(Inte helt säker på om detta forum eller det allmänna rollspelsforumet är rätt för detta inlägg. Hursom.)
Såhär helt apropå började jag fundera på hur jag sköter mina SLP:er när de är i strid mot rollpersonerna. Vad jag kommit fram till är att jag är väldigt snäll mot spelarna - om det vore ett dataspel skulle AI:n på SLP:erna suga rätt ordentligt. Å andra sidan, om man försökte utnyttja sina SLP:s förmågor lika mycket som man utnyttjar rollpersonens då man är spelare skulle det förmodligen gå rätt mycket tid till att slå fram nya rollpersoner. Ett handikapp jag som SL upplever är också att jag sitter med alla kort på hand - om SLP:erna gör för clever saker kan det bero på min metakunskap som SL. Det behöver egentligen inte vara begränsat till strid - rent allmänt så sköter jag mina SLP:s betydligt dummare än mina rollpersoner.
En sidoreflektion är i och för sig att väldigt många berättelser i böcker och film är uppbyggda just på att skurkarna är fullständiga idioter som aldrig riktigt verkar kunna utnyttja den kapacitet som de borde ha - det är bara hjälten som använder hjärnan och kan tack vare detta besegra sin "starkare" motståndare.
Så, vad tycker ni andra? Känner ni att ni har samma problem? Om inte, vad har ni för tekniker för att sköta era SLP:s någorlunda finurligt utan att rollpersonerna tokdör stup i kvarten?
Mvh / Phelan
Såhär helt apropå började jag fundera på hur jag sköter mina SLP:er när de är i strid mot rollpersonerna. Vad jag kommit fram till är att jag är väldigt snäll mot spelarna - om det vore ett dataspel skulle AI:n på SLP:erna suga rätt ordentligt. Å andra sidan, om man försökte utnyttja sina SLP:s förmågor lika mycket som man utnyttjar rollpersonens då man är spelare skulle det förmodligen gå rätt mycket tid till att slå fram nya rollpersoner. Ett handikapp jag som SL upplever är också att jag sitter med alla kort på hand - om SLP:erna gör för clever saker kan det bero på min metakunskap som SL. Det behöver egentligen inte vara begränsat till strid - rent allmänt så sköter jag mina SLP:s betydligt dummare än mina rollpersoner.
En sidoreflektion är i och för sig att väldigt många berättelser i böcker och film är uppbyggda just på att skurkarna är fullständiga idioter som aldrig riktigt verkar kunna utnyttja den kapacitet som de borde ha - det är bara hjälten som använder hjärnan och kan tack vare detta besegra sin "starkare" motståndare.
Så, vad tycker ni andra? Känner ni att ni har samma problem? Om inte, vad har ni för tekniker för att sköta era SLP:s någorlunda finurligt utan att rollpersonerna tokdör stup i kvarten?
Mvh / Phelan