Dumma drömmar
Eftersom jag har tråkigt just nu och inte hittar min sovsäck och missade majbrasan och sambon är upptagen med att köpa Whips of Love i La Pucelle Tactics så han kan besegra den onda valfisken, så kan jag ju dra några andra drömmar:
Rosens hemliga identitet För flera år sedan när Rosen var nygift drömde jag att jag störtade in genom fnstret till deras lägenhet ikldd en Batmanliknande superhjältedräkt. Jag försökte säga något men jag hade ett hål rakt genom hjärtat och regelbundet kom det en liten fontän med blod typ.
Därmed orsakade jag ett mindre familjegräl eftersom Sonu inte gillade att Rosen ocks var superhjälte och nu skulle jag dra in honom i dålighetsliv igen. Nu är Sonu sjuksköterska i verkligheten, så i drömmen tryckte hon på en hemlig knapp och vips kom hennes hemliga Star Trek-medlabb fram ur bokhyllan och hon började försöka lappa ihop mig (jag liksom leviterade och så hade hon en sådan där scannergrunk dom har i Star Trek). En konversation typ den följande följde (Sonus röst var inte samma som i verkligheten):
Sonu: Nå, vad har han för krafter?
Rosen: Jag trodde inte du ville veta något om den delen av mitt liv...
Sonu: Det vill jag inte heller, men jag måste veta om hans inlvor är mänskliga eller inte, annars kan jag inte hjälpa honom!
Nu gjorde drömmen ett klipp, så jag vet fortfarande inte om jag har superkrafter, eller vilka...
Rosen flög fram genom luften och hans fru red gränsle på honom (jag har aldrig fattat varför inte fler superhjältar förflyttar sig på det sättet). Ungefär följande sades:
Sonu: Varfr följde Erik inte med oss?
Rosen: Som jag sa, Anders' (Blixt, förmodar jag...) kraftfält slår ut Eriks antigravitationsmantel. Han tar sig dit en annan väg.
Sedan slutade dörmmen. Jag antar att de var på väg att ta itu med vad jag nu dök upp och varnade dem för.
Varför man gör serier med människor i Två av mina polare - de som driver illustrationsfirman Twin Engine, som illustrerat Gondica-modulerna Bestiarium och Abyssos - hade ritat en ny serie som de var begeistrade över och ville visa mig, (Det här händer regelbundet i verkligheten) Plötsligt säger jag: "Jag fattar inte varför ni ritar människor i era serier. Jag menar, människor r ju bara fantasifigurer?"
Jag inser nu att vi alla, liksom alla andra, är fabeldjur i den här drömmen. Människor är bara påhitt. Jag minns inte vad jag var men det var inte en uggla. Jag tror de var rävar. Mina polare förklarar för mig att det är för identifikationens skull. Gr man en serie om björnar eller ankor kommer bara björnar respektive ankor att läsa (dvs köpa) dem. Människor fungerar som identifikationsobjekt för alla, eftersom inga djur liknar människor.
Sedan vaknade jag.
Erik, ska ta den om schimpansen, Borås studentkårs tidning och striden mot adoptionsmaffian en annan gång.