Nekromanti IC: New wizard city

[God45]

Raquel svarar på Arnis frågor relativt lugnt.

"Jag har varit... inte död i nästan 30 år. Jag brukade vara en forskare på Wolfram universitetet och var på en expiditon i de västra ödemarkerna. Jag höll på att skriva min Trollkarls avhandling om nekromantiska ritualer bland halfling stammarna när jag fick höra rykten om en Banshee som levde uppe i bergen. Jag gav mig av för att göra en intervju och... det gick inte som planerat. Bansheen blev förvirrad och anföll mig. När jag vaknade var jag smittad"

"Anthony och Tanya är inte mina riktiga barn. Efter min förvandling letade jag efter andra i samma sitts. Jag hittade en annan Banshee som hjälpte mig att klara mig utan att... äta direkt på inteligenta varelser... Men hon föll av vagnen och dödade sina barn från när hon var levande, Anthony och Tanya. De vaknade upp som Banshees också men men vän klarade inte av att leva med skulden så hon valde att avsluta sin existens. Anthony och Tanya var för unga för att klara sig själva så jag adopterade dem. De är bara lite över ett år äldre än de ser ut att vara. Jag har lärt dem läsa och skriva och tänker lära dem magi när de är redo. Vi klarar oss på min lön och vi behöver inte köpa mat så vi sparar pengar där..."

"Folk i mitt tillstånd tenderar att vara... Vilda när de blivit förvandlade. Jag klarade mig eftersom jag var ute i vildmarken men de flesta... Klarar inte att gå tillbaks till sina familjer efter att de har sett dem som monster och det är om de inte har skadat dem."


"Osric är barnens biologiska fader. Men han hatar dem och svor att döda dem och sin fru. Jag litar inte på honom i närheten av barnen."


Hon ryggar tillbaks och pratar med en panisk ton i rösten när kommisarien börjar fråga ut henne.

"Hacim sa att ni gick att lita på... Och JAG HAR INTE MÖRDAT NÅGRA BARN!" Det där sista är 20% för högt och alla i tavernan hör det. Sorlet dör ner under ett par sekunder men återvänder sedan. Raquel sjunker ihop med ett besegrat ansiktsuttryck. "Jag kom till er för att jag inte kan gå till någon annan. Jag kan betala... Vad mer vill ni?"

(Jag tänker gå på 22an som blev rullad för hela gruppen. Hon svarar ärligt på alla era frågor och hennes kännsloyttringar verkar vara vara genuina och Monks provaokationer verkar fungera. Hon har uppenbara problem att kontrollera sin vrede när du provocerar henne och hon verkar var opropotionerligt nära våld väldigt snabbt. Medan hon svarar ärligt och hennes kännslor verkar äkta är det uppenbart att hon döljer någonting annat som hon försöker undvika att prata om.)

 

[Tomatalven]

Jag blir plötsligt lugn och sansad, mina ögon får en ljusare och varmare färg när jag frågar:

"Vad utlöste din väns återfall?"

 

[God45]

Jag blir plötsligt lugn och sansad, mina ögon får en ljusare och varmare färg när jag frågar:

"Vad utlöste din väns återfall?"

Raquel skrattar till lite, men det finn ingen humor i det. "Det är dumt. Hon blev påkörd av en vagn. Kusken var full och... Hennes skador läkte inte ordentligt eftersom hon vägrade döda någon och smärtan gjorde henne konstig i huvudet. Hon blev förvirrad och tog sig hem till sin familj, hon trodde att hon fortfarande bodde där. Hennes gamla hund anföll henne, hundar tycker inte om... I all fall. Hunden anfaller och hon bara blir galen. Jag var ute och letade efter henne. Jag hörde hennes skrik men när jag kom dit var det redan för sent. Osric kom hem och när han såg barnen försökte han döda oss. Jag lyckades söva honom med en formel och få ut Mir... Min vän och hennes barn därifrån."

 

[Tomatalven]

"Mir-? Vad hette hon? Jag vill be för att resan in i nästa värld ska gå henne väl"

 

[God45]

"Mir-? Vad hette hon? Jag vill be för att resan in i nästa värld ska gå henne väl"

Raquel ser ut som om hon kommer protestera men sedan säger hon, "Miriam."

 

[RasmusL]

Kommissarie Monk

Stirrar menande på kumpanerna för att få dem att komma och prata utom den odöda mörderskans hörhåll.

 

[anth]

Arnis

Jag lägger en tröstande hand på hennes arm och reser mig sedan snabbt för att följa efter Monk, givetvis tar jag med mig mitt vinglas.

När Qhuast väl ansluter informerar jag snabbt om vad spindelkvinnan sagt.

 

[anth]

Arnis

Jag vänder mig till Monk och Qhuast

"Jag tycker att hon verkar uppriktig och det är för lätt att kontrollera hennes historia för att hon skulle våga ljuga.
Det betyder inte att vi ska strunta i bakgrundskoll.
Jag ska kolla med ett par vänner som jag känner på Wolframuniversitet, det var ju bara ett drygt halvsekel sen hon arbetade där så de borde komma ihåg henne."

