Hur stor var Tolkien i Sverige före filmerna?

[Mekanurg]

Bilbo gick som sommarlovsföljetong om förmiddagarna 1970 och 1971 (IIRC) och på den tiden var detta stort för mellanstadiebarn. (De körde även Elidor av James Garner en sommar.) Så den Tolkienboken var hyfsat välkänd bland unga mugglare. LotR var mer för oss "glasögonormar" (dåtida beteckning på nördar) och jag läste den i åttonde klass, dvs 1972. Där blev Midgård mitt andra hem.

 

[Ymir]

Man kan ju konstatera att Tolkien var stor på metal-scenen åtminstone. Varg Vikernes grundade Burzum 1991, Blind Guardians "Nightfall in Middle Earth" släpptes 1998, och från brevsidorna i Conan - Barbaren-nummer jag köpt på antikvariat (årgång cirka 1984-1992), minns jag att folk snackar om källarband med diverse Tolkien-toponymer som namn (Esgaroth tror jag ett hette?)

Vi har också den här sköna intervjun med Christopher Lee från 1993, där han äger programledaren med sin extrema insatthet i isländska sagor, Tolkien etc. Jag vet att det inte riktigt hör till ämnet "Tolkien i Sverige före filmerna", men Lee verkar här ge uttryck för ståndpunkten att Tolkien är väldigt välkänd.

 

[Mekanurg]

Väl värt notera: när Tolkien gick bort 1973 fick han en dödsruna med porträtt i Göteborgs-Posten, iofs en välkänt anglofil morgontidning. Jag minns väl att jag läste den och diskuterade händelsen med mina medglasögonormar Åke och Gunnar i skolan.

 

[zonk]

Min personliga bild är att fram till min generation (född 1977) var Tolkien och LotR välkänd bland hyfsat litteraturintresserade - lite som att slänga sig med någon erkänd SF-författare som Bradbury - men att kanske färre hade läst. Då pratar vi väl om någon slags spann av medelklass. Min far läste dem på 60-talet.

I min skola i Malmö var likaså Hobbiten något många läste och fler kände till (i likhet med Narnia, Julen Verne etc.). Mina föräldrar läste den högt för mig första gången.

Sen är stegen ganska långa mellan nivåerna att ta karaktärsreferenser till att kunna koppla en författares namn till titeln till att vara bekant med ett verk. Som jämförelse är kan jag sätta författaren på många verk och ha en bild av dess tema utan att ha läst dem eller kunna något om huvudpersonerna.

Är samtida-ish och Sagan om Ringen var något alla i bekantskapskretsen läste och var bekanta med. Väldigt välbekanta grejer och en referensram för fantasy, men även läst av folk som mestadels läste icke-fantasy.

 

[EvilSpook]

Håller med om nästan allt ovanstående.

Som jag minns det var standardfantasyn i slutet på 70- och början på 80-talet Bröderna Lejonhjärta, Mio min Mio och sen Ronja Rövardotter. Dessa var välkända bland nästan alla.

I medelklassen och bland litteraturintresserade (och hippie-familjerna) var nästa nivå framförallt Tolkien och C.S Lewis som var de mest kända och som i bland dök upp i annan massmedia. Andra fantasy-författare som Ursula K LeGuin eller Howard var endast kända bland riktiga nördar.

Rollspelsvågen i mitten av 80-talet ändrade det. Bland oss rollspelande medelklasskillar var Tolkien och till viss del Howards/Moorcooks verk plötsligt lika eller mer lästa/kända än Astrids böcker. Jag minns att vårt skolbibliotek hade 7 uppsättningar av Sagan om Ringen som var konstant utlånade under två års tid. Men resten av befolkningen var nog fortfarande inte varken intresserade eller medvetna om det.

Först när böckerna släpptes som filmer och dessa blev allt mer tillgängliga, tillsammans med förekomsten i annan media (datorspel/serier/TV-program/internet) från slutet på 90-talet så skedde nog den egentliga breddningen till allmänheten.

