad de egentligen talar om...

 

[Pom]

Inget riktigt svar här

Det finns inget enkelt sätt att förklara vad rollspel är. Även om man skulle få till exakt rätt ord förstår folk ändå inte förrän de prövat. Sedan är ju rollspel inte exakt samma sak för rollspelare heller. Det tycks finnas förfärligt många sätt att spela rollspel på, och förstås också förfärligt många olika rollspel.

Om någon verkligen vill veta får man visa. Bjuda in och låta vara med. Annars får man nöja sig med att hänvisa till som-i-film-fast-du-är-hjälten, improviserad radioteater, skapa berättelse tillsammans, lek, matematisk simulering av verkligheten, osv. Och man kommer att bli missförstådd.

Grabba tag i dem och spela med dem!

Nördigt är det kanske, men säg den hobby som inte är nördig. Allvarligt. Sport och sådant inkluderat förstås.

 

[Targon]

Så här gör jag...

Själv undviker jag helst att berätta för oinitierade om att jag lirar rollspel. När jag inte kan undvika det brukar jag i regel beskriva rollspel som interaktivt berättande. Ungefär som om när en grupp människor samlas för att läsa en roman eller dikt tillsammans, med den väsentliga skillnaden att det inte finns något skrivet att tillgå (jag brukar inte nämna något om grundregler, moduler och rollformulär) utan att berättelsen i själva verket växer fram i kreativ dialog mellan deltagarna. En enkel beskrivning som jag hoppas lockar fram ett litet uns intresse åtminstone bland de som är intresserade av litteratur och kreativt skrivande.

Jag brukar inte tala om interaktiv teater, vilket annars verkar ganska populärt. Det har nog mer att göra med min personliga hållning till rollspel. Rollspel är för mig mer besläktat med kreativt skrivande snarare än med teater eller sällskapsspel. Denna hållning präglar naturligtvis det sätt jag presenterar hobbyn för icke-rollspelare och sådana som i första hand tror att rollspel handlar om att fjanta sig i skogen med knäppa kläder eller leka doktor i sänghalmen.

 

[Johan K]

Såhär försöker jag förklara..

När jag förklarar vad rolslpel är så brukar jag oftast dra paraleller med teater. Att man har en karaktär som man spelar utefter. Att det finns en SL(resigören) som leder, förkalrar, spealr allt omkring & spealrna(skådespelarna) är de som spelar i sl:ns värld.
Sedan så, om tillfälle ges, så försker jag även visa böckerna. Det blir ju klart enkalre då, om man har något att visa upp.

 

[solvebring]

Re: Såhär försöker jag förklara..

Hm... Det där var faktiskt en riktigt bra förklaring. Den bästa man hört på länge. Danke!

 

[Rickard]

Att försvara rollspel

Idag när jag säger att jag spelar rollspel (något jag ofta säger rätt tidigt, för jag hittar alltid bra exempel att ta från rollspel) så bryr sig faktiskt inte folk.. Idag orkar jag inte heller förklara vad rollspel är utan jag drar till med någon kort förklaring, som "Det är ett berättarspel där alla deltagarna är med och skapar historien".. Det är tillräckligt nära.. Det märks om folk vill veta vad rollspel är för något och då kan jag gärna förklara men jag börjar alltid med "Det är svårt att förklara vad rollspel är för något eftersom det inte är likt något annat.. Det är mycket lättare att visa".. Det brukar ge lite nyfikenhet..

Folk som säger "Rollspel är töntigt", "Rollspel är något min lillebror brukar spela" eller "Tror du verkligen på att det finns drakar och alver?" (Jag har varit med om alla tre kommentarer) brukar jag mest ignorera.. De är ändå inte intresserade så varför ska jag ta mig tid och förklara för dem? När jag var yngre och behövde hävda mig själv så satte jag mig upp mot dem, men det var mest lönlöst.. Det är lite som lajvaren svarade i Samantha när det handlade om rollspel och reportern fällde kommentaren "Men att klä ut som och leka i skogen? Det gjorde man ju när man var liten.".. Det enda den vuxne lajvaren sade var "Ja.", för han behövde inte hävda sig.. Han vet vad han gör och han behöver inte förklara sig inför andra..

Enda gångerna jag kan tänka mig att göra det är om det är annat folk runtomkring som är intresserade.. Här tyckte jag lajvaren gjorde fel.. Han var ju ändå i teve.. Att bara ignorera det och ta en kommentar är rätt fel beteende.. Om någon skulle fälla kommentarerna som jag skrev allra först i stycket ovan och om det var intresserat folk runtomkring, så skulle jag fråga personen om denne ens vet vad rollspel är... Är svaret någorlunda fel, så börjar jag börjar jag tracka personer för att snacka om saker denne inte vet vad det är.. Om svaret är rätt så brukar jag rycka på axlarna och säga "Tja, alla tycker inte det är kul.. Alla gillar inte fotboll och alla gillar inte rollspel.. Så är det"..

