Nekromanti Hypotestestartråden

[Zorbeltuss]

Detta är en tråd för att bolla ideer, den som frågar lägger fram sin hypotes och övriga deltagare i tråden som känner sig kunniga på ämnet verifierar eller skjuter ner hypotesen.
Regler är, beskriv hypotesen så utförligt som du vill ha svaret.
När du svarar citera ALLTID hela hypotesen, du får dela upp citeringen men man ska veta vad du svarar på och om du inte har svar på hela hypotesen utan bara delar av den ska detta framgå för andra som vill svara och för ställaren av hypotesen.

Exempelfråga:
Svamp innehåller mycket mineraler som är nyttigt, går det att leva enbart på svamp?
Exempelsvar:

Svamp innehåller mycket mineraler som är nyttigt, går det att leva enbart på svamp?

Nej, svamp innehåller som du säger mycket mineraler, men väldigt få kolhydrater, fetter, essenciella aminosyror och vitaminer, det skulle vara svårt att leva mer än i några dagar på enbart svamp.

Hypotes följer.

/Zorbeltuss

 

[Zorbeltuss]

Jag har länge undrat om krutvapen kunnat ta en annorlunda vändning om man istället för att gå över från pilar i krutvapen till kulor, gått från pilarna till avkortade armborstlod av metall i en drivspegel av kork. Hade detta kunnat vara en alternativ teknologi som kunnat växa fram eller hade blykulorna varit överlägsna på alla sätt?

 

[Zorbeltuss]

Som många vet är ju förbränningsmotorer mycket mer bränsle effektiva än raketer, problemet är att alla moderna förbränningsmotorer ju kräver oxidationsmedel i atmosfären, något som iallafall i solsystemet är ganska sällsynt. Jag undrar om det skulle gå att göra förbränningsmotorer som förbränner tillexempel metan som finns i Saturnus måne Titans atmosfär och har en tank med oxidationsmedel istället, exempelvis jetmotor eller fyrtaktsmotor med klor eller syre eller en ångmaskinsliknande kontraption med salpeter som oxidationsmedel?

 

[Korpen]

Jag har länge undrat om krutvapen kunnat ta en annorlunda vändning om man istället för att gå över från pilar i krutvapen till kulor, gått från pilarna till avkortade armborstlod av metall i en drivspegel av kork. Hade detta kunnat vara en alternativ teknologi som kunnat växa fram eller hade blykulorna varit överlägsna på alla sätt?

Man hade faktiskt stenkulor innan det blev järn eller bly (beroende på vilket vapen vi pratar om). Den enorma fördelen med metallkulor är att de är mycket lätta och billiga att tillverka, det enda som behöves är en gjutform. Eftersom kostnadseffektivitet är det krutvapen handlar om så har jag svårt att se att någon exotisk ammunition skulle kunna ge dem en match.

 

[wilper]

Dina pilgevär lever faktiskt i dag i viss mån. http://en.wikipedia.org/wiki/Flechette

Pilar är bättre på att slå genom pansar, och har bättre ballistiska egenskaper än våra traditionella "kulor" (även de är oftast rätt pilformade i dagens ammunition, de med).

 

[Korpen]

Som många vet är ju förbränningsmotorer mycket mer bränsle effektiva än raketer, problemet är att alla moderna förbränningsmotorer ju kräver oxidationsmedel i atmosfären, något som iallafall i solsystemet är ganska sällsynt. Jag undrar om det skulle gå att göra förbränningsmotorer som förbränner tillexempel metan som finns i Saturnus måne Titans atmosfär och har en tank med oxidationsmedel istället, exempelvis jetmotor eller fyrtaktsmotor med klor eller syre eller en ångmaskinsliknande kontraption med salpeter som oxidationsmedel?

Vad som är effektivt beror på vad det är man vill uppnå.
T.ex har jag svårt att se hur en tvåtaktsmotor skulle kunna ge acceleration åt en rymdfarkost.

