Nekromanti Hur vet man...

Monokel

Korrektionsglas som fästs framför ena ögat
Joined
6 Nov 2019
Messages
520
Location
Uppsala
Det är många år sedan senaste gången en spelare i vår grupp stod svarslös. Är inte säker på vad det beror på, men jag tror att några av de faktorer som Måns nämnde spelar roll: rollpersoner vi är trygga med, bra setting och bra story. När rollpersonerna, världen och berättelsen alla har en tydlig inre logik så flyter allt på bättre, inklusive dialoger.

Att handlingen i våra spel till 80 % förs framåt via dialoger bidrar nog också till att det går ganska snabbt att hitta rollerna och förstå vad de säger i olika situationer.

Mitt recept är, åtminstone för kampanjspel, alltså att undvika problemet genom att börja med att ägna mycket tid åt dialoger, så att alla hittar sin roll så pass mycket att man aldrig behöver bli osäker. Funkar förstås dock bara med spelare som faktiskt tycker om att rollspela samtal.
 

Zire

Swashbuckler
Joined
18 May 2000
Messages
3,137
Location
Umeå
Det här är skälet till att dialogen är rollspelens riktiga action och inte striderna, det är så nära realtid vi kan komma. Om jag inte säger och gör något så kanske det är för sent sedan. Framför allt när känslan är att min karaktär absolut borde göra någonting just nu, men jag kommer inte på något! Eller att jag inte vet vilket av två alternativ med ordentliga konsekvenser min karaktär borde välja! Visst kan man pausa eller retconna, men då förstör man ju också lite av spelet för de andra (och sig själv).

Hur vet man vad man ska säga?
  • Det bästa är när man är helt i karaktären, då är det bara att uttrycka vad man tycker och känner.
Annars
  • Föreställ dig rollpersonen utifrån, som i en film. Vad förväntar du dig att rollpersonen ska säga?
  • Ha några förberedda fraser (det brukar jag ha ändå) som är väldigt typiska för rollpersonen och hjälper dig komma in i hens sätt att agera och tänka (vinn lite tid och försök komma in i karaktären).
  • Agera passivt i karaktären. Ge någon annan chansen att lösa situationen, eller att SLP tar över och styr.
  • Agera aggressivt i karaktären. Vet du inte vad du ska göra, gör vad som helst och gör det med besked! Något händer åtminstone och du kan säkert fixa ev skada i efterhand.
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
5,733
Monokel;n337618 said:
Mitt recept är, åtminstone för kampanjspel, alltså att undvika problemet genom att börja med att ägna mycket tid åt dialoger, så att alla hittar sin roll så pass mycket att man aldrig behöver bli osäker. Funkar förstås dock bara med spelare som faktiskt tycker om att rollspela samtal.
Sant, samtidigt upplever jag att detta mest händer i engångsscenarion, eller för vissa SLP när jag är SL.
 

Nässe

Myrmidon
Joined
3 Jan 2006
Messages
3,635
Location
Malmö
För mig är det så att vissa pass är sämre, eller upplevs så av mig själv. Det sammanfaller inte sällan med att jag natten innan bara fått sova några timmar och varit uppe med skrikande barn, eller att vi spelar efter en riktigt jobbig arbetsdag. För mig är det självklart inte konstigt att man då tappar vad man ska säga. Men just den frågan ställer jag mig aldrig när spelet flyter på bra--då bara kommer det saker ur munnen. Men min tanke med den här tråden är att vi nog ser på detta fenomen olika, precis som det finns olika spelstilar, eller sätt att vara SL. Alltså vi tänker på spelarens förhållande till rollpersonen på olika sätt--och det vore intressant att utforska. jag minns spännande diskussioner om Immerssion, kontra att konstatera att rollpersonen inte finns på riktigt och styra henne som en docka i en dockteater.

Själv tänker jag på min rollperson som en docka som jag styr--men vad som oftast händer vid bordet är ändå immerssion--jag gör en massa saker utan att tänka efter, eftersom det känns rätt, och inte sällan är dessa saker dåliga ur ett taktiskt perspektiv.

Jag tycker också att det saknas tekniker och hjälp för hur man spelar en rollperson--men kanske är det jag som missat någon viktig bok eller text.Tycker ofta att nya eller ny-gamla spelare kan låsa sig när man tittar på dem och ber dem spela sin roll i spel. Hur gör man liksom. jamen bara säg vad din rollperson säger. Ja, vad säger han då?
 

