Hur spelar du - eget eller färdigskrivet?

[Bifur]

I denna tråden berörs hur vanligt det är med egenskrivet material som jag tänker är intressant att bryta ut.

Jag skulle gissa att en fördelning för mina spelgrupper de senaste 10 år ligger på runt 30% egenskrivna intriger - om vi undantar samberättande. De har tenderat att främst vara i upplägg som går mot karaktärsdrivet spel - där kravet på eget material naturligt blir högre, även om andra exempel finns.

Hur ser det här ut för dig?

 

[afUttermark]

Jag spelleder nästan bara egna äventyr. Mina spelare brukar dessutom uppskatta mina egna alster mer än när jag kör färdigskrivna grejer. Men jag snor ju friskt av äventyr, böcker och fantomenäventyr från sena 80-talet

 

[Dr_Dängrot]

Oftast blir det färdigksrivet material numera då vi alla är vuxna med åtaganden som gör att det helt enkelt blir lättare att läsa in sig på och spelleda ett färdigt äventyr än att lägga ner massa jobb och prepp på något eget och dessutom kör vi på ett koncept där vi nu spelar 3-6 spelmöten i ett rollspel och sedan byter rollspel för att få testa så mycket olika spel som möjligt och då fungerar färdiga äventyr väldigt bra för det konceptet .

 

[luddwig]

De senaste tre åren har jag enbart spellett egenskrivna äventyr. Några år dessförinnan var det en blandning med kanske hälften egenskrivet och hälften köpt. Längre tillbaka var det enbart egenskrivna äventyr.

Som spelare, vilket jag är hyfsat sällan, har det de senaste åren blivit mer köpta äventyr, kanske två tredjedelar. Tidigare var det enbart egenskrivna äventyr även där.

 

[Henke]

Mer eller mindre enbart färdigskrivet.

 

[zo0ok]

För det mesta är jag spelledare, och nästan alltid är det eget skrivet material.

Vi spelade mycket i början av 90-talet, och då var det för dyrt att köpa äventyr hela tiden. Och så hade vi ofta längre kampanjer, där det var svårt att passa in köpta äventyr på ett bra sätt.

Nu när vi har börjat spela igen, så fortstätter jag skriva eget material. Kanske mest av gammal vana. Jag tycker faktiskt det är ganska roligt, och jag sitter hellre och läser litteratur som inspiration än jag sitter och läser in mig på färdiga äventyr.

Kartor däremot, hittar jag ganska ofta på nätet som jag kan använda. Fast ofta har jag en enkel idé i huvudet, och så är det helt omöjligt att hitta en karta som alls motsvarar mina tankar.

 

[Skarpskytten]

80-talet, när jag var tonåring, var det nästan bara köpe som gällde. Runt 18 började vi gå över till egna kampanjer. Nu finns det ju inte bara ettor och nollor här, för många typer av köpematerial kräver rätt mycket egen input (Vampajjer City books och KAP Great Campaign tex). Utifrån det gissar jag att runt hälften av mina kampanjer sedan 1990 har varit helt egna och runt hälften varit köpe. Sen har jag nog moddat nästan allt köpe i rätt stor utsträckning. Det enda jag kan minnas att jag har kört rakt av sedan c 1990 är vissa enskilda äventyr till KAP och CoC. Ingen kampanj, tror jag.

Sista kampanjerna jag kört:
- Barrowmaze: körde dungen rakt av men gjorde en egen bas.
- PGC: lutade mig hårt mot åren och årshändelserna, men tog bort och la till mycket; runt hälften av allt som hände var eget content plus de gamla äventyren från 90-talet (ibland moddade)
- DnD5: har kört LMoP och nu SKT, i bägge fallen har jag gjort stora ingrepp i äventyren.

Jag är rätt petig och tycker sällan att köpe duger. SKT har jag troligen lagt lika mycket tid att läsa in och bygga om att jag lika gärna kunde ha gjort allt från början själv.

Edit: Beyond the Montains of Madness. Den körde jag rakt av som den är skriven!

 

[Paal]

Nuförtiden nästan bara färdigskrivet fast ofta utbyggt eller modifierat med egna infall/idéer.

 

[krank]

De senaste åren har det blivit mycket färdigskrivet. Eller mer exakt OFTA färdigskrivet – jag har ju nästan uteslutande spellett Tatters, om och om igen.

