Jag skulle aldrig kunna tänka mig att använda mig av fysiska figurer för att visa var någonstans alla personer befinner sig.... och jag skulle
absolut inte spela rollspelsstrider som har sina regler bundna till att man måste använda miniatyrer/bluppar..
Undantag: Om det inte är ett väldigt
speligt system.. Typ spel där man ska opt:a gubben så mycket som möjligt och opt:a i alla möjliga situationer.. Spel som gör att spelarna vill göra lönnmördarattacker med tvåhandssvärdsbeväpnade barbarbärsärk.. Dock ska det ha någon sorts världlig logisk förklaring till varför det är så, annars skulle jag inte vilja spel(led)a spelet..
Varför gillar jag inte miniatyrer? Jo, för att de stjäl fokus från striden.. Det blir mer pillande med figurerna än framföra en strid.. Jag spelade DoD -91 med några som verkligen nyttjade alla (tilläggs)regler.. Det blev helt absurda situationer.. "Jag hugger och hoppar sedan en ruta bakåt, för han har bara 1 i längd, så då kan han inte hugga mig".. Det blev ett sådant metaspelande att jag tappade all lust och inlevelseförmåga..
En annan anledning är den rejält, fuskiga överblicken som spelarna får över stridszonen.. De har ögon i nacken och kan aldrig bli överraskade.. Kunna skjuta på skyttar medan de är involverade i närstrid.. Jag har svårt att tro att någon som har en galning som vill ta kål på en har den överblick som figurer ger..
Jag har rätt länge använt kartor för att visualisera striderna men sedan Feng Shui har kommit in i mitt liv så har jag i viss mån slutat upp med det.. Det skulle i så fall vara om det är en väldigt speciell miljö som spelarna rör sig i och som medför vissa hinder, för att jag ska rita en (översikts)karta..
Men nu ska jag svara på din fråga.. Eller snarare din rubrik "Hur spelar ni era strider?", för mitt svar är; Jag spelar efter spelsystemet.. Det är därför jag har undantaget ovan för speliga system.. Enda gången jag ändrar reglerna är om spelsystemet är såpass segt att det blir mer tärningsplöjning än svärdsplöjning.. Jag vill ha action, inte ständiga kontrollslag liknandes brädspel..
Så om det är ett tennismatchstridssystem så blir det tennismatchbeskrivningar, typ "Jag hugger - Han parerar bort det.. *kschli-ing!*".. Spelleder jag Feng Shui så skiter jag i att rita upp kartor.. Jag presenterar omgivning lite luddigt - helst så har jag introducerat den tidigare, innan striden - och sedan får
spelarna hitta på hur de bashar på sina motståndare.. Vill de att det ska finnas en motorcykel på området så kan de hitta på att de svingar sig upp på motorcykeln och kör på en av motståndarna..
Mina egna system har tagit väldigt mycket influenser från Feng Shui.. I (mina husregler till) DoD så får spelaren beskriva hur denne oskadliggör sin motståndare, om resultatet på tärningen visar tillräckligt högt, oavsett vad det är för typ av motståndare.. Hur högt tärningen ska visa skiljer sig och beror på vad motståndarens har för försvarsvärde..
/
Han som en gång beskrev hur han ville hur ett
stridssystem skulle se ut