Nekromanti Husregler till Drakborgen?

[Dewil]

Under julhelgen spelade jag, syrran, brorsan och min sambo Drakborgen, 1985 års version. Den är extremt dödlig och inte för att dräller av farliga monster eller för att de 26 dragen till solnedgången är alldes för få utan för att det händer en massa slumpmässiga, dumma grejer som man som spelare inte har någon som helst kontroll över. Två inrasade tak i följd knäcker vilken tjockhudad barbar som helst. Eller tråk-döden nummer ett: du kommer till ett vridrum som stänger in dig mot en vägg. Och i vridrum får man ju inte leta efter lönndörrar. Bara att sitta där och ruttna till solnedgången.

Det är lätt att förstå varför spelet kom i en ny version. (Svårare att förstå varför det dröjde så länge.)

Missförstå mig inte - det är kul att spela! Men man måste ha en god portion fatalistisk galghumor och skratta cyniskt åt alla tokigheter som händer. Den vars rollperson över huvud taget överlever är värd något slags respekt, om inte annat för att spelaren hade sån jävla tur. Syrran lyckades till och med en gång komma in till skattkammaren, plocka skatter i två rundor och sedan komma ut!

Nå, spelet skulle under nästan alla omständigheter(*) behöva husreglas för att bli lite roligare. Den vanligaste husregeln är väl att man tar bort solnedgångsräknaren, men den är ju nästan meningslös med tanke på att de flesta rollpersonerna dör innan de kommit ens halvvägs. Jag har funderat på några, som att sortera bort de allra dummaste rumsbrickorna, giftigaste krypen och dödligaste fällorna, att slå mot Tur vid varje skada av en fälla, gift eller liknande för att reducera skadan eller att införa att man läker 1 KP varje eller varannan runda.

Någon som har några bra tips? Kanske en hel uppsättning någorlunda välbalanserade husregler?

Dewil

<font size="1">(*) För ett antal år sedan hade jag planer på att skriva dryckesregler till Drakborgen. Varje gång det hände en, för Drakborgen så typisk dum grej, som att riddaren stöter på ett hål i golvet eller bågskytten fastnar bakom ett fällgaller, så skulle man få dricka.</font size>

 

[Rising]

Eller tråk-döden nummer ett: du kommer till ett vridrum som stänger in dig mot en vägg.

Fast det tycker jag är rätt roligt. Det har hänt mig två gånger att jag dött på det viset redan första draget. Speldesignen på åttiotalet var rätt skum.

Nå, spelet skulle under nästan alla omständigheter(*) behöva husreglas för att bli lite roligare. Den vanligaste husregeln är väl att man tar bort solnedgångsräknaren, men den är ju nästan meningslös med tanke på att de flesta rollpersonerna dör innan de kommit ens halvvägs.

Solen körde jag faktiskt inte med ens på åttiotalet. Mest för att den är så jobbig att administrera. När jag provat så slog det mig att man ju knappt har en chans att hinna in och ut, om man inte typ får fyra korridorer på raken och kan springa hela vägen.

Tja... Nä. Jag tror inte man kan göra så mycket åt Drakborgen. Att ta bort de dödliga fällorna gör ju inte mycket till, det stora problemet är ju att det knappt finns någon skicklighet i spelet. Man slår ju mest bara tärningar och säger "oj, dog jag?"

Men okej; här kommer ett tips: Låt spelarna en gång under varje drag få säga "nej" åt en rumsbricka/rumskort/fällkort/whatever de just dragit, och dra en ny. Men detta nya kort måste de möta som vanligt.

Då har spelet plötsligt blivit både lättare och mer skicklighetsbetonat. Om man kommer in i det där rummet som fanns i expansionen; med väggarna som slöt sig kring en och man hade tre knappar att välja bland för att försöka stoppa väggarna (man hade i praktiken 1/3 risk att dö) så tar man förstås och byter, och det gör man förmodligen också om man blir förföljd av mördarskuggan, om man kommer in i ett vridrum eller om man ser att taket rasar. Men hur är det om man kommer in i ett rum med bottenlöst hål? Eller ett rum där fällgaller rasar ner bakom en? Eller om man möter ett bergatroll? Eller en jättespindel? Och hur skall man egentligen tänka om man drar en fällrumsbricka? Skall man byta brickan, eller skall man ta ett fällkort och byta om det blir något väldigt farligt?

Då blir det plötsligt ett skicklighetsspel. En nybörjare skulle förmodligen byta kort om de drog en jättespindel, men själv ser jag det som en av de enklare utmaningarna man kan möta.

Nu blir jag faktiskt rätt sugen på att spela på det viset.

 

[Big Marco]

När vi spelade som mest under 80-talet så gjorde vi så att när solen nådde sista cirkeln så dog man inte. Men borgens fasor skadar en. Jag har för mig att vi inledde varje drag efter solnedgången med att slå 1T6 (eller kanske 1T3, jag minns inte) och varje rollperson fick det i skada. Detta gav ett flertal gånger upphov till extremt rafflande och spännande slutspurter ut ur borgen, ibland kanske med blott 1 KP kvar. =)

 

[ripperdoc]

Vi har en enkel husregel, och det är att om man dör får man omedelbart börja om i valfritt hörn. Men man har givetvis förlorat ett antal drag och har små chanser att komma ut med mest guld - fast eftersom spelet är så dödligt kan det räcka med att man hittar någon liten värdesak i en kista och sedan håller sig säker.

Detta kan med fördel kombineras med Marcos husregel om att det inte tar slut direkt vid solnedgången (fast den gynnar uppenbart dem med hög KP).

 

[Feliath]

Vi har en enkel husregel, och det är att om man dör får man omedelbart börja om i valfritt hörn.

Såhär spelade vi när jag var liten, förutom att man alltid började om i »sitt eget« hörn, men det var för att vi missuppfattat reglerna. Spelet är ju så jävla blodigt att ingen kommer någonvart annars



/Feliath — Alla voro eniga att bågmannen var bäst

 

[Guest]

Här hemma kör vi bara med en extra runda och en extra kp, det räcker enligt mig gott och väl.

/Zorbeltuss som gillar svårighetsgraden

 

[stenhöna]

Personligen tror jag mer på att byta inställning till spelet överhuvud. Meningen är att dö, helt enkelt.