Hur skiljer sig dina preferenser mellan medium?

[Genesis]

Så @Mogger och @Sömniga Isaac nämnde i en annan tråd att de inte är så stora konsumenter av fantasy utanför rollspel. Jag känner att mina egna preferenser varierar en hel del mellan medium, vilket kändes som ett kul ämne att utforska. Så för mig:

Rollspel
I rollspel vill jag ha drama. Jag vill ha känslomässigt tunga ämnen, och gärna komplicerade intriger som tvingar mig att tänka. Jag vill generellt inte ha fantastik, framförallt inte fantasy. Främsta genren är svenskt vardagsdrama, men jag är inte rakt emot att lägga in lite våldsamheter ibland, så länge jag slipper övernaturligheterna, och så länge inte ”striderna” varar längre än ett par minuter. Jag kan dock ibland uppskatta lite scifi och jag diggar ofta surrealism och konstiga berättelser som inte hänger ihop, där logikens regler inte gäller. Pretto och förvirrande. Även historiska draman kan jag gilla.

Romaner
När det gäller romaner är nog mina preferenser ganska lika, men ännu smalare. Ingen scifi, ingen surrealism, inga övernaturligheter; bara berättelser som utspelar sig i vår egen värld, generellt i nutid, men det kan vara författarens nutid, då jag läser en hel del gammalt, typ Balzac och Birger Sjöberg, på sistone. Genren är generellt drama, så inga kriminalromaner eller så. Jag läser dock inte jättemycket fiktion, även om jag blivit bättre på senare tid. Ofta är mitt främsta syfte med läsningen att öva på språket jag läser på, snarare än som ren underhållning.

Film och tv-serier
Här konsumerar jag inte så mycket alls. På sistone har det varit nästan exklusivt anime, eftersom jag pluggar japanska. Intressant nog är det mycket fantastik här, inklusive fantasy, som jag aldrig skulle konsumera i andra medier. Jag tror att det har att göra med att den här sortens media mest är ”dumunderhållning” för mig. Det är inget som ska vara särskilt känslomässigt eller intellektuellt engagerande, vilket jag gärna vill att rollspel och romaner ska vara. Det handlar om att det ska vara lätt att titta på, eftersom jag återigen mest konsumerar för att öva på språket. Det är vad som framförallt driver vad jag konsumerar här: Det ska vara på ett språk jag studerar och det ska vara gratis tillgängligt. Inget på engelska och inget som kostar pengar.

Hur är det för dig?

 

[entomophobiac]

Hur är det för dig?

Nästan all min mediakonsumtion är kopplad till projekt av olika slag. Om jag exempelvis startar ett scenarioprojekt så brukar jag läsa böcker, titta på serier och filmer, och köpa och läsa rollspel och brädspel som har kopplingar till projektet på något sätt.

Läsning
Läser mycket facklitteratur, populärvetenskap, "true crime" och liknande. Men läser rätt mycket fantastik också, även om det brukar vara i omgångar. Inte så mycket fantasy generellt, men en hel del science fiction. Gärna "hård" science fiction, men är i slutänden lite av en allätare. Just nu har jag köpt på mig samlingar av pulpnoveller, där de flesta inte är fantastik, för jag är nyfiken på formatet av jobbskäl.

Rollspel
Allätare. Men har på senare år funderat allt mer på "varför?" kring just fantastiken. Verkligheten överträffar dikten och allt det där. Men spelar framförallt fantastikspel i slutänden, eftersom det också är vad gruppen vill ha. Men ett av mina primära mål med rollspelande är ju att spela nya spel så ofta jag kan. Så jag spelar sällan samma sak två gånger (med ett par undantag). Köper och läser mycket rollspel som är specifikt inriktade på olika saker, för att jag är intresserad av speldesign och rollspelshistoria och tycker det är spännande att försöka analysera spel.

Digitala spel
Också allätare, men även här blir det ofta spel som har mekaniska eller tematiska kopplingar till olika projekt, eller saker som jag upplever som helt nya.

Filmer och TV-serier
Tittar nästan aldrig på rörliga bilder. Ser något avsnitt "fniss-TV" med min bättre hälft ibland, och går på bio med en kompis eller med barnen emellanåt, men annars är film och TV saker som knappt engagerar mig längre. Ärligt talat delvis för att mycket av det som är poppis i nördsfären och därför bland majoriteten av mina vänner (e.g., MCU) inte tilltalar mig alls. Brukade storkonsumera skräck och splatter i forntiden.