Men det är definitivt en nyhet. Från dag 1 har annars 100% egenskrivet varit normen. Mitt första minne av att spelleda något "köpe" var när jag gjorde ett försök med Venusian Apocalypse till Mutant Chronicles. Sen gjorde jag något försök med något In Nomine-äventyr några år senare. Men 1996-2008 eller så var det enbart egenskrivet som gällde; det var kulturen, det var normen. Alla ville spelleda, alla skapade eget material. Ingen gillade de köpeäventyr som fanns för de var för linjära och tråkiga.

Men ja, de senaste åren har det blivit ganska lite spelat överlag, och jag har spellett Tatters och nu på sistone har jag varit spelare i Coriolis och Flodskörden, i båda fallen åtminstone baserat på köpe-äventyr.

 

[Rangertheman]

Nästan uteslutande färdigskrivet material. Varken tiden eller inspirationen räcker till för att skriva eget.

 

[Lemur]

Ca 1/3 eget och resten skrivet.

 

[DanielSchenström]

I min grupp varierar det och utan att räkna på exakt allt så är min uppskattning att vi ligger på nära 50-50. För min egen del är det 136 av 286 äventyr som är färdiggjorda. Det ser också olika ut i olika kampanjer. I Shadowrun kör jag enbart köpäventyr men jag har också kampanjer där allt är eget. Majoriteten av dem är blandade.

En viktig faktor för mig är att det finns spel som jag samlar på som alla TSRs rollspel och där har jag fler äventyr, vanligtvis så köper jag bara grundbok/box/böcker och tilläggsböcker men inte äventyr då jag föredrar att göra egna.

 

[Rickard]

Jag spelleder i princip enbart färdigskrivet, eftersom jag vill skräddarsy scenarion runt vad jag vill få fram och spelarnas rollpersoner. Det tar otroligt mycket längre tid för mig att konvertera ett färdigskrivet äventyr eller ens sätta mig in i det än att skriva ett eget. Mina äventyr fixar jag på en timme och sträcker sig över 2-3 spelmöten.

Fast jag läser gärna för att få inspiration.

 

[robinsuu]

När jag var yngre (12-20) fanns i princip inget som hette ”köpesäventyr” i min vokabulär. Varför lägga pengar på något man ändå kan hitta på själv liksom?

Sen jag kom tillbaka efter min över decennielånga paus har jag nästan bara spelat färdigskrivna äventyr. Jag tror det finns flera anledningar till det. Här är några:

1) Jag gillar att läsa äventyr som andra skrivit
2) Jag inbillade mig att det går snabbare att förbereda (har dock börjat fundera på om detta verkligen är sant)
3) Det är lättare att få med sig spelare till en kampanj om man har ett häftigt officiellt äventyr att suga in dom med
4) Jag har råd att köpa de äventyr jag är intresserad av

Just punkt 2 var nog huvudorsaken till att jag köpte och spelledde en kampanj av Ghosts of Saltmarsh (D&D 5e). Jag ville även bli varm i kläderna igen efter ett långt uppehåll. Oj vad bra den kampanjen blev, men oj vad tid jag la ner! Det blev säkert 50-60 timmars förberedelser ackumulerat över 10 spelmöten (5 timmar per möte). Resultatet blev hyfsat men det var tufft att hålla jämna steg tids- och energimässigt. Jag hade nog inte orkat 20 spelmöten i den takten.

Jag lärde mig tydligen inte av mina misstag utan satte genast igång att planera en Descent into Avernus-kampanj (även det D&D 5e). Denna bok var ett riktigt spektakel. Medan Ghosts of Saltmarsh är uppbyggd i moduler av konkreta äventyr är denna bok i princip ett lapptäcke av halvskrivna paragrafer. Det saknas information och kartor till det mesta. Jag la 40 timmar prep innan första spelmötet och resultatet blev ändå att de två första spelmötena var nästan 100% hemskrivna, endast med boken som stöd och inspiration. Nu har vi kört 9 spelmöten av denna kampanj och börjar närma oss sista tredjedelen. Jag har dragit ner på tempot rejält och lägger endast 2 timmar prep inför varje spelmöte. Det funkar okej men jag börjar ana en viss utmattning både hos mig och spelarna. Jag tror nog att de flesta bara vill bli klara och börja med något annat.