Leon

Leo carcion
Joined
8 Mar 2004
Messages
7,191
Nässe;n337650 said:
För mig är det självklart inte konstigt att man då tappar vad man ska säga. Men just den frågan ställer jag mig aldrig när spelet flyter på bra--då bara kommer det saker ur munnen.
Känner igen mig 100%. Rollspel är som absolut roligast när man har det det där flytet, när man har flow, när vad man säger och vad ens RP gör riffar elegant på de teman man vill utforska - och de andra spelarna. Men hur uppnår man det? Det är definitivt dagsform och hur varm man är i kläderna. Ibland blir det mer styltigt och tråkigt, och det kanske är orealistiskt att utgå från att man alltid kan ha det där flytet. Inspiration är inte en beställningsvara.
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,399
Location
Helsingborg
Leon;n337652 said:
Känner igen mig 100%. Rollspel är som absolut roligast när man har det det där flytet, när man har flow, när vad man säger och vad ens RP gör riffar elegant på de teman man vill utforska - och de andra spelarna. Men hur uppnår man det? Det är definitivt dagsform och hur varm man är i kläderna. Ibland blir det mer styltigt och tråkigt, och det kanske är orealistiskt att utgå från att man alltid kan ha det där flytet. Inspiration är inte en beställningsvara.
Ett bra förarbete ger inspiration. Kan man något bra är det inte svårt att improvisera från det. Det var brist på bra förarbete som gjorde att jag brände ut mig som spelledare.
 

Leon

Leo carcion
Joined
8 Mar 2004
Messages
7,191
Rickard;n337656 said:
Ett bra förarbete ger inspiration. Kan man något bra är det inte svårt att improvisera från det. Det var brist på bra förarbete som gjorde att jag brände ut mig som spelledare.
Jag vet inte, vi menar kanske samma sak (och här pratar jag ur ett spelarperspektiv), men mina bästa erfarenheter har varit när mina koncept har varit genomtänkta, men inte nödvändigtvis genomarbetade. Det måste vara bra och sammanhängande idéer, men detaljerna är inte så viktiga, i min erfarenhet
 

zonk

muterad
Joined
10 Jan 2016
Messages
3,331
Ascool fråga, Nässe, modig tråd att starta! Har haft samma känsla ibland när jag rollspelat och det inte känns som karaktären och storyn meshar, det blir motstånd eller man känner sig svarslös. Mitt svar har varit att ploga på med något som känns åtminstone halvrimligt och så har det löst upp sig efter ett slag. Folk är ju heller sällan så slagkraftiga i verkligheten som på film, det är helt ok att man schabblar bort det lite ibland tycker jag.
 

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
5,572
Location
Slätta
Nässe;n337650 said:
Jag tycker också att det saknas tekniker och hjälp för hur man spelar en rollperson--men kanske är det jag som missat någon viktig bok eller text.Tycker ofta att nya eller ny-gamla spelare kan låsa sig när man tittar på dem och ber dem spela sin roll i spel. Hur gör man liksom. jamen bara säg vad din rollperson säger. Ja, vad säger han då?
Kan det vara att din rollperson har lite för få drivkrafter?

När jag skapar en karaktär så skapar jag ofta flera mål/drivkrafter. Minst en av dem och gärna ett par är sådana som jag vill driva mot över tid. Varför "äventyrar" Pelle ungefär. Sedan brukar jag ha ett antal grundövertygelser, breda åsikter att falla tillbaka på om behovet uppstår. "Jag står upp för de utsatta" typ. Sedan kommer relationer och annat hooky stuff.

Skulle sådana saker kunna hjälpa i de fall som du beskriver?
 

Nässe

Myrmidon
Joined
3 Jan 2006
Messages
3,635
Location
Malmö
Ram;n337695 said:
Kan det vara att din rollperson har lite för få drivkrafter?

När jag skapar en karaktär så skapar jag ofta flera mål/drivkrafter. Minst en av dem och gärna ett par är sådana som jag vill driva mot över tid. Varför "äventyrar" Pelle ungefär. Sedan brukar jag ha ett antal grundövertygelser, breda åsikter att falla tillbaka på om behovet uppstår. "Jag står upp för de utsatta" typ. Sedan kommer relationer och annat hooky stuff.

