Nekromanti Husdjur i rollspel

Vavva

Swordsman
Joined
26 Jan 2001
Messages
529
Location
Malmö
Jag har märkt att både mina karaktärer och mina SLP:er ofta har någon slags husdjur som kan både komplicera historien och vara där som minikaraktärer. Både spelledare och spelare har ibland reagerat på detta, både positivt och genom att himla med ögonen, men det kändes bara så självklart att en kvinnlig, ogift akademiker på 20-talet skulle ha en katt och att en hård boxare från Chicagos fattiga utkanter skulle vilja ha en Am.Staff. Djur är en så självklar del av mitt liv att de naturligt blir en del i det jag väger in hos en karaktär också.

Så, är husdjur närvarande i era kampanjer? Har ni några roliga anekdoter om när de blivit viktiga för historien? Är de i så fall där som rekvisita eller som aktörer?

Tillfredsställ min nyfikenhet!
 

Robert Jonsson

Nothing is True. Everything is Permitted.
Joined
13 Mar 2000
Messages
5,394
Location
Örebro
Efter alla husdjur och familiarius som gått åt för mina spelare då jag spelledde då jag var yngre så finns det säkert många historier för mina spelare att förtälja. Numer har jag dock lärt mig leva med dem och djuren slipper bisarra dösfall... :gremwink:

Själv har dne biten aldrig intresserat mig, det är inte något som tilltalar mig helt enkelt.
 

Coffe_Kanon

Swordsman
Joined
10 Sep 2007
Messages
547
Location
Universums Nav
Själv så spelade jag en Schaman i Elianas tjänst i Eon. Jag ville ha en familiarus i form av en kråka (kråkan var besatt av en sedan länge död förfadersande). Den kunde ju givetvis inte tala trots att anden fanns inuti den, men då hände det lustiga att under skapandet av karaktären så fick jag förmågan "tala med djur" då skulle man välja ut en djurgrupp eller art man kunde kommunicera med, valet var då ganska självklart.

Det var ett mycket trevligt husdjur måste jag säga, för den fungerade som familiarus under mina vandringar på astralplanet, men eftersom att den var besatt av min förfadersande så kunde den göra enkla saker (såsom att rekognocera omgivningen och sedan flyga tillbaka och tala om vad den hade sett). Givetvis var "anden" en rätt så trilsk, och gaggig gammal gubbe som ibland var lite avig av sig, det ledde till ganska udda situationer när min karaktär och kråkan satt och tjafsade med varandra under färderna, andra personer som var i närheten trodde ju att man var lite galen om man satt och tjafsade med ett djur.

Så en luggsliten trashank till Schaman tillsammans med sin luggslitna kråka, det var väldigt roligt att spela. I synnerhet för att man för en gångs skull spelade en "god" karaktär...
 

Pom

Swashbuckler
Joined
23 Jun 2003
Messages
2,926
Location
Enskededalen
I början av min rollspelskarriär körde vi ganska mycket soloäventyr, 1 spelare - 1 SL. När det sket sig för hjälten var det därför ont om lagkamrater som kunde rädda honom.

En lösning var att göra nya karaktärer som fick rädda den gamla.

En annan, lite roligare lösning var när min karaktärs stridshäst på egen hand fick kämpa sig in i en borg, ner till fängelsehålorna och där rädda min karaktär.

Det här skedde i Drakar och demoners första upplaga där stridshästar inte var att leka med. Men visst var SL snäll som tillät det! :gremsmile:
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Min polska kamel

Nästan alla mina husdjur har haft ett praktiskt syfte i "riktiga" rollspel (däremot älskar jag vanity pets i WoW).

Min favorit var kamelen (!) som min polska rollperson hade i en serie Twilight 2000-äventyr. (Jag hade hittat henne på Warzawas zoo). Min rollperson vars namn jag glömt skötte om våra förråd, matlagning, bränsle och sådär. Det finns säkert en militär term för det (vi var, som vanligt i T2000, militärer som blev AWOL efter atomkriget) men jag har glömt den.

I alla fall, vi hade gjort nåt jobb åt några bönder och fått en massa färskmat i belöning, och jag stod lycklig och gräddade pannkakor åt hela gänget. Då återkommer de som överlevt av marodörerna vi drivit på flykten åt bönderna med förstärkningar. De sabbade mina pannkakor, spillde ut min mjölk, och. värst av allt, de dödade min kamel!

Jag var genuint råförbannad så min gubbe gick totalt bärsärkagång. Stackars rövare...

Erik, jag tror hon hette Lena, kamelen, alltså.
 

Vavva

Swordsman
Joined
26 Jan 2001
Messages
529
Location
Malmö
*avlider av skratt*

Fy fan vilka bilder jag fick! Stackars kamelen Lena...

