Jag spelar ju gärna Gastkammaren som ett Tjechov-rollspel. Det är väl för kort för att göra Dostojevski, dock.Den ryska romanen, kanske? Krig och fred - rollspelet?
Kafka känns definitivt som en inspiration i mycket man spelat (tidigare länkade Midnatt för alltid har ju ett Processen-scenario), men vilken genre är han, egentligen? Finns det fler inom samma rörelse?Eller ett Kafka-rollspel.
Absurdism? Kafka, Camus, Beckett...men vilken genre är han, egentligen? Finns det fler inom samma rörelse?
Mina spelare skulle strypa mig efter de första några timmarna!Stilen nordisk långsam-tv med resor eller älgvandringar eller liknande känns inte heller övergjort.
Mycket SF kommer från det spåret, men det fanns (finns?) även en stark östeuropeisk/sovjetisk tradtition inom SF, med Stanislaw Lem som antagligen den mest kände företrädaren.Nåja - Frankenstein anses allmänt som den första SF-romanen, Wells och inte Verne var den som satte mönstret för all kommande SF, och den moderna SF:n rinner ur en kombination av amerikansk pulp och brittisk icke-pulp.
Återigen gör Midnatt, för alltid detta bra, men också många andra surrealistiska spel. I Kafka (och ännu mer till exempel Camus) så hänger ju världen ihop betydligt mer än i de surrealistiska rollspel jag har spelat, i alla fall. Här är det på en mer subtil nivå. Men surrealism funkar ju väldigt bra i rollspel, så det här borde inte vara något problem att göra.Absurdism? Kafka, Camus, Beckett...
Det här känns också spännande (om än inte nödvändigtvis lovande...) för rollspelsdesign, eftersom hela poängen är att det är godtyckligt, non-sequitur-artat, och ologiskt. Rollspelsdesignen får bli helt tvärtemot den vanliga, med målet att få spelarna att känna att tillvaron inte hänger ihop.
Iallafall som filmgenre så är giallo definitivt sin egen subgenre till mordmysterium/thriller, med sina egna troper o liknande som utmärk den.Giallo är väl mest en amerikansk genre i italiensk översättning, som senare fick en del inhemska filmer också, eller? Hela ursprunget är att översatta amerikanska pulpkriminalromaner publicerades i gula (giallo) omslag. Lite som franska série noir.
Allmänt? Jag vet inte det. Jag har absolut sett folk säga att det ska vara det första moderna exemplet av SF men jag har inte fått intrycket att det är allmänt. O var inte alkemi något Viktor använde för att skapa sitt monster, vilket väll mer gör det till ett tidigt exempel av "nutidsfantasy" mer än SF? Om man nu vill lägga den i en annan genre än skräck.Nåja - Frankenstein anses allmänt som den första SF-romanen, Wells och inte Verne var den som satte mönstret för all kommande SF, och den moderna SF:n rinner ur en kombination av amerikansk pulp och brittisk icke-pulp.
Tveklöst den särklassigt vanligaste bok som anges, i alla fall.Allmänt? Jag vet inte det. Jag har absolut sett folk säga att det ska vara det första moderna exemplet av SF men jag har inte fått intrycket att det är allmänt.
Det är väl lite oklart hur monstret blir till, men historiskt var alkemi och ”vanlig” kemi tätt förknippade. I den tid som Mary Shelley verkade i tror jag att det inte var helt osannolikt att tro att man skulle kunna finna någon sorts livs-essens som kunde väcka livlösa kroppar till liv. Även ”felaktig” vetenskap kan vara science fiction tänker jag.Allmänt? Jag vet inte det. Jag har absolut sett folk säga att det ska vara det första moderna exemplet av SF men jag har inte fått intrycket att det är allmänt. O var inte alkemi något Viktor använde för att skapa sitt monster, vilket väll mer gör det till ett tidigt exempel av "nutidsfantasy" mer än SF? Om man nu vill lägga den i en annan genre än skräck.
Annars blir det problem med all SF med hyperrymdsresor. Grejen med SF är inte att man har riktig vetenskap, utan att man motiverar det fantastiska som tänkt vetenskap och teknik.Även ”felaktig” vetenskap kan vara science fiction tänker jag.
Så sci-fi är typ när människor själva konstruerar nåt fantastiskt och fantasy är typ när det fantastiska kommer från nån yttre kraft, typ gudar/ödet? Mer eller mindre?Annars blir det problem med all SF med hyperrymdsresor. Grejen med SF är inte att man har riktig vetenskap, utan att man motiverar det fantastiska som tänkt vetenskap och teknik.
Säg snarare att det fantastiska motiveras rationellt utifrån teknik och vetenskap i berättelsen? Det är det som gör alternativhistoria till SF även om det inte finns någon mer teknik alls - man försöker föra ett rationellt resonemang kring vad som borde ske om något hänt annorlunda i historien.Så sci-fi är typ när människor själva konstruerar nåt fantastiskt och fantasy är typ när det fantastiska kommer från nån yttre kraft, typ gudar/ödet? Mer eller mindre?
Skulle säga att den avgörande faktorn här är om det spelar någon roll att man är på Mars. För John Carter gör det det - planeten är öken, han är extra stark för att han kommer från Jorden med högre gravitation, och så vidare. I The Worm Ouroboros gör det inte det - i teorin är vi på Merkurius, men det kvittar fullständigt, och då är det fantasy.Det e SF när svärdssvingande, gevär o luftskepp sker på Mars eller efter katastrofen, sker det i Atlantis eller Hittapåia är det fantasy.
Ja, ett sätt att hitta icke angloamerikanska genrer är ju att gå tillbaka till tiden innan England existerade! Men det är ju en intressant genre, helt klart! Jag kan heller inte på rak arm komma på något spel som gör detta. Vore intressant att försöka; känns som att man kan typ läsa Aristoteles Poetik och mekanisera det. Jag gillar "rollspel som litteraturkritik", som Lovecraftesque eller Nerver av stål. Hitta den bakomliggande strukturen och bygg en mekanik som imiterar den.Klassiskt grekiska tragedier, kanske? Medea, Oidipus, etc? Jag har inte sett något rollspel som gjort dem än.