Det behövs referenser till saker som inte förklaras, men som -känns- för läsaren som att de har ett djup bortom det som presenterats i referensen. Detta mer än något annat skapar känsla av en levande värld.
Case in point: Tolkien. Sagan om Ringen är proppfull av saker som refereras till men aldrig förklaras på allvar inom den romansvitens scope, tex 'Balrog of Morgoth', 'A shadow of the ancient world', Beren & Luthién, Cats of Queen Beruthiel, Angmars häxmästare, Numenor, konceptet att alverna ska resa västerut...
Vissa av grejerna, tex Cats of Queen Beruthiel, förklaras därtill aldrig -någonstans-, ens i Silmarillion.
alla dessa grejer bidrar till känslan av att världen har backståry och mytologi som går långt bortom den som presenteras i boken. Detta skapar känslan av en djup, stor och trovärdig värld, och det är här nästan alla fantasyromaner efter Tolkien failat totalt, då alla fenomen i deras settings existerar endast i tjänst åt böckernas handling, och inte som fluff i en världsskildring.
Läsare kommer märka att vi satsat stenhårt på Tolkien-approachen i Neotech X; resultatet är förhoppningsvis en riktigt kool och levande värld. Ett improviserat exempel på hur det kan se ut:
"Iraks regering har aldrig varit sig själva sedan Baghdad-incidenten -67, och numera blir väldigt lite gjort".
Hela tricket är alltså att -inte förklara- vad Bagdhad-incidenten var för något. Detta sätter genast läsarens tankar i spinn, och skapar en känsla av att världen är mycket mer genomtänkt än det verkar på ytan (oavsett om detta sedan är sant eller ej).
Men det är också viktigt att samma referenser återkommer, så att de inte känns helt dragna ur röven. Om du tex refererar till en typ kallad Okoko Ultra Propaganda, gör för all del det vid mer än ett tillfälle; då förstärks känslan av att de som skapat världen egentligen vet vem han är, även om ni inte faktiskt gör det.
I fantasyvärldar är det även viktigt, om än sekundärt, att ha trovärdiga och komplexa religioner, vilket är ett kardinalproblem då 99% av alla fantasyvärldar någonsin misslyckas helt eller delvis med detta. Trots att Eon-dvärgarna tex är en genuint välskriven kultur med massor av backståry och gamla hjältar och mysterier och grejer som får dem att kännas levande failar allt på att deras religion är skit.
En annan klassisk fallucka as fantasy goes är att hela världen har typ 7 länder och de är alla Planet of Hats med varsitt tydligt tema, dvs lapptäckeseffekten. Titta på vilken historisk karta som helst av vår värld och du kommer att se att även under perioder när ett land uppslukat nästan hela världen (hostmongolimperiethost) fanns totalt sett en nästan oändlig mängd av riken i världen. Äldrehistorisk politisk geografi kännstecknas ofta av att det finns mycket fler men mindre omfattande statsbildningar än i vår moderna värld, tex en plantskola av små furstendömen i Indien, Indonesien och Europa. Kom även ihåg att i hela vår historia har typ inget land i världen utom Byzans och Kina lyckats existera i nån slags kontinuerlighet av samma politiska etablissemang i mer än 600 år. Gör inte en Eon.