 

[Bifur]

Rollspel
Hm, jag vill väl främst uppleva spelvärlden genom rollpersonen och följa dennes utveckling. Det får gärna vara äventyr, drama, skräck eller mysterier men i en lite lagom blandning. Speliga utmaningar kan också vara kul så länge det inte tar över. Setting är viktigt för aspekten att uppleva spelvärlden, men i sig betyder den mindre, det mesta brukar funka. System är oftast inte så viktigt, eller i varje inget jag tänker så mycket på i förväg.
Senaste rollspel: Warhammer Fantasy

Romaner
Jag läser allt möjligt, nytt och gammalt. Historiska miljöer och nutid och fantastisk. Det får ju gärna vara något "drama" i den teoretiska meningen men det behöver inte alls vara tungt (men det går bra det med). Undviker helst krim och, ähm, en viss typ av samtidsskildringar (jag vet inte vad jag ska kalla genren men titlar som denna - säkert fördomsfullt). Är dock svag för fantasy och återvänder gärna dit. Läser inte alls lika mycket facklitteratur som förr, nästan ingen (men då var det mycket historia och samhälle).
Senaste bok: Stöld (pågår)

Scenkonst
Här är jag nog smalare än vad det gäller böcker. Jag ser helst, men inte bara, typiska taldraman. Jag har svårare när man experimenterar med formen i pjäser, det blir liksom distraherande. Opera kan vara trevligt som omväxling.
Senaste pjäs: Den stora skrivboken

Film och TV
Rätt lik romaner men ännu bredare tror jag, men med större benägenhet att se komedier och krim. Jag tycker det är roligt med fantastik här med men det är mer en del av det allmänna bruset.
Senaste film och avsnitt: Boy from heaven resp. Taelgia

 

[Monokel]

Rollspel
Gärna långa kampanjer. Rollpersonerna och deras drömmar/hemligheter/rädslor ska stå i centrum. Det får gärna finns en större plot, men det är viktigt att den kretsar kring rollpersonerna och att det finns utrymme för mer personliga sidospår. Genren är en kuliss till allt detta, så det spelar inte så stor roll om det är fantasy, sf, skräck, realistisk nutid, historisk tid eller något annat. Regelsystemen får inte komma i vägen för spelandet, vilket gör att regler med för mycket stats och stridfokus går bort. Oftast blir det ren friform. Innan pandemin hade jag en grupp som körde diverse spelledarlösa enkvällsgrejor också - verkligen jättekul, men jag saknade djupet som uppstår när man undersöker samma karaktärer vecka ut och vecka in.

Läsning
Läser mycket och brett, inom alla möjliga genrer. Att språket är bra är det viktigaste. Dras mer och mer åt pretto finlitteratur, men går också igång på att ha ett varierat läsande och väljer aktivt att blanda in fantastik, feelgood, skräck, spänningsromaner och annat gott och blandat. Det bästa jag läst i år är Vargskinnettrilogin av Kerstin Ekman och Ödmården av Nils Håkanson.

Film och TV
Tittar in så mycket på sådant längre. När jag ser en serie blir det oftast tillsammans med min fru, en säsong intensivt under några dagar, och sedan en månad utan TV. I år har vi tittat på Trädgårdstider, Flatshare och Secret invasion. Ser en del film med barnen (just nu tittar vi igenom Star Wars-filmerna; barnen älskar dem, jag har aldrig riktigt fattat grejen). Ser alla MCU-filmer, numera mest av gammal vana. Favoritserie någonsin är the Wire. Har nog ingen favoritfilm.

Digitala spel
Spelar väldigt sällan numera. Brukade spela spel där man kan pyssla med något eget projekt (Animal crossing, Football manager), spel med svulstig story (Mass effect) och spel där man utforskar en stor värld (Fallout).

Annat
Älskar teater, men kommer aldrig i väg på föreställningar.

