Nekromanti Hur skriver ni äventyr för husbehov?

[Niklas73]

Alltså inga "jag-ska-ge-ut-och-det-ska-se-så-proffsigt-ut" äventyr utan du ska spela med din spelgrupp: Hur ser det ut? Jag syftar nu på rälsat:

Punktform? (Först händer det, sen händer det)
Detaljerade textmassor med massa högläsning?
Lös punktform där improvsering fyller ut luckorna och man har en del värden på mosnter, fi, problem som man slänger in?
Annat?
Om du har något liggandes, bifoga gärna. Det var lääänge sen jag skrev äventyr så jag behöver fräscha upp tänket lite.

 

[solvebring]

Punktform? (Först händer det, sen händer det)

Lös punktform där improvsering fyller ut luckorna och man har en del värden på mosnter, fi, problem som man slänger in?

Det brukar bli en mix av sådana här varianter eller någon av dem. Jag gillar att bygga fantasy äventyr på resor. Antar att jag aldrig kommer över mitt Sagan Om Ringen-syndrom: "ett problem/ett mål där och där. Res dit. En massa andra saker är iblandade. Det kommer att märkas på vägen dit genom nyckelplatser och andra nyckelscener." Då brukar jag köra på första alternativet. Punkterna brukar dock inte vara mer än punkter eller lösa beskrivningar, vilket gör att jag improviserar dem när rollpersonerna når dit. Ibland skriver jag också en kort synopsis eller bakgrund på ett par-tre meningar.

... Om jag skriver något alls. Fast på senare tid har jag fastnat för det här med tabkekartor i olika former, även om jag nu faktiskt bara skrivit ned en ordentlig fisktank och spellett två, varav den ena är den som räknas som noggrant ordnad.

 

[Ram]

Edit: Jag såg att DeBracy hade missar rälsat. Jag ställer mig härmed bredvid honom i inget-att-se-här-skaran...

---

Om jag spelar Trad:
1. Ett antal aktörer med ett par viljor och eventuellt ett par triggers (om någon gör SÅ så gör aktörern SÅ).
2. En startpunkt och ett tänkt flöde om inget inträffar.
3. Ett antal platser. Kartor över dessa, några personer och lite övergripande information.
4. I vissa fall skapar jag en tänkt slutscen, inte så mycket en tid, plats och ett antal personer som är där utan mer "när det här händer så är det klart".

Om jag spelar "Indie":
1. Karaktärerna måste finnas på plats.
2. Skapa ett antal aktörer med viljor.
3. Skapa en startpunkt.

 

[Rickard]

Hur ser det ut? Jag syftar nu på rälsat:

Punktform? (Först händer det, sen händer det)
Lös punktform där improvsering fyller ut luckorna och man har en del värden på mosnter, fi, problem som man slänger in?

En gammal spelledare till mig följde följande formel:
× En strid i början för att få igång spelarna.
× En strid i slutet där vi dödade skurken.

Funkade väldigt bra. Feng Shui följer samma mönster. Det rollspelet ger tipset att skriva upp saker som folk kan använda sig under striden, typ kärror, byggnadsställningar, tunnor, gropar med mera. Spelet ger också rådet att titta på bilder över coola ställen att slåss på. Ja, och så ska första striden och sista striden ha något gemensamt som binder dem samman, typ en skurk med en egen agenda.

I min Gemini-krönika skriver jag hur jag gör scenarion. Vid varje nytt speltillfälle går jag igenom hur jag gjorde för att skapa scenariot. Du behöver inte direkt läsa vad som hände under själva spelmötet. Dock är det inte direkt rälsning.

I övrigt kan du ta en titt på den här tråden: Lista över scenariostrukturer

/Han som i den sista länken gjorde att alla sidor hamnade på samma sida, för att tillfredställa chrulls behov

 

[DeBracy]

EDIT: Ajust. Rälsat. Det missade jag. Inget att se här om det är det man hade tänkt sig. ^^

Om jag spelleder Saga:

Ett A4-papper, ofta vikt på mitten, som jag gör en mindmap på. Allt utgår från nån situation jag hittat från början (»Grannklan utklädd till vikingar dyker upp och snor får«, »Avliden halvhedning har testamenterat sin mark till kyrkan mot familjens vilja, den lokale prästen vill lägga beslag på den själv, några nunnor är redan på väg för att grunda ett kloster på den«), och sen ser jag till att ha ett till papper som jag skrivit upp några namn (med eller utan tillhörande personer på) när jag sätter mig och spelleder.

Jag kanske har någon tanke på någon enskild scen, men jag har sällan hittat på nåt som »måste« vara med, och absolut inget slut eller så.


Om jag spelleder gamm-D&D/Labyrinth Lord:

Oftast börjar jag med ett koncept som jag tycker verkar coolt, och fantiserar lite om det. Sen ritar jag en karta över stället (viktigt att det finns flera vägar till samma plats!), stoppar i lite monster och andra coola grejer, bygger en tabell med slumpmöten. Färdigt att spelledas.

Det finfina här är att även om platsen är väldigt begränsad så har spelarna fortfarande full frihet, och jag har ingen aning om hur det kan tänkas gå.

