Nekromanti Hur tränar man upp sin fantasi?

[Genesis]

I det här inlägget på OT-forumet klagar jag på folk, och Bassenanji pratar om sina barn i svaret. Det utbrister någon sorts diskussion om barn, fantasi och kreativitet, och jag skulle nu vilja diskutera:

Kan man öva upp sin fantasi/kreativitet?

Vad jag menar är här framförallt förmågan att på kommando komma på häftiga grejer rätt ur det blå. När någon säger "Kom på nå't fräckt!" så svarar man inte "Öh, som vaddå?" utan istället "Utomjordingsninjor med svärd smidda av Världsmedvetande som hoppar mellan dimensionerna och letar efter en skatt kallad Parskultron som sägs vara nyckeln till evigt liv!". Eller att komma på intressanta twister i berättelser. Eller att bygga vidare på andras idéer utan att behöva sitta ned och tänka på det. Övar rollspel upp den här förmågan? Kan den överhuvudtaget övas upp? Är rollspelare bättre på det än andra? Hur kan man bäst bli bra på att rapa upp biljetter till Balltofta?

Handlar det om att konsumera många olika typer av litteratur/film/serier/knark? Eller att börja med improvisationsteater? Att titta på tyska TV-serier utan ljud och livedubba dem (ett underbart tidsfördriv)?

Fler förslag eftersökes!

//Genesis, känner att den här tråden blev vag och flummig, och kommer säkert inte att leda till något vettigt alls.

Fan.

 

[krank]

Jag har en teori.

Jag tror, att svaret "Öh, som vaddå" inte kommer sig av brist på kreativitet, utan att överjaget (ni vet, freud och allt det där " blockerar signalerna. Man är helt enkelt rädd för att det man kommer på ska bli för dåligt/tråkigt/etc i den frågande personens ögon. Med andra ord klassisk vuxenbegränsning: Man är rädd för att upplevas som dålig. Den rädslan tror jag är hyfsat universell, eller i varje fall inom vårt kulturområde.


Det är en grej jag tror rollspel i viss mån men framförallt grejer som improteater och liknande kan hjälpa till med. Skillnaden är att rollspel sällan har ordentliga verktyg för att uppmuntra folk att vara kreativa, och jag inte heller är säker på om de borde ha det - impro däremot är en aktivitet som specifikt handlar om att lära sig bejaka sina kreativa impulser, att kunna bli bekväm med sin kreativitet.

Sedan tror jag absolut att det krävs byggstenar, så masskonsumtion av kultur tror jag är bra. man får många olika arketyper, beteenden och berättelser att bygga vidare på.



Jag kan säga att mitt eget största problem som SL är just det; den konstanta rädslan att mina plots och grejer inte ska duga. Egentligen är de hur coola som helst, men jag är alldeles för rädd för att de inte ska uppfattas så av mina spelare, så alltihop faller platt bara för att jag begränsar mig. Vid det här laget manifesterar det hela sig i att jag inte bara inte vill presentera mina plots för mina spelare, utan jag har aktivt svårt att faktiskt komma på några plots etc. Allt blockeras av mitt kreativitetsfilter. Jag skulle behöva gå i nåtslags grupp-impro-terapi igen tror jag...

 

[Lindenius]

Övning ger färdighet

Du är på rätt spår med att konsumera olika tv-serier/litteratur/film/whateva. Men jag skulle också vilja tillföra formelövningar och glosövningar.

Det finns en hel retorisk gren (progymnasmata) som bygger på denna tanke.

Formelövningarna går ut på att man sätter ihop meninger/berättelser efter ett visst mönster. Till exempel:

"[Namn] anfaller [Namn] med [Vapen]"
Stewart Willson anfaller Herr Nils med en potatishacka.
Herr Nils anfaller Stewart Willson med sarkasm
eller
Det var en gång en [sagofigur] som bodde i en/plats [plats]. En dag gick han/hon/den/det ut och [en sak som man gör]

Och så fortsätter man och byggar uta llt mer avancerade formler.

Glosövningarna handlar helt enkelt om att lära sig så många olika variationer som möjligt på till exempel [vapen]. Svärd, långsvärd, slagsvärd, huligankniv, långbladare, sabel, värja, hackigt blad.