 

[Rangertheman]

Rollspel
Jag gillar fantasy, så är det bara, men relativt low fantasy. Symbaroum är ett bra exempel på min typ av spel och vi har även format Fantasy World till att vara relativt jordnära. Inom fantasy gillar jag längre kampanjer med mycket karaktärsutveckling, en värld som känns levande, gärna politiska intriger och en dos av mysterielösande. Strid är inte så kul. Call of Cthulhu (Sverige) är roligt att spelleda, även om spelstilen egentligen är lite väl rälsad för min smak.

Litteratur
Jag har blivit förbannat dålig på att läsa tyvärr. De enda skönlitterära böckerna jag läst ut på senare år är de gemytliga Mord på Österlen-böckerna. De har jag å andra sidan sträckläst. Men jag ska bli bättre. Snart. Jag har två tjocka böcker av Fritz Leiber att ta tag i. På tiden då jag faktiskt läste mycket så var det också mest fantasy. I och för sig har jag korrekturläst mycket rollspelsmaterial de senaste åren och även Fagers senaste bok. Mest fantasy och lite tentakelskräck även där, precis som för rollspelen.

Film/tv
Jag gillar serier med mystik och lagom mycket övernaturligt, typ Locke & Key, Buffy, Sweet Tooth, Lockwood & Co, och serier som bygger på Harlan Cobens böcker. Fantasyserier borde jag gilla, men det är mest de tecknade som gått hem, till exempel Owl House, Dragon Prince. Vi tittar extremt lite på tablå-TV men gillar Förrädarna på TV4.

Digitala spel
Spelade enormt mycket MMORPG förr om åren: Everquest 2, LOTRO, Guild Wars 2, Secret World. Det finns det varken tid eller ork till längre. Spelade en hel del Cities Skylines, och det blir kanske en nytändning nu när tvåan snart släpps. Annars är det lite sporadisk Pokemon Go på mobilen.

Teater
Tonåringen är med i en ungdomsteaterförening och deras föreställningar är suveräna! Den senaste "externa" pjäsen vi såg var 2:22 och i december ska vi se Processen tillsammans med ungdomsteaterföreningen. Huvudrollsinnehavaren var med i föreningen när han var yngre. I övrigt blir det tyvärr inte så mycket teater.

 

[Genesis]

För att förtydliga: Jag är mindre intresserad av frågan ”Vad brukar du konsumera i kategori X”, och mer intresserad av ”På vilket sätt skiljer sig din smak i olika medier, och vad tror du det beror på?”.

 

[luddwig]

Jag är nog rätt konsekvent. Föredrar generellt science fiction och västern före fantasy. Har inget större intresse för skräck, drama eller renodlad action. Tilltalas av mustiga miljöer och karaktärer. Tappar ofta intresset om det finns en tydlig uppdelning i gott och ont, eller om det är episka rädda värden-berättelser.

Det jag kan komma på som skiljer är att jag gillar superhjältar i serietidnings- och filmformat, men jag har aldrig spelat ett superhjälterollspel. Jag kan också uppskatta filmer och tv-serier som handlar om brottsutredning, men undviker det i rollspel. Både superhjälteberättelser och brottsutredningar brukar följa vissa strukturer vilka passar dåligt ihop med hur jag vill ha mitt rollspelande.

 

[Mogger]

Jag funderade faktiskt på precis samma sak och tycker också att det är intressant. För mig har detta egentligen varit tydligast när det gäller musik och litteratur där jag förr i princip bara läste riktiga mainstreamromaner medan min musiksmak var oerhört smal och närmast elitistisk. Jag fann detta intressant men dök aldrig ner i det.

Idag läser jag nästan enbart facklitteratur. Det smyger sig in någon skönlitterär bok då och då men det tillhör verkligen undantagen. Jag läser främst böcker om samhälle, ekonomi, historia och antropologi. Och en och populistisk kioskvältare för att se vad the fuzz is about.

Jag tittar främst på TV-serier, nästan aldrig film, och uppskattar främst vad man kanske kan kalla thriller/drama eller något sådant. Alltså verkliga människor med verkliga problem i verkliga situationer. Tillspetsade situationer men gärna med udden riktad mot missförhållanden av olika slag. Taelgia på SVT exempelvis.

