Nekromanti hur stort var era första rollspels projekt.
- Thread starter han göte
- Start date
Dimfrost
Special Circumstances
Jag har massor av gamla rollspelsprojekt i små anteckningsböcker hemma hos mina föräldrar. Som tur är fanns det ingen internetcommunity på den tiden så världen slapp se mina alster. 
Inget av dem blev klart, trots att jag väl siktade på motsvarande 10 A4 eller något; de flesta var DoD-kloner (men faktiskt förenklade och inte mer komplicerade) och jag kom väl ungefär till färdighetsbeskrivningarna för det mesta.
/Dimfrost
Inget av dem blev klart, trots att jag väl siktade på motsvarande 10 A4 eller något; de flesta var DoD-kloner (men faktiskt förenklade och inte mer komplicerade) och jag kom väl ungefär till färdighetsbeskrivningarna för det mesta. /Dimfrost
Simon
Swashbuckler
Hehe! Ja, de allra första är kul att tänka på.
De första skrev jag i slutet av åttiotalet, när det enda spelsystem jag hade stött på var det som användes i DoD och Mutant, så det var kloner av de systemen jag använde, och spelens koncept var till exempel Transformers, Häxor&Trollkarlar och Isfolket(!).
Det första stora projektet påbörjades väl '94 eller nåt, och hade då arbetsnamnet Star Tales. Det var ett slags New Space Opera -- alltså fantastiska, storslagna berättelser i ett universum med karaktär av Hard SF. Star Tales spelades några gånger med en modifierad klon på Shadowruns system innan det bytte form och språk från engelska till svenska typ '95.
Horisont var namnet på Star Tales andra inkarnation. Horisont var ruggigt ambitiöst, och jag tror att det finns omkring två-trehundra sidor färdig text som skulle kunna användas i en färdig version, och massor av konceptskisser, noveller och fiktiva dokument. Jag hade en produktionsgrupp på upp till sex personer som hjälpte till med olika delar av spelet och världen (bland annat en lingvist som skissade på språk till kärnkulturerna i spelet!).
Horisont lades officiellt ned för snart två år sen, när jag upptäckte att Skymningshem: Andra imperiet höll på att skrivas. Det var så likt i både stil och världskoncept, och såg verkligen ut att komma att tryckas, så jag tog egenmäktigt beslutet att avsluta Horisont och flytta över energin och kreativiteten dit istället. Eftersom jag då hade varit ensam om att driva Horisont i ett par år så fanns det ingen som kunde säga emot mig!
En del grejer i Shi2 har i en anna form funnits i Horisont, så på ett sätt kan man säga att Horisont inte alls har dött, utan bara än en gång genomgått en metamorfos, och nu lever vidare i Skymningshem: Andra imperiet!
En vacker historia om ett rollspel som gått i födslovåndor i många många år och som äntligen skådat dagens ljus, om än i en oväntat manga-influerad skepnad, tycker jag i mitt stilla sinne
De första skrev jag i slutet av åttiotalet, när det enda spelsystem jag hade stött på var det som användes i DoD och Mutant, så det var kloner av de systemen jag använde, och spelens koncept var till exempel Transformers, Häxor&Trollkarlar och Isfolket(!).
Det första stora projektet påbörjades väl '94 eller nåt, och hade då arbetsnamnet Star Tales. Det var ett slags New Space Opera -- alltså fantastiska, storslagna berättelser i ett universum med karaktär av Hard SF. Star Tales spelades några gånger med en modifierad klon på Shadowruns system innan det bytte form och språk från engelska till svenska typ '95.
Horisont var namnet på Star Tales andra inkarnation. Horisont var ruggigt ambitiöst, och jag tror att det finns omkring två-trehundra sidor färdig text som skulle kunna användas i en färdig version, och massor av konceptskisser, noveller och fiktiva dokument. Jag hade en produktionsgrupp på upp till sex personer som hjälpte till med olika delar av spelet och världen (bland annat en lingvist som skissade på språk till kärnkulturerna i spelet!).
