Nekromanti Icke-magnetiska metaller

[Olle Linge]

Jag vet att det här har varit uppe förut i lite olika omgångar, men eftersom det är lite andra förutsättningar som gäller, tänker jag ta upp det igen. Om någon vet om något läsvärt som står i tidigare trådar, blir jag givetvis glad om någon pekar.

Vad är jag ute efter då? Jo, bruksmetaller som inte är magnetiska. Jag knåpar lite smått på ett koncept där magneter kommer vara fruktansvärt mycket starkare än vad det är i vår värld, vilket kommer leda till att t.ex. järn blir oanvändbart i strid.

Så vad använder man istället för järn? Brons är förstås det första som dyker upp i mitt huvud. Vad är dåligt med brons? Vilka egenskaper har det och på vilket sätt skiljer det sig från järnet? Lite historiska referenser skadar inte heller. Jag har inte bestämt teknologinivå i världen ännu, men den skulle kunna vara en bra bit över europeisk medeltid, men också under om det verkar passa bättre.

Vad finns det för andra ämnen och metaller man kan använda, vilka fördelar och nackdelar har de? Kort sagt, hur påverkas samhället av faktumet att magnetiska metaller är nästan oanvändbara för annat än noga avpassat bruk?

 

[Illern]

Re: Lite genrellt...

...har jag för mig att brons är bättre på det mesta (smidbart, gjutbart, ansågs snyggt & magiskt) men kräver tillgång till både koppar och tenn vilket kräver goda handelsförbindelser så som metaller varit spridda i vår värld. Tenn har jag för mig är lite lurigt att framställa också.

Koppar är lätt att smida vill jag minnas.

 

[Illern]

Utgår från medelhavsområdet & Mellanöstern (NT)

NT = No Text (Ingen text)

 

[Olle Linge]

Vetgirig

Tenn har jag för mig är lite lurigt att framställa också.

Någon som vet mer om det här?

Koppar är lätt att smida vill jag minnas.

Eller det här?

 

[rax]

En liten länk kan va bra att ha...

Jag vet inte hur pass bra din engelska är, men den här länken kanske kan vara till hjälp. Kapitlen om bronsåldern och järnåldern är de enda jag läst, men de är uttömmande och lättlästa, tycker jag. Framförallt kan de ge en inblick i hur övergången brons-järn-stål såg ut i våran värld, samt vad som krävs för att framställa/bearbeta de olika metallerna.


/Rax

 

[Olle Linge]

Tack [ANT]

Engelska är inga problem, jag ska ta mig en titt. Tack för länken!

 

[Isletbranch]

Aluminium

Aluminium är en Icke-magnetisk metall som kan användas till rätt mycket. Det är en ganska mjuk metall men den kan härdas till att bli ganska hård. Att använda den i närstridsvapen är nog inte så bra tror jag. (Fast jag har hört att det säljs katanas i aluminium; fast det var nog bara som prydnad)

Kort sagt, hur påverkas samhället av faktumet att magnetiska metaller är nästan oanvändbara för annat än noga avpassat bruk?

Jag antar att hårda metaller är antigen magnetiska eller ovanliga, så jag kan tänka mig att det tar längre tid innan industrier och sånt kommer igång.

Annars kan det ju vara så att metaller inte alls förekommer i vapen. Eftersom de flesta metaller är magnetiska kanske det uppkommer en tro att dom är tabu. Och till vapen använder man bara träpinnar och benbitar, men alla kärl och tallrikar är gjorda av brons.

 

[Canti]

Tja, om vi skippar material som kommit senaste århundradet (eller kanske snarare senaste 50 åren) så är det nog helt sonika brons som är bästa alternativet till stål. (Skall enligt uppgift kunna konkurera med järn.)