När det gäller rollspel är jag intresserad av mer än innehållet. Rollspel är för mig en produkt. Inte något jag ska konsumera. Jag uppskattar det grafiska, språket, hantverket. Om det är fantasy eller annat spelar egentligen inte så stor roll om jag uppskattat produkten som helhet. Den behöver inte vara påkostad men måste vara intressant på något sätt.

Jag tror jag har något av ett akademiskt intresse för fantasy och scifi. Innehållet är såklart viktigt men jag är väldigt intresserad av kulturyttringen i stort. Fantasy i rollspel då. Vilka nya grepp ser vi? Vad har inspirerat? O.s.v. Men det gäller alla rollspel. Främst svenska.

 

[terje]

Oavsett medium föredrar jag olika former av fantastik: weird fiction, hard sf, science fantasy, space opera, sword and sorcery, sword and planet. Det är inte så att jag är helt oförmögen att uppskatta realistisk fiktion, det är bara inte något jag spontant känner intresse för.

I rollspel föredrar jag att utforska och upptäcka fantastiska hemligheter, situationer, platser, skeenden, varelser, samhällen, etc. Rollpersonen är ett gränssnitt för att interagera med den fiktionen, men är inte nödvändigtvis intressant i sig. Hade det inte varit för fantastiken hade jag förmodligen inte intresserat mig för rollspel.

Varför jag föredrar fantastik är inte helt lätt att svara på. Delvis berör det frågor jag tycker är intressanta (hur är verkligheten beskaffad, hur fungerar naturen, hur fungerar samhället) men delvis är det väl förmodligen också en flykt från en verklighet i vilken jag vantrivs.

 

[afUttermark]

Jag spelar rollspel med tärning och slump.
Jag ser massor av tv-serier men just nu bara Disney och Netflix. Egna favoriter är kostymdrama men min fru vill hellre se seriöst drama eller mordthriller.

 

[Ram]

Mina preferenser har förändrats väldigt mycket de senaste åren. Pandemin och att passera 50 har varit överraskande tugnt och karaktärsdanande för mig.

I rollspelsväg spelar jag numera korta äventyr, 2-5 sessioner nästan uteslutande. Alla mina friformsövningar och större kampanjer har jag lagt åt sidan helt, jag har helt enkelt tappat intresset.

Vad gäller litteratur så... Jag har slutat läsa. Jag har inget flow i läsande längre och de större glappen mellan lästillfällen gör att jag helt enkelt inte kommer ihåg karaktärerna i de fantasy/SF/skräck/crime-böcker som jag tidigare konsumerat. Min enda läsning är online fakta-artiklar om de ämnen som lockar mig nu. Jag hoppas hitta tillbaka till böcker, för jag älskar egentligen att läsa.

Vad gäller film och serier så har jag nästan börjat se ned på de klassiska långfilmerna. En övergripande majoritet av de filmer som kommer är dåliga. Veka karaktärer och de ges inte tid till karaktärsutveckling. Jag konsumerar så gott som enbart serier nu för tiden.

Så om jag summerar upp det hela så skiljer det sig egentligen inte så mycket för mig mellan medium tänker jag... Jag gillar när en story får lagom med tid på sig att utvecklas och har lite mysiga mysterier eller relationer att utforska och gillar när det dyker upp intressanta twister.

 

[Rangertheman]

”På vilket sätt skiljer sig din smak i olika medier, och vad tror du det beror på?”.

Jag är ganska jämn i smaken: fokus på fantasy i alla medier, med lite mysterier och övernaturligt.

Jag har alltid fascinerats av historia och mystiska företeelser. Hyfsat jordnära fantasy, gärna i en kontext som hade kunnat vara historisk (om det inte vore för magi, monster, m.m.) känns som att det jackar in i den fascinationen.

 

[krank]

Jag är nog någorlunda konsekvent: Jag gillar brainfood i första hand, jag vill ha smarta klurigheter som får min hjärna att försöka tugga fram lösningar, jag vill ha nya idéer som ger mig nya tankar och kliar skönt i skallbenet. Och så gillar jag snygg design, både minimalism och bombastisk maximalism rent visuellt. Jag kan tycka att gore och äckel har sin charm liksom känslor av obehag, men är inte så förtjust i när det är liksom "spännande och intensivt". Jag står bara ut med "realistiska" grejer om det finns starka inslag av brainfood i stil med Agatha Christie eller så. Drama är nästan helt och hållet ointressant. Jag hatar när det blir pinsamt. Hatar det. Det är min kryptonit.