Horisont lades officiellt ned för snart två år sen, när jag upptäckte att Skymningshem: Andra imperiet höll på att skrivas. Det var så likt i både stil och världskoncept, och såg verkligen ut att komma att tryckas, så jag tog egenmäktigt beslutet att avsluta Horisont och flytta över energin och kreativiteten dit istället. Eftersom jag då hade varit ensam om att driva Horisont i ett par år så fanns det ingen som kunde säga emot mig!
En del grejer i Shi2 har i en anna form funnits i Horisont, så på ett sätt kan man säga att Horisont inte alls har dött, utan bara än en gång genomgått en metamorfos, och nu lever vidare i Skymningshem: Andra imperiet!
En vacker historia om ett rollspel som gått i födslovåndor i många många år och som äntligen skådat dagens ljus, om än i en oväntat manga-influerad skepnad, tycker jag i mitt stilla sinne
Rickard
Urverk speldesign
Mitt första rollspel Dark Soldiers var väl på 40 sidor eller så och då hade jag bara skrivit spelsystemet, bakgrundstabeller och 66 yrkesbeskrivningarna.. När jag skulle ge mig på att skriva ner alla 88 färdighetsförklaringar så tröttnade jag.. Jag höll väl på med det i en månad.. Kanske två.. Jag kommer inte ihåg.. Det var dussinet år sedan..
/Han som numera bara bygger om redan existerande system
/Han som numera bara bygger om redan existerande system
solvebring
Superhero
Har gjort flera smårollspel, inte allt för seriösa. Många har blivit halvfärdiga, de andra tog några veckor. Är väldigt aktiv med min DoDvärld, har spelat med den i tre år, den grova grunden är i princip klar, men varje rollspelskväll kommer nya ideer och detaljer till världen, antar att den alltid kommer att vara ofullkomlig och hela tiden utvecklas. Ett tips, gör aldrig en värld, eller ett rollspel verkligen 110% klart, det är ju omöjligt. Gör den "klar" om man säger, spela fram saker och ting sedan, det är mycket enklare och bättre - tycker jag i alla fall. I min DoD värld har jag spelat fram hur mycket som helst, mycket, mycket, mycket finns inne i min skalle - fungerar bättre där än då papper. Har i princip hela världen i huvudet. Det jag har på papper är magier, vapen, raser, yrken, gudar, världskartan som jag gjort själv, specpersoner, styren i de länder där styret är riktigt relevanta att kunna blicka på, moster och lite annat etc. Är svårt att förklara, vet inte om du kommer att fatta eller om jag ens förklarat svårt, tror detta är bland de svåraste förklaringar jag gjort via text, lättare att öppna käften irl om man säger så...
Har börjat på ett seriöst Sience Fiction rollspel nu, antar att jag kommer vara klar och om ett år eller två, kanske inte ens det. Sådant tar tid, blir som sagt oftast ofullkomligt, finns alltid något kvar som gömmer sig i någon spelkväll...
Mitt första projekt, min DoDvärld håller jag alltså på med än. Det kommer aldrig ta slut, och mitt nya Sience Fiction, vilket knappast är mitt första, kommer ta lååång tid. Beror på, små halvseriösa smårollspel är stora genomseriösa projekt.
Det första av mina projekt hette Skepp&Hoj, ett halvsseriöst piratrollspel som vi faktiskt spelade något halvår, var väl på 10-15 A4 med tabeller, världskarta, yrken och yrkesbeskrivningar. Hela systemet var en total DoD - Drakar och Demoner plankning, total RippOff i princip. Tur att det inte finns kvar idag, då skulle jag skämmas. Vi försökte göra det seriöst för ett halvår sedan, då vi gjorde det seriöst upptäckte vi att det var världens svåraste rollspel att lyckas i, realismen och det seriösa gjorde att man oftast dog eller åkte dit med sin lilla spelgrupp. Tack och lov att det är kastat!...
.
Har börjat på ett seriöst Sience Fiction rollspel nu, antar att jag kommer vara klar och om ett år eller två, kanske inte ens det. Sådant tar tid, blir som sagt oftast ofullkomligt, finns alltid något kvar som gömmer sig i någon spelkväll...