Om jag nu ska ta mig för att förklara för någon vad rollspel är så beror min beskrivning lite på hur väl jag känner personen.. Om jag känner personen väl, om det är personen som frågar och själv är intresserad (tvinga aldrig på någon en förklaring om vad rollspel är!) och/eller om jag känner att personen kan bli en potentiell spelare så brukar jag köra med denna förklaring..

Fanatasy Light[/url], som skrevs för att vara ett nybörjarrollspel]
Man brukar jämföra rollspel med en bok där en deltagare tar på sig uppgiften som bokens författare och bestämmer därmed handlingen och miljön. Denne brukar i regel kallas för spelledare i rollspel. Istället för att allting beskrivs med en text, som i en bok, så är det spelledaren som säger hur allting ser ut och vilka människor och varelser de övriga deltagarna möter. De övriga deltagarna /.../ har var sin karaktär som kan liknas vid skådespelarroller från en film, där alla roller har olika personligheter, bakgrunder, egenskaper och mål.



Spelarna säger vad deras karaktärer gör och spelledaren får anpassa sig efter vad de gör och får tänka ut och beskriva de konsekvenser som blir av karaktärernas agerande. Rollspel är inte som andra spel där det bara kan stå en vinnare. Här samarbetar alla spelarna mot ett mål och försöker tillsammans övervinna alla hinder som spelledaren satt ut åt dem. Vad målet kan vara skiftar. Det kan vara allt från att hitta en försvunnen person till att rädda prinsessor från drakar eller ta över makten från kungen.

Om jag däremot känner att personen mest frågar av artighet eller för att sätta mig i något sorts fack så svarar jag:

Rollspel är en fritidssyssla där deltagarna tillsammans skapar en historia med hjälp av berättarteknik och fantasi.

Om du nu ska förklara vad rollspel är så utelämna så många termer och mekaniker som möjligt.. Säg på sin höjd att man använder sig av tärningar.. Beskriv spelledare, för den är viktig att särskilja från övriga deltagare men utelämna "rollperson", "rollformulär", "T20", TAC0s (ok, THAC0 då) och allt vad regler innebär.. Fokusera på vad man gör, inte hur man gör det..

/Han som ger rådet att använda sig av ett karaktärsskaparsystem som använder sig av inga eller ringa köpregler (eller färdiggjorda karaktärer) om man ska introducera nybörjare

 

[solvebring]

Re: Att försvara rollspel

Tack Han för ditt långa, innehållsrika svar som ledde mig fram till många saker.

Snart kan jag tamejsjutton skriva en bok alla svar om vad rollspel är, hahaha.

 

[Ulfgeir]

Mer teater.

Även jag brukar köra med att det är som teater eller en bok där man själv skriver handlingen.

Detta är en beskrivning jag drog vid ett tillfälle (lite omformulerat då jag inte kommer ihåg ordagrant vad jag sa):

Tänk er att ni har en teaterregissör som säger till skådespelarna: "Grabbar, den här säsongen kör vi Shakespeare i improvisationsformat. Välj vilken som helst av rollerna. från hans pjäser" Notera att han har inte sagt vilken pjäs det är.

Effekten blir att vi får Macbeth som förvisats från Skottland för sina nidingsdåd, Hamlet som jagar världen runt sökandes efter sin fars mördare, och vi får Julia som rymt hemifrån innan hon träffade Romeo eftersom hon inte ville gifta sig med den som familjen utsett.

Dessa kanske sedan stöter på en förtvivlad köpman i Venedig som måste få hjäp med att lösa en tvist han har med Kung Lear. Huvudpersonerna beslutar sig för att hjälpa till och passar då på att besöka älvadrottningen på vägen.

Regissören (spelledaren) är den som bestämmer vad som finns på scen i form av dekor och han styr även alla statisterna, vad de gör och säger.

Man kör en föreställning på detta viset och sedan nästa föreställning så fortsätter man där man var så det är ständigt nya saker som händer. Exempelvis så kanske trollkarlen Prospero slår följe med de andra personerna på deras färd.

När man sedan spelar så använder man då vanligtvis regler som finns beskrivna i olika böcker man köper. Man kan säga att dessa regler är det som skapar naturlagarna och ger material för själva bakgrundsmiljön (om det är en medeltida sagovärld eller yttre rymden eller 1890-talets London)

/Ulfgeir

 

[Lindenius]

Fördomar, förenen eder!

Jag tycker de var en mycket bra förklaring, men... det kräver ju att man är en hejjare på Shakespeare. Kan man tänka sig att folk som inte har koll på rollspel inte heller har koll på herr Skakspjuts pjäser? Jag har inte riktigt koll på dem i alla fall...

//erik. bättre på star wars-metaforer

edit: stavfel i rubriken

 

[Ulfgeir]

Re: Fördommar, förenen eder!