Sen kan man ju tillägga att raketbränsle i flytande form till ¾ (eller om det var 2/3) är oxidationsmedel.

 

[Troberg]

Som många vet är ju förbränningsmotorer mycket mer bränsle effektiva än raketer, problemet är att alla moderna förbränningsmotorer ju kräver oxidationsmedel i atmosfären, något som iallafall i solsystemet är ganska sällsynt. Jag undrar om det skulle gå att göra förbränningsmotorer som förbränner tillexempel metan som finns i Saturnus måne Titans atmosfär och har en tank med oxidationsmedel istället, exempelvis jetmotor eller fyrtaktsmotor med klor eller syre eller en ångmaskinsliknande kontraption med salpeter som oxidationsmedel?

Du menar att istället för att tanka bränsle och tillföra oxidant från atmosfären, så tankar du oxidanten och tar bränslet från atmosfären?

Javisst, med rätt atmosfär så skulle det funka utmärkt.

 

[Zorbeltuss]

Som många vet är ju förbränningsmotorer mycket mer bränsle effektiva än raketer, problemet är att alla moderna förbränningsmotorer ju kräver oxidationsmedel i atmosfären, något som iallafall i solsystemet är ganska sällsynt. Jag undrar om det skulle gå att göra förbränningsmotorer som förbränner tillexempel metan som finns i Saturnus måne Titans atmosfär och har en tank med oxidationsmedel istället, exempelvis jetmotor eller fyrtaktsmotor med klor eller syre eller en ångmaskinsliknande kontraption med salpeter som oxidationsmedel?

Vad som är effektivt beror på vad det är man vill uppnå.
T.ex har jag svårt att se hur en tvåtaktsmotor skulle kunna ge acceleration åt en rymdfarkost.
Sen kan man ju tillägga att raketbränsle i flytande form till ¾ (eller om det var 2/3) är oxidationsmedel.

Ja det är mer landfarkoster, flygplan eller generatorer jag tänker på, Visserligen skulle man nog kunna använda en Single Stage to Orbit eller SSTO som har dubbelfunktions atmosfärmotorer men jag misstänker att komplexiteten överstiger vinsten i det fallet. Oxidationsandelen beror ju till mångt och mycket vad för egenskaper man vill ha ut av raketen, men jag gissar på att 2/3 är det bästa man kommer upp i med en någorlunda resonable atmosfär (undantag är väl i näst intill alla fall metaller i gasform).

/Zorbeltuss

 

[Korpen]

Pilar är bättre på att slå genom pansar, och har bättre ballistiska egenskaper än våra traditionella "kulor" (även de är oftast rätt pilformade i dagens ammunition, de med).

Nej, en pil har ingen egentlig direkt fördel över en normal ”kula” är det gäller penetration (däremot kan det förekomma indirekta fördelar). Dessutom vill man inte ha en spetsig projektil för att slå igenom pansar, undantagslöst alla pansarbrytande projektiler är ganska trubbiga (även om de kan ha ett aerodynamiskt hölje som är spetsigt).
För att undvika förvirring så använder jag begreppet ”pil” för projektiler som är fenstabiliserade, ”kula” om allt annat.

Det finns som sagt pilvapen, men det är bara under väldigt specifika omständigheter som pilar har någon fördel över kulor; vilket är anledning till att de aldrig varit generell ammunition.

 

[Zorbeltuss]

Jag har länge undrat om krutvapen kunnat ta en annorlunda vändning om man istället för att gå över från pilar i krutvapen till kulor, gått från pilarna till avkortade armborstlod av metall i en drivspegel av kork. Hade detta kunnat vara en alternativ teknologi som kunnat växa fram eller hade blykulorna varit överlägsna på alla sätt?