Mitt första projekt, min DoDvärld håller jag alltså på med än. Det kommer aldrig ta slut, och mitt nya Sience Fiction, vilket knappast är mitt första, kommer ta lååång tid. Beror på, små halvseriösa smårollspel är stora genomseriösa projekt.
Det första av mina projekt hette Skepp&Hoj, ett halvsseriöst piratrollspel som vi faktiskt spelade något halvår, var väl på 10-15 A4 med tabeller, världskarta, yrken och yrkesbeskrivningar. Hela systemet var en total DoD - Drakar och Demoner plankning, total RippOff i princip. Tur att det inte finns kvar idag, då skulle jag skämmas. Vi försökte göra det seriöst för ett halvår sedan, då vi gjorde det seriöst upptäckte vi att det var världens svåraste rollspel att lyckas i, realismen och det seriösa gjorde att man oftast dog eller åkte dit med sin lilla spelgrupp. Tack och lov att det är kastat!...
.
Krille
Super Moderator
Det första var ett slags alternativvärldsfantasy kallat Grimoire. Det sög, men jag hade ett femtiotal skumma teckningar gjorda. De sög också, för övrigt.
Det andra var ett science fiction-rollspel kallat Pioneer. Det blev uppemot 200 sidor, och fullt spelbart. Det var också där som grunden till Trollvinter lades.
Och det tredje spelet blev Trollvinter, och det blev faktiskt klart. Det släpptes nån gång vid samma tid som Neotech 1 ungefär och var inte direkt lysande det heller. Men 280 sidor blev det.
Spelet därefter var ett antropomorfiskt superhjältespel kallat Too hard to duck!. Det blev hela 12 sidor, och faktum är att det var definitivt bäst av de fyra.
Det andra var ett science fiction-rollspel kallat Pioneer. Det blev uppemot 200 sidor, och fullt spelbart. Det var också där som grunden till Trollvinter lades.
Och det tredje spelet blev Trollvinter, och det blev faktiskt klart. Det släpptes nån gång vid samma tid som Neotech 1 ungefär och var inte direkt lysande det heller. Men 280 sidor blev det.
Spelet därefter var ett antropomorfiskt superhjältespel kallat Too hard to duck!. Det blev hela 12 sidor, och faktum är att det var definitivt bäst av de fyra.
Simon
Swashbuckler
Finns det någon chans att få sig en titt på det? För det finns väl inte på Rävsvans sida va?
Man Mountainman
Storsvagåret
Mitt första rollspel 
Mitt första rollspelsprojekt värt att nämnas var en fantasyvärld som hette Ögjl. Jag blev inte klar med den, men jag hann skriva åtskilliga hundratals sidor innan jag tröttnade.
Det första större rollspelsrelaterade projekt som jag dels avslutat, dels inte skäms för att ha gjort
, är Revolver, som ligger på 38 sidor.
Mitt första rollspelsprojekt värt att nämnas var en fantasyvärld som hette Ögjl. Jag blev inte klar med den, men jag hann skriva åtskilliga hundratals sidor innan jag tröttnade.
Det första större rollspelsrelaterade projekt som jag dels avslutat, dels inte skäms för att ha gjort
, är Revolver, som ligger på 38 sidor.
Krille
Super Moderator
"Finns det någon chans att få sig en titt på det?"
Tyvärr inte. Pappersascii.
Tyvärr inte. Pappersascii.
I tanken: enormt
I verkligheten: typ 10 sidor. Ett actionrollspel inspirerat av Spirou/James Bond.
Blev aldrig klart.
M.
I verkligheten: typ 10 sidor. Ett actionrollspel inspirerat av Spirou/James Bond.
Blev aldrig klart.
M.
Mitt första rollspel utspelade sig i nutidens (öh... för en handfull år sedan-nutid) Kalifornien och drog inspiration från alla lättsamma tv-serier som t ex Baywatch och dyl. Spelgruppen var tänkt att utgöras av en yrkesutövande grupp av valfritt slag som likt de gamla tv-serierna från början av nittiotalet alltid råkade ut för en massa skit under varje avsnitt/spelmöte som byggdes upp av en huvudplot och en till flera "biploter". Liksom i de arketypiskt lika tv-serieförlagorna utövade huvudpersonerna/rollpersonerna inte sitt yrke så mkt utan löste personliga problem tillsammans. Det var inte bra, ca 60 sidor långt, kasst illustrerat och hemskt opedagogiskt. Detta alster snickrades för mer än ett årtionde sedan...
för jag klarade inte det är de så för er med?
