Ögat
Hero
Järnvägsnätet växte (i stora drag) fram tillsammans med telegrafen. Anledningen är enkel - det är svårt att samordna en kommunikation, om man inte har tillgång till en snabbare kommunikation. Kommunikation utan samordning är förstås möjlig, men den är riskfylld och därför inte särskilt effektiv.
Om vi skulle bygga en järnväg utan samordnande kommunikation, skulle Centralstation likna en gammal hamn. Av och till skulle ett tåg anlända, men när och varifrån skulle som bäst vara en gissning. När vi skickade gods på tåget skulle vi se till att vara välförsäkrade, eftersom vi skulle ha goda skäl att misstänka att tåget skulle stöta på hinder som är omöjliga att gardera sig mot utan samordning. Rövare skulle vara vanliga, eftersom det skulle vara förenat med liten risk att råna tåget: information om dådet skulle ta lång tid att komma fram. Risken för tekniska fel (felställda växlar och/eller trasiga spår) skulle göra att tåget var tvunget att köra så långsamt att det alltid kunde stanna på siktsträckan. Risken för mötande trafik skulle göra att det var tvunget att kunna stanna på halva siktsträckan.
Tågets största fördel är att det är pålitligt och samordnat. Dess stora nackdel är att det kräver stora investeringar. Tanken att någon skulle bygga tusen kilometer räls utan att på något vis kunna övervaka sin investering tycks mig som absurd.
Därför är jag ganska säker på att järnvägen varken kommer stå för en stor del av vare sig godstransporter eller persontransporter. Vad gäller godset blir den stora frågan: vad skulle vara värt att skicka? Vad gäller personerna blir frågan: varför skulle de vilja åka till andra änden av spåret? Min gissning är att tågtrafiken skulle vara ytterst begränsad, främst koncentrerad till malmbanor, medan resterande transport främst skulle skötas genom sjötransporter.
Om vi skulle bygga en järnväg utan samordnande kommunikation, skulle Centralstation likna en gammal hamn. Av och till skulle ett tåg anlända, men när och varifrån skulle som bäst vara en gissning. När vi skickade gods på tåget skulle vi se till att vara välförsäkrade, eftersom vi skulle ha goda skäl att misstänka att tåget skulle stöta på hinder som är omöjliga att gardera sig mot utan samordning. Rövare skulle vara vanliga, eftersom det skulle vara förenat med liten risk att råna tåget: information om dådet skulle ta lång tid att komma fram. Risken för tekniska fel (felställda växlar och/eller trasiga spår) skulle göra att tåget var tvunget att köra så långsamt att det alltid kunde stanna på siktsträckan. Risken för mötande trafik skulle göra att det var tvunget att kunna stanna på halva siktsträckan.
Tågets största fördel är att det är pålitligt och samordnat. Dess stora nackdel är att det kräver stora investeringar. Tanken att någon skulle bygga tusen kilometer räls utan att på något vis kunna övervaka sin investering tycks mig som absurd.
Därför är jag ganska säker på att järnvägen varken kommer stå för en stor del av vare sig godstransporter eller persontransporter. Vad gäller godset blir den stora frågan: vad skulle vara värt att skicka? Vad gäller personerna blir frågan: varför skulle de vilja åka till andra änden av spåret? Min gissning är att tågtrafiken skulle vara ytterst begränsad, främst koncentrerad till malmbanor, medan resterande transport främst skulle skötas genom sjötransporter.