Tanken med dessa övningar är att man ska få ett stort förråd av färdiga mallar att "ösa" ur och lätt kunna plocka en av alla inlärda formler för att korrigera och modifiera efter ens behov. Man ska också vara så säker på formen att man inte behöver oroa sig för berättelsen(s struktur) utan enbart fokusera på att hitta på ord och komma ihåg dem under hela berättelsen.

//erik. joltar

 

[Genesis]

Re: Progymnasmata

Det finns en hel retorisk gren (progymnasmata) som bygger på denna tanke.

Det där var ju jätteintressant! Har du någon litteratur/webbsida att rekommendera?

//Genesis skall kolla på Wikipedia senare.

 

[Lindenius]

Re: Progymnasmata

Den här länken är helk okej. Problemet med progymnasmata är att det inte finns någon riktigt bra svensk litteratur… än.

//erik. uffelibuff

 

[Rising]

Jag tycker att det viktigaste med kreativitet är att veta var någonstans man kan leta efter nya koncept.

När jag var liten så varierade jag mina idéer inom ytterst snäva områden, till exempel. Typ; om jag skulle komma på några planeter så hittade jag på en isplanet, en djungelplanet, en träskplanet och en sandökensplanet, osv. Variationer på ett och samma tema. Eller så kom jag på att man kunde ha en rymdpiratsplanet, och då tog jag snabbt och gjorde en kunglig imperieplanet och en nomadbarbarplanet också.

Vad jag tycker kännetecknar personer med "dålig fantasi", är just att de bara varierar sig inom vissa snäva områden på det där sättet.

Den bästa träningen för att öva upp sin kreativitet tycker jag är att vara uppmärksam på vad ens idéer har för något gemensamt. "Hmm, alla mina monster ser ut på olika sätt, men de lever i ungefär samma sorts samhällen allihopa." Det är först därefter man kan börja vidga sina idéer och variera ens påhitt på fler olika områden.

Handlar det om att konsumera många olika typer av litteratur/film/serier/knark?

Den viktigaste förtjänsten av att konsumera kultur är för att man då slipper anstränga sig en massa på idéer som redan finns och är uttjatade. Stephen King skriver att det är bra att läsa mycket science fiction eftersom man då åtminstone lär sig att låta bli att skriva någon ny bok där vi i framtiden lever i ett övervakningssamhälle, och det tycker jag han har rätt i. Det är inte nödvändigtvis "fantasilöst" att hitta på något som andra redan har hittat på tidigare, men det är absolut onödigt.

Att konsumera knark eller på annat sätt bryta sönder ens vanemönster/åskådning; det kan vara bra för att omkullkasta ens perspektiv och få en att börja tänka i helt nya banor. Jag tror inte det är nödvändigt, dock.

Det viktigaste är nämligen inte att läsa böcker eller trippa på LSD, utan att reflektera över vad man läst/knarkat. Som jag skrev ovan; att försöka hitta de övergripande mönsterna och se vilka områden man kan variera sig inom. Att lära sig vad det är man inte nödvändigtvis behöver ta för givet.

...och det kan man nog göra utan vare sig böcker eller knark.

---

Sedan finns det en helt annan parameter också, och det är att komma på idéer som faktiskt har något att säga en. Jag kan hur enkelt som helst komma på helt vilda idéer; men dessa idéer har inga samband eller någon relation till något begripligt i verkligheten. Sådana idéer tycker inte jag kännetecknar "god fantasi" - utan de är bara flummiga.

"En grön skidåkande grizzlyhare med långa stjärtfjädrar som, om man håller upp och släpper dem; börjar skriva hemliga meddelanden i luften. Meddelanden som beskriver en tidlös process genom vilken man kan utvinna såväl solljus som barnskratt från en blandning av ylle, gurkor och gamla kärleksbrev."

Det är inte klurigt eller briljant på något vist, utan bara ett meningslöst ordbrus. Vad som kännetecknar verklig kreativitet - förutom det jag redan nämnt - tycker jag är att - av alla de variationer på ett tema vi har att välja bland - kunna sålla fram de idéer som faktiskt har något att säga oss. Att välja idéer som faktiskt har något samband, någon innebörd, någon relation till något som vi känner igen från verkligheten.