Man hade faktiskt stenkulor innan det blev järn eller bly (beroende på vilket vapen vi pratar om). Den enorma fördelen med metallkulor är att de är mycket lätta och billiga att tillverka, det enda som behöves är en gjutform. Eftersom kostnadseffektivitet är det krutvapen handlar om så har jag svårt att se att någon exotisk ammunition skulle kunna ge dem en match.

Dina pilgevär lever faktiskt i dag i viss mån. http://en.wikipedia.org/wiki/Flechette

Pilar är bättre på att slå genom pansar, och har bättre ballistiska egenskaper än våra traditionella "kulor" (även de är oftast rätt pilformade i dagens ammunition, de med).

Mitt pilgevär är faktiskt tänkt som en lågteknologisk variant av fletchettes, men det fanns ju en annan typ av pilgevär innan, jag vet inte den svenska termen men den engelska termen är Gonne, det var att man hade korta pilar av typen som användes till båge, men den var ju i mångt och mycket väldigt dålig då man inte hade tätning ingen drivspegel och att den inte var balanserad för den typen av avfyrning. Huruvida en några få centimeters järnstav och en kork skulle vara dyrare i tidig medeltid än än blykula vet jag inte, men det beror isåfall helt på hantverks kostnaden, då bly var dyrare än både järn och kork om jag minns rätt, jag är dock väldigt fundersam om en sådan typ av fletchette hade funkat i en gammal musköt eller liknande.

 

[Zorbeltuss]

Som många vet är ju förbränningsmotorer mycket mer bränsle effektiva än raketer, problemet är att alla moderna förbränningsmotorer ju kräver oxidationsmedel i atmosfären, något som iallafall i solsystemet är ganska sällsynt. Jag undrar om det skulle gå att göra förbränningsmotorer som förbränner tillexempel metan som finns i Saturnus måne Titans atmosfär och har en tank med oxidationsmedel istället, exempelvis jetmotor eller fyrtaktsmotor med klor eller syre eller en ångmaskinsliknande kontraption med salpeter som oxidationsmedel?

Du menar att istället för att tanka bränsle och tillföra oxidant från atmosfären, så tankar du oxidanten och tar bränslet från atmosfären?

Javisst, med rätt atmosfär så skulle det funka utmärkt.

Yay, jag ska snarast skicka in ett förslag till nya delar i Kerbal Space Program.

/Zorbeltuss

 

[Vitulv]

Pilar är bättre på att slå genom pansar, och har bättre ballistiska egenskaper än våra traditionella "kulor" (även de är oftast rätt pilformade i dagens ammunition, de med).

Nej, en pil har ingen egentlig direkt fördel över en normal ”kula” är det gäller penetration (däremot kan det förekomma indirekta fördelar). Dessutom vill man inte ha en spetsig projektil för att slå igenom pansar, undantagslöst alla pansarbrytande projektiler är ganska trubbiga (även om de kan ha ett aerodynamiskt hölje som är spetsigt).
För att undvika förvirring så använder jag begreppet ”pil” för projektiler som är fenstabiliserade, ”kula” om allt annat.

Det finns som sagt pilvapen, men det är bara under väldigt specifika omständigheter som pilar har någon fördel över kulor; vilket är anledning till att de aldrig varit generell ammunition.

Jag vill minnas att fördelen med pilen är att det är en mindre projektil än motsvarande kalibers "kula". Dvs. att du kan göra pilen av ett tyngre material än om du hade haft en fullkalibrig ammunition. Pilen omges av drivspeglar (en slags gördel) som faller bort efter att konstruktionen lämnat eldröret.

Då drivladdningen är densamma som vid en fullkalibrig projektil så får pilen väldigt hög hastighet, och detta i kombination med ett tyngre material och en förhållandevis liten anslagsyta gör att den kinetiska energin vid anslag blir mycket stor. Därför lämpar sig pilprojektiler bra för pansarbrytande syften.

Både pilen och pansaret den skall bryta övergår mer eller mindre till vätskeform vid anslag.

