Nekromanti I

[Vimes]

Du står i en nedsläckt korridor. Framför dig färgas väggarna ärggröna av en osedd ljuskälla. Bakom dig: doften av kvardröjande brandrök. Avlägset hörs ljudet av maskiner.

Vad gör du?

 

[Feuflux]

Jag fortsätter framåt, och försöker avgöra från vilket håll ljudet av maskiner kommer.

 

[Vimes]

Jag fortsätter framåt, och försöker avgöra från vilket håll ljudet av maskiner kommer.

Du märker hur din kropp känns tung, tyngre för varje steg du tar. Maskinernas hummande fyller luften. Det känns som att blyvikter är fästa vid din kropp och du sjunker ner på knä.

När du vaknar har maskinerna tystnat. En vind blåser torra löv längs marken. Korridorens tak och väggar är borta och över dig är himlen kallt blå.

Vad gör du?

 

[Feuflux]

Jag provar att röra på mig för att se om det känns som blyvikter fortfarande. Har jag samma kläder på mig? Jag försöker se mig omkring och avgöra om jag känner igen platsen.

 

[Vimes]

Jag provar att röra på mig för att se om det känns som blyvikter fortfarande. Har jag samma kläder på mig? Jag försöker se mig omkring och avgöra om jag känner igen platsen.

Du reser dig upp. Du har kläderna du kom i på dig: enkla, enfärgade byxor och tröja som vinden river i. Du har inga skor på fötterna.

Du befinner dig på en hög höjd, en klipplatå, under dina fötter lågt gräs. Luften är klar och du kan se långt ut över landskapet under dig. Klippan du står på verkar uppskjuten ur jorden likt ett anklagande finger eller en gravsten. Långt där nere: en vidsträckt böljande skog. I horisonten anar du en bergskedja.

Vad gör du?

 

[Feuflux]

Spoiler

Synd att det inte är fler roliga typer som läser det här delforumet...

Ensam uppe på en hög klippa. Ingen mat eller vatten, inget skydd mot vinden.
Jag försöker ta mig mot skogen, ivrigt spanande efter annat liv.

 

[Vimes]

Ensam uppe på en hög klippa. Ingen mat eller vatten, inget skydd mot vinden.
Jag försöker ta mig mot skogen, ivrigt spanande efter annat liv.

Efter en stunds sökande finner du vad som ser ut som en framkomlig väg ner. Klippan är brant men på dess ena sida finns något som liknar en stig. När du ömsom vandrat ömsom klättrat en bit uppträcker du att det längs stigen med jämna mellanrum sticker upp metallfästen ur stenen. Du anar att de är resterna av en sedan länge försvunnen trappa. Du ser inga fåglar på himlen. Framför dig ligger skogen, mörkt grön med en oljig doft.

Vad gör du?

 

[Tant Ragnar]

Försiktigt, med stöd och grepp om metallfästen, försöker jag ta mig ned för stigen. Jag trampar försiktigt för att inte skära mig i mina bara fötter på vassa stenar.