Och detta, det lär man sig (återigen) genom reflektion. Genom att träna upp sig i att betrakta och hitta mönster. Om jag vill göra ett kommunistiskt monster, till exempel, så finns det vissa utseenden, förmågor, och beteenden som är mer givande och meningsbärande än andra. Att göra dem till ett folk av levande luftballonger med stora näbbar istället för korgar; som behöver äta sten för att inte flyga upp i atmosfären - det vore exempelvis ett helt meningslöst klur som inte medför någon mening överhuvudtaget.

En person som reflekterat kring kommunism skulle däremot kunna tänka på genomgående teman och mönster inom kommunismen som man skulle förstärka eller konstrahera mot med vissa typer av påhitt. Att just kunna hitta dessa påhitt är vad som kännetecknar sann kreativitet.

Alltså; man behöver tänka både utanför och inom två typer av ramar. Man behöver kunna tänka utanför konventionerna, men inom "meningsmönstren" - om jag tillåts hitta på detta nya ord.

Man lär sig båda dessa konster genom att reflektera över saker, och genom att öva upp sin förmåga att abstrahera och generalisera. Helt enkelt genom att filosofera.

<object classid="clsid:d27cdb6e-ae6d-11cf-96b8-444553540000" codebase="http://download.macromedia.com/pub/shockwave/cabs/flash/swflash.cab#version=8,0,0,0" width="450" height="80" id="spion" align="middle">
<param name="movie" value="http://www.mediasmedjan.se/prov/spion.swf" /><embed src="http://www.mediasmedjan.se/prov/spion.swf" quality="high" bgcolor="#000000" width="450" height="80" name="spion" align="middle" allowScriptAccess="sameDomain" allowFullScreen="false" type="application/x-shockwave-flash" pluginspage="http://www.macromedia.com/go/getflashplayer" /></object>

 

[w176]

Använder den

Kreativt är ett brett spektrum av olika saker man kör in under samma paraply, men i grunden handlar det om att när man ställs inför en uppgift skall kunna överväga olika lösningar på den.

Att man är kreativ inom måleri betyder det inte att du kan ta den visuella kreativitet du har när du komponerar bilder och göra dig till en kreativ lögnare.

Vill du öva upp din kreativitet på något område så får du snällt ta och öva på det, men man kan ju öva mer eller mindre medvetet. Jag skulle rekommendera mer.

Jag har tjatat om Keith Johnstone böcker om Impro (vika finns på bibliotek för det mesta) och där skriver han mycket om ämnet och har konkreta övningar. Han har dessutom två teser-

Att delvis handlar kreativitet om att våga välja uppenbara lösningar (som ofta är bättre) än de extremt långsökta. Vad som är uppenbart för dig kommer någon annan se som kreativt.

(Det är sånt här som rising nämner sm händer om man väljer långsökta lösningar )

"En grön skidåkande grizzlyhare med långa stjärtfjädrar som, om man håller upp och släpper dem; börjar skriva hemliga meddelanden i luften. Meddelanden som beskriver en tidlös process genom vilken man kan utvinna såväl solljus som barnskratt från en blandning av ylle, gurkor och gamla kärleksbrev."

Samt att inte censurera sig själv. Är din första tanke att "Gråstenen öppnar plötsligt upp sin käft och äter upp dem" så ska du inte förkasta den. Den är troligtvis ganska bra. Men skulle den vara för att den är fånig eller fel på något sätt, så förkasta den fortfarande inte utan kanske bara modifiera den. Gråstenen kanske inte äter upp dem, men BERGET gör det kanske.

 

[Bombu]

Vad jag tycker kännetecknar personer med "dålig fantasi", är just att de bara varierar sig inom vissa snäva områden på det där sättet.

jag både håller med dig och inte här... mannen från minsk.

citatet ovan var det jag fick med, men hela ditt inlägg är väl värt att läsa.

Det jag kände när jag läste ditt innehållsrika och begåvade inlägg var omedelbart känslan av ....

