Nekromanti Hur spelar ni egentligen???

[afUttermark]

Jag var ju inte med från början utan började spela rollspel runt 84-85.
Och det var med drakar och demoner expert som kom att kullkasta allt. Fast från början fattade jag inte vissa regler bland annat trodde jag tjuvens (9+ i smi) betydde att min tjuv fick 26 i smidighet.
Jag har spelat med typ samma spelgrupp sen gymnasiet. Men massa olika spel.
Egna hittepå kampanjspel i warhammer, drakar och demoner, western, gondica, mutant ua, hör väl till det jag gillar mest.

För mig är alltid systemet sekundärt. Jag anser att storyn är det viktigaste. När en i min spelgrupp flummade loss på indiescenen och ville grotta ner sig i flaggor, bomber och regelstyrda känslor(ja, jag har nog inte fattat indiescenen helt), lät jag han hållas.
Och nu är vi tillbaka i gamla gängor.

Jag spelar också ofta samma karaktär, den impulsive ledaren, brukar ta mycket på ledarskapsfärdigheter och karisma. Jag har också en tendens att byta karaktär flera gånger för jag vill alltid vara coolast.

Jag ogillar köpeäventyr där inte spelarna är major players.

 

[DeBracy]

Ofta med lite trött rollgestaltning. Ibland med mycket snask.

Rullar tärningar med höger hand, har med mig egna pennor. Blir lite sur om nån snor mitt sudd hela tiden.

 

[afUttermark]

Egna pennor har jag aldrig med mig inte ens om jag spelleder. + 3 erfpoäng till dig.

 

[Lupus Maximus]

Nu blev det inte ett enda spelpass i fjol, och det lär inte bli något förrän lägenheten är iordningställd igen efter vattenskada. Så just nu känns det som om svaret egentligen skall vara "inte alls."

Men...

Den typ av rollspelande/spelledande jag kör, då jag inte gör en tillfällig utflykt till annan spelstil, är väl närmst "virtuell värld över verbal presentation". Spelledarpersoner och agendor är utlagda för att ge konflikter och "äventyrskrokar", men äventyr/berättelser är vad som uppstår organiskt. Regelmekanik är ett stöd för spelledaren, men kan tolkas och omtolkas fritt efter behov. Det är spelledaren som hanterar spelvärldens fysik, inte regelboken (jag brukar säga att jag approximerar reglerna).

Så sandlådor, fisktankar, öppna världar är ofta nyckelorden. Sedan kan det handla om en grupp personer i medelåldern som försöker klara av amorteringen på sitt rymdskepp, superhjältar med alternativ moral i fantasy-setting, folk som försöker förbättra sitt liv under statens skugga, eller något helt annat.

Jag gillar att rollspela vardagliga situationer (även om det kanske är en väldigt annorlunda vardag än mitt). Men det har jag nästan aldrig fått vara med om. Senaste gruppen jag var spelare i, så var tyvärr varken karaktärsinlevelse eller karaktärsutlevnad något som stod högt i kurs.

 

[.113]

Jag blev först besviken på antalet svar i denna post men sen såg jag att den är ca 30min gammal så jag kan överse det låga antalet.

Jag kan stundvis vara rätt bra på prata och gillar när det händer saker så därför blir jag ofta i våra grupper den impulsiv ledaren, det är väl något jag gillar också men framför allt gillar jag att köra sneakiga tjuvar, lönnmördare osv. Har svårt att köra okarismatiska karaktärer, då får jag lite hjärnkramp.

Gillar att komma på coola häftiga builds men gillar inte alltid att köra dem, tjuv är ju alltid kul liksom.

Jag har tappat suget på godis men gillar bubbelvatten, så det blir rikligt med sånt, lite tråkigt kanske.

Slår med höger hand för det mesta och gillar att gambla, vilket ofta funkar, tills det inte gör det och jag exploderar.

 

[luddwig]

Jag spelleder och spelar traditionella rollspel med influenser från OSR, samt en liten del mer renodlad OSR. Öppna äventyr som inte är alltför episka, samt regellätta men inte minimalistiska system ligger mig varmt om hjärtat. Sedan har jag en känsla av att jag pratar för mycket när jag spelleder, och för lite när jag är spelare, men måhända kan man se det som att det jämnar ut sig.

 

[afUttermark]

Om du har en svart och en röd t10. Vilken är tiotals tärningen?
I min värld är alltid röd tiotal...

 

[Mogger]

Med bärs och överambitiösa handouts och kartor. Och utan pennor.

Helst med lite nerv. Älskar när min gubbes krokar fixar twister i storyn och valen inte blir självklara.

 

[Rangertheman]

Vi har flyttat från köket till vardagsrummet när det gäller Symbaroum Det är i och för sig svar på den icke ställda frågan: Var spelar ni?