Nackdelarna med brons kontra stål är rätt enkla. Det har sämre hållfasthet, så vapen och rusntignar har lätatre för att gå sönder (eler måste göras tyngre för att hålla). Vissa varianter (t.ex. långa huggsvärd) skulle nog försvinan helt, bronsålderssvärd verkar ha varit antingen huggvapen elelr "leafblades" runt metern, långsmala stötsvärd i rapirstil, eller korta och kratiga svärd (främst för stötar, men de skulle nog gå att hugga med). De håller dessutom inte egg lika bra, så vapenne skulle vara en smula slöare (bör dock inte spela så stor roll, svärd behöver itne vara så vassa).

En intressant detalj i sammanhanget är föståss att varje atom är en magnet i sig (faktiskt t.o.m. varje elektron och proton), så har man bara tillrckligt starka amgneter så kan ALLT låsas fast. Även med lite svagare så kan man nog tänkas inducera strömmar i metaller på håll vilekt gör dem obehagligt avrma för användaren. Nog för att detta är långt över flera varianter som gör järn/stålvapen oanvändbara, men ska man ändå ta i så...

En intressant tanke, de där magneterna, hur vanliga är de, och var finsn det? Om det är något man släpar emd sig för att kunna nullifiera stålvapen, så skulle ju folk snart sluta bry sig om att säpa på skiten, efetrsom alla kör brons ändå. Varvid man skulel kunna chansa på att ha mwed ett stålsvärd, ifall motståndaren varit för lat... Även "förbronsade" stålvapen skulel kanske kunan avra en ide i vissa fall.

 

[Olle Linge]

Lite tankar

Jag har inte själv funderat så mycket på det här, men jag funderar på att skriva något litet och ganska begränsat. En tanke vore att göra magi i form av kontroll av induktion och spänning. Det kunde vara lite intressant, för i så fall kan man tänka sig att de kraftfullaste magneterna är de som skapats med hjälp av elektromagneter (från magikerna då).

Alternativt kan man tänka sig att magneterna finns, men är ganska sällsynta. Allting beror lite på hur stor roll man vill att det ska spela. Tänk på att magneter inte bara avgör vad man inte använder, utan också vad man använder. Om magneter är så grymt starka kan man tänka sig krigföring där man kastar magneter bland fienden för att sedan kasta in små, vassa stålföremål...

Jag har inte klurat så mycket, men alla idéer är bra idéer så tillvida att det får mig att tänka efter. Om det finns mycket magnetiska metaller att tillgå (om man vill), borde man kunna bygga maglev tåg, ungefär som en flod, fast på land. Det fungerar ju förstås bara när det lutar nedåt. Vi snackar effektiv transport från bergen till havet i alla fall.

 

[Illern]

Nackdelarna med brons kontra stål är rätt enkla. Det har sämre hållfasthet, så vapen och rusntignar har lätatre för att gå sönder (eler måste göras tyngre för att hålla). Vissa varianter (t.ex. långa huggsvärd) skulle nog försvinan helt, bronsålderssvärd verkar ha varit antingen huggvapen elelr "leafblades" runt metern, långsmala stötsvärd i rapirstil, eller korta och kratiga svärd (främst för stötar, men de skulle nog gå att hugga med). De håller dessutom inte egg lika bra, så vapenne skulle vara en smula slöare (bör dock inte spela så stor roll, svärd behöver itne vara så vassa).

Däremot, om jag inte minns fel, så var järn sämre än brons på det mesta och det dröjde rätt länge innan man kunde göra stål. Romarna t.ex. hade järn och anledningen till det var inte att järnet var bättre utan att tidigare handelskonstellationer brakat samman så det blev dyrt att föra samman tenn och koppar på samma plats varvid man valde den sämre men billigare metallen järn till massproduktion av t.ex. armémateriell. Jag vill minnas att man t.ex. inte använde järn till rakknivar men mitt minne av tidslinjer kan spela spratt med mig...

 

[Korpen]

Till just rakknivar och kirurgiska knivar användes brons (eller om det var koppar...) riktigt länge, de var fortfarande vanliga på 1800-talet.
Problemet är att de inte håller en egg lika bra som ett stålvapen, men de var lättare att få riktigt vassa, något som inte alltid var möjligt med stål.

