Tic Tac Toe
"Det här är iofs en akademisk fråga. Jag kommer inte exakt ihåg siffrorna och har ingen vettig räknare här, men det var något i stil med att om man hade en miljard datorer som testar en miljard partier var per sekund så skulle det ta i storleksordningen 10^85 gånger universums nuvarande ålder."
Jag tror att vad man framförallt kommer att bli bättre på i framtiden när det gäller den här sortens beräkningar; det är att kunna se vad man egentligen behöver räkna på. Jag menar; ett enkelt spel som Tic-Tac-Toe på 3x3 rutor har väl 9x8x7x6x5x4x3x2x1=362 880 olika möjliga partier (delat med åtta för olika speglingar och rotationer så blir det 45 360), men det kunde jag knäcka redan i mellanstadiet, och inte gick jag igenom alla de där 40 000 olika möjligheterna, inte.
Jamenar; tänker man på hur underutvecklad min hårddisk innanför skallbenet är (och framförallt var då), så är det rätt arnmärkningsvärt att dryga 40 000 olika möjliga partier betades av till en "trappmatt", en "cowboymatt" och en "rådjursmatt" (samt en lite otrolig "indianmatt"), som jag rätt snabbt kom på, samt (vilket var den riktiga "knäckningen") hur man skulle göra för att försäkra sig om att inte förlora om motståndaren började.
Om man kan få en dator att tänka på det viset, så behöver den inte gå igenom så himla många olika varianter. Den kan döma ut vissa som dåliga på ett ganska tidigt skede, och då kan man slippa alla grenar som sedan växer på den sidan av trädet. Det tror jag kommer vara det avgörande när man ska knäcka schack till slut. Att kunna döma ut partier innan de har slutat. Att kunna räkna ut vilka delar av trädet som den inte behöver generera.
När det gäller ett så tråkigt, platt och dåligt (i mina ögon) spel som Go, så är jag exempelvis övertygad om att även om det finns flera friljoner olika möjliga partier
matematiskt sett, så är det så skevt och undermåligt konstruerat speltekniskt sett att det säkert finns en jätteenkel väg genom det som försäkrar den ene spelaren att segra. Det spelar ju ingen roll hur många pyxiljoners fambuljoner olika
andra möjliga partier som eventuellt går att uppleva i det spelet, så länge som "lösningen" begränsar motspelarens utrymmesfrihet till att kunna förlora på ett ynka fåtal olika tusental sätt.
Btw:
Trappmatt
Den första matten jag analyserade fram i tic-tac-toe. Jag var så oerhört djäkla stolt när jag kom på den, och jag kommer ihåg vilken uppståndelse det var kring mig när jag började använda den på mina polare. Dagen innan hade jag varit aslökig och förlorat mot typ alla, och sedan nästa dag så bara Pow! Pow! Kablam! Så föll de alla som käglor kring mig, jag var helt oslagbar!
Trappmatten kan man använda så fort som man har börjat och lagt sin pjäs i mitten (såklart) och när motståndaren har satt sin pjäs på någon av de fyra rutor som ligger bredvid mittenrutan. Direkt är han fångad och har förlorat, men han vet inte om det ännu!
Man börjar sedan på ett diagonalt anfall som tvingar motståndaren att placera nästa bricka långt ifrån sin första pjäs, å sedan sätter man ut sin tredje bricka så att det, tillsammans med ens tidigare drag, bildar en vacker "trappa" som kan skjuta åt två håll samtidigt. Omöjlig att stoppa.
Cowboymatt
Egentligen samma sak som trappmatt, bara att den ger en annan slutbild: Man sätter sin tredje bricka i den bortre hörnrutan så att man med sina tre röda brickor bildar en bredbent "cowboy" som står med fötterna brett isär på brädet:
Motståndaren får välja om han vill skjuta cowboyen i axeln (övre vänstra hörnet) eller mellan benen, men i vilket fall som helst så är det cowboyen som vinner och som visslandes kommer rida in i solnedgången när allt är över...
Rådjursmatt
Den som inte börjar måste alltså placera sin pjäs i en av hörnrutorna för att inte åka på en trapp- eller cowboymatt. Men är motståndaren säker så fort hon börjar i en hörnruta, då?
Nej, inte ännu. Det finns faktiskt en riktigt liten lurig manöver man kan försöka sig på som ibland funkar: Att helt enkelt köra rakt mot den pjäs som motståndaren nyss har lagt ut. Det ser helt sjukt ut om man inte är van vid det. "Vad gör du? Skall du hota den enda rutan på brädet där jag redan har placerat ut en pjäs?!" På med helljusen bara och paralysera motståndaren som det lilla rådjur hon är. Om du har flax så händer det nämligen ibland att hon sätter en pjäs på en angränsande ruta till den hon nyss har lagt ut, och vips! så har du återigen läge att lira ut en cowboy som ovan:
Rådjuret kan sedan stånga cowboyen i axeln eller mellan benen, vilket som, vi vet ju redan att det alltid är cowboyen som vinner till slut.
Indianmatt
Det här är en galen chansning, men när den lyckas så är det den mest förnedrande matten som finns i hela spelet. Det är förstås inte alltid den funkar, men den är så otippad att den ibland lurar folk ändå. När Torget hade tic-tac-toe som man spelade på tid (5 sekunder varje drag) så lyckades jag få in den här flera gånger, och det kändes alltid lika skönt.
Återigen måste man börja för att få in den, men det luriga är att man inte sätter sin första pjäs i mittenrutan, utan i en av
hörnrutorna. När sedan motståndaren ställer sig i mitten med sina diligenser, så kallar man in resten av indianerna och omringar motståndaren. Eftersom man inte hotar någon enskild ruta så tvingar man honom inte att sätta en pjäs på någon enskild ruta, men om han då av vanan trogen (eller, vanligare på torget, om han var stressad och konfunderad) sätter en pjäs i en av hörnrutorna för att anfalla, så åker han på en rejält otäck överraskning:
...varpå man har två anfall på gång som inte båda kan avstyras. Kul, kul.
/Rising
som gillar att skriva om allvarliga saker på ett korkat sätt, och om korkade saker på ett allvarligt sätt.