"fasen va smart han är... sådär smart kommer jag aldrig kunna bli"

Nu menar jag inte att det var ditt syfte men jag tror en väldigt viktig sak för fantasin, nr 1 om jag får rangordna ...

är att våga, inte sätta upp för höga krav på att fantiserandet måste vara bra och på två plan på en gång....

jag skulle med de kraven, .... vet inte gå och sätta mig och drick joltkcola och inte tänka en kreativ tanke på hela veckan....

Våga är nr 1, inte på förhand bestämma vad man ska komma fram till.... och sen inte vara orolig för att ens fantasi kanske inte är superduperfantasifull.

Roligt är nr 2.

Nu lät det kanske som om jag var kritisk till ditt inlägg Minskmannen (bor du verkligen där?) men det var min känsla av otillräcklighet intellektuellt som fick mig att skriva det här, du har delvis helt rätt, tror jag åtminstone.

helt enkelt för att fantisera, inte fokuser på vad man inte ska göra, utan fokusera på att allt är möjligt. det tror jag är viktigt.

 

[Rising]

Minskmannen (bor du verkligen där?)

Nä. Hela min profil är typ bara trams. Jag heter exempelvis inte Knaze Stänkskydd.

Nu menar jag inte att det var ditt syfte men jag tror en väldigt viktig sak för fantasin, nr 1 om jag får rangordna ...

är att våga

Det låter förnuftigt. Givetvis har du rätt, och jag håller med dig. När man skriver att barn har sådan stor fantasi så tror jag att man egentligen pekar på just det som du talar om här; att barn verkligen vågar fantisera och uttrycka sin fantasi, medan man ofta undertrycker denna impuls när man blir äldre.

Du har absolut rätt i att Våga är nummer 1 (eller åtminstone någonstans bland de första punkterna) medan det som jag pratat om spelar in långt senare på listan.

Bra tänkt Bombu; vad du gjorde var ett prov på just den sortens kreativitet som jag talade om.

<object classid="clsid:d27cdb6e-ae6d-11cf-96b8-444553540000" codebase="http://download.macromedia.com/pub/shockwave/cabs/flash/swflash.cab#version=8,0,0,0" width="450" height="80" id="spion" align="middle">
<param name="movie" value="http://www.mediasmedjan.se/prov/spion.swf" /><embed src="http://www.mediasmedjan.se/prov/spion.swf" quality="high" bgcolor="#000000" width="450" height="80" name="spion" align="middle" allowScriptAccess="sameDomain" allowFullScreen="false" type="application/x-shockwave-flash" pluginspage="http://www.macromedia.com/go/getflashplayer" /></object>

 

[Duddmannen]

Går inte...

Bara vi med en gudomligt medfödd förmåga att spontant producera kreativa alster i parti och minut kan göra något.

Nej, skämt åsido, visst kan man träna upp förmågan på samma sätt som man kan träna någon att vara bra på fotboll. Vissa kommer snabbare än andra att komma in i "tänket" och vissa kommer att vara bättre på det än andra. Men principen kan alla lära sig.

I mitt fall strömmar det ständigt idéer genom huvudet - en del bra, en del mindre bra, en del rent av obscena - men det strömmar hela tiden. När jag på kommando behöver komma på något är det bara att leda om strömmen från interna systemet till ett externt (så som tal eller skrift).

Ett sätt att öva upp förmågan är att lite då och då, närhelst man har en stund över, försöka beskriva en dröm man haft, eller låtsas hålla föreläsning om något man ser (en tavla, en hund, stenar, regn). Lögn och påhittade skrönor är också bra verktyg att begagna sig av - hitta på olika bortförklaringar, ju mer långsökta desto bättre. Hitta undersökningar på nätet eller i en dagstidning som du inte kan någonting alls om men försök svara i alla fall. Hitta på svar som låter bra.

Lek ord-lekar av den här typen:
"1 - ta ett sammansatt ord, exempelvis Busschaufför eller Bollplank
2 - byt plats på första stavelserna i orden, Chussbaufför eller Pollblank
3 - förklara vad orden betyder som om de verkligen gjorde det och som om du är den främste auktoriteten på området."