 

[Troberg]

Vad är jag ute efter då? Jo, bruksmetaller som inte är magnetiska. Jag knåpar lite smått på ett koncept där magneter kommer vara fruktansvärt mycket starkare än vad det är i vår värld, vilket kommer leda till att t.ex. järn blir oanvändbart i strid.

Det finns ruggigt starka magneter i vår värld också. Prova att göra en sökning på neodymium magnets (även kallade järn-boron-magneter). De är grymma, de är så starka att även småmagneter på några hekto kräver försiktighet att hantera (Jag vet en som råkade tappa en sådan så att den satte sig i en stålbalk i taket. Han försökte lossa den med en kofot, som också fastnade. Med ett aluminiumspett lyckades han så småningom bända loss kofoten och magneten, men det var långt ifrån lätt, den ville smacka tillbaka till balken på en halvmeters håll och man vill inte få fingrarna mellan...).

Du kan ju till att börja med glömma metaller som aluminium och titan, de var inte bearbetningsbara eller framställningsbara på den tiden. De flesta andra metaller är för mjuka eller har andra egenskaper som gör dem dåliga för ändamålet. Jag ser i huvudsak två metaller (egentligen legeringar, kan inte komma på någon ren metall som är användbar i sammanhanget) som är lämpliga: brons och rostfritt stål. Även om man historiskt inte legerat rostfritt stål så borde teknologin kunnat klara det om någon bara kommit på det.

En annan möjlighet är att man byter teknologi, med exempelvis spjut med en kärna i en aningen eftergivlig metall, tex brons eller någon bly eller tennlegering och med ett yttre skal i någon hårdare metall som kan slipas till en bra egg men som är för spröd för att klara sig på egen hand (kommer inte på något bra medeltida exempel, men wolfram känns som ett modernt alternativ).

Utanför strid så kommer nog traditionella material att funka bra, med kopparkittlar, tennmuggar, blylod och så vidare. Det var ganska sent man började med järnl/stål i sådant. Vissa saker trivs iofs bäst i stål, tex tror jag att en såg eller en fil väldigt fort blir slö i andra material.

Har du magi så kan du ju skippa väldigt mycket av verkligheten. Då kanske man har tillgång till de energimängder som behövs för att framställa aluminium (Vilket man kan se hur mycket det är genom att blanda mycket finfördelat aluminiumpulver med finfördelad järnrost och fjutta fyr på det med en mycket varm låga. Gör det inte på ett underlag du bryr dig om, det smälter rakt genom stålplåt. Där får man tillbaka energin man petat in i framställningen...) eller metoderna för att forma och bearbeta titan (titan är ett grymt bra material för ändamålet, starkt, deformeras inte, spricker inte, håller skärpan, tål temperaturer som äter upp stål på ett kick (Har sett en videosekvens på ett titanrör som stuckits in i utblåset på en pulsjet, ända upp till ventilplattan, utan att ta skada. Ett stålrör i samma läge sprutade ut som ett gnistregn genom utblåset...), lätt och har en cool, grå ytfinish) och så vidare. Med magi blir helt plötsligt alla de underbara material vi har tillgång till idag möjliga, eller så kan man till och med ta fulvägen och hitta på mithril eller något annat påhitt.

Edit:
Jag tror att de svåraste bitarna kan vara småsaker som spikar och sånt. Kopparspikar duger för att spika fast takplåt med, men man bygger inte ett hus eller en vagn med dem om man kan undvika det. Detsamma gäller sådant som metallskoningen på vagnshjul, hästskor och så vidare.

 

[Canti]

(titan är ett grymt bra material för ändamålet, starkt, deformeras inte, spricker inte, håller skärpan, tål temperaturer som äter upp stål på ett kick

Den korta versionen: inte för vapen, nej. Kanske i rustnignar, men då framförallt i delar som lätt kan göras markant tjockare än i dagsläget, mitten på bröstplåten m.m, medans insidan av diverse leder och så blir värre om rörligheten skall bibehållas.

