Jag tycker att det viktigaste med kreativitet är att veta
var någonstans man kan leta efter nya koncept.
När jag var liten så varierade jag mina idéer inom ytterst snäva områden, till exempel. Typ; om jag skulle komma på några planeter så hittade jag på en isplanet, en djungelplanet, en träskplanet och en sandökensplanet, osv. Variationer på ett och samma tema. Eller så kom jag på att man kunde ha en rymdpiratsplanet, och då tog jag snabbt och gjorde en kunglig imperieplanet och en nomadbarbarplanet också.
Vad jag tycker kännetecknar personer med "dålig fantasi", är just att de bara varierar sig inom vissa snäva områden på det där sättet.
Den bästa träningen för att öva upp sin kreativitet tycker jag är att vara uppmärksam på vad ens idéer har för något gemensamt. "Hmm, alla mina monster
ser ut på olika sätt, men de lever i ungefär samma sorts samhällen allihopa." Det är först därefter man kan börja vidga sina idéer och variera ens påhitt på fler olika områden.
Handlar det om att konsumera många olika typer av litteratur/film/serier/knark?
Den viktigaste förtjänsten av att konsumera kultur är för att man då slipper anstränga sig en massa på idéer som redan finns och är uttjatade. Stephen King skriver att det är bra att läsa mycket science fiction eftersom man då åtminstone lär sig att låta bli att skriva någon ny bok där vi i framtiden lever i ett övervakningssamhälle, och det tycker jag han har rätt i. Det är inte nödvändigtvis "fantasilöst" att hitta på något som andra redan har hittat på tidigare, men det är absolut onödigt.
Att konsumera knark eller på annat sätt bryta sönder ens vanemönster/åskådning; det kan vara bra för att omkullkasta ens perspektiv och få en att börja tänka i helt nya banor. Jag tror inte det är nödvändigt, dock.
Det viktigaste är nämligen inte att läsa böcker eller trippa på LSD, utan att
reflektera över vad man läst/knarkat. Som jag skrev ovan; att försöka hitta de övergripande mönsterna och se vilka områden man kan variera sig inom. Att lära sig vad det är man inte nödvändigtvis behöver ta för givet.
...och det kan man nog göra utan vare sig böcker eller knark.
---
Sedan finns det en helt annan parameter också, och det är att komma på idéer som faktiskt har något att
säga en. Jag kan hur enkelt som helst komma på helt vilda idéer; men dessa idéer har inga samband eller någon relation till något begripligt i verkligheten. Sådana idéer tycker inte jag kännetecknar "god fantasi" - utan de är bara flummiga.
"En grön skidåkande grizzlyhare med långa stjärtfjädrar som, om man håller upp och släpper dem; börjar skriva hemliga meddelanden i luften. Meddelanden som beskriver en tidlös process genom vilken man kan utvinna såväl solljus som barnskratt från en blandning av ylle, gurkor och gamla kärleksbrev."
Det är inte klurigt eller briljant på något vist, utan bara ett meningslöst ordbrus. Vad som kännetecknar verklig kreativitet - förutom det jag redan nämnt - tycker jag är att
- av alla de variationer på ett tema vi har att välja bland - kunna sålla fram de idéer som faktiskt har något att säga oss. Att välja idéer som faktiskt
har något samband, någon innebörd, någon relation till något som vi känner igen från verkligheten.
Och
detta, det lär man sig (återigen) genom reflektion. Genom att träna upp sig i att betrakta och hitta mönster. Om jag vill göra ett kommunistiskt monster, till exempel, så finns det vissa utseenden, förmågor, och beteenden som är mer givande och meningsbärande än andra. Att göra dem till ett folk av levande luftballonger med stora näbbar istället för korgar; som behöver äta sten för att inte flyga upp i atmosfären - det vore exempelvis ett helt meningslöst klur som inte medför någon mening överhuvudtaget.
En person som reflekterat kring kommunism skulle däremot kunna tänka på genomgående teman och mönster inom kommunismen som man skulle förstärka eller konstrahera mot med vissa typer av påhitt. Att just kunna hitta dessa påhitt är vad som kännetecknar sann kreativitet.
Alltså; man behöver tänka både
utanför och
inom två typer av ramar. Man behöver kunna tänka utanför
konventionerna, men inom
"meningsmönstren" - om jag tillåts hitta på detta nya ord.
Man lär sig båda dessa konster genom att reflektera över saker, och genom att öva upp sin förmåga att abstrahera och generalisera. Helt enkelt genom att filosofera.
<object classid="clsid:d27cdb6e-ae6d-11cf-96b8-444553540000" codebase="http://download.macromedia.com/pub/shockwave/cabs/flash/swflash.cab#version=8,0,0,0" width="450" height="80" id="spion" align="middle">
<param name="movie" value="http://www.mediasmedjan.se/prov/spion.swf" /><embed src="http://www.mediasmedjan.se/prov/spion.swf" quality="high" bgcolor="#000000" width="450" height="80" name="spion" align="middle" allowScriptAccess="sameDomain" allowFullScreen="false" type="application/x-shockwave-flash" pluginspage="http://www.macromedia.com/go/getflashplayer" /></object>