Rollspel är ett jävla tålamodsprövande pusselläggande (vilket jag fått erfara den hårda vägen). Mitt nuvarande projekt ligger på 70 sidor råtext (10p) och jag använder den lilla fritid jag lyckas skrapa ihop till att färdigställa det. Mitt råd till nya spelmakare är framförallt att verkligen brinna för sitt projekt från början och planera upplägget ordentligt. Brinner du inte för ett rollspel du snickrar på är risken stor att det aldrig blir färdigt. Det blir mycket mer jobb än man tror och slutresultatet blir inte alltid vad man tänkt sig. Och just det: speltesta och diskutera dina mekanismer med andra, annars är risken stor att du får "tunnelseende".
för jag klarade inte det är de så för er med?
Rollspel är ett jävla tålamodsprövande pusselläggande (vilket jag fått erfara den hårda vägen). Mitt nuvarande projekt ligger på 70 sidor råtext (10p) och jag använder den lilla fritid jag lyckas skrapa ihop till att färdigställa det. Mitt råd till nya spelmakare är framförallt att verkligen brinna för sitt projekt från början och planera upplägget ordentligt. Brinner du inte för ett rollspel du snickrar på är risken stor att det aldrig blir färdigt. Det blir mycket mer jobb än man tror och slutresultatet blir inte alltid vad man tänkt sig. Och just det: speltesta och diskutera dina mekanismer med andra, annars är risken stor att du får "tunnelseende".
Robert Jonsson
Nothing is True. Everything is Permitted.
Ah... Mitt första rollspel. Inget namn fanns på det, men det var tänkt som ett SF-spel här på jorden. Ett antal år i framtiden då jorden omformats av katastrofer och krig. Massor med radioaktiva zoner och liknande. Det fanns inspiration från (nya) Mutant där, men tanken var att huvudsaken basera spelet till mycket sjö/havsspel (lite grann som i Waterworld, även om den filmen inte släppts då). Jag hade i bakhuvudet tankar på att dra in mycket av Inka- och aztekkulturen också och tanken var att man skulle söka efter gamla reliker från den tiden.
Jag gjorde aldrig klart mitt första rollspel heller, utan precis som Han dog det någon gång då jag skulle sätta mig och skriva ned Färdighetsbeskrivningarna. Det här var på tiden före datorerna och då hade jag väl ett tjugotal A4-sidor skrivna inkluderat en ny världskarta.
Jag gjorde aldrig klart mitt första rollspel heller, utan precis som Han dog det någon gång då jag skulle sätta mig och skriva ned Färdighetsbeskrivningarna. Det här var på tiden före datorerna och då hade jag väl ett tjugotal A4-sidor skrivna inkluderat en ny världskarta.
Jättelitet och ännu sämre
Det första rollspelsprojekt jag kan minnas att jag startade var ett japanfantasyspel. Flera av ungarna i kvarteret var med och skrev (det här var på den tiden när alla spelade rollspel, 80-talet ni vet). Reglerna var som Drakar och demoner fast sämre, och allt vi visste om Japan hade vi läst i Sinkadus. Det blev ungefär 10 rutiga A5-sidor med text, mest yrken och färdigheter. Naturligtvis blev det inte färdigt och ännu mindre spelat.
Sedan försökte jag göra ett science fiction-rollspel där alla raser var snodda från X-Men avsnittet där Phoenix dör för första gången (ni vet det av Claremont och Byrne där X-Man slåss mot Shi'airs supersoldater på månen). Sedan gjorde jag ett western-spel baserat på T4:an. Det gjorde jag till och med en låda till. Så gjorde jag en bunt superhjälterollspel som oftast bara kom så långt som till en lång lista över superhjältar och deras grundegenskaper. Naturligtvis blev inget av de här spelen ens i närheten av klara, men några av dem omfattade ändå ganska många sidor.