Ett bra ställe att börja IIRC: http://swordforum.com/metallurgy/titanium.html
Mer kan nog grävas fram här: http://forums.swordforum.com/search.php?...rder=descending
Eller här: http://www.swordforumbugei.com/phpBB2/search.php?mode=results

Och hur aluminium står sig relativt allt detta köänns, för ig, som en självklarhet...

 

[Canti]

Järn kontra brons har jag faktiskt ingen sådär direkt koll på, men då järn nog skulle diskvalificeras av magnetismen det också så känns det som satt det är en fråga för ett annat tillfälle (d.v.s. jag orkar inte leta reda på tabellerna och börja kolla).

 

[Canti]

Re: Vetgirig

Kopparn: relativt stål så är u koppar räött mjukt, så det blir lätatre att banka ut. Det har dessutom lägre smältpunkt, så det mjuknar snabbare av värmen. Slutligen så härdas det intre av kraftig uppvärmin&nerklning, så när det deformationshårdnar vid kallbearbetnign så an man bara värma upp det och sne slänga ner i en vattenhink för att få det mjukt igen, medans stål skulelbehöva värmas, och sen sakta få svalna igen (helst flertalet timmar).

Tennframställnign har jag ingen direkt koll på ty7värr, vare sig modern eller forntida. Det faktum att tenn smälter vid rätt låg temperatur, samt att man ju kunde framställa det redan i och emd bronsålderns början, tyder ju på att det inte kan vara så fruktansvärt svårt i vart fall. Ska väl dessutom vara en relativt sett hyfsat ädel metall IIRC (relativt järn, aluminium och titan i vart fall...), vilket ytterligare skulle underlätta. Däremot så skulle det ju kunna tänkas att endast en del av malmerna går att fixa med gamla metoder, och det är först med nutida teknologi som mer vanligt förekommande malmer kan användas. Dock så verkar ju tennföremål inte ha varit så särskilt exklusiva i fornstorna dar (mellan medeltid och nutid i princip), men det är bara spridda minnen från Antikrundan som det baseras på, så...

 

[Troberg]

Den korta versionen: inte för vapen, nej. Kanske i rustnignar, men då framförallt i delar som lätt kan göras markant tjockare än i dagsläget, mitten på bröstplåten m.m, medans insidan av diverse leder och så blir värre om rörligheten skall bibehållas.

Jag ser iofs inte varför man inte skulle kunna använda titan (legerat titan såklart, rent är inte speciellt imponenrande och används nog bara inom sjukvården) i vapen och leder. Legerat är det mycket starkare än stål, lättare än stål (men tyngre än aluminium, fast man behöver mindre så det är inte mycket tyngre i praktiken) och böjer sig/bucklas inte i första taget (Jag har sett en rörstump i titan med mått och gods marginellt kraftigare än ett MacDonalds-sugrör. Ett stålrör i den dimensionen skulle jag lätt kunnat slå knut på med bara händerna, titanröret kunde jag inte böja.). Det är så hårt att när far blästrade ett turbinhjul från en havererad helikopter (för att rengöra och spara som souvernir) så bet inte blästringen alls på materialet, sanden sprutade bara som gnistor (ni som blästrat vet hur man ganska lätt kan äta bort materialet om man är oförsiktig). Det spricker inte och det håller en skaplig egg (kanske inte en rakbladsegg, men en alltför skarp egg är också ömtålig så det är inget jätteproblem).

Problemet med vapen är nog i första hand att det är för lätt, men sådant går ju att justera med andra metaller.

Rustningar i titan skulle antagligen kunna vara klenare material än stål, det är ett attans styvt material. Ryssarna använder i hög grad titan (de sitter på större delen av världens titanresurser) i botten på sina stridshelikoptrar, vilket gör dem praktiskt taget immuna mot kulspruteeld från marken. Motsvarande system i väst använder stål eller andra material (eller hoppas på att de inte blir träffade) och är betydligt tyngre och ger sämre skydd. Det går utmärkt att få en blank yta på titan, så det funkar fint i leder. Hade man inte kunnat få en blank yta skulle det inte gått att använda i turbiner, boundary layer-effekten skulle blivit påfrestande stor.

