Några förbehåll dock.Troberg said:Du menar att istället för att tanka bränsle och tillföra oxidant från atmosfären, så tankar du oxidanten och tar bränslet från atmosfären?Zorbeltuss said:Som många vet är ju förbränningsmotorer mycket mer bränsle effektiva än raketer, problemet är att alla moderna förbränningsmotorer ju kräver oxidationsmedel i atmosfären, något som iallafall i solsystemet är ganska sällsynt. Jag undrar om det skulle gå att göra förbränningsmotorer som förbränner tillexempel metan som finns i Saturnus måne Titans atmosfär och har en tank med oxidationsmedel istället, exempelvis jetmotor eller fyrtaktsmotor med klor eller syre eller en ångmaskinsliknande kontraption med salpeter som oxidationsmedel?
Javisst, med rätt atmosfär så skulle det funka utmärkt.
No. 1: "Rätt atmosfär" är nyckelord. Atmosfären på Titan (som nämndes i frågan) är mest kväve. Vill minnas att metanhalten är under 1,5 procent.
Kväve är i sig ett potentiellt drivmedel, men betydligt svårare att utnyttja än t.ex. metan. (Den lagrade energin i N2-bindningar är hög.) Kväveföreningar är vanliga i olika former av explosiva material, t.ex. Men för en vanlig explosionsmotor är den opraktisk.
No. 2: Samtidigt är ju - på månar som Titan - det atmosfäriska trycket väldigt lågt. Det behövs sannolikt en sjuhelsikes turbo för att få upp effekten i motorn.
No. 3: Den låga temperaturen kan ge upphov till problem. Gas vid lågt tryck och låg temperatur, som kommer i kontakt med "varma" föremål, kan reagera rätt kraftigt.
Det är inte omöjligt att intaget till din bil täpps till med en gigantisk kväve-ispropp (gasen går från gas till flytande, desublimerar, som mht temperaturen i omgivningen, omedelbart fryser till is).
Frånsett det, god idé.