Jag tänker inte på att Monk är människa och vad ett drygt halvsekel innebär för honom.

"Monk, kan du kolla med dina kollegor om de känner till några banshees eller banshee-attacker i staden? Vi har ju den här serie-mördaren, Själajägaren, vars attacker är ruskigt lika en banshees.
Kan du samtidigt kolla vad de vet om brinnande ögat och Osric."

"Sedan måste vi göra efterforskningar hos knivtänderna om vad de vet om Raquel (och varför hon inte vänt sig till dem för hjälp).
Det jag oroar mig mest för just nu är tre saker:
1. Om Banshees inte tål solljus och hon inte kunde hjälpa barnen för att det var mitt på dagen, hur överlevde barnen kidnappningen? Hur många andra såg kidnappningen? Hur reagerade omgivningen?
2. Om Osric är far till barnen och hatar dem (vilket verkar rimligt med tanke på hans yrke), varför skulle de fortfarande vara vid liv? Och varför skulle han ens skona dem om Raquel överlämnade sig i deras ställe?
3. Raquel har själv berättat om två banshee-attacker, dels den som förvandlade henne, dels den som förvandlade barnen. I bägge fallen beskrev hon dem som olyckshändelser med förödande utgång. Vad händer om vi försöker befria barnen, vad är risken för att vi ska råka ut för en "olyckshändelse"? Bansheer verkar lite labila när de hamnar under press och vi får väl säga att barnen är under press nu."

Jag gör en konstpaus.

"Jag tycker att vi ska åta oss uppdraget för det låter intressant, mot viss förskottsbetalning förstås."

Tar en sipp vin.

 

[RasmusL]

Kommissarie Monk

Lyssnar medhållande på Arnis och nickar till svar. Böjer sig fram som för att viska något till Qhuast men roterar istället plötsligt överkroppen i ett knytnävsslag mot prästens mellangärde.

Med väsande stämma:
"En jävla banshee, vad fan tänkte du? Svarta tårar och själlös bör ha varit varningsklockor även för dig!? GE HENNE DIN SJÄL!?!? Du måste fan ta dig samman Qhuast!

Andas ut, knäcker nacken och samlar sig en aning.

"Men okej, jag håller med om att hennes reaktioner verkar vara äkta och hennes situation är ju förfärlig. Jag är för att köra en background check och sedan fatta ett beslut, det kan trots allt vara för det bästa att monsterjägarna gör slut på hennes och hennes barns ömkansvärda existens innan de gör mer skada."

Tänder en cigg.

"Jag är jävligt kluven..."

 

[Tomatalven]

Qhuast:

Jag blir stum av smockan och den följande förvåningen. I min tystnad glider jag in i ett halvt frånvarande, eftertänksamt sinnelag.
Jag säger som till mig själv:

"...det måste finnas något sätt...att få själen att återuppstå..."

Sedan mörknar ögonen igen.

 

[anth]

Arnis

"Så då är vi överens? Vi åtar oss uppdraget?"

Jag vänder mig halvt mot bordet som om vi diskuterat färdigt.

 

[Tomatalven]

Snappar ur.
"Va? Ja! Knivtänder var det... Så små och så elaka... Tog min mat en gång... Eller var det Dolkslickarna?"

 

[RasmusL]

Kommissarie Monk

"Jag gårmed på att vi gör en bakgrundskoll, sen fattar vi ett beslut. Säg till henne att vi sätter saker i rörelse, att vi vill ha hälften nu för att kunna göra efterforskningar, att vi behöver veta hur vi kan kontakta henne, adresser till platsen, etc etc. Och förhandla upp priset, det här jobbet är helt jävla vanvettigt på alla plan och det måste vara värt det. VI ses igen imorgon vid samma tid?

Din drow är också väldigt oklart om vi vill ha att göra med, jag är ingen mördare. Vill du ta det så får det vara på dig, jag kan hjälpa till mot betalning men jag vill inte vara inblandad i själva dealen."

Nickar mot sina kamrater och gör en ansats att betala sin nota och lämna lokalen.

 

[Tomatalven]

QHUAST:

"Vad sägs om att vi börjar med att besöka knivtänderna imorgon? Jag smälter nog in bland dem bra om jag hukar mig lite... Jag kan knyta an till deras kosmiska vibrationsfrekvenser känner jag."

 

[anth]

Arnis

Lägger armarna runt mina kompanjoner och börjar gå tillbaka till bordet (helt omedveten om de är på väg att lämna stället).

"Vi har kommit till ett beslut"

Säger jag samtidigt som jag stirrar strängt på henne och försöker utröna hur hon tog att vi lämnade henne ensam; i vilket sinnestillstånd hon är i nu.

insight: 20 + 3 = 23

 

[God45]

Arnis

Lägger armarna runt mina kompanjoner och börjar gå tillbaka till bordet (helt omedveten om de är på väg att lämna stället).

"Vi har kommit till ett beslut"

Säger jag samtidigt som jag stirrar strängt på henne och försöker utröna hur hon tog att vi lämnade henne ensam; i vilket sinnestillstånd hon är i nu.

insight: 20 + 3 = 23

Hon verkar ha tagit att bli lämnad ensam ganska bra och beteer sig som om du kommer tillbaks med ett positivt besked.