MIn 20-talsakademikers katt, en abessinier vid namn Morris, blev ghoulad efter sin mattes embrace. Trots sitt vampyrblod och med tiden sin dot i fortitude så fortsatte han ändå att göra det han gjorde bäst: Sova och riva ner blomkrukor.
 

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
5,026
Location
Linköping
Har varit dåligt med husdjur i mitt rollspelande. Minns en massa snack om fjärilsdrake (miniatyrdrake som kan sitta på axeln och tända magikerns pipa med sin eldkvast, från drakar-modulen till DoD91 (eller så är modulen äldre, jaja)) som familiari, men minns inte om nån faktiskt hade det eller det bara var planeringsprat.

Själv har jag bara haft ett riktigt husdjur, om man nu kan kalla en häst för husdjur. Min utbygdsjägarkattman hade en grön (ja, grön) stridshäst som min kattman kunde prata med. Språket Animaliska har alltid funnits med i vårt DoD-spelande även om jag inte har en aning om det är ett påhitt av oss eller faktiskt finns (att kolla upp det orkar jag givetvis inte). SL bestämde iaf att hästen skulle få nåt lågt FV i det bara på skoj sådär. Det var en schysst kompanjon på äventyrandets väg det där, särskilt som jag ett tag var ensam spelare.

Borde kattmän rida alls förresten? Känns konstigt med djur som rider på djur. Kan sätta pengar på att det var nåt som debatterades back then.
 

ripperdoc

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,399
Location
Tokyo
När vi spelade vår totalt utflippade SRR-kampanj (Sagan om Ringen, Rollspelet) så hade min stumme dvärgmagiker tre ponnys: Bo, Lan och Din. De var våra trogna följeslagare och vi sörjde dem djupt då de slutligen föll offer för den onde Orch-kungen i Gundabad. De var extremt viktiga för oss, eftersom de bar alla våra stora mängder magiska föremål vi behövde byta mellan (beroende på fiende).

Fast vi köpte tre nya och döpte dem till samma sak :gremwink:
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Naaa, har väll inga husdjur direkt. Det närmaste husdjur vi komemr är väll de nyttodjur som återkomemr. Närmare än så kommer vi nog inte.

/ Johan K, som hade en iller en gång för en himmla massa år sedan som husdjutr till en karaktär.
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Husdjur och... SEX! (nästan)

Bara för att skrämma Feuflux :gremwink:. I en urgammal Drakar-kampanj - och nu ska ni veta att vi pratar om gammal, jag kommer från den generationen som tycker att DoD -91 är nymodigt bjäfs som "förstörde" Drakar, och började spela långt innan det fanns något Ereb Altor - så hade en av rollpersonerna ett piggsvin som komips.

Det var så att i vår hemsnickrande och långsamt framvuxna värld så hade rollpersonerna med mig som SL blivit inblandade in en dynastisk strid i ett land i den världens "Afrika". Därvid hade de känt sig tvingade att ta livet av en trollkarl som egentligen var ganska sympatisk men som var på "fel" sida. Piggsvinet hade varit hans familiaris och en av rollpersonerna, en nyrullad karaktär som var en legosoldat från det där landet, tog hand om honom. Det fanns någon fjantigt regel om att familjarer förlorade sin intelligens när deras mästare dog men den sket vi givetvis i.

Ibland spelade jag piggsvinte, ibland han som spelade legosoldaten, men han hade alltid en pipig Disneypiffåpuffröst, och var lite om sig och kring sig, precis som sin husse, som helt händelsevis var en av de mer jordnära karaktärerna i vårt galna gäng.

Nå, vi spelade vår variant på Oraklets Fyra Ögon. Där finns det nån sorts SLP som är nån sexig trollkvinna från de där barbarfolken... jag har givetvis glömt vad hon heter. Hon hade i alla fall (skyll på Granström, inte mig) en tatuerad magisk symbol som kunde hypnotisera folk.

Legosoldaten var hur som helst mycket misstänkt med henne och skulle prata med henne i enrum för att mer eller mindre tvinga henne att erkänna att hon var en agent för Shagul, kampanjens storskurk. Det gick givetvis åt pipan, och han blev förhäxad av symbolen. Det är oklart vad som hände sedan, men han kom ut från hennes tält och var förhäxad. Så piggsvinte piper "Åh nej, jag måste JÄDDA Mästajen!" och tultar in i hennes tält han också.

På grund av kulturella influenser så uttryckte vi på den här tiden förhäxning etc genom att man stirrar tomt framför sig, håller händerna rakt ut, går som en zombie och mässar: HALLONSAFT! HALLONSAFT! HALLONSAFT!

Så: legolsoldaten kliver bestämt in, och kommer ut efter en stund:
HALLONSAFT! HALLONSAFT! HALLONSAFT!
Piggsvinet pinnar in, och snart kommer han också han ut:
HALLONSAFT! HALLONSAFT! HALLONSAFT!

Spelarreaktion: "Jag vill inte VETA vad hon gjorde med piggsvinet!"
"Tja, hon kan i alla fall inte ha NJUTIT av det..."

