hmm. först, snälla Sadaigh, ta bort dina multi-posts. ser jobbigt ut.
Fogges Roleplaying - The true Story!
Det första som hände var vid sex års ålder, 1991. vi rotade på min kusins vind, jag o nåra kompisar. vi hittade mutant. första gamla dassiga mutant. vi gjorde RP:s själva, och min kusin som ägde det spelledde. behöver jag säga att det bara var Hack'n'Slash...?
Iaf. fler besök hos kusinen följde, men nu hade han inföärskaffat dod 91, fast året var 92. vi gjorde gubbar (18 styrka, 18 smi och 18 Kar, typ...) och spelade faktiskt hyfsat seriöst, min kusin beordrade oss att hitta på nått som var speciellt med våra gubbar. ok, det var inte så vettigt, men iaf. sen dog det faktiskt ut ett tag. så länge att jag i åttan kom över Warzone, figurspelet. jag började lira med forna Warhammer fantaster och blev fast. jag diskuterade även Warzone med en kille som jag mest kände genom en anna bekant. det visade sig att hans spelgrupp hade splittrats, och han ville sälja sit neotech v.2.
hell, vi slog till (vore inte mycket till histoira annars..)
jag och mina kamrater i en annan stad, som jag var bekanta med genom gemensamma sommaruppehällen, började spela. och en kamrat i min hemstad. vi fick in fler intresserade 'där hemma', men vi i Emmaboda låg ändå steget före, där testade jag de flesta rollspel och de blev mina livskamrater. det som inte gick hem där, gick inte hem där hemma heller. efter att ha spelat n2 ett tag falnade intersset hos mina kamrater, eller iaf två utav dem. två man kort gör igne spelgrupp, så det låg på is ett tag. när vi(jaja, JAG) sett att NYA DoD skulle släppas, av en som jobbat i datasalen på min skola med just det spelet (då insåg jag itne vilket värde hasn arbete hade, jag trodde det var ett fråstående hobbyprojekt.). Mannen var Magnus Malmberg, och jag kände en man på tryckeriet som tryckte RM:s produkter. We were rolling again. jag köpte v.6 och startade med att engagera min kamrater åter. de som nappade är på fortfarande. eller de flesta iaf. två vill helst jus nu spela n2 och itne dod. vi får se hur det löser sig. efter mkt om och men och ett riktigt speltillfälle på hela sommaren gled vi (återigen, JAG) in på Western. vi slog till igen och har idag spelat det första gågnen på riktigt. kom i kontakt med det gjorde jag på SydCon ,när jag lirade figurspelet och kom på hur mkt jag älskade kåbåjjsare och indianer som grabb. allt som stod i grundboken, om inbördeskriget och om telegrafen och indianer, visste jag redan av rent intresse.
Tyvärr har min absolut bäste komis, ja, till och med själsfrände gått ifrån oss. Till norr om göteborg för att vara exakt. minns inte vad det heter. det blir numera lite svårare att spela, då han var drivkraft, vi var alltid hgos honom hela helger och spelade, och eftersom vi bor utsrpitt över halva småland är det abra somrarna som vi kan träffas på. utan David. hasn mamma fick job och sålde sin husvagn och stack. nu rinner det en tår från min kind. jag älskade den grabben. utan att verka sentimental. vår vänskap var verkligen specie... var var jag? just det. Western. sånt är nuläget. inge fler fester hos David, inget mer rollspelande, inget mer hiphopmusik finansierad av hans pappa. och den jävlen snodde med sig det enda exemplaret av vår LP som vi gjorde härom våren. men det är han värd.
Nu får jag koncentrera mig på nuvarande spelgrupp tills vi splittras av studier, lumpen och arbete. fy fan vad livet är tragiskt ibland.
hoppas någon har fått ut något av vad jag skrivit. jag ahr iallfalla rannsakat mig själv. jag har blivit en starkare människa genom mina kamrater och tänker fortsätta med det.
*gäspar* nä, nu måste jag gå och lägga mig så jag orkar upp på sovmorronen imorrn. 1145!!! A'int life great?
Jag vet att jag har rätt!