Skulle sådana saker kunna hjälpa i de fall som du beskriver?
Jag tror det kommer fortsätta vara så att det ibland funkar, och ibland funkar det sämre. Jag är mer intressarad av vad som händer och varför. As-flummigt, jag vet. Men det spännande för mig är att försöka förstå vad det är för switch som inte är påslagen när det inte klickar (och vice versa). Jag tycker det kan vara så att det funkar bra tre pass och sen funkar det bara inte ett pass (med samma rollperson). Och det kan som sagt oftast kopplas till att jag inte sovit eller liknande. Är alltså egentligen inte ute efter att få tips eller bli bättre eller så (i alla fall inte med den här tråden). Mer nyfiken på själva processen. För man skulle kunna förundras över det motsatta--hur sjutton kan vi veta vad de här helt påhittade personerna ska säga och göra? Och hur undviker man author stance--eller är det helt enkelt det vi sysslar med--att styra en fingerdocka?

Att randomisera rollpersonens reaktioner, som Måns och Fiktionslek är inne på, känns väldigt spännande. men lite i linje med New Public managment, att robotisera processer. Det kanske tar bort magin i att "bli" sin rollperson. Kanske finns det processer här som inte går att förenkla till tabeller?
 

Fiktionslek

Suldokar's Wake Whitehack Oktoberlandet
Joined
23 Aug 2006
Messages
1,422
Nässe;n337701 said:
Att randomisera rollpersonens reaktioner, som Måns och Fiktionslek är inne på, känns väldigt spännande. men lite i linje med New Public managment, att robotisera processer. Det kanske tar bort magin i att "bli" sin rollperson. Kanske finns det processer här som inte går att förenkla till tabeller?
Det är första (och förhoppningsvis sista) gången någon förknippat mig med New Public Management :). Där jag kommer ifrån är det verkligen fighting words. Att någon gång låta slumpen avgöra vilket av ett par alternativ det blir är väl inte att robotisera något? Har du aldrig gjort något och efteråt tänkt att du lika gärna kunde gjort något annat?

Jag tycker talet om tekniker och processer har mycket mer drag av New Public Management i så fall. Jag tror det är viktigt att komma ihåg vad som är sekundärt (tekniker och processer, som ju grundar sig i sekundära observationer) och vad som är primärt (mänskligt agerande som ju oftast kommer till stånd utan att någon utgått från tekniker eller följt processer). Annars riskerar det att bli en reducerande instrumentalisering av vad som är mer organiskt, komplext, känslobetonat och estetiskt.

--- jag strök resten, det lät argt! ---

Allt gott,

Christian
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,191
Location
Ereb Altor
Nässe;n337701 said:
Att randomisera rollpersonens reaktioner, som Måns och Fiktionslek är inne på, känns väldigt spännande. men lite i linje med New Public managment, att robotisera processer. Det kanske tar bort magin i att "bli" sin rollperson. Kanske finns det processer här som inte går att förenkla till tabeller?
SLPs inte RP. Jag ser det som ett redskap för SL. Jag brukar aldrig slumpa min RPs val.
 

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
5,572
Location
Slätta
Nässe;n337701 said:
Men det spännande för mig är att försöka förstå vad det är för switch som inte är påslagen när det inte klickar (och vice versa). Jag tycker det kan vara så att det funkar bra tre pass och sen funkar det bara inte ett pass (med samma rollperson). Och det kan som sagt oftast kopplas till att jag inte sovit eller liknande. Är alltså egentligen inte ute efter att få tips eller bli bättre eller så (i alla fall inte med den här tråden). Mer nyfiken på själva processen. För man skulle kunna förundras över det motsatta--hur sjutton kan vi veta vad de här helt påhittade personerna ska säga och göra?
En del av det du säger, att du vill förstå varför du är "på" vissa dagar och "av" andra, får mig att tänka på idrottspsykologi. När jag var som aktivast så hade vi i laget kurser i självkännedom, att driva igenom när engagemantet tryter och att spela bra när självförtroendet är sviktande. Nu tangerar det kanske bara lite lätt det som du pratar om, men de handfasta mest tipsen för att hantera det är i princip god sömn, finn den mat som passar dig, arbeta med visualisering, spela enkelt och slappna av. I mångt och mycket tror jag att det transponerar ganska bra på rollspelandet också. Det finns för övrigt väldigt mycket intressant att läsa i det fältet.

Sedan vill jag minnas att det finns en gammal tråd runt flow som skulle kunna vara intressant att återbesöka också kanske?