Mina 2:-.
//EvilSpook

Edit: Tolkiens icke-filmade verk upplever jag fortfarande som väldigt obskyra bland allmänheten.

 

[Mekanurg]

På 1960-talet var nog Narnia-böckerna svenska skolbarns första kontakt med fantasy. Jag minns att jag var särskilt förtjust i "Prins Caspian och skeppet Gryningen".

 

[avatarex]

Jag uppfattar det som att Tolkien var en ganska välläst författare innan filmerna (baserat på anekdoter från min uppväxt och familj). Bokomslagen nedan fanns i vår bokhylla och även i många av mina föräldrars vänners diton. Det var nog väldigt många fler som läst Härskarringen innan filmerna kom jämfört med hur många som läst Sagan om is och eld innan Game of Thrones-TV-serien kom.

Sen kan det vara värt att tänka på att en välläst trilogi inte är samma sak som att väldigt många kan redogöra för handlingen i böckerna, eller får ett speciellt intresse för att sätta sig in mer om världen bakom. Jan Guillous Arn-trilogi (Vägen till Jerusalem, Tempelriddaren, Riket vid vägens slut) kom 1998–2000, precis innan Sagan om Ringen-filmerna och var vad jag minns oerhört vällästa (och fanns även de i många bokhyllor som jag såg). Dock tror jag det är väldigt få som kan referera till olika händelser i böckerna. Dvs, jag gissar att för många som läste Tolkien innan filmerna så var det ungefär lika storartat som för dem som läste Arn-trilogin. Tre lagom spännande böcker, sen var det dags att läsa något annat.

 

[Bifur]

Sen kan det vara värt att tänka på att en välläst trilogi inte är samma sak som att väldigt många kan redogöra för handlingen i böckerna, eller får ett speciellt intresse för att sätta sig in mer om världen bakom.

Detta fenomen var vad jag for efter också. För övrigt röstades LotR fram som Storbritanniens bästa bok 1997 (alltså före filmerna) i en omröstning. Oklar representativitet men säger något om genomslaget i hemlandet (och kanske därmed i Sverige - sen kanske visserligen fantasy varit större i UK generellt under 1900-talet).

 

[Conan]

Min bild var att nästan alla svenska läsande medelklasskids (samt deras föräldrar) var bekanta med Tolkien innan filmerna.

Men icke-läsande mugglare (vilket fantastiskt ord, googla det precis!) förstod nog inte en referens till Gandalf innan filmerna.

 

[krank]

Oerhört anekdotiskt:

Mina arbetarklassföräldrar läste, men inte så mycket fantastik. Farsan gillade lite skräck, typ Koontz och King och så. Men det fanns vad jag minns ingen fantasy i hyllorna hemma innan det började köpas sådana böcker till mig. Jag har för mig att morsan köpte första Sagan om Ringen-boken till mig mest för att den var tjock och hon tänkte att den skulle hålla mig upptagen ett tag. Jag tror inte hon hade jättemycket koll på Tolkien själv. Min familj och släkt överlag föredrar rent generellt när det är "verklit", jag har minst en moster som överhuvudtaget inte kan ta till sig fantastik.

Så när jag läste Tolkien nån gång i mellanstadiet så fanns det verkligen ingen att prata med om dem. Inga vuxna, och verkligen inga jämnåriga. De var för upptagna med… i dunno. innebandy och grejer.

Som jag upplevde det, iaf. Det är möjligt att jag omgavs av tolkienfantaster utan att veta om det. Men upplevelsen var av att vara ganska ensam i mitt fantasyläsande.

 

[Skarpskytten]

Jag har kollat lite på LIBRIS.

Den första utgåvan av Sagan om ringen (som det hette då) kom 1959. Upplaga okänd, men den tycks inte ha nytryckts något så jag killgissar att boken blev rätt svår att få tag på ganska snart.