Ett bra ställe att börja IIRC: http://swordforum.com/metallurgy/titanium.html
Mer kan nog grävas fram här: http://forums.swordforum.com/search.php?...rder=descending
Eller här: http://www.swordforumbugei.com/phpBB2/search.php?mode=results

Jag kan bara säga att de länkarna definitivt inte haft tillgång till de titankvaliteer som jag haft förmånen att leka med. Det finns ingen tvekan för mig, volym för volym så är titan mycket starkare än (bra) stål, vikt för vikt så utklassar det stål totalt (fast pris för pris så är det en helt annan fråga...). Jag har utsatt titanbitar för våld som skulle totaldemolerat motsvarande stålbit, även om den var härdad, utan att de ens deformerats.

Och hur aluminium står sig relativt allt detta köänns, för ig, som en självklarhet...

Aluminium är aldrig lämpligt i bitar som direkt utsätts för stora krafter. Det är mer ett material för att bygga upp lätta fackverkskonstruktioner och sånt i. Moderna varianter som dural-aluminium är bättre och stadigare (sitter just nu och provar spänsten i ett par plattjärn som känns styvare än motsvarande stålplattjärn) men de är fortfarande sprickbenägna och på tok för mjuka för att hålla en egg.

 

[Canti]

Du har händelsevis inga data på hållfastheten för titanlegeringarna i fråga (dragprovkurvor, sträckgränser, brottgränser, e-modul, whatever)? Skulle vilja banka dem mot materialdatabasen borta på teknis och se hur de står sig i slutändan. Viss skepsis finnes, om vi säger så...Och hur går det med sprödheten? Lärarn min har i vart fall tutat i mig att dne enda formen av härdning (genom legering, värmebehandling, kallbearbetnign, whatever) som inte ökar sprödheten (katrastrofalt fär svärd) är att minska kornstorleken (vilekt legeringsämnen kan göra, men det kan ju vara antingen lösningshärdnign, utskiljningshärdning, elelr kanske t.o.m. en ny fas med helt nya egenskaper).

Sen så det där med helikopterpansar är jag tyvärr rädd att jag måste avfärda i denna diskusion, då man i en sådan applikation ju borde kunan öka volymen ruggigt mycket tan roblem, smatidigt som man lär vara ytterst käsnlig vad gller vikt, varvid det blir ett perfekt användnignsområde för just titan (svärd varandes en lite annorlunda historia).

 

[Troberg]

Du har händelsevis inga data på hållfastheten för titanlegeringarna i fråga (dragprovkurvor, sträckgränser, brottgränser, e-modul, whatever)?

Nope, har bara bankat, böjt (eller snarare försökt böja, har ännu inte kommit över en tillräckligt klen bit för att klara att böja den) och allmänt misshandlat den.

Ett exempel är "sugrörs-biten" (cirka 40-50 cm lång), vilken jag satte i ett skruvstycke och drog med båda händerna allt vad jag kunde i mina försök att böja den utan framgång. Inte ens med en relativt tung plåtslagarhammare kunde jag deformera den.

Och hur går det med sprödheten? Lärarn min har i vart fall tutat i mig att dne enda formen av härdning (genom legering, värmebehandling, kallbearbetnign, whatever) som inte ökar sprödheten (katrastrofalt fär svärd) är att minska kornstorleken (vilekt legeringsämnen kan göra, men det kan ju vara antingen lösningshärdnign, utskiljningshärdning, elelr kanske t.o.m. en ny fas med helt nya egenskaper).