 

[Korpen]

Jag vill minnas att fördelen med pilen är att det är en mindre projektil än motsvarande kalibers "kula". Dvs. att du kan göra pilen av ett tyngre material än om du hade haft en fullkalibrig ammunition. Pilen omges av drivspeglar (en slags gördel) som faller bort efter att konstruktionen lämnat eldröret.

Då drivladdningen är densamma som vid en fullkalibrig projektil så får pilen väldigt hög hastighet, och detta i kombination med ett tyngre material och en förhållandevis liten anslagsyta gör att den kinetiska energin vid anslag blir mycket stor. Därför lämpar sig pilprojektiler bra för pansarbrytande syften.

Både pilen och pansaret den skall bryta övergår mer eller mindre till vätskeform vid anslag.

Sant, så jag kommer med lite mer info.
Det man vill ha i en projektil är en bra ballistisk koefficient (grovt räknat så litet tvärsnitt som möjligt i förhållande till massan), vilket en lång och smal projektil ger. En rund kula å andra sidan maximerar ytan i luftmotstånd i förhållande till massan, och är en aerodynamiskt horribel form egentligen. Däremot så kan inte en väldigt lång projektil rotationsstabiliseras, vilket är anledning till att pilprojektiler är fenstabiliserade (och som regel skjuts ur slätborrade kanoner). En annan nackdel är att fenstabiliserade projektiler kan ha en tendens att göra en vindflöjel och svänga in i vinden; men eftersom pilar bara används på kort håll (under 2km) så är det inget större problem praktiskt.

Däremot så har en pil inte nödvändigtvis högre utgångshastighet än en fullkalibrig projektil, det beror enbart på vikten på projektilen, formen har ingen effekt på var som händer i eldröret.
Under VK2 så förekom det till lands pansarbrytande ammunition som bestod av en Wolframpenetrator omgiven av ett aluminiumhölje som fungerade enligt samma princip som en modern pilprojektil.

 

[Vitulv]

Däremot så har en pil inte nödvändigtvis högre utgångshastighet än en fullkalibrig projektil, det beror enbart på vikten på projektilen, formen har ingen effekt på var som händer i eldröret.

Absolut. Anledningen till den högre utgångshastigheten är alltså i det här fallet att drivladdningen är, rent proportionerligt, större då själva projektilen är underkalibrerad (mindre än eldröret). Dvs. samma kraftiga drivladdning, men med än lättare projektil = högre utgångshastighet.

Sedan finns det så klart andra fördelar, som t.ex. flackare bana etc.

 

[Zorbeltuss]

Skulle det vara teoretiskt möjligt att hålla en kritisk reaktor i plasma form i en magnetisk flaska? Alltså inte huruvida om den magnetiska flaskan skulle vara tillräckligt stark för det tvivlar jag egentligen på, men om den kritiska kedjereaktionen skulle vara den huvudsakliga reaktionen, jag räknar med att tillexempel uran i en tillräckligt tät plasma skulle åtminstone ha några instanser av fusion av urankärnor och/eller restproduktkärnor, frågan är om man överhuvudtaget kan räkna med den vanliga reaktionen eller om övriga reaktioner kommer utgöra så stor majoritet att du inte längre kan avgöra att den kritiska kedgereaktionen överhuvudtaget äger rum längre.

Anledningen att jag tänker på detta är att en Nukleär termisk raket finns i tre stora grupper, solid kärna, flytande kärna och gas kärna och jag undrar lite om en plasmakärna skulle räknas som fissionsraket eller enbart som det idiotiska tankeexperiment det egentligen är.

/Zorbeltuss som tycker fler borde skriva kluriga hypoteser, ni har ju visat i andra trådar att ni kan

 

[wilper]

När man skall ta blodprov så är det ett väldigt pillande med att hitta vener. Men jag har observerat att jag blöder oavsett var jag får hål på huden.