Vad gäller randomisering av reaktioner så tror jag att det skulle kunna vara bra och intressant i någon procent av fallen. Jag tänker mig att de är ganska få, men de kanske kan vara ett bra verktyg i fallen då man fryser.
 

Nässe

Myrmidon
Joined
3 Jan 2006
Messages
3,635
Location
Malmö
Fiktionslek;n337704 said:
Det är första (och förhoppningsvis sista) gången någon förknippat mig med New Public Management :). Där jag kommer ifrån är det verkligen fighting words. Att någon gång låta slumpen avgöra vilket av ett par alternativ det blir är väl inte att robotisera något? Har du aldrig gjort något och efteråt tänkt att du lika gärna kunde gjort något annat?

Jag tycker talet om tekniker och processer har mycket mer drag av New Public Management i så fall. Jag tror det är viktigt att komma ihåg vad som är sekundärt (tekniker och processer, som ju grundar sig i sekundära observationer) och vad som är primärt (mänskligt agerande som ju oftast kommer till stånd utan att någon utgått från tekniker eller följt processer). Annars riskerar det att bli en reducerande instrumentalisering av vad som är mer organiskt, komplext, känslobetonat och estetiskt.

--- jag strök resten, det lät argt! ---

Allt gott,

Christian
Kan ju vara på plats med en ursäkt här också. Det var ju en ganska konstig jämförelse. Har nyss lyssnat på någon P3-dokumentär där man pratade om att automatisera processer och låta system ta över mänskligt beslutsfattande (och hur illa det kan gå)—och tänkte att det kunde liknas vid att låta en tabell ersätta en spelares egen bedömning av vad som bör sägas eller göras. Alltså att man försöker kvantifiera och beskriva något som inte går att kvantifiera och beskriva på det förenklade sättet. Men som sagt, dålig liknelse, och dåligt läst av vad du skrev :)
 

Fiktionslek

Suldokar's Wake Whitehack Oktoberlandet
Joined
23 Aug 2006
Messages
1,422
Jag märkte själv hur jag gick igång (det är en vanlig diskussion på mitt jobb), men jag fattar ju att du inte menade det som jag spontant läste det! Men om man fimpar labeln så är det ju en intressant diskussion ändå, tycker jag, att många är villiga att gå ganska långt i att automatisera spelledarens val under spel, men nog inte alls lika villiga att göra det samma med spelarens val. Och distinktionen mellan sekundärt och primärt tror jag är väldigt använbar när man diskuterar huruvidaa rollspel "stöder" olika saker och huruvida det går att lära sig spela med hjälp av regelböckerna. Det överraskar säkert ingen, men jag tror ju att folk i allmänhet klarar sig med väsentligt färre och mindre omfångsrika beskrivningar av processer och tekniker än vad man kan få intrycket här och på andra rollspelsforum. Självklart finns personer som är väldigt textuella och som därför vill ha långa, skriftliga steg för steg-instruktioner. Men lika självklart finns det personer som helt ratar större textmängder och hellre tittar på när nån spelar eller läser några kortare spelexempel.

I det fall som den här tråden handlar om tror jag detta med att veta vad rollpersonen ska säga är ett ganska typiskt exempel på något som inte låter sig göras genom att man följer någon steg-för-stegbeskrivning. Det känns som en grundläggande språklig och empatisk grej som man liksom socialiseras in i tidigt om man inte har ovanliga biologiska förutsättningar. Men som flera påpekat är det ju rätt naturligt att även rollpersoner ibland inte vet vad de ska säga eller göra :).

Allt gott,

Christian
 

APM

Bläckfisk
Joined
9 Jul 2015
Messages
482
Jag tycker mig själv ha hittat att jag kan ha två olika tillvägagångssätt som är olika fruktsamma i olika spel. Det sammanfaller lite med det här med förstapersonsperspektiv och tredjepersonsperspektiv (eller inlevelse och story som nämnts tidigare).

Om jag har förstapersonsperspektiv i actor stance och tar beslut om vad karaktären ska säga utifrån vad jag föreställer mig att den karaktären skulle säga, så kan det låsa sig för mig när jag inte riktigt kan leva mig in karaktären och hur den skulle tänka/reagera.

Jag kan ibland låsa upp mig från sådana situationer genom att tänka om utifrån director eller author stance istället och tänka ur ett tredjepersonsperspektiv. "om det här hade varit en film, vad hade hen sagt eller gjort då? Jo det här är ju ett typiskt sånt där tillfälle där hen skulle gjort så här!" så kreativiteten kan fullkomligt förändras bara utifrån mitt eget tankesätt - helt oavsett spelgrupp och spel.