Erik
 

Ithaqua

Utsvulten Wendigo
Joined
22 Oct 2003
Messages
526
Location
Helvetet
A variety of pets...

...Fast de flesta tenderar väl att gå under termen homo familiarus. *S*

Hade en halfling i en relativt utflippad kampanj; han var alkoholiserad, liksom hans tama svan som sörplade sprit ur munnen på honom likt en gässling. Dessvärre vaknade han en vacker dag ur en osedvanligt sanslös fylla och upptäckte att hans desperata följeslagare hade funnit ett sätt att dryga ut sin magra reskost över en öppen eld...
 

DeBracy

Eventuellt helt fantastisk
Joined
21 May 2003
Messages
5,857
Husdjur... ja... vad jag kan komma ihåg så har de nog mest glömts bort. :gremtongue: Detta har fått mig att tänka att jag helt klart ska köpa en liten plastfigur för att representera husdjuret om jag (eller nån i någon kampanj jag mot förmodan skulle råka spelleda) skulle ha ett sådant. Så att det inte glöms bort som min stackars varghund i den där D&D/Warcraft-kampanjen som ser ut att vara på väg att pensioneras...
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
Husdjur vid rollspel

Husdjur som bikaraktärer dyker upp då och då vid rollspel. Ibland för att det passar ibland för att visa upp någon speciell sida av rollpersonen. Kanske för att tydliggöra hur blyg och osäker den blonda bimbon egentligen är när den talar (läs gullar, inte som i att ha ett egentligt samtal) lågmält och osäkert med sin katt.

Fast jag brukar ha desto med husdjur vid rollspel. Min fluffiga hund Loke har under sin rollspelkarriär fått agera props (föreställa en katt bland annat skurken hade i knäat och James Bond-aktigt strök över ryggen). Fast det brukar han inte vara så bra på då fluffskallen ligger stilla som mest 5 sekunder i taget. Enda rollen han varit övertygande i är ”Liten fluffig vakthund hos ett skogsfolk vid namn Roke”, fast det var på ett lajv.

Men under ett buffy-ish kampanj spelade Loke den återkommande karaktären "Little miss Kitty" som var en ev. demonbesatt katt.

Normalt sett under spelmöten så sysslar Loke med saker som att slicka spelare i rövskåran, terrorisera alla killar vid bordet, göra värden paranoid om v spelar hos någon annan än mig när han nosar på kablar/flöjter/fåtöljer, vilja ha min uppmärksamhet och sedan tvinga oss ta pauser och gå ut och sträcka på oss om vi spelar länge.

Samt se söt och inspirerande ut Förutom när han sover och ser rent pornografisk ut.
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Det pågår inga spel för min del just nu, så i pågående kampanjer kan jag inte uttala mig om. Men i varje rollspel har man väl någon gång haft ett djur?
Eftersom jag är en DoD-eggad person så har det ju självklart blivit många "familiarus"/"familiaris" hos magiker och så där, annars har jag dock också haft många husdjur på vanligt vis i DoD också. Men som jag sade, i alla rollspel man spelat har man nog haft ett husdjur.
I mitt spelgäng har det förekommit ofta att jag som SL fått vara mannen/kvinnan i djuraffären för att de köpt djur, och själv då jag är spelare har jag nog väldigt ofta djur, speciellt hundar eller hästar som verkligen blir "min bästa vän". Well, ibland i Neotech och så kan det vara en fördel med giftiga djur. :gremgrin:
För min del blir det nog så eftersom jag är djurvan irl, min familj ahr alltid haft hund och katt och min syrra har gård och hästar...
Det är kul med djur i rollspel helt klart, speciellt när man tar det på allvar och försöker göra mycket utav det.
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Re: Husdjur vid rollspel

Fast det brukar han inte vara så bra på då fluffskallen ligger stilla som mest 5 sekunder i taget.
"Mister Bigglesworth, kom tillbaka!" :gremlaugh:

En av mina polare hade en katt som hette Rocky. Han gillade att dyka efter tärningar. Vi brukade hävda att Rocky var friformare. Han var dock aldrig prop. Det var däremot den astjocka och retarderade katten Palle, vars husse ledde vår Werewolf-kampanj. Han spelade random spirits som passerade förbi (han skulle alltid fram och kela med alla närvarande).

Erik
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
Tja, jag har en spelare som envisas med att släpa med djur om han är på det humöret. En gång gjorde han magiker som hade en tam get som husdjur med sig på äventyr. Det enda den magikern kunde göra var att skapa dimma genom att skrika "Mistalainen!" (en blandning av finska och engelska antar jag). Han sög. Hans get var bra dock. En annan gån köpte han en ponny som han tränade att kuta toksnabbt och döpte den till "turboponnyn". I övrigt är djur något vi rider på eller äter upp.


Storuggla, vi är stadsbor
 
Top