Hur översätts det till olika medium:

Rollspel
Jag ogillar strid, föredrar problemlösning a' heist och mysterielösning. Kan jag spela i en värld med övernaturligheter gör jag det. Föredrar nutid/scifi som miljö. Urban fantasy kan funka, då kontrasten mellan magi/fantasygrejer och vår värld ger mig intressanta idéer. Ren fantasy går bort. Jag vill lägga tiden på planering, undersökning, grubblande i grupp.

Romaner
Jag gillar scifi, eftersom det är den genre som ger mest brainfood-per-sida, i första hand. Och såklart Agatha Christie. Urban fantasy kan funka, då kontrasten mellan magi/fantasygrejer och vår värld ger mig intressanta idéer. Ren fantasy går bort.

Film och TV-serier
Typ som med romaner, faktiskt. Jag gillar långa tv-serier framför filmer, då de senare sällan har tid att fördjupa sig vare sig i karaktärer, världsbygge eller plot. Man hinner ju nästan ingenting på 2-3 timmar. Men annars… Mysterier eller fantastik (övernaturligheter eller scifi-tech spelar mindre roll). Är det inte nå't smart mysteriegrejs vill jag ha balla koncept, superkrafter och/eller snygg scifi-tech. Det är viktigt med bra visuell design framför allt. Och jag gillar som sagt maximalism; Jupiter Ascending är ju en av historiens snyggaste filmer.


Så ja, jag är ganska snäv och enformig. På samma sätt som jag har släktingar som fnyser och ryggar tillbaka så snart nånting är "för overklit" så ryggar jag tillbaka inför sånt som är "för vanlit". Jag vill ha nya, intressanta idéer och/eller snygg design.

 

[Bifur]

”På vilket sätt skiljer sig din smak i olika medier, och vad tror du det beror på?”.

I så fall är min slutsats att jag nog i allmänhet har en bred smak och att det slår igenom på alla fronter. Dock har jag en förkärlek för fantasy och den slår igenom mest i rollspel och litteratur. Anledningen till det skulle kunna vara att det här med att uppleva andra världar och att det gör sig bäst i mer interaktiva medium som rollspel och böcker. (Jag gissar att mitt historieintresse, som kvarstår men som jag inte odlar lika aktivt längre, kommer ur samma grund.)

 

[Rymdhamster]

Oj... min smak är tydligen väldigt homogen mellan alla kategorier.

Rollspel, romaner, film och tv, dataspel, brädspel, teater, till och med musik; Jag är förvisso rätt öppen för det mesta, men favoriterna är fantasy och sci-fi genomgående. I synnerhet sånt som ligger relativt nära "vår verklighet" (om än inte direkt nutid) men med fantastiska inslag. Dessutom föredrar jag det lättsamt, humoristiskt, och lite ösigt, men med en del inslag av skräck och drama mellan varven

Men omväxling förnöjer så klart, så jag är med på att pröva på det mesta. Men det kommer alltid vara scifi och fantasy som nästan alltid får mig att ta en titt till.

(OBS: jag räknar in post apokalyps i sci fi här, då jag föredrar postapokalyps som utgår från en scifi-setting).

 

[krank]

(OBS: jag räknar in post apokalyps i sci fi här, då jag föredrar postapokalyps som utgår från en scifi-setting).

Intressant – när jag ska förklara varför jag oftast inte gillar postapoc så landar jag i att det är typ samma grejer som gör att jag inte gillar fantasy – det är för primitivt, helt enkelt. Så för mig är postapoc typ mer fantasy än scifi även i de fall där apokalypsen orsakats av teknologi i ett teknologiskt framtida samhälle…

 

[Genesis]

Detta platsar nog bättre i den här tråden (inte din post, men mitt svar):

Är det inte så att fantastik har utvecklats ur våra allegorier där vi dels försöker förklara det oförklarliga och dels använder fantastisk som ett filter, antingen för att undvika tabun eller dyl eller för att hantera ämnen lättare, av en eller annan orsak?