I övrigt tycker jag att "emotional wants" är det bästa verktyget för att veta vad ens karaktär bör göra (kanske främst när man ska skapa relationsbaserat drama) . Även om spelet inte har en sådan mekanik brukar jag lägga till den själv på mitt formulär. Ex "emanuel - jag vill... komma honom nära" "leslie - jag vill att hon ska avundas mig" osv.
 

Nässe

Myrmidon
Joined
3 Jan 2006
Messages
3,635
Location
Malmö
APM;n337763 said:
Jag tycker mig själv ha hittat att jag kan ha två olika tillvägagångssätt som är olika fruktsamma i olika spel. Det sammanfaller lite med det här med förstapersonsperspektiv och tredjepersonsperspektiv (eller inlevelse och story som nämnts tidigare).

Om jag har förstapersonsperspektiv i actor stance och tar beslut om vad karaktären ska säga utifrån vad jag föreställer mig att den karaktären skulle säga, så kan det låsa sig för mig när jag inte riktigt kan leva mig in karaktären och hur den skulle tänka/reagera.

Jag kan ibland låsa upp mig från sådana situationer genom att tänka om utifrån director eller author stance istället och tänka ur ett tredjepersonsperspektiv. "om det här hade varit en film, vad hade hen sagt eller gjort då? Jo det här är ju ett typiskt sånt där tillfälle där hen skulle gjort så här!" så kreativiteten kan fullkomligt förändras bara utifrån mitt eget tankesätt - helt oavsett spelgrupp och spel.

I övrigt tycker jag att "emotional wants" är det bästa verktyget för att veta vad ens karaktär bör göra (kanske främst när man ska skapa relationsbaserat drama) . Även om spelet inte har en sådan mekanik brukar jag lägga till den själv på mitt formulär. Ex "emanuel - jag vill... komma honom nära" "leslie - jag vill att hon ska avundas mig" osv.
Bra idéer!
 

Nässe

Myrmidon
Joined
3 Jan 2006
Messages
3,635
Location
Malmö
Fiktionslek;n337760 said:
Jag märkte själv hur jag gick igång (det är en vanlig diskussion på mitt jobb), men jag fattar ju att du inte menade det som jag spontant läste det! Men om man fimpar labeln så är det ju en intressant diskussion ändå, tycker jag, att många är villiga att gå ganska långt i att automatisera spelledarens val under spel, men nog inte alls lika villiga att göra det samma med spelarens val. Och distinktionen mellan sekundärt och primärt tror jag är väldigt använbar när man diskuterar huruvidaa rollspel "stöder" olika saker och huruvida det går att lära sig spela med hjälp av regelböckerna. Det överraskar säkert ingen, men jag tror ju att folk i allmänhet klarar sig med väsentligt färre och mindre omfångsrika beskrivningar av processer och tekniker än vad man kan få intrycket här och på andra rollspelsforum. Självklart finns personer som är väldigt textuella och som därför vill ha långa, skriftliga steg för steg-instruktioner. Men lika självklart finns det personer som helt ratar större textmängder och hellre tittar på när nån spelar eller läser några kortare spelexempel.

I det fall som den här tråden handlar om tror jag detta med att veta vad rollpersonen ska säga är ett ganska typiskt exempel på något som inte låter sig göras genom att man följer någon steg-för-stegbeskrivning. Det känns som en grundläggande språklig och empatisk grej som man liksom socialiseras in i tidigt om man inte har ovanliga biologiska förutsättningar. Men som flera påpekat är det ju rätt naturligt att även rollpersoner ibland inte vet vad de ska säga eller göra :).

Allt gott,

Christian
Det här är ju faktiskt ganska intressant ändå att skapa sub-system för ens rollpersons agerande (inte för att jag vill spela så—men för att det vore kul att utforska). Enda spelet som gör så, vad jag känner till, är Burning Wheel med sina instinkts. Det är tre fraser som är tvingande, till exempel: ”plockar alltid på sig saker som ligger och skräpar.” Då kan både spelaren och SL hänvisa till detta, ”jo du har visst stuit bronsnyckeln—den låg och skräpade”. Men man hade så klart kunnat göra ett mycket mer heltäckande system av det, typ, ”när jag blir arg slår det över i rädsla och jag försöker blidka min motståndare och visa mig sårbar och ofarlig”. Då hade man haft styrande instruktioner för (tex) känslomässiga situationer. ”När jag blir osäker i sociala situationer hävdar jag mig genom att trycka ner den svagaste i rummet”.