 

[anth]

När jag gör äventyr som jag själv ska spelleda:
För det första gör jag äventyret ett par dagar till max ett par veckor innan vi ska spela.
Det känns meningslöst att göra ett äventyr som ska ligga i en byrålåda i ett halvår.
Eftersom det är så nära inpå kommer i alla fall jag ihåg det mesta från när jag gjorde äventyret så jag klarar mig med stödanteckningar - en mening eller två per scen, om inte anteckningarna ryms på en A4 så är det något allvarligt fel.
Sedan måste man ha stats för SLP/NPCs och monster - beroende på vilket rollspel det gäller kan det variera från någon rad text till en hel A4 per SLP/NPC - det är alltså regelsystemet som bestämmer hur mycket info jag som spelledare behöver för att spelleda SLP/NPCs.
Jag försöker även googla fram bilder och ljud för att illustrera det som rollpersonerna ser och hör - en bild säger mer än 1000 ord.
(kan man rita själv är det en fördel - men mina egna talanger är inte tillräckligt bra)
Möjligtvis kan jag göra en karta över en dungeon/hus/rymdskepp - men det är sällan jag ger en hel karta till spelarna om inte deras rollpersoner faktiskt kommit över kartan - kartor ska ritas för hand under spelsessionen.
Ibland händer det att jag har färdigskrivna brev och liknande props som spelarna får läsa - då kan jag anstränga mig för att pappret ska se ut som pergament o.s.v.

Jag försöker också ha med saker i äventyret som kan påverka rollpersonerna längre fram.
Kanske stöter de på någon som blir deras vän och som i framtiden blir en belastning/kontakt/hjälp eller informationskälla.
Kanske försöker jag se till att någon av "skurkarna" överlever så rollpersonerna stöter på honom igen i ett framtida äventyr, han kanske t.o.m. vill hämnas.
Kanske hittar spelarna ett föremål som har speciella egenskaper, som spelarna måste ta någonstans eller som andra är intresserade av.
Kanske skapar upplösningen på äventyret mer frågor än det besvarar.
Kort sagt i varje äventyr ska det finnas frön till nya äventyr - då slipper man klichéerna "ni sitter på ett värdshus"...

Nu frågade du uttryckligen efter rälsade äventyr, men jag brukar spelleda lite öppnare:
Först finns någon "krok" som lurar in spelarna i äventyret - från början brukar det finnas flera krokar (ja, jag brukar ha två-tre små äventyr färdiga - det ger en känsla av valfrihet), men vartefter rollpersonerna äventyrar byggs det upp ett spindelnät av personer och händelser runt rollpersonerna, så även om rollpersonerna FÅR göra vad de vill så är de ganska snart fast i spindelnätet och det finns bara en väg att gå.

 

[Recca]

Lös punktform där improvsering fyller ut luckorna och man har en del värden på mosnter, fi, problem som man slänger in?

Först kommer jag på en häftig scen som jag skulle vilja att spelarna är med i på nåt sätt. Sen så funderar jag på hur de kom dit. Sen kommer jag på nån mer häftig scen, faktiskt brukar jag komma på roliga, spännande scener då och då som jag sedan bygger vägen till på nåt sätt. Sen bygger jag oftast lite möjliga sidospår så att det inte känns rälsat. Försöker få in lite onödiga detaljer så att det känns väldigt genomtänkt och utarbetat när detaljerna presenteras, på så vis behöver jag inte fokusera så mycket på alla detaljer. Bra grejer är när man ger uppdrag som handlar om: Ta reda på vad det är för knäppt som pågår i den här byn. Och så sticker spelarna dit och upptäcker och undersöker. Sånt ger ett intryck av att det inte är rälsat när det faktiskt är det.

Jag brukar också räkna med att jag kommer tvingas improvisera massor så jag brukar tänka i modeller kring hur/varför de ska bege sig hit eller dit eller rentav hur/varför de ska vilja göra det ena eller andra. På så vis är det lättare improvisera också.

 

[Magnus Seter]

Alltså inga "jag-ska-ge-ut-och-det-ska-se-så-proffsigt-ut" äventyr utan du ska spela med din spelgrupp: Hur ser det ut? Jag syftar nu på rälsat

Jag skriver lösryckta meningar om scener och platser på ett A4-ark. Det som är viktigast för mig att komma ihåg. Kompletterar med namn på SLP, vilket annars är något som spelarna använder som ledtråd till vilka som är viktiga.

Ibland ringar jag in meningar och drar streck mellan ringarna, för att indikera ordningen. Jag ritar aldrig kartor, vilket är något jag egentligen vill göra men aldrig gör, som sagt.

/Magnus

 

[lasergreger]

Alltså inga "jag-ska-ge-ut-och-det-ska-se-så-proffsigt-ut" äventyr utan du ska spela med din spelgrupp: Hur ser det ut? Jag syftar nu på rälsat:

Intressant att du tog upp detta just nu, för jag sitter och skriver åttonde äventyret i min fantasykampanj och har precis gått från:

Detaljerade textmassor med massa högläsning?

(förrutom, ingen högläsning förutom intro och outro.)

till:

Lös punktform där improvsering fyller ut luckorna och man har en del värden på mosnter, fi, problem som man slänger in?

Jag finner det dock så svårt att hålla mig till detta. Jag är nu typ klar, men det känns inte som att jag är det, eftersom jag inte har ALLT nedskrivet. Men jag VET ändå att skulle jag skriva ner allt så använder jag mig inte av det i alla fall, texten alltså, för jag har det i huvet ändå.

Anledningen till att jag försöker byta still är först och främst för att det känns som att skriver jag allt så blir det jätterälsat, och jag vill ha lite mer utrymme för spelarna att kunna påverka storyn. Sen så sparar det massor med produktionstid!