För oss är storyn också det viktiga och ambitionen är att gestalta karaktären mer än vad det blir i verkligheten. Men vi har kul och det är det primära! Min sambo och jag håller med pennor och sudd till de som saknar. De flesta har egna tärningar eller lånar av en av de andra spelarna. Sambon är krönikör och antecknar så att pennan glöder. Kladdkaka till fika, alltid kladdkaka men oftast bara vatten eller möjligen påtårskaffe vid själva spelbordet.

 

[Rymdhamster]

Jag ser det som ett personligt misslyckande om jag inte har med mig egen penna, papper, tärningar och rollformulär.

Jag blir väldigt irriterad på folk som ska hålla på att låna mina grejer hela tiden (mest för att de sällan lämnar tillbaka dem omedelbart utan sitter och leker med dem när jag själv behöver dem), och har därför ofta med mig i alla fall nått låneexemplar av varje sak.

Jag har en rätt avslappnad attityd när det kommer till spelandet. Tycker det alltid borde finnas lite plats för lite skämtande och _lite_ skitsnack.

Jag orkar inte plugga regler längre, så jag vill ha lagom enkla rollspel som man kan läsa in sig på under en kväll ungefär (gärna inklusive att göra en testkaraktär). Men jag vill ha ett system där i grunden som är hyfsat heltäckande. Det är kul att slå tärningar!

Men framför allt gillar jag lite vanligt lågleveläventyrande, där man bara drar runt och tittar på coola grejer och hittar lite skatter. När saker börjar bli episkt, och man liksom börjar bli indragen i en plot så tycker jag att det börjar bli lite tråkigt.

 

[afUttermark]

Dessvärre har regler alltid varit min akilleshäl, jag orkar inte bry mig.
Världsbeskrivningar, platser, slp, intriger, utrustningslistor, specifika vapentabeller, handouts och kartor, min kopp te.
Gärna superdetaljerat, typ vilka färger det är på halsduken som skurken bär. Vad äter dvärgar till frukost?

Ena gruppen jag är med i spelar på ett kontor.
Andra gruppen har en gillestuga att spela i.

 

[Henke]

Spelleder i 90% av fallen vår spelgrupp som är lite tråkigt konservativ i sin grunduppfattning. Om jag inte hade introducerat Fiasco, Fria Ligans MYZ-motor, Cthulhu Dark, Oktoberlandets FATE Core eller Svavelvinter så hade man rätt säkert hängt kvar i BRP (eller Rolemaster som tydligen är ett mycket bättre system). Oftast möts varje nytt spel och regelsystem med misstro och jag behöver ofta lägga tid för att sälja in system som man till sist inser faktiskt är genomtänkta och höjer spelglädjen.

Jag har försökt fiska med gruppen vad man tycker är roligt/tråkigt och oftast kan man inte motivera mer än att "det är kul att träffas och spela". Någon tyckte det var "tråkigt" med MMS/Upsalasviten, men kunde inte förklara vad utan menade att jag pratat så gott om den så han blev besviken (och då hade vi bara kommit halvvägs). Någon gillar att spela lite gonzo och t.ex. ge sina karaktärer namn som inte passar in.

Stämningsmusik som jag valt ut specifikt för spelpasset brukar man gärna vilja byta ut till någon elektronisk 80-tals pop (så det kan kanske bli bra om vi skulle spela Ur Vareselklotet).

Flera gånger har spelare uttryckt sitt missnöje med de situationer deras RP hamnat i (blivit förnedrad på Tricilves arena, blivit av med sin magiska pryl, förlorat sitt strålvapen i fyllan och villan) att de säger att RP:n dränker sig, skär halsen av sig, hänger sig osv. Det har då hänt att jag fått bryta spelet och förklara meta kring det som inträffat för att vi skall kunna fortsätta spela. I dessa situationer har det hänt att någon spelare har deklarerat att han som spelare kände sig "kränkt".

Ofta föreslår någon en datum för spel, som han själv inte kan i slutändan. I övrigt har oftast ingen tid att spela alls, utan det blir mest snack om vilka spel man skulle vilja spela men som aldrig blir av. När det väl blir speltillfälle så släpar några med sig tonvis med spel som man bara plockar fram och visar upp.

Vi poddade ett tag (efter lång och hård övertalning), men där fick jag lägga halvdagar på att redigera bort allt kaffekoppsklirrande, prasslande och mumsande för att det skulle bli presentabelt.

I övrigt är vi väl som vilken rollspelsgrupp som helst... ...och ja, jag överdriver... iaf en aning...

 

[Oldtimer]

Om du har en svart och en röd t10. Vilken är tiotals tärningen?
I min värld är alltid röd tiotal...

Självklart. Hur skulle det kunna vara annorlunda?
Fast skall jag slå 1t%, plockar jag fram min röda och svarta t(2x10), dvs t20 numrerade 0-9 två gånger. De har ju varit med mig i snart fyrtiofem år nu.

 

[Khan]

Självklart. Hur skulle det kunna vara annorlunda?
Fast skall jag slå 1t%, plockar jag fram min röda och svarta t(2x10), dvs t20 numrerade 0-9 två gånger. De har ju varit med mig i snart fyrtiofem år nu.