New Public Managment är ett samtalsämne även på mitt jobb—mest för att min chef hatar det (ja, min arbetsplats är bäst i världen...)
 

Zire

Swashbuckler
Joined
18 May 2000
Messages
3,137
Location
Umeå
Alltså jag tycker att den här frågan är så bra, så central för rollspel. I vår grupp lyfter vi frågan ofta om hur karaktärsspelandet kan bli bättre. Att man ibland är "i karaktären" och det känns superlätt att vara som rollpersonen, hur vi ska göra för att uppnå det snabbare, lättare och behålla det. Ibland är man "ur karaktären" och det man gör känns inte som något rollpersonen skulle göra, och det känns motigt och svårt att komma på hur rollpersonen ska agera, hur ska vi göra för att undvika det.

Det kan vara feberyrorna som talar nu, men jag insåg plötsligt att vi nog har riktat blicken åt fel håll. Vi har mer fokuserat på hur spelaren ska göra för att bättre komma in i sin rollperson och spela rollpersonen så bra som möjligt. Men missat att lösningen kanske snarare sitter i själva gruppen. Det krävs naturligtvis att spelaren Johan föreställer sig att han är Wulfhart, men målet är inte att han ska spela Wulfhart, utan att han snarare ska vara Wulfhart. Johan kan skriva ner på sitt papper hur han kan spela Wulfhart, hur Wulfhart är. Men det hjälper honom inte att känna som Wulfhart.

Det är istället alla andra som kan hjälpa honom med det, genom att behandla honom som Wulfhart. Det är snarare alla andra som borde ha skrivet på papper hur de ska behandla Johan för att han ska känna sig som Wulfhart, och bli sin rollperson.

Wulfhart knackar inte irriterat på dörren och frågar om hövdingen har tid, det är vad Johan skulle ha gjort. Wulfhart trycker in dörren med axeln, duckar för dörrposten för han är fucking 2 meter och 30 cm hög, tittar ilsket ner på hövdingen, för han tittar ner på alla, rycker upp honom i kragen och håller honom nära ansiktet, för det brukar göra folk mer samarbetsvilliga, och frågar honom om han vet något om Iso-maas försvinnande, för Wulfhart bryr sig om Iso-maa. Det är hur Johan kan agera för att spela Wulfhart, men för att han ska kunna bli Wulfhart så krävs det att dörren faller in när han tacklar den, att han slår huvudet i dörrposten om han inte duckar, och måste stå framåtböjd när han är inomhus för att inte slå huvudet i taket, att alla är ett par huvuden kortare än honom och att när han är arg, lyfter upp hövdingen och morrar en fråga så stammar hövdingen omedelbart svaret, blek i ansiktet. Och Wulfhart reflekterar inte över svaret. Han travar iväg mot Jokar för att fortsätta utredningen, för tydligen är det han som vet mer om det hela. De andra rollpersonerna applåderar inte skådespeleriet, diskuterar vad som går på bio eller något annat olämpligt. Antingen gör de inget intryck över huvudtaget, för de är inte där. Eller så försöker de få stopp på Wulfhart, så att han inte gör något dumt. När Torgi ropar till honom att stanna, så stannar han. Inte för att hon, lite över 1,5 m lång på något fysiskt sätt skulle kunna stoppa honom, utan för att hon har den där tonen i rösten som brukar innebära att trubbel väntar om man inte gör som hon säger.

Johan blir inte Wulfhart för att han spelar Wulfhart, utan för att alla andra - inklusive spelvärlden - behandlar honom som Wulfhart.

Det är lite samma som spelarutmaningar. Vi har haft problem med det, tyckt att även om de är roliga så är det Johan som löser problemet, inte Wulfhart. Att de förstör inlevelsen i karaktären. Om tärningarna får rulla istället så löses problemen åtminstone så ofta som det vore rimligt för Wulfhart att lösa problemen. Men det problemet med spelarutmaningar finns bara där när Johan inte samtidigt är Wulfhart. När Johan tänker och känner som Wulfhart, så blir spelarutmaningen rollpersonens utmaning.

Det känns som att förkylningen, influensan eller vad det är jag har peakar just nu. Antingen så är det här dårskap när jag vaknar imorgon eller så behåller jag inlägget...
 
Top