Hypallage

[Genesis]

Hypallage (hy-PALL-a-ge) är en förnämlig term från retoriken som betyder att man flyttar en beskrivning så att det pekar på "fel" ord för stilistisk effekt. Vi använder det i många vanliga uttryck utan att tänka på det:

• "En arg blick" (det är ju inte blicken som är arg, utan personen som kastar den)
• "Ett förvånat ögonbryn"
• "En sömnlös natt"

Jag tänker kalla dessa vardagliga hypallager (ingen aning om vad det heter i plural) "slentrianhypallager". Vi använder dem hela tiden utan att tänka på dem, och de uppfattas knappt av åhöraren. Det kan till och med kännas udda att ifrågasätta att det är något underligt med uttrycket. Visst är det väl natten som är sömnlös? Den har ju ingen sömn i sig? Nä, det är ju jag som är sömnlös. När vi säger "Jag spenderade en sömnlös natt" så menar vi egentligen "Jag spenderade natten sömnlös".

Så dessa slentrianhypallager är inte så intressanta. I andra änden av skalan kan man dra hypallage för långt och få uttryck som inte funkar särskilt bra. Här är några exempel på dåliga hypallager:

• "Jag öppnar ett fundersamt fönster". Det låter underligt, för även om jag är fundersam när jag öppnar fönstret har fönsteröppningen ingen stark koppling till fundersamheten. Jämför med slentrianhypallagerna ovan.
• "Jag kliar en fundersam katt i nacken". Det låter underligt, för även om handlingen att klia en katt i nacken kan vara en rimlig gest att göra när man är fundersam, så är katten själv någon som skulle kunna bli fundersam, så den naturliga tolkningen blir att attribuera fundersamheten till katten.
• "Jag rynkar på en fundersam panna". Det här låter konstigt, helt enkelt eftersom uttrycket "Jag rynkar på en panna" låter konstigt. Så säger man inte. Man säger "Jag rynkar på pannan", men hypallage känns mest naturligt i obestämd form. "Jag rynkar på den fundersamma pannan" får en att tro att det finns flera olika pannor och jag väljer att rynka på just den som är fundersam.

Mellan slentrianhypallager och dåliga hypallager finns ett intressant område för språklig elegans, som kan ge intressanta och målande formuleringar och hålla åhörarens uppmärksamhet. Här är några hypallager som inte är fasta uttryck, men som ändå känns (i olika grad) förståeliga:

• "Jag röker en fundersam cigarr". Inte ett vanligt uttryck, men man kan se framför sig en person som fundersamt puffar på en cigarr.
• "Efter ett rövsvettigt joggingpass". Ursäkta den mentala bilden, men jag ville komma bort lite från den mer klichéiga formuleringen "ett svettigt joggingpass", som känns mer slentrianhypallage.
• "Jag ligger på en sömnig blomsteräng lyssnar på det flitiga surrandet av insekter." Här fick jag in två stycken!
• "Jag låter blicken svepa över ett fundersamt landskap". Här är vi på gränsen! Kopplingen känns svag, men att låta blicken svepa över landskapet är ändå något man kan göra när man är fundersam. Ju svagare kopplingen är, desto mer effekt kommer ditt hypallage att få, men desto underligare känns det också. Det är en balansgång!

Ett annat bra uttryck är "semantisk mättning", som betyder att när man repeterar ett ord tillräckligt många gånger så känns det som att det förlorar i betydelse. Eventuellt har du vid det här laget uppnått detta med både "hypallage" och "fundersam".

 

[Vimes]

Ja! Språk!

