Din fråga är väldigt svår att besvara eftersom definitionen på vad som är fantasy och inte är såpass luddig och omdiskuterat. Generellt skulle jag väl kunna spekulera i att den västerländska fantasyn har sina rötter i 1800-talets historieromantik, där dagens medeltidsbild utvecklades. 1800-talets historieromantik var i sin tur produkten av ett industrialiserat samhälle där mystiken och naturen tycktes allt mer avlägset. Eftersom inga andra samhällen än det västerländska hade uppnått denna grad av mekanisering och urbanisering under 1800-talet, har de först nu nått en situation där de kan se tillbaka på sitt förindustriella förflutna, och distansiera sig från det, tillräckligt för att skapa historier av det slag vi kallar fantasy. Märk väl - en historievurm finns sedan mycket länge i många kulturer, och blev stark under nationalismens strömningar på 1900-talet, men då intresserade man sig främst för historien som den faktiskt
var - att blanda ihop den med det mytologiska arvet och romantisera den, och ta sig friheten att fantisera fritt kring den, till den grad att det blev fantasy istället för sagoepos, det är i de flesta utomeuropeiska kulturer något som gjorts först på sistone.
Eller, det är min teori iallafall.
Vidare kan jag bara tala för de kulturer jag verkligen har koll på. Ryssland har en fantasytradition som inte skiljer sig stort från den västerländska i övrigt - de flesta fantasyromaner som är välkända i Sverige och Amerikatt finns utgivna på ryska. Möjligtvis kan man märka att fascinationen är något större för vikingar och mongoler än för riddare, men det är bara ett intryck jag fått av ryktena om alla varjag-filmer ryssarna producerar. Den nya ryska storfilmen 'Nigt Watch' som tydligen ska ha premiär i Sverige snart är en urban fantasy-historia baserad på en inhemsk roman som nått stor popularitet, såvitt jag förstått det.
Japanerna och koreanerna är mer amerikaniserade än någon annan, och deras fantasy är en karbonkopia av den västerländska stapelvaran, fast kryddad av japanska traditioner. Där brukar finnas alver, orcher, dvärgar etc i typiska rårippar av västerländsk medeltid, men med än mindre historisk korrekhet än vad som är brukligt i västerländsk fantasy. Snarare brukar japansk och koreansk fantasy vara ett vilt mischmasch av deras egen klichébild av olika epoker och företeelser i europeisk historia. Sedan finns där också ofta groteskt skruvade koncept, totalt bisarra monster och väldigt mycket mer gulligt puttenutt än i jänkarfantasyn. Manga-stilens berättarkonventioner har såklart spelat in väldigt mycket. En intressant detalj jag inte funnit några undantag beträffande, är att västerländska alver alltid avbildas med bakåtstrukna eller uppåtpekande öron, medan japanernas och koreanernas alvöron alltid pekar rakt ut från huvudet. Har jag fel, månne, eller är det en genomgående tendens?
Det finns miljontals exempel på japansk-koreansk fantasy. MMORPG:et
Lineage II och tv-serien/OAV:n/rollspelet/serierna/etc 'Lodoss Wars' borde vara de mest välkända. TV-spelsserien Final Fantasys fantasystuk är jämförelsevis mer unikt och udda. Den berömda filmen 'Mononoke Hime' ger ett exempel på mer japanskt kulturellt betonad fantasy, även om jag skulle vilja säga att den är ett gränsfall då det hårt antyds att den utspelar sig i vår värld. Proppfull av övernaturliga och fantastiska element är den, dock.
Kineserna, däremot, har en distinkt egen fantasynisch, starkt influerad av deras nordliga ångestradition och sydliga wuxiatradition, och den för västerlänningar egentligen ofattbart stora vurmen för kinesisk historia. Den tar sig enorma proportioner - det görs massor av historiska tv-serier i Kina, tillochmed rena evighetssåpor. Och då har vi inte börjat tala om filmproduktionen. De allra flesta rullarna är förstås snarare att klassa som historisk film, men oftare och oftare trillar direkta fantasyinslag av magi, mirakel och mystik in i storyn på ett sätt som snarare för tankarna till västerländsk fantasy än gamla sagor. Särskilt påtagligt blir detta då handlingen utspelar sig i icke definierade tidsepoker, och kostymerna är designade på ett sådant sätt att de inte ens för en kinanörd som mig går att härleda till en given period. Jag hade nog velat hävda att 'Chrouching tiger, Hidden dragon' är fantasy egentligen, medan 'Hero' och 'Flying Daggers' inte är det - de innehåller inte fullt så fantastiska element som den förra filmen, och utspelar sig i historiska epoker som är relativt korrekt skildrade. 'Warriors of Heaven and Earth' är ett gränsfall - epoken är given redan i början av filmen, men det övernaturliga elementet är väldigt påfallande i handlingen. Renodlad kinesisk fantasy är däremot den berömda 'A chinese ghost story', och än mer så filmen 'The legend of Zu', som utspelar sig i en ren fantasivärld, smått bisarr och fjärran från allt man sett i västerländsk fantasy , och är helt fullproppad med CGI-effekter, eldbollsmagi och storslagna scener. Det finns många liknande rullar också, till exempel 'Storm riders' - både den och 'Legend of Zu' med Ekin Cheng i en huvudroll. Filmer som dessa är så långt ifrån västerländsk fantasy man kan komma, typ, och det görs massor av dem i Kina. En genomgående tendens, såvitt jag kan bedöma, är dock att det aldrig finns några andra humanoida raser än människor och diverse demoner.
Vad andra media än filmer beträffar, har jag tyvärr mycket dålig koll vad gäller Kina. Kinesiska romaner och serier når så ytterligt sällan västvärlden att det är svårt att bilda sig en uppfattning om hur fantasyfronten ser ut angående det. Jag har dock aldrig sett kineserna producera något som ens liknar västerländsk standardfantasy; de tycks ha helt andra preferenser. Trots allt är deras egen historia ju mycket coolare än vår
- Ymir, får forska vidare i saken
