Nekromanti Hur ska man spela Vampire?

[Elder Girov]

Är det roligast med standardreceptet; "problem-klura-manipulera-fixa-hittaEldern-diablerisera"?

Eller ska man köra som det är tänkt; "känn skräcken, sug blod, känn skräcken, bli manipulerad, känn skräcken, frigör dig från det eviga Jyhad, känn skräcken, förlora Humanity, KÄNN SKRÄCKEN"?


[color:red]Girov ser dig och han är inte nöjd...</font color=red>/images/icons/wink.gif

 

[Anders]

Röstar på första alternativet

Har mer erfarenhet av den första varianten än den andra och tycker också att den verkar roligare. (Den är helt enkelt underbar!)
Det andra alternativet där något sorts inre hot eller vad man nu ska kalla det står i centrum tycker jag Kult lämpar sig bättre för än Vampire.

Med tanke på den debatt om hur Vampire spelas som utkämpas med mig och Krille som kombattanter på Rollspelsforumet ska det bli intressant att se vilket spelsätt folk föredrar. Extra nyfiken är jag på vad Krille tycker är roligast! /images/icons/smile.gif

 

[Krille]

Eftersom du frågar

"Extra nyfiken är jag på vad Krille tycker är roligast!"

Inget av dem.

För min del är jag inte så mycket ute efter vare sig intriger eller skräck. Hade jag velat intrigera så har jag en arbetsplats full av dem, och jag har fått nog av skräck sedan ett par riktigt skrämmande upplevelser i verkligheten.

Jag vill ha en känsla av förundran - "sense of wonder" - istället. Jag vill beträda ny mark som ingen förut har vandrat på, se syner som ingen annan tidigare har sett, utforska fjärran stränder och främmande kulturer.

Nej, som sagt, ångest över besten i mitt inre eller intriger mot förvuxna halsgnagare är inte min tekopp. Ljusvärjedueller på städer som svävar bland molnen, soluppgång på Mars, två dagars solförmörkelse på en värld med grön himmel, eller varför inte ett tornerspel med fladdrande vimplar och dånande trumpeter - det sporrar min fantasi bra mycket mer!

- Krille
"Never position a rock near a hard place"
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>

 

[Elder Girov]

Svårt i Vampire.

Att göra ett bra äventyr går ju relativt smärtfritt, men att det ska vara fantastiskt är en annan femma. Särskilt i Vampire där allt är så läskigt. /images/icons/laugh.gif Bättre då att spela något glättigare rollspel som DoD.

[color:red]Girov ser dig och han är inte nöjd...</font color=red>/images/icons/wink.gif

 

[Krille]

Exakt

"Att göra ett bra äventyr går ju relativt smärtfritt, men att det ska vara fantastiskt är en annan femma. Särskilt i Vampire där allt är så läskigt. Bättre då att spela något glättigare rollspel som DoD."

Tja, gissa varför jag föredrar Star Wars, Evangelium, Västmark, Usagi Yojimbo mfl "glättigare" rollspel framför Vampire? Changeling gick faktiskt an, eftersom det hade den "sense of wonder" som jag söker, och Werewolf hade en stor dos gladvåld som jag till att börja med trodde var helt omöjligt att få med Ståryteller-systemet.

Tvingas jag välja mellan intriger och ångest så föredrar jag intriger, men för min del är det ett val mellan pest och kolera.

- Krille
"Never position a rock near a hard place"
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>

 

[Johan K]

Roligast är väll om man balndar ihpop det, fast utan diabliriet & att förlora humanity....

[color:red]Nemo saltat sobrius, nisi forte insanis !</font color=red>

 

[sluper]

"Hur ska man spela Vampire?"

Tips 1: Så som spelgruppen vill spela.

Tips 2: Antar att ett mellanting är bäst

Tips 3: Om inget mellanting är aktuellt så tror jag att alt två är bäst. Vampire är trots allt (läs: försöker trots allt vara) ett skräckspel.

Tips 4: Mitt viktigaste tips. SPELA INTE VAMPIRE. Vill du ha ett skräckspel - spela CoC eller KULT

 

[Ymir]

Re: Det går...

Tja, Kindred of The East går nog att få rejält fantastiskt om man skulle vilja...

- Ymir, som har en ganska fantastisk KotE-kampanj i huvudet

 

[Ymir]

Vampire skall man spela som man vill och som man känner för.