Det känns i princip inte som att jag ”kör” dessa äventyr från boken. Det känns som jag spenderar all min tid med att fixa dom. Det kräver enorm energi och blir sällan precis så bra som jag önskat.

Och så till min tredje kampanj. Hot Springs Island med The Black Hack som jag velat spela sen i vintras. Vi körde igång i torsdags. Jag läste igenom de två kampanjböckerna, skrev ut några referensblad och sen körde vi! Oj, vilken bok! Det är en sandlåda med tabeller för varje hex som heter duga. Första spelmötet gick som en dans och alla hade jätteroligt. Min planerade prepp-tid inför nästa spelmöte: 30 minuter. Så fantastiskt välstrukturerad bok. Ett perfekt verktyg att improvisera med.

Så vad är min poäng?

Jo, jag tror att det förmodligen var sista gången jag spelledde ett äventyr från Wizards of the Coast. Från och med nu blir det helt egenskrivet om jag inte blir sugen på och lyckas hitta guldklimpar som Hot Springs Island.

 

[Skarpskytten]

Så vad är min poäng?

Jo, jag tror att det förmodligen var sista gången jag spelledde ett äventyr från Wizards of the Coast. Från och med nu blir det helt egenskrivet om jag inte blir sugen på och lyckas hitta guldklimpar som Hot Springs Island.

Jag känner igen mig så mycket i detta, har som sagt byggt om LMoP och SKT hur mycket som helst.

När jag körde Barrowmaze var det däremot en halvtimme prepp inför varje möte också.

OSR rules, DnD5 suger. Eller i alla fall äventyren. Hur kan de vara så kassa? Jag fattar inte.

För övrigt är Avernus så uselt att the Alaxandrian har lagt typ 40 supertunga bloggposter på att bygga om det till något användbart.

 

[robinsuu]

OSR rules, DnD5 suger. Eller i alla fall äventyren. Hur kan de vara så kassa? Jag fattar inte.

För övrigt är Avernus så uselt att the Alaxandrin har lagt typ 40 supertunga bloggposter på att bygga om det till något användbart.

Gissar att det kan vara en blandning av för många kockar och för mycket pengar som drar i spakarna.

Ja hade jag vetat vilken röra Avernus var innan vi bestämde oss för att köra den hade det förmodligen blivit något helt annat.

Måste för övrigt kolla in Barrowmaze. Har hört mycket gott om den trots att författaren verkar vara väldigt osympatisk.

 

[Skarpskytten]

Gissar att det kan vara en blandning av för många kockar och för mycket pengar som drar i spakarna.

Ja hade jag vetat vilken röra Avernus var innan vi bestämde oss för att köra den hade det förmodligen blivit något helt annat.

Måste för övrigt kolla in Barrowmaze. Har hört mycket gott om den trots att författaren verkar vara väldigt osympatisk.

Barrowmaze är so-so. Kör Caverns of Thracia eller Dwimmermount istället. (Jag har alltså läst och spelat den första, inte de två andra, men det är de jag helst vill köra utifrån vad jag har luskat ut av andra).

 

[Skarpskytten]

Gissar att det kan vara en blandning av för många kockar ...

SKT känns lite som en sån där film där manuset skrivits om x antal gånger av y antal personer - det fanns kanske en vision men den har tappats bort under vägen och det fullt med hål, luckor, halvmesyrer och tankevurpor.

 

[Lemur]

När jag körde Barrowmaze var det däremot en halvtimme prepp inför varje möte också.

Lite OT nu kanske. Men när jag kört barrowmaze har jag preppat 0 minuter. Det är lika stor överraskning för mig som för spelarna vad som gömmer sig bakom nästa hörn.

 

[Skarpskytten]

Lite OT nu kanske. Men när jag kört barrowmaze har jag preppat 0 minuter. Det är lika stor överraskning för mig som för spelarna vad som gömmer sig bakom nästa hörn.

Alltså, jag har dåligt minne och kontrollbehov. Det jag gjorde var att slumpa fram henchmen och läsa på de tio rum som det var troligast att spelarna skulle hamna i. Plugga någon regel också ibland. Så, jo, noll minuter hade säkert gått det med. Äventyret är ju ugnsfärdigt, det är inte där jag ser några brister.