Sedan gav Geber ut en pocketupplaga. Dess utgivningshistoria ser ut så här:

1. 1.-4. tr. 1967-1970
2. 5.-9. tr. 1971
3. 10 tr 1972

Sedan kom nya tryckningar 1976, 77, 78, 80, 81. Nya upplagor/tryckningar följde under 80-talet etc.

Vi vet inte hur stora upplagorna var, men boken var rimligen kontinuerligt tillgänglig i bokhandeln från 1967. Den trycktes om i snitt en gång per år 67 till 70, vilket tyder på att det fanns en marknad för den, om möjligen rätt liten. Sedan trycktes den om fem gånger under 1971, vilket tyder på att det var det året den slog igenom. Under alla omständigheter gissar jag att boken började sälja stadig från 1967 och att den slog rejält 1971.

 

[Gustav Lorentz]

I mitt lokala bibliotek på 70-talet fanns 4 eller 5 hyllrader för SF och fantasy. Där fanns inte några av Tolkiens böcker. Det är jag säker på eftersom jag läste mig igenom samtliga böcker minst tre gånger, från A till Ö (och vissa av dem fler gånger än så!). Själv fick jag pocketutgåvan i tre band i konfirmationspresent 1978, och var då först i bekantskapskretsen med att läsa dem. Senare, på 80-talet, när jag hittade in i rollspelens värld och genom detta fick delvis en helt ny bekantskapskrets, så var Tolkien välbekant. Min slutsats är att han var mycket känd inom en snäv krets av nördar, men inget allmänt känt namn. Inte innan filmerna.

PS Min mamma gick en kvällskurs i engelska i mitten av 70-talet, och då fick de läsa en som hon tyckte konstig bok med en massa tomtar och troll (eller hur hon nu formulerade det; men det gick ut ungefär på detta). Det var Bilbo... Hennes beskrivning lockade mig inte till läsning ;-)

 

[Mekanurg]

Sveriges television gjorde den här uppsättningen 1971.

Sagan om Ringen – Avsnitt 1

En berättelse ur Tolkiens 'Sagan om Ringen' presenterad för barn med originalmusik av Bo Hansson och teckningar av Peter Lindblom.

www.svtplay.se

 

[Skarpskytten]

Som ett led i mitt eviga korståg mot killgissande och ankedotisk bevisföring sökte jag på "Tolkien" på KBs databas över digitaliserade svenska dagstidningar. Sökningen ger alltså en bild av i vilket mån svenska morgon- och dagstidningar har talat om Tolkien. Det blev så här:



Som synes gjorde den första utgivningen år 1959-1961 inget större avtryck. Det började röra sig på efter Gebers nyutgåva 1967 dock. Filmerna from 2001 och den svenska nyöversättningen from 2004 ledde till ett intresse som bara varit lika stort det udda året 1995 och några år i början av 70-talet. Sedan hände uppenbarligen något 2013, som här framstår som Tolkiens stora genomslagsår. (Det var ännu större intresse 2020, men jag strök det året då det gjorde det svårt att se höjden på staplarna före 2013).

 

[Dr_Dängrot]

Som ett led i mitt eviga korståg mot killgissande och ankedotisk bevisföring sökte jag på "Tolkien" på DNs databas över digitaliserade svenska dagstidningar. Sökningen ger alltså en bild av i vilket mån svenska morgon- och dagstidningar har talat om Tolkien. Det blev så här:

View attachment 6738

Som synes gjorde den första utgivningen år 1959-1961 inget större avtryck. Det började röra sig på efter Gebers nyutgåva 1967 dock. Filmerna from 2001 och den svenska nyöversättningen from 2004 ledde till ett intresse som bara varit lika stort det udda åren 1996 och några år i början av 70-talet. Sedan hände uppenbarligen något 2013, som här framstår som Tolkiens stora genomslagsår. (Det var ännu större intresse 2020, men jag strök det året då det gjorde det svårt att se höjden på staplarna före 2013).

Men vad bevisar det att någon kulturskribent talat om Tolkien på nån tidning , det speglar ju inte Tolkiens popularitet ute i stugorna runt om i landet .