"Jättebra," säger hon lättat. Hon ger dig en peningpung med 20 guldmynt och ett annat föremål, runt 20 centimeter långt och inlindat i grovt tyg. "Ni kan nå mig genom Hacim eller någon av hans anställda om ni behöver ha tag i mig. Och ni kan lämna barnen här efter att ni räddat dem, Hacim kommer ta hand om dem tills jag kan hämta dem."

(Insight: Hon har uppenbarligen hört vad ni har pratat om fast ni stod på andra sidan rummet vilket är bortom männsklig hörsel. Kanske har hon kastat en formel för att höra er? Hon verkar hur som helst ärligt lättad över att ni antagit er jobbet.)

 

[anth]

Arnis

Jag lindar upp det grova tyget och håller upp föremålet.

"Och det här är?"

Jag tar upp pengapungen.

"Vi ska göra vissa efterforskningar. Stämmer din historia åtar vi oss uppdraget. Stämmer den inte är dina pengar förverkade.

Vi har lite fler frågor:

Hur gick kidnappningen till? Hur klarade barnen solljuset? Såg du vad som hände? Vet du om Osric själv var närvarande? Vilka andra såg kidnappningen och hur reagerade de?

Om Osric är far till barnen och hatar dem, varför har han inte försökt att röva bort dem tidigare? Och vad får dig att tro att de fortfarande är i livet? Exakt hur löd hans meddelande till dig och av vem/hur levererades det?

Hur kommer barnen reagera om vi skulle försöka befria dem? Vi vill inte råka ut för någon olyckshändelse och själva förvandlas till bansheer. Finns det något sätt att motverka ert dödsskrik?

Känner du till om det finns några flera bansheer i staden? Och har du någon åsikt som själjägaren som härjar, speciellt dennes påstådda attack?

Och varför valde du att gå hit? Kan inte knivtänderna hjälpa dig?"

 

[God45]

Arnis:

Du håller i en stav rött vax som du har rullat ut ur det grova tyget.

"Det är ett mycket bra vax. Det är till för att plugga era öron innan ni går nära barnen ifall de får panik och... Råkar skrika."

"Folk där jag bor såg kidnappningen. Jag hade varit iväg från barnen och hjälpt en av mina privat elever med att ta steget från cantrips till riktiga formler och hann inte hem innan solen gick upp. Min granne passade barnen, Osric var där och bröt hennes arm. Folk där jag bor vågar inte göra saker som kan dra dit polisen eller jägare. Många av dem har flyttat nu eftersom stället är känt av jägare nu. Jag har gömt barnen från Osric tills nu och jag trodde det här stället var ok men..."

"Jag vet inte om han redan... Skadat dem." Hon ser ut att vara nära till tårar igen. "Jag måste bara tro att de fortfarande..."

"Osric sa det till min granne när han kidnappade barnen. Han sa till henne att se till att jag kom till reningsverket vid svartfloden innan slutet på veckan om jag ville se dem levande igen."

"Jag vet inte om det finns några fler av min sort i staden. Men även om de finns är de inte den där seriemördaren, nekrotisk energi skördning och att plocka ut själen ur någon är helt olika saker. Jag kan förklara i detalj om den nekrotiska sidan men vill ni veta saker om själar bör ni prata med Doctor Hapsfeldt eller Trollkarl Roman på Wolfram."

"Knivtänderna tror jag är en nekromantiker. Fick de reda på att jag eller barnen faktiskt var odöda vet jag inte hur de hade reagerat... Och de är inte precis kända för varken sin välvilja eller för att hantera situationer utan att alla inblandade dör. I bästa fall drar de bara dit snutarna och även det vore förödande..."

 

[God45]

Wolfram

Wolfram universitetet står upp ur myllret av lägre byggnader som en huggtand. Universitetets huvudbyggnad är bokstavligt talat ett elfenbenstorn och runt tornet finns mindre byggnader som matchar huvudbyggnaden i färg. Studenter klädda i vanliga gatukläder och diverse magiska rockar vittnar om att Wolfram är ett modernt universitet som inte håller på med onödiga traditioner som de äldre och mer alv influerade Yew och Oak universiteten. Prydligt klädda sekreterare och receptionister sitter utanför professorers, trollkarlar och doktorers kontor medan föreläsare skyndar mellan föreläsningssalar. Studenterna är mestadels människor men ungefär en femtedel av dem är alver.

Tornet lider inte av resten av staden stank men stinker istället av fladdermus guano, svavel och balsameringsvätskor som vittnar om att universitetet är inriktat på evocation och necromancy. Det gör också skelett vakterna som syns till här och där.

Besökare är fria att vandra i universitetet och besöka professorer och andra men biblioteket kan bara studenter och ex-studenter få tillträde till.

 

[Tomatalven]

QHUAST:
Jag strövar längs en gata i skymningen, gnolandes på en hymn jag inte visste att jag kunde. Min taumaturgi får skenet från vissa av de gatlyktor jag går förbi att skifta färg för några ögonblick, men det märker jag inte riktigt. Märker någon annan det?