Själv tycker jag inte att levels är något att bråka om
Håller med. Allt är bara en fråga om detaljnivå.
Man kan göra ett rollspel där det enda man gör är att slå 1T6. SL bestämmer i varje situation vad som behövs för att lyckas. Det är allt som behövs. Det är inte mycket regler - men det möjliggör rollspelande och karaktärsutveckling.
Om man sedan vill implementera någon slags karaktärsutveckling i reglerna så kan man låta en mer erfaren karaktär få +1 på alla slag. Eller slå 1T8 istället. Och vips har vi ett level-baserat rollspel.
Sedan kan man ha olika levlar för olika saker: STY, FYS, SMI, PSY, KAR. TIPKO, KP, ABS. Hjältepoäng.
Till slut kan man skilja på stor och liten sköld, handyxa och stridsyxa, lyssna och upptäcka fara.
Men bara för att det blir mer detaljerat så blir det inte mer realistiskt!
Tvärtom - det första systemet med bara 1T6 är 100% realistiskt. Det enda som behövs är att SL sätter oddsen ok.
Men om man börjar skilja på vapenskicklighet med olika vapen, varför inte skilja på strid mot olika motståndare, strid i olika terräng, strid ensam eller i grupp, osv?
Jag har svårt att tro att någon utbildad soldat eller riddare på medeltiden fick stridstärning i endast ett eller några få vapen. Jag förutsätter att de fick en mångsidig träning (även om det säkert fanns undantag).
Och om man sedan har en färdighet, vad det nu är, ska man ha 10, 20, 100 eller 1000 steg? Det är ju bara "levels" ändå.
Jag störs betydligt mer av att en karaktär INTE KAN utvecklas så som spelaren vill (nej, din stråtrövare kan inte använda ett svärd), än att en barbar plötsligt kan använda en lans till häst, om spelaren vill att karaktären ska utvecklas så.
Och jag tycker inte att bokföring ligger i någons intresse, om man vill fokusera på rollspel, karaktärsutveckling och intressanta berättelser.