Själva kör vi en oerhört detaljerad och småerotisk kampanj i 1400-talets Italien, där min nyembracade Cappadocian-rollperson lärs upp av sin sier och kämpar för att hålla sig undan Giovannis mordlystna klor. Har inte varit någon action hittils i den kampanjen, nej...

Senare i sommar har vi funderat på att köra en hysteriskt oseriös kampanj om ett helt utflippat sabbat-pack vars ductus tror han är Mekhet och har som mål att få hela sitt sabbatpack att bli antediluvianer, medelst diableri. Kan nog bli skoj, det med- speciellt om de lyckas

- Ymir, som tycker att Vampire, som allt annat, blir vad man gör det till och kan spelas på 1000 olika sätt.

 

[Knedel]

Re: Det går...

har du spelat mycket KotE?

det verkar juh onekerligen intressant, men dom vampyrerna käns lite för über...

"Lo Wang sez: do not block rockets with your head!!!"

 

[Stolpmeister]

Det är inte två val egentligen, utan två möjligheter som bör kombineras.

Använder man sig enbart av det första altenativet har man en ganska tråkig kampanj där målet enbart är att rollpersonerna ska bli mäktigare för maktens egen skull för att tillfredsställa spelarnas egon. Det är trots allt inte så stor skillnad på att springa runt på Chicagos gator och intrigera mot andra vampyrer för att öka sin generation via diablerie och ta deras ghouls och att gå omkring i katakomber och döda monster för att gå upp i level via erfarenhetspoäng och hitta magiska vapen.

Använder man enbart altenativ två så har man en lika trist kampanj där rollpersonerna i princip bara sitter och pillar sig i naveln och undrar var deras mänsklighet tog vägen. Jag menar, om konflikten bara består av Best kontra Mänsklighet utan några yttre handlingar som driver på den så händer ju faktiskt ingenting!!

Nej, man går den gyllene medelvägen och låter rollpersonerna genomgå intriger, undersökningar och kamp som tvingar dem till konflikt med sin inre best.

 

[Elder Girov]

Inte ångest, SKRÄCK...

Personligen har jag svårt för glättighet, men lite "sense of wonder" är ju aldrig fel. Om rollspel var som verkligheten skulle ju poängen halvt om halvt gå förlorad. Jag menar, vem vill spela receptionist? Kanske om han/hon kan gå upp i Crinos eller använda Dominate för att få folk att sluta ställa dumma frågor...

[color:red]Girov ser dig och han är inte nöjd...</font color=red>/images/icons/wink.gif

 

[Elder Girov]

Njaa...

Konflikten i vampyrernas inre rasar iofs även utan yttre påverkan, men jag förutsatte att man som SL ställde RP:na inför svåra moraliska dilemman för att påskynda förfallet (eller upphöjelsen, för den delen). Sedan kan man ju också välja att förfalla, men det är bara märkligt.

[color:red]Girov ser dig och han är inte nöjd...</font color=red>/images/icons/wink.gif

 

[Krille]

Nej, ångest. Skräck hittar du i CoC

"Personligen har jag svårt för glättighet, men lite "sense of wonder" är ju aldrig fel."

Tja, "glättigt" var inte mitt ordval. Det får du stå för själv. /images/icons/wink.gif Jag vet inte om det är ett så bra ordval - "färgstarkt" är ett ord som jag hellre skulle använda. "Glättigt" antyder en ytlighet som inte nödvändigtvis finns där, men "färgstark" har en bättre imponans. Dessutom föredrar jag färg framför svartvitt/gråskala (med undantag för ett fåtal filmer som jag föredrar i svartvitt).

"Jag menar, vem vill spela receptionist? Kanske om han/hon kan gå upp i Crinos eller använda Dominate för att få folk att sluta ställa dumma frågor..."

Min roligaste Call of Cthulhu-rollperson någonsin var en fetlagd halt skotsk advokat. Den näst roligast var en fransk författarinna som skrev socialistisk litteratur under manlig pseudonym.

Båda dog, för övrigt. /images/icons/wink.gif

- Krille
"Never position a rock near a hard place"
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>

 

[Elder Girov]

Då kan man väl lika gärna låta bli att spela?

Vampyrerna är, som det beskrivs i böckerna, "fast". De äldre kommer inte att gå i pension, utan kommer istället sitta och trycka på den makt och inflytande de har.