Min hypotes är därför: Det borde gå att ta blodprov precis var som helst på kroppen, även om det kanske tar lite längre tid för blodet att rinna till om man prickar ett "dåligt" ställe.

 

[God45]

När man skall ta blodprov så är det ett väldigt pillande med att hitta vener. Men jag har observerat att jag blöder oavsett var jag får hål på huden.

Min hypotes är därför: Det borde gå att ta blodprov precis var som helst på kroppen, även om det kanske tar lite längre tid för blodet att rinna till om man prickar ett "dåligt" ställe.

Ska man inte ha särskilt mycket blod är det ju så man gör, tex när man kollar någons blodsocker. Ska man ha mer blod tar det väll för långt tid helt enkelt?

 

[Rymdhamster]

Dvs. samma kraftiga drivladdning, men med än lättare projektil = högre utgångshastighet.

Ah, dåså. Jag blev också förvirrad eftersom du skrev att man skulle göra projektilen i ett tyngre material trodde jag du menade att vikten skulle bibehållas.

/Rymdhamster, som försökte skriva om ordet "tungare" tre gånger innan han insåg varför stavningskontrollen inte tyckte om det =)

 

[Rymdhamster]

Min hypotes är därför: Det borde gå att ta blodprov precis var som helst på kroppen, även om det kanske tar lite längre tid för blodet att rinna till om man prickar ett "dåligt" ställe.

Jag tror att risken är för stor att blodet ska hinna levra sig och sätta igen nålen om man tar ett av de mindre blodkärlen och behöver ta ett stort blodprov. De mindre blodproven kan de ju i princip ta var som helst då de inte behöver mer än någon droppe.

Sen tänker jag mig också att blodet kan ha lite olika värden beroende på vilka organ det passerat och att man om man ska jämföra värdena mot något behöver ta det från samma plats varje gång för att de ska vara jämförbara. Då är det bäst att satsa på ett ställe där det går att komma åt blodet på vem som helst. På vissa personer är det ju stört omöjligt att hitta de mindre blodkärlen.

 

[Sapient]

Jag har länge undrat om krutvapen kunnat ta en annorlunda vändning om man istället för att gå över från pilar i krutvapen till kulor, gått från pilarna till avkortade armborstlod av metall i en drivspegel av kork. Hade detta kunnat vara en alternativ teknologi som kunnat växa fram eller hade blykulorna varit överlägsna på alla sätt?

Sannolikt inte. Som framkommit senare i tråden (bland en del felaktigheter, som jag återkommer till) är kulan inte en aerodynamiskt perfekt form.

Men om man inte kan veta vilken "sida" av projektilen som kommer att vara framåt - om man inte kan kontrollera det, så är kulan den bästa kompromissen, därför att den är likformig och därför kommer att ha minimal avdrift på grund av okontrollerbar rotation samt en jämnare påverkan av vinden.

Alla äldre musköter et.c. var handgjorda. De var inga precisionsarbeten. Pipan hade någorlunda samma diameter rakt igenom, enbart därför att den borrades upp - på så väl kanoner som på gevär och pistoler. Det var omständigt arbetsmässigt, men enda sättet att lösa kaliberproblemet (och åtminstone tills stålproduktionen och gjuttekniken tagit fart, säg medio 1700 tidigast, att ge ett hållfast gods i pipan).

Precisionen i vapnet var mer beroende av pipans längd (lång, konsekvent acceleration) än något annat (givet att den var rak, vilket är en annan sak...)

Korpen föreslog:

Den enorma fördelen med metallkulor är att de är mycket lätta och billiga att tillverka, det enda som behöves är en gjutform.

Det är inte sant - det är ingen större skillnad på att gjuta en klotformad kula eller t.ex. en torpedkula. Båda kräver en enkel gjutform och en fil. Det är åter precision (eller avsaknaden av den) som spelar in.