 

[Skarpskytten]

Men vad bevisar det att någon kulturskribent talat om Tolkien på nån tidning , det speglar ju inte Tolkiens popularitet ute i stugorna runt om i landet .

Nej, men det säger något om Tolkiens plats bland parnassen. Och tidningarna försöker ju i alla fall delvis skriva texter som folk faktiskt vill läsa, så det säger ju om inget annat hur Sveriges kulturredaktörer har sett på Tolkiens förmåga att kränga tidningar.

 

[Dilandau]

Som ett led i mitt eviga korståg mot killgissande och ankedotisk bevisföring sökte jag på "Tolkien" på DNs databas över digitaliserade svenska dagstidningar. Sökningen ger alltså en bild av i vilket mån svenska morgon- och dagstidningar har talat om Tolkien. Det blev så här:

View attachment 6738

Som synes gjorde den första utgivningen år 1959-1961 inget större avtryck. Det började röra sig på efter Gebers nyutgåva 1967 dock. Filmerna from 2001 och den svenska nyöversättningen from 2004 ledde till ett intresse som bara varit lika stort det udda åren 1996 och några år i början av 70-talet. Sedan hände uppenbarligen något 2013, som här framstår som Tolkiens stora genomslagsår. (Det var ännu större intresse 2020, men jag strök det året då det gjorde det svårt att se höjden på staplarna före 2013).

Staplarna styrker ju också att någon form av (mindre) genomslag kom 1971. Då troligen SVT-grejen @Mekanurg nämnde.

2013… det måste väl vara relaterat till Bilbo-filmerna va? Skrevs ju en del om alla turer kring dem.

 

[Jocke]

Kan det vara så att SRs radioteater kom 1995?
Edit: JA!

Sagan om Ringen (radioteater, 1995) – Wikipedia

sv.wikipedia.org

 

[Dr_Dängrot]

Nej, men det säger något om Tolkiens plats bland parnassen. Och tidningarna försöker ju i alla fall delvis skriva texter som folk faktiskt vill läsa, så det säger ju om inget annat hur Sveriges kulturredaktörer har sett på Tolkiens förmåga att kränga tidningar.

Det påvisar endast vilken relevans Tolkien haft för Dn's kulturskribenter genom åren , det speglar på inget sätt Tolkiens relevans utanför deras akademiska kultursfärsbubbla.

Om jag jobbar på dängrots dagblad och i egenskap av kulturskribent/kritiker skriver 50:000 artiklar om Tarantino under en 40 års period så speglar ju det inte på något sätt tarantinos popularitet bland gemene man . Det återspeglar möjligen att jag har en besatthet av tarantino .

 

[Hellzon]

Som ett led i mitt eviga korståg mot killgissande och ankedotisk bevisföring sökte jag på "Tolkien" på KBs databas över digitaliserade svenska dagstidningar. Sökningen ger alltså en bild av i vilket mån svenska morgon- och dagstidningar har talat om Tolkien. Det blev så här:

View attachment 6738

Som synes gjorde den första utgivningen år 1959-1961 inget större avtryck. Det började röra sig på efter Gebers nyutgåva 1967 dock. Filmerna from 2001 och den svenska nyöversättningen from 2004 ledde till ett intresse som bara varit lika stort det udda åren 1995 och några år i början av 70-talet. Sedan hände uppenbarligen något 2013, som här framstår som Tolkiens stora genomslagsår. (Det var ännu större intresse 2020, men jag strök det året då det gjorde det svårt att se höjden på staplarna före 2013).

Anar man en yttepytteliten ökning -78 när Bakshis tecknade LOTR kom?

Snygg research hursomhelst. Skönt att nån tar på sig att leta fram lite källor.

2013… det måste väl vara relaterat till Bilbo-filmerna va? Skrevs ju en del om alla turer kring dem.

Och nu är det ju en TV-serie på gång, vilket kanske förklarar 2020-peaken som Skarpskytten nämner.