Gött!
Du svara kanonbra på allt vi redan kan och hoppar över det som jag grunnade på ;-)
Damn!
Gå runt bordet tror jag inte håller, tanken är att scenen i främsta mån alltid ska sättas av någon utan karaktär eller med mindre relevant karaktär i den.
Varför det, tänker du? Det kan vara oerhört fett att sätta en scen med sin egen huvudkaraktär i spotlighten. Inte minst så upplever jag att det är lättare att få fram de där självklara scenerna, som spelaren har föreställt sig i sitt huvud när hon gjort sin rollperson eller när hon myst vidare mellan spelpassen, utan att det känns förutsägbart eller platt. I alla fall jag drar mig väldigt mycket för att sätta de där självklara scenerna med andras rollpersoner, jag vill ju komma med något nytt och förutsägbart åt dem! När de däremot själva sätter något sådant med sig själva så älskar jag det.
Det enda man ska se till är att inte folk
bara sätter scener med sig själva i fokus. Men det är mer på nivå med att man ska ta gemensamt ansvar för att inte fokus blir alldeles snedfördelat, så att någon runt bordet får tråkigt. Alltså något som mer handlar om socialt ansvar än om regelstrukturer. Menar jag.
Marker är intressant, men vad händer om ingen vill sätta nästa scen?
Eeh, säg till om jag är ohjälpsam nu, men jag skulle säga att då har man problem. Om ingen vill spela spelet alltså. Lämpligtvis tar man då en paus där alla kan ladda om och kanske hitta på ett par scener var att dra igång med efter paus.
Läget man vill ha så mycket som möjligt är ju att det går tre stilla sekunder medan alla smälter vad som just har hänt, och att därefter så drar tre personer efter andan samtidigt för att utannonsera nästa scen, varpå man på ett ögonblick kommer överens om vem som ska få göra det (vari man såklart ger den som satt färst scener automatiskt förtur, i allmänhet).
Skulle kunna ha med det i karaktärstillverkningen också att alla skriver en eller ett par scener (inkl. vem annan som sätter dem), på så sätt skulle man får scripta sina huvudkaraktärs bikaraktärer intron...
Mjo, visst, men jag skulle säga samma sak om det här som om scen- och plottkorten (som jag nu läst om), nämligen att de är en nödlösning, i princip. En backup så att man alltid kan räkna med att det finns förberedda scener att ta till ifall idétorka uppstår vid bordet. Men. Jag skulle varmt rekommendera att man nästan alltid prioriterar scener man kommer på under spel och som är konsekvenser av vad som har hänt runt bordet, framför scener man har hittat på i förväg hemma på kammaren. Känslan av att storyn växer organiskt i spel och att det som händer i spel ger omedelbara konsekvenser är så jävla fet payoff på sånt här sorts spel, så jag kan verkligen rekommendera att man inte bygger strukturer som aktivt hindrar det.
Visserligen är en del av jobbet med sättande gjort i scenkorten så en tanke skulle kunna vara att man när man skriver dessa även anger vem som sätter scenen?
Men när man har hittat på en scen att spela, i och med att man har skrivit ner den på ett kort, varför då inte bara göra det enklaste och rakaste, och presentera scenupplägget för gruppen vid bordet, och alltså sätta scenen själv? Vad vinner du på att först en person ska formulera ett frö till en scen och sedan ha en annan person som ska sätta bollen i rullning?
Simon said:
Instruera gruppen att hjälpas åt att identifiera när en scen borde ta slut, nämligen när the good stuff är passerat och man antingen är på väg in i en raksträcka eller det håller på att utvecklas till en ny situation. Tala om att vad som spelmässigt är en ny scen kan ta vid omedelbart i slutet på den förra och ändå vara en ny scen, som kan sättas av någon annan vid bordet. (Jag är tyvärr övertygad om att det här sköts bäst genom konsensus. Inga strukturella genvägar där inte!)
Den är vi så fett på redan, den som har 'regi' i scenen ropar bryt och man kan alltid klippa tillbaka till scenen bara man kört minst en annan scen i mellan. Det är lite vitsen med att köra tv-seriemässigt.
Alltså, förlåt om jag verkligen är djävulens advokat här, det känns lite som om jag säger emot allt du tycker, men om en person, som kanske inte ens är med och driver själva scenen, ska ropa Bryt! mitt under spelandet av scenen, då låter det i mina öron som om det är gjort för att slarva bort den organiska rytmen i när en scen är färdigspelad och ska klippas. Det är därför jag pratar om att det är mycket bättre att jobba med konsensus i detta och slipa gruppens feeling för när scener ska brytas.
Säg till om jag ska tagga ner!