Försökte ändå hålla mig till de mer kända verken, men man kan ju naturligtvis ersätta med andra källor. =^_^=


Här är en Crash-course i pjäserna och de nämda figurerna. Pjäsens namn i parentes i slutet av beskrivningen.

Machbet = Skotsk härförare som mördar sin kung och en god vän efter en spådom från tre märkliga häxor att han själv skall bli kung. Har manipulativ fru som driver på honom. (Macbeth)

Hamlet = Dansk prins som grubblar över livets svårigheter. Jagar faderns mördare som har gift sig med hans mor. (Hamlet)

Julia = Ung italiensk adelsdam där hennes familj är inblandad i långvarig släktfejd mot Romeos familj. Invecklat kärleksdrama med tragiska konsekvenser. (Romeo och Julia)

Shylock = Venetiansk judisk köpman som lånar ut pengar till adelsman. Adelsmannen kan inte betala och problem uppstår när köpmannen försöker få ersättning. Han hade begärt att få ett skålpund kött ur adelsmannens kropp. (Köpmannen i Venedig)

Kung Lear = Kung med tre döttrar som alla har egna viljor. Var förebild till Akria Kurosawas film Ran. (Kung Lear)

Titania = Älvadrottningen som efter att blivit utsatt för Älvakonunugens magi, blir förälskad i en männiksa som har fått åsneöron. (En Midsommarnattsdröm)

Prospero = Magiker på en ö där han bor tillsammans med sin dotter och en tjänsteande. Sedan hamnar andra peroner på ön via ett skeppsbrott. Magikern utnyttjar sina förmågor att narras och få sin vilja fram. (Stormen)

/Ulfgeir

 

[Gordeg]

Jag brukar vänta på en viss fråga

Jag brukar göra ett hyfsat seriöst försök till förklaring ungefär som andra i tråden beskrivit. Sen väntar jag lite för att se om följande fråga kommer upp:

Varför spelar man rollspel?

Just den frågan brukar vara slutklämmen i utfrågningen och ibland får jag en känsla av att det egentligen var den frågan man hade velat ställa först. Nästan inga andra hobbyutövare får den frågan.

Jag försöker bemöta den frågan dels med att svara på den så vettigt jag kan (naturligtvis) men även med att "hålla upp en spegel" framför den andra personen.
- Har du någon hobby? Akvariefiskar? Ok - varför ägnar man sig åt akvariefiskar?
Genom att sätta andra i samma situation försöker jag få dem att förstå hur det känns att försöka motivera för andra varför man har ett visst intresse.

Gordeg

 

[Basenanji]

Så här kanske?

Jag känner igen mig.

Alltså, det är bara att inse, många tycker att rollspel är töntigt, barnsligt och onödigt. Punkt slut.
Lägg inte ned möda på att "omvända" dem.

Men om du vill ge en juste förklaring till en person som verkligen är uppriktigt nyfiken, kan jag tipsa om min klassiker:

Säg till din nyfikne kompis att:
"...tänk dig att du är ensam hemma. Ingen finns i närheten, för du bor i ett hus långt ute på landet. Det är sent på kvällen och det börjar åska och blixtra. Då hör du på radion hur polisen varnar för en yxmördare som rymt från ett mentalsjukhus nära där du bor! Polisen uppmanar alla som bor i närheten av sjukhuset att låsa dörrar och fönster och inte släppa in någon främling, för yxmördaren brukar knacka på och be om hjälp. I samma stund hör du ett kraftigt brak från källaren till ditt hus som om någon slog in en dörr! Du hör konstiga ljud från källaren, kanske ljud från någon som går omkring därnere! Nu är frågan: Går du ner i källaren för att undersöka ljuden? Ringer du polisen? Eller gör du något annat?"

Förhoppningsvis svarar då din kompis att han/hon gör si eller så. Vips, har du visat på det som kan vara så spännande i rollspel, att man kan påverka en handling. Dessutom, med min exempelhistoria brukar det te sig klart för folk som inte vet vad rollspel är att de olika problem man ställs inför oftast är rationella och roliga att försöka hitta lösningar till!
För din kompis svarar väl inte "Jag går ner i källaren och undersöker det mystiska ljudet!" hoppas jag?

Isåfall kan du koppla ditt exempel till skräckfilms-klichén och förklara, att rollspel är som film, fast de som spelar kommer på bättre sätt att hantera spännande situationer än filmens förlagor.

Jag har kört det där exemplet i snart tjugo år och det duger gott än.

/Basenanji

 

[w176]

Genialt [ant]

Oh! Det där ska du ha kredit för, förklara genom exempel är lagomt genialt och kommer mycket närmare sanningen äv vad som helst för omskrivningar som interaktiv teater kommer, Måste jag testa nästa gång.

/w176 ville bara säga bravo