Som nyskapad vampyr (läs: RP:na) har man inte många val. Antingen kan man springa ärenden åt de äldre för att vinna deras gunst i hopp om att det någon gång ska dyka upp en möjlighet till avancemang. Efter några årtionden av att vara springpojke åt degenererade monster blir man troligtvis likadan.

Det andra alternativet är farligare, men leder snabbt till makt förutsatt att man lyckas; diablerie. Genom diablerie får man tillgång till mer fysisk kraft i form av fler bloodpoints. Det är inte så konstigt att Sabbaten gillar det. Är man så nära Besten ändras ju prioriteringarna. I det långa loppet leder dock diablerie till att man degenererar till ett sinneslöst monster ännu fortare (ett par årtionden, som i förra exemplet, betyder inte mycket om man har potential att leva för alltid).

Det är ju det här dilemmat som är Vampires kärna, enligt mig. Ska man bida sin tid eller satsa allt på ett kort och hoppas att det går bra? Förmodligen ett mellanting även här.

[color:red]Girov ser dig och han är inte nöjd...</font color=red>/images/icons/wink.gif

 

[Elder Girov]

Du har till viss del helt rätt. :-D

Glättigt är kanske en elek beskrivning av DoD. Jag gillar fantasy också, jag är inte helt insnöad (harkel).

Vampire är skräck, fast inte lika mycket som CoC. I Vampire kan man nästan alltid falla tillbaka på sina Disciplines. I CoC är det inget som skiljer en från resten av mänskligheten, man är lägst på näringskedjan.

En annan stor skillnad är ju också att man ska förvänta sig att ens RP dör i Coc. Det gör dom nämligen nästan hela tiden. Egentligen borde detsamma gälla Vampire, iallafall om man spelar Sabbat. Det går ju förstås inte lika bra som i CoC...

[color:red]Girov ser dig och han är inte nöjd...</font color=red>/images/icons/wink.gif

 

[Elder Girov]

Jo, det förstås.

KotE är ju dock inte Vampire. De är ju också vampyrer, men inte lika intresserade av att styra världen och manipulera som jag har förstått det. KotE känns lite som en cross mellen Vampire och Changeling/Werewolf. Med detta inte sagt att jag vet mycket om det eller att det är dåligt, det är bara mitt första intryck.

[color:red]Girov ser dig och han är inte nöjd...</font color=red>/images/icons/wink.gif

 

[Elder Girov]

Nej, det har jag inte spelat alls.

Jag har läst lite i grundboken och vissa av deras krafter är ju lite väl mycket. Å andra sidan tar det ett tag att bli riktigt fet, precis som det ska vara. Ta t.ex. 5:an i Presence, hur sjuk är inte den?

[color:red]Girov ser dig och han är inte nöjd...</font color=red>/images/icons/wink.gif

 

[Elder Girov]

Jag gillar ju Vampire! :-D

Jag spelar det ju inte bara för skräcken, inte mycket alls faktiskt. Det är ett intressant koncept med en gedigen bakgrundshistoria och många, läskiga konspirationer.

CoC är ju bättre om man är ute efter en "ren" skräckatmosfär, men jag tilltalas inte lika mycket av att vara en vanlig människa. Jag trivs med att vara lite fantastisk. Varför gillar du inte Vampire?

Kult kan jag inte yttra mig om för det har jag inte spelat. /images/icons/blush.gif

[color:red]Girov ser dig och han är inte nöjd...</font color=red>/images/icons/wink.gif

 

[Elder Girov]

Har du spelat Giovanni Chronicles?

De är roliga, iallafall de första tre delarn. Fjärde har jag inte läst.

Sabbat är kul att spela, roligare än Camarilla. Jag minns ett äventyr vi spelade där jag var Lasombra. Vi tillfångatog en spion (har jag för mig) och skulle förhöra honom. Efter ett tag kom vi på att vi kunde använda Dominate på honom (jag vet, puckat), men då var han redan så rädd att det inte bet på honom. Lite mesigt, vi hade bara skurit av några fingrar och viftat med ett glödgat järnrör som vi hotade att föra upp i hans anal. Just den gången var det mer komiskt än skräck...



[color:red]Girov ser dig och han är inte nöjd...</font color=red>/images/icons/wink.gif