Jag tror inte man kan härda titan, den är en process förbehållen stål (det man egentligen gör är att reglera kolhalten). Jag tror inte du kan applicera materiallära från stål på titan (eller många andra metaller), de funkar helt olika. Rostfritt stål beter sig helt annorlunda än vanligt stål, framför allt genom att det egentligen inte har någon elastisk deformation. Tenn småspricker vid deformation (prova att böja en lite kraftigare tennbit vid örat och du hör hur det knakar i den. Koppar är så segt att man kan dra ut det till en lång tråd utan att det krånglar och så vidare. Jag har i alla fall inte uppfattat sprödheten som ett problem, det är hårt, styvt och spricker inte.

Nu misstänker jag iofs att den titan man har råd att ha i ett svärd idag inte är samma kvalitet som den som man använder i en jetmotor för flygbruk (jag vet att det är en enorm skillnad på aluminium för flygbruk och den som man köper i vanliga handeln), så vi kan prata förbi varandra.

Sen så det där med helikopterpansar är jag tyvärr rädd att jag måste avfärda i denna diskusion, då man i en sådan applikation ju borde kunan öka volymen ruggigt mycket tan roblem, smatidigt som man lär vara ytterst käsnlig vad gller vikt, varvid det blir ett perfekt användnignsområde för just titan (svärd varandes en lite annorlunda historia).

Tog mest med det som exempel för att visa på att sprödheten inte är ett problem och för att visa att man borde kunna göra rustningar av det. Jag håller dessutom inte med om att man kan öka volymen ruggigt mycket, eftersom det samtidigt ökar vikten, speciellt som titan faktiskt är tyngre än aluminium vilket ofta är alternativet (åtminstone i transporthelikoptrar, vilka i väst inte bepansras).

 

[Canti]

Jag tror inte man kan härda titan, den är en process förbehållen stål (det man egentligen gör är att reglera kolhalten).
När man "härdar" stål så använde rman en värmebahandling för att ändra stålets mirkostruktur från vad den nu är (oftast perlit) till marternsit. Kolatomerna flyttas en smula i materialet, men den totala kolhalten påverkas inte (annat än som en bieffekt då).

Andra härdnignsmetoder är lösningshärdnign (inlösta atomer i materialet gör det hårdare), korngänshärdning (mindre korn ger fler korngränser, hårdare OCH segare), utskiljnignshärdning (små urskiljda partiklar i materialet gör det hårdare), deformationshärdning (slå på det så att mängden dislokationer ökar) o.s.v. Stål är en av de få metaller som kan värmebehandlas för att få det hela hårdare, men det finns fler trick att tillgå.

Jag tror inte du kan applicera materiallära från stål på titan (eller många andra metaller), de funkar helt olika.
Tja, jag vet en del saker som gäller bara för stål. Men det mesta jag fått lära mig bryr sig bara om att det ska vara ett kristallint material, så det kan utan problem appliceras på i princip vad metall som helst, de flesta keramer, kristallina polymerer o.dyl. Samt att det täckts in en del annat (polymerer, amorfa material) också i andra kurser/kursavsnitt. Det är inte stålvetare jag utbildar mig till, utan materialvetare. Rostfritt må ha en liten deformation innan brott, bara en lite annorlunda form på dragprovkurvan, och andra värden på brottspänning (främst för sprödbrott då). Tenn får småsprickor, andra värden på parametrarna när man beräknar sprickbildning och propagering (sen så har jag för mig att det man hör faktist är bildning av s.k. "tvillingar", i stället för sprickor, men men). Allting täcks in av andra materialkonstanter, de grundläggande modellerna är likgiltiga.