 

[Bombu]

Nä. Hela min profil är typ bara trams. Jag heter exempelvis inte Knaze Stänkskydd.

där ser man, det var efter flytten från new dehli till minsk som jag började misstänka det

 

[Genesis]

Re: Använder den

Jag har tjatat om Keith Johnstone böcker om Impro (vika finns på bibliotek för det mesta) och där skriver han mycket om ämnet och har konkreta övningar.

Eller så kan man läsa Play Unsafe, som anpassar idéerna till rollspel. Eller läsa författarens blogg Catch Your Hare, eftersom det mesta i boken finns där, tydligen.

 

[Genesis]

Asbra. Tack, Rising. Som vanligt är du full. Av idéer.

Men hur övar man upp sin förmåga att göra det på kommando?

 

[Rickard]

Sådana idéer tycker inte jag kännetecknar "god fantasi" - utan de är bara flummiga.



"En grön skidåkande grizzlyhare med långa stjärtfjädrar som, om man håller upp och släpper dem; börjar skriva hemliga meddelanden i luften. Meddelanden som beskriver en tidlös process genom vilken man kan utvinna såväl solljus som barnskratt från en blandning av ylle, gurkor och gamla kärleksbrev."



Det är inte klurigt eller briljant på något vist, utan bara ett meningslöst ordbrus.

Jag vet inte. Jag hänger med på vad du menar, men det känns mest som en personlig preferens från din sida. Jag tycker att Douglas Adams och Terry Pratchett uppvisar just sådan fantasi och det uppskattas av folk (och uppskattas det så är det bra - se bara på D&D och hur folk slänger sig med "Världens mest spelade [och därmed bästa] rollspel" ). Förvisso ställer Pratchett det i ett sammanhang via dåliga ordvitsar och hänvisningar till vår moderna värld, så där kanske konsekensen i det hela kommer in?

Det konstiga med mig är att jag ibland gillar det och ibland inte. Jag gillar inte Pratchett och Adams, men jag gillade ditt påhitt ovan. Har du någon teori om detta så vore jag tacksam.

/Han som brukar slentrianskämta genom att slänga in helt saker i oförklarliga sammanhang (oftast surrealistiska), men för honom är det en dålig form av skämt

 

[Genesis]

Jag vet inte. Jag hänger med på vad du menar, men det känns mest som en personlig preferens från din sida. Jag tycker att Douglas Adams och Terry Pratchett uppvisar just sådan fantasi och det uppskattas av folk (...)

Jag håller nog med här. Jag kan också slänga ur mig sådana där saker, men gemene man kan nog inte det. Jag var på ståuppkomik för ett tag sedan, och killen byggde ett långt skämt på att spåna vidare från konceptet "Barbapappa kan förvandla sig till vad som helst" med allt löjligare slutsatser. Jag satt och tänkte "Det där skulle jag kunna improvisera fram, och den här snubben har suttit och filat på det i förväg och folk tycker att det är roligt. Ha!". För folk tyckte verkligen att det var roligt, och kommenterade efteråt med saker som "Hur hittade han på allt det där? Helt otroligt!" Jag sade inget, för att inte verka skrytig, men jag var inte imponerad.

Så jag tror att jag (och kanske rollspelare i allmänhet?) redan är bra på det, men jag vill bli ännu bättre. Sådär läskigt bra.

 

[Rising]

Jag hänger med på vad du menar, men det känns mest som en personlig preferens från din sida. Jag tycker att Douglas Adams och Terry Pratchett uppvisar just sådan fantasi

Det tycker inte jag. Tvärtom, faktiskt. Det typiska Douglas Adams-kluret är när han i förbigående nämner den livsform som har fyrtio armar och som är unika i universum på så vis att de är de första varelser som uppfunnit sprutdeoderanten före hjulet.

Jag tror att du helt enkelt bara missar sambanden och tycker "wow, en varelse med fyrtio armar, kul!" för själv så känner jag inte alls igen mig i vad du skrivit. Både Douglas Adams och Terry Pratchet kännetecknas i min mening av att de är särskilt meningsskapande - just eftersom de driver med genrekonventioner och fenomen som vi känner igen från vår värld (såsom twoflower, som ju beter sig precis som en typisk turist från vår värld, fast i en fantasytappning).

