Jag har inte fullständig koll på detaljerna här, men helt klart är att hjullåspistolen var ett effektivt och viktigt vapen fram till 1630-talet. (Då ska man komma ihåg att dessa pistoler har pipor som är 40-50 cm långa, dvs i de närmaste enhandskarbiner, och så tunga att de ofta användes som stridsklubbor efter att de hade avlosstas). Men någon gång där börjar rustningar falla ur bruk och man behöver inte långre några jättehandkanoner. Samtidigt blir karbinen vanligare, dvs ett kort gevär. Det här landar i att man i Europa under andra hälften av 1600-talet inte längre använder pistoler i strid i någon större omfattning. Om man skjuter, så har man oftast en karbin, som är mycket bättre än de mycket mindre pistoler som nu finns i bruk. Fram till mer moderna vapen blir tillgänglinga från 1830-talet är europeiskt kavalleri utrustad med 1) blankvapen, 2) en eller två pistoler, och 3) karbin (de flesta trupper i alla fall). Det man använder i strid är i första hand sina blankvapen. Skjuter gör man mer sällan, och framförallt är det mest sämre trupper som skjuter, för bra trupper vet att svärdet är effektivare. Men det kräver att man har modet att rida rakt in i högen.
För frågan som Måns en gång ställde här vill jag återigen säga: flintlåspistoler (om vi inte talar om de tidiga monsterkanonerna) är ineffektiva vapen med extremt kort räckvidd. Även monsterkanonerna hade lägnre räckvidd, men de avlossade ofta mot tung bepansrade ryttare, varför räckvidden i strid ändå tendrade att korta (ned till noll meter).