Kan man inte säga att hypallagen (vilket genus?!) är en "felplacerad" bestämning - någon som "naturligt" borde vara ett adverbial eller ett attribut i en nominalfras som fått fötter och placerat sig någon annanstans i predikatsledet? T.ex. "Pelle lyfte ett ögonbryn fundersamt" -> "Pelle lyfte ett fundersamt ögonbryn". Det verkar stämma med flera av dina exempel, men inte med " Jag ligger på en sömnig blomsteräng lyssnar på det flitiga surrandet av insekter." Här har "sömnig" och "flitig" inga naturliga, icke-hypallagiska platser. Grammatiskt verkar det alltså vara två olika typer av operationer.

Jag antar, som du är inne på, att hypallagen måste ha en begriplig semantisk koppling till den övergripande aktionen som beskrivs för att accepteras. "Jag öppnade ett fundersamt fönster" kanske inte funkar, men "Jag öppnade ett nyfiket fönster" verkar rimligare. Dels detta, men också, som du tar upp i kattbestämningen, att den hypallagiserade bestämningen inte gärna får vara en möjlig bokstavlig tolkning.

 

[Genesis]

Så som det oftast beskrivs är det mer ett retoriskt än ett lingvistiskt fenomen. "Pelle lyfte ett ögonbryn fundersamt" -> "Pelle lyfte ett fundersamt ögonbryn" funkar ju bara för att ögonbryn är neutrum och ett adjektiv i neutrum ser likadant ut som ett adverb. "Pelle kastade en blick argt på Fia" -> "Pelle kastade en arg blick på Fia" kräver ju att ordet formas om, men följer i övrigt precis samma logik som den du tar upp. Så det är inte helt enkelt så att ordet flyttat på sig; det har också bytt form.

EDIT: Det blir ju än tydligare i engelskan, där adverb formas helt annorlunda. Här är några exempel från Wikipedia:

"On the idle hill of summer/Sleepy with the flow of streams/Far I hear..." (A.E. Housman, A Shropshire Lad) — "Idle", although syntactically modifying "hill", semantically describes the narrator, not the hill.
"Fitting the clumsy helmets just in time" — Wilfred Owen, "Dulce et Decorum est"
"restless night" — The night was not restless, but the person who was awake through it was.
"happy morning" — Mornings have no feelings, but the people who awaken to them do.
"While he's waiting, Richard pops a nervous handful of salted nuts into his mouth." (A. M. Homes, This Book Will Save Your Life)
"Flying over the sleeping countryside" — The countryside isn't sleeping, the people living there are.

I det sista exemplet är det ju inte ens subjektet som beskrivs med adjektivet, utan objektet.

 

[Genesis]

(Anledningen till att jag postar detta i rollspelsforumet, för den som tycker att det mest ser ut som en lingvistisk analys, är såklart att jag tror att detta kan vara ett kul verktyg att jobba med för att levandegöra våra beskrivningar i spel.)

 

[Vimes]

Så som det oftast beskrivs är det mer ett retoriskt än ett lingvistiskt fenomen. "Pelle lyfte ett ögonbryn fundersamt" -> "Pelle lyfte ett fundersamt ögonbryn" funkar ju bara för att ögonbryn är neutrum och ett adjektiv i neutrum ser likadant ut som ett adverb. "Pelle kastade en blick argt på Fia" -> "Pelle kastade en arg blick på Fia" kräver ju att ordet formas om, men följer i övrigt precis samma logik som den du tar upp. Så det är inte helt enkelt så att ordet flyttat på sig; det har också bytt form..

Ja, såklart. Jag var tydligen lite för villig att hitta ett grammatiskt mönster för att tänka på det själv

 

[Man Mountainman]

Jag ligger på en sömnig blomsteräng lyssnar på det flitiga surrandet av insekter." Här har "sömnig" och "flitig" inga naturliga, icke-hypallagiska platser.

Jag ligger sömnig på en blomsteräng och lyssnar på surrandet av flitiga insekter.

 

[Vimes]

Jag ligger sömnig på en blomsteräng och lyssnar på surrandet av flitiga insekter.

Absolut! Jag tänkte uppenbarligen med stjärten när jag skrev det där inlägget. Så kan det gå.