Jag har nog ofta lättare för fantastik just när det känns allegoriskt, att man har valt att använda sig av det av en anledning, för att göra en poäng. Typ Kafkas Förvandlingen. Grejen är inte att skildra en realistisk värld som lever efter andra regler, utan att arbeta ickeexplicit, att inbjuda liknelser och allegorier. Det går ju att tolka Förvandligen på en massa olika sätt, så det behöver inte vara en tydlig allegori, och fantastik har nog lite den fördelen att det lätt kan ge en mångfald av tolkningar. Jag har börjat uppskatta magisk realism i rollspel, om man vågar använda den termen. Alltså att man blandar in fantastik i vardagen utan att göra en grej av den, utan att tänka att det är något annat än vår vanliga värld, fast liksom tolkad genom ett fantastiskt filter. När jag spelade den här berättelsen så hade vi med ett gäng fantastiska element, men det utspelade sig rimligen i vår egen värld, inte i någon alternativversion av världen där magi finns på riktigt. Det kanske är det jag ogillar mest med fantasy som genre, att den tar magin bokstavligt. Det känns så … reducerande.

Och där gäller det nog generellt, förutom då i film, där jag inte har något emot lite bokstavliga övernaturligheter, eftersom jag ändå bara slökollar lite. Det behöver inte vara bra, liksom.

 

[Rymdhamster]

Intressant – när jag ska förklara varför jag oftast inte gillar postapoc så landar jag i att det är typ samma grejer som gör att jag inte gillar fantasy – det är för primitivt, helt enkelt. Så för mig är postapoc typ mer fantasy än scifi även i de fall där apokalypsen orsakats av teknologi i ett teknologiskt framtida samhälle…

Det finns flera goda argument till varför det _jag_ kallar scifi borde klassas som fantasy överlag =D

Jag tänker ju ständigt på Star Wars som science fiction, exempelvis. Även fast jag fullkomligt håller med folk som säger att det borde ses som "space opera", "science fantasy", eller bara "fantasy".

Det är nog för att för mig är dessa termar bara kosmetiska. Finns det laserpistoler och rymdskepp? Då är det scifi för mig.

Går folk klädda i "historiskt inspirerade" kläder och slåss med svärd och sånt, då är det fantasy.

Går folk klädda i historiskt inspirerade kläder, slåss med svärd, men har också laserpistoler? Då är jag förvirrad, men jag gillar det! Oftast får sånt falla in under scifi för mig.

Jag är en enkel själ utan större behov av snäva definitioner.

 

[Mogger]

Jag har nog ofta lättare för fantastik just när det känns allegoriskt, att man har valt att använda sig av det av en anledning, för att göra en poäng. Typ Kafkas Förvandlingen. Grejen är inte att skildra en realistisk värld som lever efter andra regler, utan att arbeta ickeexplicit, att inbjuda liknelser och allegorier.

För egen del tror jag att realismen är det som binder samma mina preferenser. Hamnar jag för långt ifrån det verkliga blir det för svårt för mig att köpa allegorin. Fabel är ett bra exempel. En medeltida fabel där alla människor bytt till djurhamn hade jag älskat, och allt övrigt hade kunnat vara samma. Nu förstår jag ju att mycket av vårt bagage bygger på att vi är just en och samma ras av människor, men det hade jag kunnat bortse ifrån.

 

[Franz]

Rollspel
Jag är väldigt öppen för allt vad gäller rollspel. Fantasy och cyberpunk är det jag allra mest föredrar, men det finns inte en genre jag skulle säga blankt nej till.

Film/tv-serier
Lite som rollspel, jag är verkligen öppen för allt. Har svårt generellt för krigsfilm (men det finns många bra).

Litteratur
Här är jag mer selektiv. Jag är rätt kinkig vad gäller fantasy. Det finns en hel del bra, Tolkien, Robert Jordan, GRRM, Pratchett för att nämna några. Men jag är kräsen. Skräck är jag inte så förtjust i att läsa, vet inte riktigt varför. Några undantag finns, Edgar Allen Poe till exempel.

Tv-spel
Här är jag extremt kräsen. Gillar fantasy och cyberpunk men det är sällan jag hittar något riktigt bra. Avskyr postapokalyps. Är helt ointresserad av skräck. Helt ointresserad av spel där man spelar kriminell, typ GTA. Alla krångliga spel går bort, alla svåra spel går bort, alla långa spel går bort.