Nekromanti Hur var det nu med undergångsrollspel?

[God45]

Om en av premisserna med spelet/äventyret/kampanjen är att rollfigurerna inte kan vinna – är det viktigt att spelarna vet om detta när spelet börjar? Eller är det bra om de tror att de har en chans, men att undergångens oundviklighet uppdagas i spelet? Eller bör de veta att de inte kan vinna, så att de i stället väljer hur de förlorar?

Det är viktigt att spelarna vet det men inte att karaktärerna vet det.

 

[Genesis]

Det är viktigt att spelarna vet det men inte att karaktärerna vet det.

Jag håller med fullständigt.

 

[Arfert]

Pendragon. När man kommer fram till slaget vid Camlann är det slut. Alla i princip dör.

 

[anth]

Tips: https://www.rollspel.nu/threads/63252 End of the World[/url

 

[krank]

Jag insåg plötsligt, i och med anths nekromanti, att jag missat att besvara ursprungsfrågorna i tråden...

Kan sådana spel vara givande att spela? Har du spelat ett bra sådant spel?

Inte mer än det lilla jag hade möjlighet att testspela Rotsystem, som ju i sitt grundutförande liksom är sluttampen av en apokalyps som förintar mänskligheten. Inte ens den officiella kampanjen kommer att erbjuda någon permanent lösning, vågar jag lova, om inte SL bestämmer sig för att modda den så att den gör det.

Men jag har inga övriga erfarenheter.

Vad måste man tänka på för att göra spelet bra (om det går)?

Att fokusera på att skapa mening i vardagen, tänker jag. Jag menar, vi vet ju alla att vi kommer att dö en dag. Allt är egentligen meningslöst. De flesta av oss blir knappt ihågkomna en generation efter att vi gått bort. Så i grunden är ju varje människoliv en form av resa mot en ofrånkomlig undergång, som är ganska analog på mikronivå med ofrånkomliga apokalypser på makronivå.

Så vad gör ett människoliv eller en mänsklig civilisation meningsfull/t, när vi vet att vi ändå kommer att dö och begravas? Föra våra gener och memer vidare i form av generationsarkar, kryosömnskistor, monument eller maskiner? Ren kortsiktig hedonism?

Så tänker jag, litegrann. Rollpersoner i den lilla skalan, som kämpar för brödfödan och att finna en mening i tillvaron precis som oss alla andra. Apokalypsen kanske inte når en själv under ens livstid. Vilket kan förvandlas till en självuppfyllande profetia om man reagerar på det hela genom ett ökat risktagande.

Måste det gå att lösa problemet, även om spelet kan sluta utan att någon gör det?

Inte för min del, men flera recensenter har beskrivit Rotsystem som alldeles för deprimerande just för att det saknar lösning. Så jag har förstått att en del behöver sånt.

 

[Framsynt bakåtsträvare]

Mutant År 0 om Eden bara är en dröm för att hålla hoppet vid liv?

 

[Robert Jonsson]

Nu var det för länge sedan jag läste det, men var inte kranks "rollspel" Värmedöd ett undergångsrollspel? Entropin som sakta bryter ned allt? Krank själv kan kanske fylla i mitt dåliga minne...

 

[krank]

Nu var det för länge sedan jag läste det, men var inte kranks "rollspel" Värmedöd ett undergångsrollspel? Entropin som sakta bryter ned allt? Krank själv kan kanske fylla i mitt dåliga minne...

Mjao, men mer en metafysisk undergång, där man undersöker hur mycket av en grundförutsättning kan plockas bort och att man ändå kan berätta berättelser. Jag brukar ju likna det med en TV-serie som får allt lägre budget och hela tiden måste minska antalet platser de är på och dessutom stegvis byta ut kända skådisar mot okända, för att sedan kanske plocka bort dem helt. Människorna i världen upplever ingen undergång; för dem har Kalle Ankas kärleksintresse alltid varit den ganska gråtråkiga Frida Anka, och han har alltid bara haft en brorson... Till nästa runda, då det alltid varit så att han aldrig haft varken kärleksintresse eller brorsöner, utan bara ett liv av evigt arbete hos Joakim...

Så kanske passar spelet på undergångstemat, men bara på en metanivå. Inte riktigt, tror jag, vad trådskaparen var ute efter =) Men vill man kolla in det så finns det gratis på hemsidan.

 

[Genesis]

Jag är för tillfället mitt uppe i en stor lajvversion av Värmedöd. Företaget jag sitter hos håller på att läggas ned, men alla redan inkomna order måste fortfarande slutföras. Men allteftersom tiden går försvinner fler och fler anställda och konsulter, och allteftersom ordrarna blir klara och skeppas ut så blir det mindre och mindre att göra. Till slut kommer det att vara en ekande tom jättebyggnad med fem pers som sitter tysta i varsina kontor i olika ändar av huset. Men vi har hackat spelet lite så att alla är väl medvetna om den kommande värmedöden.