(En spetsigare kula kan vara något svårare, eftersom det finns en viss risk att spetsen blir sned och ökar avdriften genom instabil rotation. Men torped- och s.k. ogivalformad ammunition är inte svårare att gjuta.)

Svårigheter med att hålla loppet i en exakt kaliber liksom att tillverka kulor med en exakt storlek - och samma som pipan! - gjorde att den enklaste lösningen var att ha en förladdning mellan kulan och krutladdningen. (Om den var av ett "hårt" material, kallades den redan då för sabot, för övrigt. Men i musköter et.c. var det oftast linne eller liknande.)

Om en annan projektilform än en kula accelererar genom ett lopp som varierar i diameter, är risken större att den helt enkelt fastnar. Det ökar risken för vapensprängning.

Det är det främsta svaret.

När det gäller att använda lod, pilar et.c. som är lite längre (så att de t.ex. kan sticka ut ut pipan) är det visserligen nästan ingen risk att de fastnar. De behöver inte heller rotera för att behålla sin banstabilitet (särskilt inte med fenor). Men problemet är drivspegeln.

Man kunde göra saboter som låg mellan en (solid) kula och krutladdningen, eller halvfasta "skålar" som kunde rymma mindre delar (karteschladdningar) osv. men en modern gördel/drivspegel är en avancerad konstruktion. Det hade man inte kunnat göra rationellt för särskilt många pilar. Det gjordes - i enstaka fall - och särskilt för lite större hakebössor och liknande, men det var opraktiskt och omständligt. Kulor tog mindre tid och kostade mindre.

Och ett annat misstag som uppkommer senare i tråden:

Anledningen till den högre utgångshastigheten är alltså i det här fallet att drivladdningen är, rent proportionerligt, större då själva projektilen är underkalibrerad (mindre än eldröret). Dvs. samma kraftiga drivladdning, men med än lättare projektil = högre utgångshastighet.

Nja. Samma mängd krut och samma längd på eldröret ger samma utgångshastighet. (Se dock nedan om massa...) Gördeln (drivspegeln) som omfattar pilprojektilen har samma diameter som bakplanet på en spränggranat - givet samma mängd drivmedel (samma verkan per kvardratcentimeter) samma hastighet.

Projektilens vikt (el. massa) spelar dock in, större massa kräver mer energi för att uppnå samma acceleration. Men pilprojektiler är inte lättare - i regel tvärtom.

I moderna pansarprojektiler strävar man efter att uppnå maximal massa i minimal tvärtsnittsyta, för att uppnå största möjliga rörelseenergimoment i anslaget. (Googla "Odermatt-ekvationen" om ni är intresserade av detaljerna.)

En sådan modern pilprojektil (eller pansarprojektil, "pprj" om man ska tala korrekt militäriska...) är alltså troligen tyngre än en fullkalibrig men ihålig granat, fylld med ett sprängmedel (som inte väger lika mycket som wolfram eller uran).

Det är senare i banan som pilen håller högre hastighet (retarderar långsammare) pga lägre luftmotstånd. V0 är samma, V1000 är en enorm skillnad...

Odermatt-ekvationen svarar också på varför:

Nej, en pil har ingen egentlig direkt fördel över en normal ”kula” är det gäller penetration (däremot kan det förekomma indirekta fördelar).

..är fel. En pil samlar mer anslagsenergi på en mindre yta, vilket ger högre penetration.

Potentiellt innebär detta dock mindre verkan (!) i målet.

Den högra anslagsenergin i en punkt, innebär (tillsammans med materialets hållfasthet) att överföringen av energi blir mer koncentrerad till den punkten - därav den ökade penetrationen. Men om inte energin sprids ut, så blir också verkan koncentrerad.

Därför är modern ammunition konstruerad på alla djävulens sätt för att även maximera skadan. Det uran som t.ex. USA kör med i sina pansarprojektiler, uppnår en sådan värme vid anslaget att det börjar brinna - och uran brinner med en temperatur av drygt 4000° C.