Nekromanti Hur tänker ni?

[Basenanji]

I en tävling som Paizo arrangerar så finns det med en uppgift att göra en rollperson delvis utifrån ett porträtt. Gör en rollperson från den här samlingen porträtt

När jag sedan såg vilka de amerikanska tävlingsdeltagarna hade valt ut blev jag förvånad av att det var så många som valde samma porträtt (10, 12 och 25 var poppis).

Jag tycker tex att porträtt 1, 3, 8, 19, 20, 22 och 26 var betydligt intressantare än de som tävlingsdeltagarna valde. Men varför?

Så nu undrar jag:
Om ni fick välja ett porträtt ur den där samlingen, vilket skulle ni välja och vad är det med det porträttet som ni går igång på?

Spoiler

Jag gillar avskalade porträtt som inte är så fantasifullt målade. De ska vara enkla och helst avbilda en person så att denne inte är så lätt att avläsa. Porträttet på den äldre mannen skulle kunna vara en krigare, en trollkarl eller en misstänksam jägare. Jag gillar det av den anledningen att interaktionen med spelarnas rollpersoner förhoppningsvis inte blir lika enkel och förutsägbar. Spelarna får undra mer helt enkelt, vilket jag tycker höjer intensiteten runt spelbordet.

 

[Mogger]

#26, för jag spelar alltid rödhåriga brudar

 

[Rickard]

För att hon är alldaglig. Det gör att hennes (eventuella) hemligheter är svårare att lista ut, vilket är rätt enkelt om man ser de andra karaktärerna.




/Han som annars, om han ställt upp i tävlingen, först hade gjort en cool karaktär och sedan valt en bild som passat till den karaktären

 

[Gurgeh]

Nummer 30. Han ser ut som en odöd överstepräst som har sålt sin själ till Cthulhu. Jag gillar odöda överstepräster som har sålt sin själ till Cthulhu.

/tobias

 

[Möller]

Jag gillar hattar. Fast 23:an, den första här, är lite tråkig. Skulle definitivt gilla att spela en tjock rik handelsman nån gång, och tjejen ser så där lagom mysond ut.

Fast min favorit blir nog denhär snubben.

Han ser cool ut. Och hans hatt är inte fyskam heller!

 

[Genesis]

Jamenar, kolla bara på den här snubben. Vilket ansiktsuttryck! Misstänksam och klurig, säker på sig själv. Med en rollperson som den här skulle man kunna häva ur sig busslaster av sarkasm.

 

[Ögat]

Håller med.
Han är mest "outlandish". Med en sådan bild räcker det med karaktärsbeskrivningen "Gaaagh" för att få en fullgod rollperson.

 

[KamiFisk]

Ser intressant ut.

Killing smile, detta är en snubbe som kan sälja glass till eskimåer.

Iskall lönnmörderska, me likes

 

[omgbambi]

Jag tycker alla ser rätt trista och ointressanta ut, men

Hon är den enda som ser ut och ha personlighet som inte går ut på ond bråd död och världsherravälde.

 

[Eksem]

Jag gillar också 22:an (den blå turbanhatten och muschen), för jag vet inte riktigt vad han skulle bli eller hur han skulle vara; men han ser ut att uppfylla alla möjliga potentiella klichéer, och det gillar jag.

 

[Mukwa]

Jag tycker att den här faller mig mest i smaken om jag ska spela en ond karaktär. Jag spelar gärna elaka och nedlåtande aristokrater med både hjärta och plånbok åt höger.

 

[Faehrengaust]

Vid första anblick så är 13 väldigt lockade pga det härliga ansiktsuttrycket. Men kikar man närmare så har både 3 och 6 en rätt skön attityd. Men skulle jag delta i tävlingen så skulle jag nog till slut ta 31 eftersom det finns en så skön känsla av självgodhet i snubben.

Noterade också att jag tycker att de har misslyckats med tjejerna. De har inte alls samma nivå på sina uttryck i sina porträtt. Enda undantaget är egentligen 32. Det finns något dolt bakom det där iskalla uttrycket...

 

[Navarr]

#23

Tycker att den här karaktären har ett mångsidigt utseende som inspirerar till att försöka spela karaktären lite djupare.

 

[Ram]

Denna får mig att gå igång. Vad har hänt? Vad har han gjort och vad kommer han att göra?

 

[KamiFisk]

Ta en kniv och köra den i bonden och bondens bror ?

 

[Ram]

Det är en tanke. Min tanke är snarare att han är hetlevrad en före soldat som deserterat från armén efter massakern vid Sandolan. Efter en flykt långt norrut fann han sin stora kärlek i den väne och magiskt sköne Jonna och de skaffade sig en familj tillsammans. Under de kommande åren så var han flera gånger nära att hamna i klammeri med den våldsbenägne unge fogden och den starke gillesmästaren vars söner får agera helt okontrollerat, men hans fru tvingade honom gång på gång att hålla humöret under kontroll oberoende av vilka vidrigheter de båda utsattes för. Nyligen har hans gamla armé börjat bygga ett fort i den lilla stadens närhet för att befästa området mot barbarstammar från norden och han har sett gamla krigskamrater på stadens gator vid några tillfällen. Nu har hans hus bränts ned och resten av hans familj har blivit dödad. Han har förlorat allt som är gott i livet och har bestämt sig för att hämnas alla oförrätter som han och hans familj har utsatts för under åren, men slits mellan sitt eget hat mot fogden, gillesmästaren och sin gamla trupp och hans frus önskningar att han inte skall ta till våld.