Dina tärningar är tolv år äldre än mig. Kudos.

 

[Feuflux]

... I övrigt är vi väl som vilken rollspelsgrupp som helst... ...och ja, jag överdriver... iaf en aning...

Att du inte gett upp.

Jag spelar bara över internet i nuläget.
Med "norrlandsgruppen" för att de övriga bor i norrland (och jag i linköping) och med "småbarnspappagruppen" för att alla är småbarnspappor och inte kommer loss hemifrån så lätt (men alla bor i linköping (eller en bit utanför i ett fall)).

 

[Henke]

Att du inte gett upp.

Jag spelar bara över internet i nuläget.
Med "norrlandsgruppen" för att de övriga bor i norrland (och jag i linköping) och med "småbarnspappagruppen" för att alla är småbarnspappor och inte kommer loss hemifrån så lätt (men alla bor i linköping (eller en bit utanför i ett fall)).

I nuläget har jag nästan gjort det och läser mest rollspel. Som grädde på moset är jag ljudkänslig vilket rimmar illa med att vissa i gruppen är högljudda så det ringer i öronen dagen/veckan efter... mitt rollspelsliv börjar likna en tragedi i tre akter ????

 

[Björn den gode]

I den gruppen jag spelar oftast så sitter vi 3-6 personer runt ett köksbord. Om det är kampanj så är det ofta något modernt indiespel (powered by the apocalypse) men kan också vara något outgivet franskt diskbänksdrama ,eller outgivet svenskt religions och knark sci-fi. När det inte är kampanj så börjar vi med att pitcha olika spel och väljer sedan ett som vi spelar den kvällen, det är då företrädesvis samberättande spel som inte kräver att någon förberett sig innan. Vi träffas 18.00 och folk är förvånansvärt bra både på att dyka upp och hålla tider, vi brukar sen spela mellan ungefär 18.30 - 22.00 men ibland till senare. Det finns alltid te av någon form, ofta kinesiskt, på bordet, och ofta också något snacks som oliver, ost eller kakor.

Vi är alla intresserade av berättelsen, dramat. Vissa av oss är mer intresserade av inlevelse i roller och andra i storyn eller världen. Vi försöker att i varje fall första gången vi spelar ett spel spela det som det är skrivet och som vi tror att det är tänkt att spelas, och använder då så mycket eller lite regler som spelet är skrivet för.

Sen är det en glidande skala mot lajv där jag lajvar en hel del och vissa kammarlajv lika gärna kan kallas friformsscenarion, detta spelande sker oftast på konvent eller liknande.

 

[entomophobiac]

Spelar numera i min gäststuga, där spelen bor. Rätt behändigt med ett separat krypin för att yngel inte ska väckas av mina hånskratt när rollpersonerna dör.

Jag älskar att experimentera, och i 99% av fallen blir det som spelledare. Ibland med helt egna rollspel, förra året med Coriolis, just nu med Lamentations of the Flame Princess i vår fina improviserade "weird fantasy" 1600-talsvärld som går under namnet "Pest-Brest" och utspelar sig i Frankrike. Det blir lite snack, mycket planerande och kartor, men mest fokus på överlevnad mot oddsen. Som en zombieapokalyps utan zombies.

Det är första gången på länge som jag har lyckats spela (hyfsat) regelbundet i ett helt år och det känns sjukt fint att komma tillbaka till sin favorithobby. Den verkar (mestadels) ha lämnats i goda händer.

 

[Jocke]

Tärningar som landar på golvet slås om.
Spelar försöker vi göra den dag i veckan flest kan vara med. Oftast Torsdag. Till spel dricks det kaffe och äts fikabröd.

Just nu spelar vi någon slags fantasy med egna regler och två rollisar var. Jag spelar en aningen överårig riddare som kan landsförvisa folk om han får tag på tre vittnen och en ”spansk” legoknekt som är vass på att skjuta med sitt armborst.

 

[ÅkeZorkh]

Med mina bästa vänner och medkreatörer ute i förorten. I nördrummet eller i soffan i vardagsrummet. För det mesta tolvtimmarspass (från 14-02 typ) en gång i månaden. Dom äter en massa snacks, jag käkar frukt och dricker kopiösa mängder te och några öl. Kedjesnusar Siberia (inte jag men dom andra) och spelar sedan tre år tillbaka enbart Zanguina, som delvis växt fram under dessa sittningar.

Gillar de flesta element i rollspel; driven story, karaktärsgestaltning, simuleringsbenägna regler, det sociala. Tärningar har vi (vi är f ö sex stycken) en uppsättning var. Spelledaren eller snarare värden brukar se till att alla har pennor och what not. Ofta spelar vi dysfunktionella sällskap som hamnar i rejält med dumheter fast i ett ambitiöst sammanhang. Ibland episkt, ibland vardagligt. Ofta jävligt öppet.