Femton år senare lyckades jag äntligen göra klart ett spel.
/tobias
Det första rollspelsprojekt jag kan minnas att jag startade var ett japanfantasyspel. Flera av ungarna i kvarteret var med och skrev (det här var på den tiden när alla spelade rollspel, 80-talet ni vet). Reglerna var som Drakar och demoner fast sämre, och allt vi visste om Japan hade vi läst i Sinkadus. Det blev ungefär 10 rutiga A5-sidor med text, mest yrken och färdigheter. Naturligtvis blev det inte färdigt och ännu mindre spelat.
Sedan försökte jag göra ett science fiction-rollspel där alla raser var snodda från X-Men avsnittet där Phoenix dör för första gången (ni vet det av Claremont och Byrne där X-Man slåss mot Shi'airs supersoldater på månen). Sedan gjorde jag ett western-spel baserat på T4:an. Det gjorde jag till och med en låda till. Så gjorde jag en bunt superhjälterollspel som oftast bara kom så långt som till en lång lista över superhjältar och deras grundegenskaper. Naturligtvis blev inget av de här spelen ens i närheten av klara, men några av dem omfattade ändå ganska många sidor.
Femton år senare lyckades jag äntligen göra klart ett spel.
/tobias
Tännis, thä råålpläjjing gäjm
Det första rollspelet vi gjorde var ett tennisrollspel, som i princip var som ett brädspel. Det var väl typ fem handskrivnina A4-sidor varav en sida var en upprutad tennisplan. Tror vi prövade spela det en gång eller något. Det blev en himla massa tärningsslag per match.
//erik. ska på seminarium snart
Det första rollspelet vi gjorde var ett tennisrollspel, som i princip var som ett brädspel. Det var väl typ fem handskrivnina A4-sidor varav en sida var en upprutad tennisplan. Tror vi prövade spela det en gång eller något. Det blev en himla massa tärningsslag per match.
//erik. ska på seminarium snart
Mask_UBBT
Hero
Räknas det om det inte blev färdigt?
För i så fall: 90 sidor. Det var en beta-version, reglerna sög, men ett rollspel var det.
Sedan dess har jag totalvägrat göra något som är större än 50 sidor.
För i så fall: 90 sidor. Det var en beta-version, reglerna sög, men ett rollspel var det.
Sedan dess har jag totalvägrat göra något som är större än 50 sidor.
Första jag gjorde varinte särskilt stort alls faktiskt räknar man bort alla karaktärer (fanns bara färdiga karaktärer) så låg reglerna i G.A.T.F. (Governmental Anti Terrorist Force) på ungefär en A4. Man slog en T8 för att göra saker och 5+ var lyckat. med eventuella godtyckliga modifikationer av SL. färdigheterna varierade mellan +2 och -2. Saknade helt färdighetsbeskrivningar och liknande, det var ju ändå bara jag som var SL.
Det simpla systemet användes i ett AvP Scenario jag spelade nåt år på Lincon och kändes lagom smidigt för snabb action.
Får faktiskt fortfarande förfrågningar om att spela det ibland.
Det som gjorde G.A.T.F. roligt egentligen var väl att hela spelet gick i realtid så ett uppdrag tog inte mer än typ en halvtimme att spela medans förberedelserna inför uppdragen kunde ta upp till en halv dag.
Det simpla systemet användes i ett AvP Scenario jag spelade nåt år på Lincon och kändes lagom smidigt för snabb action.
Får faktiskt fortfarande förfrågningar om att spela det ibland.
Det som gjorde G.A.T.F. roligt egentligen var väl att hela spelet gick i realtid så ett uppdrag tog inte mer än typ en halvtimme att spela medans förberedelserna inför uppdragen kunde ta upp till en halv dag.
gråhök
Veteran
Project Unnamed ä drygt 65 sidor (A4) just nu, startades i april 2004, men har nog bara fått skurar av min tid sedan den första veckan (en veckas jobb ledde till ca 40 sidor). Tyvärr är det ganska illustrationsfattigt, men...