<object classid="clsid:d27cdb6e-ae6d-11cf-96b8-444553540000" codebase="http://download.macromedia.com/pub/shockwave/cabs/flash/swflash.cab#version=8,0,0,0" width="450" height="80" id="spion" align="middle">
<param name="movie" value="http://www.mediasmedjan.se/prov/spion.swf" /><embed src="http://www.mediasmedjan.se/prov/spion.swf" quality="high" bgcolor="#000000" width="450" height="80" name="spion" align="middle" allowScriptAccess="sameDomain" allowFullScreen="false" type="application/x-shockwave-flash" pluginspage="http://www.macromedia.com/go/getflashplayer" /></object>

 

[Basenanji]

En fundering...

Det är inte klurigt eller briljant på något vist, utan bara ett meningslöst ordbrus. Vad som kännetecknar verklig kreativitet - förutom det jag redan nämnt - tycker jag är att - av alla de variationer på ett tema vi har att välja bland - kunna sålla fram de idéer som faktiskt har något att säga oss. Att välja idéer som faktiskt har något samband, någon innebörd, någon relation till något som vi känner igen från verkligheten.

Till att börja med: Jag håller med dig! Du har helt rätt. När jag funderar lite mer över det så inser jag att...

...man också måste behärska någon form av smak- för vem/vad bestämmer vilken idé det är som faktiskt lyckas "säga oss något?"

Jag kan ofta känna mig missförstådd bland rollspelskompisar, därför att mina associationer sällan delas av dem. Vi har för olika referenser och skapar ofta olika inre bilder. När de tänker sig en mördarninjadrow som stöter på en bakfull överviktig orchvakt, kan jag se en världsfrånvänd självälskande och mycket oförsiktig svartalv som närmar sig orchklanens mest vaksamma öron, utsvulten på att få visa de där uppstudsiga alverna vem som regerar.

Det handlar om konventioner väldigt mycket, tror jag.

/Basse, bara en tanke

 

[Johan K]

Kan man öva upp sin fantasi/kreativitet?

Det skulle jag med bestämmdhet säga: JA, det kan man.
Man utvekclas ju under tiden man spealr, ju mer man spealr desto mer "erfaren" blir man. Nu pratat jag iof utifrån mig själv & inget anant.
Skulel åxå säga at det är bra at inimellanåt byta grupp åxå, elelr aif ha olika grupper & lira på konvent. Där så har man ett gyllende tillfäle att se hur andra gestaltar rollerna & därefter kansek få nya insikter.

 

[Dilandau]

Jag har lösningen!

Jag tror att tricket för att öva upp sin fantasi är att läsa extremt mycket, kolla massa på film, gå på teater, lyssna på musik ... alltså konsumera mycket kultur.

Och sedan, när det är dags att själv producera, så gör man något helt annat.

Terry Pratchett har upprepade gånger sagt att det bästa sättet att bli en bra fantasyförfattare är att inte läsa fantasy. Har man läst för mycket av sin utvalda genre så kommer man oundvikligen -- medvetet eller undermedvetet -- att kopiera, resonerar han.

Jag tror att han har rätt, mestadels. Min invändning är nog att om jag vill skriva fantasy, och min enda erfarenhet av genren är från när jag läste Bilbo och Narnia när jag var 11 bast, så finns en överhängande risk att jag kommer dundra på i gamla utnötta hjulspår ändå. Vill jag skriva fantasy kan det vara en god idé att ha åtminstone lite kolla på genrens schabloner och stereotyper, om inte annat så att jag kan undvika dem.

Kreativitet och fantasi är för mig inte något som kommer som en gudomlig blixt från ovan. Den tanken blommade upp med 1800-talets romantiker. Jag tror istället att det är något väldigt medvetet. Vill man vara fantasifull måste man jobba i sin anletes svett.

 

[Genesis]

Re: Jag har lösningen!

Kreativitet och fantasi är för mig inte något som kommer som en gudomlig blixt från ovan.

Men jag vill att den skall vara det. Kan man inte öva upp förmågan att göra det snabbt?