Tog mest med det som exempel för att visa på att sprödheten inte är ett problem och för att visa att man borde kunna göra rustningar av det.
Men kan du få den kombination av hårdhet och seghet som krävs? Antingen eller är sällan något problem. Och saken med titan är ju just att man är tvungen att öka volymen drastiskt jämfört med stål (medans vikten dock är samma elelr sjunker, enligt mina källor ovan då bland annat) vilket kan vara svårt i vapen och rustnignar man ska röra sig i, men lätt i pansar för fordon.

jag vet att det är en enorm skillnad på aluminium för flygbruk och den som man köper i vanliga handeln
Därför jag vill ha materialdata, då kan jag sätta mig med mina abeller och jämföra med lite olika saker, det kan ju (kanske) lika gärna vara så att de stålbitar du vart och petat på som jämförelse varit vanligt "bonnjärn", vilekt inte står upp emot välhärdat&anlöpt stål av god kvalitet allt för väl då nej. Finns ett exempel i korrodoren i plugegt, två bladfjädrar tille n lastbil. De båda dlearna är i prestanda likvärdiga, dne ena har sju lager, den andra två av samma tjocklek. Och då är ändå båda härdat stål, den sjulagrade är inte gjord medvetet dålig, bara det attd en andra är gjord lite bättre.

 

[Troberg]

När man "härdar" stål så använde rman en värmebahandling för att ändra stålets mirkostruktur från vad den nu är (oftast perlit) till marternsit. Kolatomerna flyttas en smula i materialet, men den totala kolhalten påverkas inte (annat än som en bieffekt då).
Andra härdnignsmetoder är lösningshärdnign (inlösta atomer i materialet gör det hårdare), korngänshärdning (mindre korn ger fler korngränser, hårdare OCH segare), utskiljnignshärdning (små urskiljda partiklar i materialet gör det hårdare), deformationshärdning (slå på det så att mängden dislokationer ökar) o.s.v. Stål är en av de få metaller som kan värmebehandlas för att få det hela hårdare, men det finns fler trick att tillgå.

OK, I stand corrected. Jag trodde att man "brände ur" kolet. Det är i alla fall inte en generell process för metaller, vilket egentligen var min poäng.

Men kan du få den kombination av hårdhet och seghet som krävs? Antingen eller är sällan något problem. Och saken med titan är ju just att man är tvungen att öka volymen drastiskt jämfört med stål (medans vikten dock är samma elelr sjunker, enligt mina källor ovan då bland annat)

Titan har inte mycket till seghet, det är mest bara hårt. Det är dock så starkt att det ofta inte är ett problem. Det titan jag har labbat med har varit betydligt starkare än stål. Jag har inte mätt det, det har inte behövts. Det våld jag har utsatt det för skulle aldrig motsvarande stålbit överlevt. Återigen tar jag upp "sugrörsexemplet". Jag bankade, bände och allmänt misshandlade ett rör som var cirka 5mm diameter och med en godstjocklek på under en halv millimeter, utan att förstöra det. Inte ens när jag värmde det gav det med sig. Jag kunde inte ens fila det, det var värre än att fila härdat stål. Ett stålrör i samma (eller dubbelt så grov) dimension skulle efter min behandling varit platt, krokigt och bucklat, tro mig, jag har krökt en del stålrör.

Men som sagt, det var flygkvalite, inte sådant man köper hos den lokala skrothandlaren.

Därför jag vill ha materialdata

Som sagt, tyvärr kan jag inte hjälpa dig där. Jag har bara kommit över några bitar, gått ut i verkstaden och med ovetenskapligt våld testat vad de går för. Jag är enormt imponerad av materialet och skulle kunnat göra mycket intressanta saker med det om det inte var för att det var så förbannat dyrt och svårbearbetat (Jag kan inte såga det (kanske en kapskiva biter på det?), kan inte fila det, kan inte skära det, kan inte böja det, kan inte klippa det, kan inte borra det, kan inte svetsa det och så vidare. Det gör det lite oprkatiskt att arbeta med...).

det kan ju (kanske) lika gärna vara så att de stålbitar du vart och petat på som jämförelse varit vanligt "bonnjärn", vilekt inte står upp emot välhärdat&anlöpt stål av god kvalitet allt för väl då nej.

Nejdå, jag är väldigt medveten om olika stålkvaliteer, vikten av rätt härdning och vikten av rätt stål för rätt tillämpning. Jag har till och med gnällt på det i ett antal inlägg när folk betraktat stål som om det var ett enda material eller till och med blandat ihop det med järn.