Kommande böcker
"Det är sant, men du talar just om kartellbossar - vad de saknar i allmän popularitet kompenserar de med stora mängder inflytande och resurser. De kan jämnföras med riktigt gamla vampyrer, som självklart också är svårare att störta. Men i den genomsnittliga Vampire-kampanjen spelar man inte riktigt gamla vampyrer."
Nå, den genomsnittlige mafioson kan jämföras med den genomsnittlige vampyren - även om han inte har inflytandet personligen så har han stöd av Don Giovanni. Den enskilde mafioson är trots allt en del av Familjen, och om Familjens medlemmar hotas allt för mycket så finns Familjen alltid där för att hjälpa, så länge som den enskilde medlemmen håller sitt löfte om
omertà.
Som det heter, "skiten rinner neråt". Mafiosi har skydd av varandra och sina överordnade, och det finns ingen som helst anledning att tro att vampyrer inte har ett liknande arrangemang. Hade de underordnade (dvs neonaterna) inte fått detta stöd från sina överordnade så hade de överordnade inte fått det stöd som de faktiskt behöver från de underordnade. Utan något sådant försvinner organisation, styrka och inflytande som smuggelsprit hos tullen.
Och, allt som jag har läst (jag har inte läst allt, det erkänner jag) tyder på att vampyrerna har en rätt typisk maffiaorganisation. Hjälp och styrka i utbyte mot tjänst och tystnad. För sjutton, hela maskeraden är ju i princip en glorifierad
omertà!
"Vampyrer samarbetar inte så länge som det inte föreligger något hot för vampyrsamhället i allmänhet"
Puckon.
Iofs, det är inte det intryck jag har fått. Tvärtom, varje klan är en liten kommuniststat eller maffiafamilj i miniatyr - de håller ihop, de är organiserade, och de samarbetar nåt så in i bomben.
"Konflikten står för det mesta alltså mellan den individuelle, ensamme vampyren (med eventuell maktbas) och hans motståndare."
Med andra ord, motsvarande mellan den individuelle ensamme Franco Castigliano (med maktbas = familj, underhuggare, kompisar, släktingar, pengatvättande företag, advokatarmé, en och annan mutad senator plus lite andra personer inom statsapparaten som inte har något annat val, en hög informatörer och en större kasse gatugäng) och hans motståndare. Franco Castigliano dog, FBIs ansträngningar till trots, en naturlig död i frihet 1973. Jag vill inte ens tänka på vad som hade kunnat hända om "don" Castigliano hade fått möjlighet att bygga upp sin maktbas redan 1784 eller så och dessutom sluppit sådana trista saker som att dö i cancer 190 år senare...
"Jag kan ju förstås inte förvänta att du (eller någon annan, för den delen) har läst det, men på White Wolfs hemsida finns en "Project Outline" för "The Gilded Cage", en kommande bok angående just vampyrernas politiska inflytande. Där framgår att WW anser att vampyrer tidigare har presenterats som orimligt mäktiga vad det gäller politiskt inflytande och att det är någonting som måste nedtonas i de böcker som utkommer nu. Jag tycker att de har lyckats."
Snarare "kommer kanske att lyckas". Jag är måhända en smula pragmatisk, men jag köper helst inte gris säckvis. Men det är ju skönt att White Wolf äntligen har insett problemet - en stor kasse spelledare och spelare av deras spel har nämligen inte gjort det.
Det föreligger dock två problem som jag ser det. Det ena är trovärdighet, och det problemet belyses rätt tydligt ovan. Det andra är de som nu spelar Vampire och som är totalt gulleförälskade i sin globala allsmäktiga halsgnagarkonspiration.
Vid ett tillfälle föreslog jag (min rollperson var officer i amerikanska flygvapnets underrättelsetjänst) att det vore en praktisk idé att göra sig av med en kasse vampyrer i centrala Miami medelst en laserstyrd glidbomb med metallbrandämnen släppt från ett av flottans F/A-18. Det krävdes bra mycket mer jobb än vad som var trovärdigt för att få saken genomförd, men det lyckades till slut (det var i samma kampanj som vädret plötsligt slog om från klar himmel till ösregn för att vi inte skulle få starta en skogsbrand).
När jag nämnde händelsen för en kasse inbitna vampyrspelare så fick jag två ton motargument, inklusive att vampyrerna skulle känna till planen innan jag formulerade den, märka logistiken kring den (ute till havs på ett hangarfartyg) och tugga i sig piloten (ute till havs på ett hangarfartyg - dagtid), ta emot bomben och kasta tillbaka den, hinna utrymma byggnaden på den tiden mellan nedslaget/detonationen och att tryckvågen skulle nå fram till dem (återigen dagtid). Sedan skulle jag få alla möjliga hemska personer efter mig, förmodligen inklusive Jimmy Hoffa och J Edgar Hoover, så ca femton sekunder efter smällen skulle piloten i planet vara uppäten (observera, dagtid och uppe i luften), min rollperson förvandlad till industrigödsel (fortfarande dagtid) och hela flygvapnets underrättelsetjänst plus deras dokument körda på tvären genom en slö dokumentförstörare.
Så boken behövs, men jag väntar faktiskt att uttala mig om den tills den kommer. Sen kommer det att bli intressant att se hur många spelledare som faktiskt använder sig av den... /images/icons/wink.gif
"Det handlar inte om att en enda person skulle skaffa sig personlig makt för att bekämpa vampyrerna, utan om att hela jäkla mänskligheten skulle vända sig mot dem. Det handlar lika mycket om mediauppsporrade kravaller som SWAT-anstormningar. Sådant är det fruktansvärda numerära underläget vampyrernas befinner sig i."
Ungefär som maffian. De har medierna, regeringen, folkmassan och diverse laguppehållande styrkor mot sig. Hur den har överlevt och expanderat är och förblir ett mysterium... (nja, kanske inte)
- Krille
"Never position a rock near a hard place"
<A HREF="
http://www.foxtail.nu" target="_new">
http://www.foxtail.nu</A>